I maj 1813 kom en lots i till Rutger Smiths kontor i Strömstad för att växla in en påse danska pengar.

”Saken var i korthet att en båt, kommande från Jutland och som varit ute i svår nöd, begärt lots; och på nämde båt befunno sig tre högst underliga matroser, som icke syntes hafva något att beställa med manövrerna. Ankommen till norska Hvalöarna, dit båten skulle, blef lotsen uppkallad till de konstiga matroserna, och sedan han erhållit penningegåfvan, hugnades han med den underrättelsen att han lotsat ingen mindre person än Danmarks tronarfvinge”.

Emilie Flygare Carlén berättar om episoden hos sin far i boken Skuggspel. Den maskerade prins Christian Fredrik har på en skuta smugit genom engelsk-svenska blockaden för att bli norsk ståthållare.

• Bohusläns krig tar sin början i kungliga sängkammare?
• 146-årig kapare från Vette härad eller vår förste ID-kapare

1808-1809

• Flygare Carléns minnen från Strömstads hiskeliga fyllefest efter sjösegern 1808
• Revolutionen 1809 föddes i norra Bohuslän

1814

• Storpolitisk häxkittel när Uddevalla var rikets huvudstad heta sommaren
• Villervallan i Strömstad innan Karl Johan tog Norge 1814
• Innan Mossfreden: Bohusläningen Berndt Storm den sist stupade i Sveriges sista strid
• Firar vi nationaldagen 6 juni för att det var då vi miste Finland och Norge?

I januari 1814 får Christian Fredrik brev från sin halvbror, kung Frederik VI i Köpenhamn, som pressad av svenskarnas härjning i Schleswig-Holstein har skrivit under Kieltraktaten. Han avstår norska kronan till Sverige och ber sin ståthållare återvända till Danmark. Christian Frederik vägrar, trots engelsksvenska blockaden som leder till brist på dansk spannmål och svält. Danmarks allierade Napoleon är på reträtt.

Med banden klippta från Danmark är Norge ett fritt land som styr över sin suveränitet, oavsett vad stormakterna har bestämt. Nationalismen flammar upp och Christian Fredrik väljs till kung i Eidsvoll 17 maj 1814, samtidigt som nya grundlagen antas. Det sköts salut och hurrades allmänt när nya kungen gjorde sitt intåg i Christiania 22 maj.

Uppmarsch

I Strömstad märks den militära uppladdning på vårkanten 1814. Först kommer reservarmén med 6 000 man som skall ta över gränsfästningarna. Sedan sprider sig hemarmén med 17 000 lantvärnsmän och beväringar längs gränsen från Bullaren och norrut. De är bättre utrustade är när de var här för sex år sedan. Mathållning för manskapet fungerar tack vare stora förråd som läggs upp i trakten. Bönder och fiskare får betalt när de levererar. Det är ordning och reda under den nya regimen.

Under sommaren anländer första armén med 15 000 man, som skeppats från Tyskland till hamnar i Strömstad, Göteborg och Skåne. Vilan är välkommen efter de långa marscherna genom Sverige och tidigare från Belgien till Östersjökusten. Några, officerare mest, tränger in sig i de 200 husen i Strömstad. De flesta håller till på bondgårdarna längs gränsen, där de som inte ryms i hus och lador tältar ute på ängarna. Alla i spänd väntan på kriget – om inte förhandlingarna mellan kronprins Karl Johan och Norges nyvalde kung Christian Frederik går i lås. Fast här kallas han prins Kristian Fredrik.

Strömstads vådliga ståhej

”Här hvimlade det som i en bikupa, hvimlade af alla slags uniformer och genljöd af allt slags buller: musik, kanonskott, exercis, transporter, ridande kurirer, löpande adjutanter, skyldrande vaktposter, pustande embetsmän och springande tjenstandar, med andan i halsen förkunnande ny inqvartering och skaffande sig dubbelt gehör genom någon positiv röst, som bakom ropade på skyndsamhet”.

Så beskriver Emilie Flygare Carlen kalabaliken.

Fartyg lastar av kanoner och förnödenheter som skjutsbönder forslar till förråden. Ett är det norr om staden belägna forna kronobränneriet, i den del som inte används som sjukhus. Hamnen fylls med kronans slupar och jollar från Södra Långö där skärgårdsflottan håller till. I dälderna har de spänt upp rader av vita tält. Ett sextiotal kanonslupar ankrar efter hand upp i Långrännan. Utanför Koster syns några av kronans fregatter och fyra mäktiga linjeskepp.

Höet körs till lador i Naverstad och Blomsholm. Trots hundratals hästar räcker de inte, för inte så få skjutsbönder gömmer dem i bergen. Annars är befolkningen ganska lojal. Handelsmän och bönder tjänar på leveranserna till kronan. Det är extra välkommet för nu finns inte längre stadens lönsamma transithandel mellan Norge och Danmark. Kontinentalblockaden har också strypt den långväga sjöfarten.

Årets clou för stadens flickor

Sillen i fjordarna försvann redan vid sekelskiftet och Rutger Smiths affärer har ännu inte repat sig. Han håller denna sommar ofta till på sommarnöjet Kristorp, trots militären som tidvis tar in där. Fru Margareta och barnen får flytta ut i förråden och i värsta fall sova på bord i en bagarbod.

För Emilie och hennes syskon roar sig med muntra militärer som bjuder på godis. Och ännu roligare för stadens unga damer, som när de vid midsommar hämtades med kanonslupar till en bal ute på Södra Långö. Emilie, då sju år minns:

”Gästerna från staden afhemtades i roddslupar, täckta med blått kläde och åtföljda af officerare. Andra officerare emottogo de ankommande vid landgången och ledsagade dem till danslokalen. Allt var festligt och lifligt, lädjen stod målad på alla ansigten, och intet oangenämt afbröt den muntra dansen, som fortgick med lust och gamman ända till morgonen, då gästerna med samma omsorgsfulla uppmärksamhet åter fördes hem”.

Huvudstaden Strömstad

28 juli blir Strömstad de facto rikets huvudstad då kung och kronprins drar in med sina staber. Emilie Flygare Carlen målar upp en bild av uppståndelsen:

”Att nu emellertid ett kungligt högqvarter existerade, det visade sig genom det
hundradubbla släpet af högre och lägre officerare, galonerade kommissariatsherrar, hofherrar, kurirer, näsvisa lakejer och slutligen myriader af allt slags betjening derjemte för köket och dess furnerande. Kortligen: det var ett hvimmel, ett slammer, e
oreda, ett löpande af och an, så att invånarne kunde ha mistat förståndet”.

Karl Johans adjutant Magnus Brahe tar in hos Rutger Smith, så Emilie får nog en försmak av det kungliga. (Ungkarlen Brahe var Karl XIV Johans gunstling hela livet, så kanske var kungen bisexuell, som Hermann Lindqvist påstår.)

Karl Johan bor ståndsmässigt på Blomsholms säteri. Ägaren Nils Koch har goda kontakter med Norge, inte minst sedan han med Herman Wedel Jarlsberg formulerade ett utkast till en union mellan de två länderna. Greve Jarlsberg ledde det förlorande unionspartiet när författningen skrevs i Eidsvoll 17 maj.  Han ingick i regeringskommissionen som från 1807 styrde Norge eftersom blockaden skar av dem från Köpenhamn. Den leddes av prins Christian August tills han var påtänkt som svensk tronföljare hösten 1809 och då ersattes av prins Frederik av Hessen.

Historiskt ett ärrat landskap

1813 ledde Frederik av Hessen danskarna som stred mot Karl Johans svenskryska trupper i Holstein-Schleswig.

Pappa Karl av Hessen ockuperade Strömstad i teaterkriget 1788. Han och kronprinsen, blivande Fredrik VI, dinerade med svenske översten Tranefelt på gården Bråland ovanför Munkedal. Där kom de överens om läggmatchen eftervärlden döpt till slaget vid Kvistrum.

Från detta krig minns Stömstadborna Karl av Hessen mycket väl. Han ledde anfallet landvägen österifrån när de väntade fienden från sjön. Baggarna lade beslag på de nergrävda kanonerna och spriten i kronobränneriet .

Karls farfars bror Fredrik I av Hessen och gemålen Ulrika Eleonora kuppade sig till kungamakten i fältriksdagen på Uddevalla torg i januari 1719. Det stärkte misstanken att Fredrik låg bakom kulan i Karl XII:s skalle. Sant är att arvprinsen skickade två officerare till Rabbalshede där de lurade nödmyntsministern Georg Görtz till middag på Tanums prästgård – där baronen arresterades för halshuggning i Stockholm.

(Kung Fredriks och älskarinnan Hedvig Ulrika Taubes barn  Fredrik Vilhelm von Hessenstein lär ha gjort Karl XIIIs syster Sofia Albertina med barn).

Blomsholm ligger väl till vid Kungsvägen som löper upp mot Svinesund. Det var här som Karl XII släpade galärerna från Strömsvattnet till Idefjorden. Det är inte heller långt till den för flottan strategiskt viktiga Dynekilen.

Karl XIIs transportflotta lamslogs i den trånga fjorden av Peder Tordenskjold sommaren 1716 när sjöofficerarna var samlade på bröllop på Dyne gård. Viceamiral Olof Strömstierna, fiskarson från Käring, fick revansch senare då Tordenskjold angrep Göteborg. (Spanten från ett av Tordenskjolds skepp syns fortfarande i Dynekilen).

Främlingslegionärer äter råttor och maskrosor

Den militära uppladdningen bjuder även på nöjen. Ett är att fara till gården Eist längst in vid Strömsvattnet. Där har 15000 soldater ur Karl Johans främlingslegion Royal Suedois grävt ner sina rishyddor. Sydlänningarna, fransoser och italienarna mest, köper gärna harar och annat småvilt. Råttor och traktens katter stryker med för att tillgodose de märkliga matvanorna. Märkligaste kosten är grönsaker, som bergsyra och maskrosor. Att de stjäl och kalasar på spädbarn är något man skrämmer norrmännen med. Mera om Royal Suedois i boken Skuggspel.

Karl Johan har värvat dessa krigsveteraner – de flesta desertörer och fångar – i Tyskland. Efter striderna där var tanken att de skulle skickas till den utlovade kolonin Guadeloupe i Västindien. Kolonin gick om intet så det blev i stället belägring av Fredriksten och andra kampanjer i Östfold.

(Inte så få kan räkna anor till dessa för ett antal gjorde bygderna osäkra efter muck. Några etablerade sig som fäktmästare, dansmästare och andra mästare.  En var avsuttne löjtnanten Gassat. Med sin slängkappa gjorde han sig känd i Göteborg där han i Nordstan hade fäktarskola och krog där det serverades olla potrida. Denna spanska köttstuvning är inte olik ryska maträtten biff stroganoff – lanserad av den då i Stockholm verksamme ambassadören baron Gregor Stroganov).

 ”Äntlgen krig !”

26-28 juli. Tidigt denna härliga morgon liv och russel i Strömstad. 3 000 soldater kliver i ett 90-tal skärgårdsbåtar som vid sjutiden ror ut i kav lugna Långrännan. Utanför Dynekilen lägger de sig på linje för att anfalla Hvaler – där fienden står beredd med kanonerna på slupar och på land.

Bra väder för roddarna men desto sämre för örlogsskeppen utanför Koster, som med  strömmen norrifrån inte kommer långt. Visserligen har svenska skärgårdseskadern fler slupar med kanoner och mörsare. Men utan stöd från de stora skeppen törs man inte ge sig in i de befästa sunden på Hvaler. Amiral Puke avblåser anfallet, enligt somliga för att han inte vill ge arméns skärgårdsflotta äran. I vilket fall som helst får den gamle sjöhjälten skäll av Karl Johan.

Nästa dag upptäcker svenskarna att de norska sluparna under natten smitit från Hvaler. De åtta som är kvar för att skydda reträtten ror iväg när svenskarna närmar sig. Kapprodden upp mot Fredrikstad vinner norrmännen tack vare sina lättare båtar.

Svenska trupperna mutar de hungrande på Hvaler med 20 tunnor säd. De är väl eller illa mottagna beroende på vilken propaganda man lyssnar till, illustrerat av denna historia: En svensk avdelning intar kvarter i Constantine Floods gård Kjölbo på Kirköy. Först får svenske översten sömnen störd av Constantine eftersom hans soldater har tuttat eld på uthusen. Turligt nog släcker ett störtregn brasan varvid knektarna rusar upp i övervåningen. Där rasar golvet så att de ramlar ner i rummet hos den yrvakne översten. Bannad av Constantine jagar han ner dem i källaren. Strax efter lämnar de Kjölbo och flyttar in i prästgården.

Det blåser upp 28 juli så örlogsskeppen kan segla upp mot Fredrikstad och inta Kråkeröy 2 augusti.

Sjöseger ska ge mobbad kung en ära

Tid morgon 2 augusti är det mer uppståndelse än vanligt i Strömstad. Gatpojkarna ränner efter nervösa adjutanter som föser undan folk och ekipage. Strax syns upp ett färggrant sällskap vid Ekmanska huset. Är den stappande gamlingen berusad? Kungens gamle vän berättar senare:

”Det var rörande att se den gamle konungen gå till stranden ledd av två hovmän, som behövde sin styrka att stödja honom, så att hans knän ej sjönko till marken, att se honom lyftas i slupen med kungliga flaggan, hälsad av alla de skeppskanoner, som lågo i hamnen och på redden. Huru mycket livligare såg jag honom gå ombord från Karlskrona 1789, då jag var hans adjutant! Men allt försvagas, besegras, förstöres av tiden. Han såg nu så döende ut, att skäl var att frukta, det han ej skulle hinna med livet till sitt storamiralsskepp. Men oceanens friska luft liksom upplivade honom”.

Höga herrarna tar sig ner till tullbryggan där de kliver i jakten som för dem ut till Gustaf den store. Linjeskeppet hissar kungaflaggan och matroser hurrar uppe på rårna. Några av de 80 kanonluckorna öppnas för att avlossa salut. Hela flottan fyrar kanoner så att den höljs i rök.

”Segraren från Hogland” har anlänt för att ge Norge nådastöten. Att det är gamle amiralen Puke som är flottans chef låtsas man inte om. Propagandan spinner på en uppoffrande kung på däck som stärker stridsmoralen.

/ Ingemar Lindmark