Nektar äro halfstuvna kyssar; Våldets tränga ej in i själen; Och de Lättas ljuflighet dufnar; Eos, Eos! Men alla dina; Lätta, stulna våldsamma kyssar; Voro mer än Gudarnas nektar..

Föremålet för Thomas Thoréns tonårsromans är Anna Britta af Dittmer, när han är informator på Rånnum utanför Vänersborg. Trots avspisningen blir hon sångmön Eos i den rousseauiska herdeidyllen – som en diktardröm besläktad med Birger Sjöbergs Frida i samma stad. …….        

Fortsätt läsa ”Qvinnokönets naturliga fallenhet att författa”