Powers, Abel, Wennerström, Wallenberg, Felfe.
- Tidig morgon 10 februari 1962. Bron Glienicke över floden Havel, inte långt från Potsdam sydväst om Berlin. Sedan några månader har järnridån stängt all trafik. Vid västra brofästet väntar KBG-officerare med Francis Gary Powers, spionplanspiloten som ryssarna sköt ner i Ural 1960. På andra sidan bron spionen Rudolf Ivanovich Abel som 1957 dömdes till trettio års fängelse i USA. Bredvid står advokaten Jim Donovan som under tio hektiska dagar i Östberlin förhandlat med sin DDR-kollega Wolfgang Vogel. Ryssarna ville byta Abel mot amerikanske studenten Frederic Pryor, som östtyska polisen arresterat utan rättegång. Powers OCH Pryor mot Abel var Donovans ultimatum.
Advokaterna pokerspel var nära att spricka på Vogels kontor i Östberlin.
Wolfgang Vogel. Klicka till källan.
Donovan om Vogel ”He was about thirty-seven years old, dark-haired and good-looking with an ever-quick flashing smile. He wore a hand-tailored gray flannel suit, a white-on-white shirt, a figured silk tie with matching breast kerchief and elaborate cuff links. He looked like many successful sales executives in the United States”. Vogel såg inte ut som den Stasirapportör han egentligen var.
Efter beskedet att Vogel avlämnat Pryor vid Checkpoint Charlie släpptes Abel och Powers över bron. De nickade åt varandra och gick vidare, var och en till sin frihet.
I filmen Bridge of Spies från 2015 åskådliggör Steve Spielberg detta spionutbyte, med Tom Hanks som advokaten Donovan.
Abel och Powers var trots allt små agenter i spionnäten jämfört med förhandlingar om storspioner som Carl Gustaf Svingel senare var delaktig i. Egentligen ville ryssarna byta Abel mot Marvin Mäkinen . Han var amerikansk utbytesstudent i Berlin som 1961 fångades när han fotograferade militära fordon och baracker utanför Kiev.
Wennerström mot Raoul Wallenberg?
Fängelset Vladimir i Moskva. Klicka till källan.
Mäkinen sattes i Vladimirfängelset öster om Moskva där han fick ta över Gary Powers cell. Den delade han med letten Mikhail A. Mukha, som påstod att han i slutet på 50-talet i Vladimir träffade en svensk fånge. Namnet var van der Berg trodde han, för fångarna tilltalades med nummer. Allt pekade mot Wallenberg. Det berättade Mäkinen efter att han 1963 utväxlades mot två ryska spioner.
(Mäkinen blev sedan kemiprofessor och efter 1990 rådgivare åt svenska regeringen i fallet Wallenberg ).
Carl Gustaf Svingel knöt en nära kontakt med Sven Backlund som blev generalkonsul i Vastberlin 1964. Svingel rörde sig som fisken i vattnet på diplomatmottagningarna. Sverige hade också en ambassad i Östberlin. Känsliga samtal fördes ofta utomhus för väggarna hade öron. Borgmästare Willy Brandt träffade i Backlunds hem Sovjets DDR-ambassadör Pjotr Andrejewitsch Abrassimow, vilket bäddade för en upptining i kallakriget.
Wolfgang Vogel tjänade som advokat både på generalkonsulatet och svenska DDR-ambassaden. Enligt honom hade han ett ryskt bemyndigande att diskutera en utväxling av Raoul Wallenberg, vilket Svingel fick veta. Svensken uppgav att Abrassimow bad honom om hjälp att få spionen Stig Wennerström frigiven. Ge oss Wallenberg svarade Svingel. Ambassadören gjorde troligt att Wallenberg fortfarande var i livet. Det fanns flera livstecken. 1961, på en konferens fick professor Nanna Swartz av en rysk läkarkollega höra att Wallenberg levde.
Med sina goda kontakter fick socialdemokraten Sven Backlund våren 1966 till stånd ett par möten mellan Svingel och Tage Erlander tillsammans med utrikesminister Torsten Nilsson. Svingel möttes med skepsis, särskilt som han inte ville avslöja sin källa. Enligt ryssarnas tidigare besked dog Wallenberg av hjärtattack 1947.
Svingel möttes med kalla handen, trots att rikspolischef Carl Persson ville utreda förslaget. Wallenberg var för svenskarna ett cold case allt sedan Östen Undén styrde över UD. Wennerström dömdes 1961 och visste för mycket för att lämnas ut. Fler möten följande år med reprenstanter för svenska regeringen ledde inte någon vart.
Överste Stig Wennerström, försvarsminister Sven Andersson, utrikesminister Östen Undén, statsminister Tage Erlander och Sverker Åström från UD. Klicka till källan.
Sovjet misstänktes ha fler mullvadar än ”Örnen” Wennerström i det hemliga Sverige. Enligt sovjetiska avhoppare fanns som spion en diplomat med täcknamnet Getingen. Tage Erlanders och Säpos sökarljus riktades mot Wennerströms chef på UD, Sverker Åström. De två umgicks privat och hade arbetat ihop på ambassaden i Moskva. Misstankarna ledde inte till något men Åströms utlevnad som homosexuell låg honom i fatet.
Heta spionsommaren 1963
25 juni 1963. Flygvapenöversten Stig Wennerström arresteras på Strömbron nedanför Kungliga slottet. Han har under många år sålt ut svenska försvaret till Sovjet. Och informerat om signalspaningen över Östersjön, som ledde till nerskjutningen av DC3-planet. Wennerström dömdes till livstids straffarbete.
Dagen efter, den 26 juni 1963, håller John F Kennedy sitt bejublade tal inför folkmassorna utanför Schönebergs rådhus i Berlin. Isch bin ein Berliner. Ett besök vid muren stärker propagandaeffekten. Bilderna visar presidenten samtala med borgmästare Brandt med en trumpen förbundskansler Konrad Ardenauer bredvid.
1 juli 1963 meddelar ryssarna att en av Cambridgspionerna, Kim Philby, har lyckats fly från Beirut till Moskva. Som chef för ryska avdelningen på MI6 hade han under många år för KGB/GRU avslöjat kärnvapenhemligheter och brittiska agentnätverk. Två år senare erkände Sir Anthony Blunt att han varit rysk spion och 1951 hjälpt två andra i Cambridge four, Donald Macleanoch Guy Burgess, att fly till Sovjet. Burgess var homosexuell och drack sig till en för tidig död 1 september 1963. Franska kontraspionaget var infiltrerat på liknande sätt. Kanske också det svenska. Än värre var det för Västtyskland.
17 juli 1963. Heinz Felfe säger i Dagens Nyheter att han avslöjades av KGB-avhopparen Kimov.Det var ett alias för Anatoliy Golitsyn, som 1961 flydde från sovjetambassaden i Helsingfors och via Stockholm flögs till USA. Där förhördes han av av CIA:s kontraspionagechef James J Angleton. Där utpekades finske presidenten Urho Kekkonen som styrd av KBG. Angleton tipsade Säpochen Olle Frånstedt om att Olof Palme var inflytelseagent för KGB/GRU. På Olof Palmes? och rikspolischef Carl Persons uppdrag besökte Frånstedt Berlin för att följa upp Carl Gustaf Svingels upplysningar om Raoul Wallenberg. Säpochefen om Palme som säkerhetsrisk: se videon.
22 juli 1963. Tyska federationsdomstolen dömer dubbelagenten Heinz Felfe till 14 års fängelse för att ha skickat mängder med information från västtyska underrättelsetjänsten till DDR och Sovjet. Felfe med ett förlutet som SS-officer, värvades av ryssarna efter kriget. Han gjorde karriär i västtyska BundesNachrichtenDienst. Som chef för avdelning ryska konstraspionaget lyckades han placera östagenter i BNB. KGB/GRU desinformade från ett påhittat agentnätverk i Moskva. En hel del om CIA och andra hemliga västorganisationer, kanske också svenska, avslöjades.
Pokerspel: rysspion mot DDR-fångar
2 november 1968. Carl Gustaf Svingel är i Haus Victoria värd för DDR-advokaten Wolfgang Vogel och inrikesminister Herbert Wehner. Syftet är att förhandla om Heinz Felfes utväxling mot 21 fångar i DDR (de flesta politiska, t. ex tre Heidelbergstudenter som registrerat militära bilregisterskyltar).
Svingel var inte bara värd på Haus Victoria. Han representerade Lutherska världssamfundets svenska sektion. (Samfundet för de protestantiska kyrkorna grundades i Lund efter kriget – samtidigt med Lutherhjälpen där Svingel var aktiv från första början).
Förhandlingarna om spionbyte hade kärvat länge. Det var blankt nej från chefen för BND (västtyska Säpo) och förbundskansler Georg Kissinger tvekade. Vogel, som ombud för Stasichefen Mielke och partiledare Ulbricht, kom med ett ultimatum från sina uppdragsgivare: släpps inte Feifer stoppas all flyktinghandel i mitten av november.
1966 blev Herbert Wehner minister för alltyska frågor i den stora koalitionen socialdemokrater/CDU under förbundskansler Georg Kiesinger. Därefter träffades Wehner, DDR-advokaten Wolfgang Vogel och Svingel nästan varje månad, antingen i Bonn eller i Haus Victoria i Berlin. Det hände att Vogel inte fick utresetillstånd och då fungerade Svingel som budbärare mellan de två andra.
Som vanligt var Svigel extremt tystlåten om sin medverkan. Vogel ville inte stoppa utväxlingen för pengarnas skull. Svingel månade som de många politiska fångarna som DDR tjuvhöll på. Båda herrarna lobbade mot de protestantiska och katolska kyrkorna för att sätta press på förbundskanslern.
Svingel kontaktade både ryske DDR-ambassadören och USA-ambassaden, som gav sitt OK. Utan att synas var svensken en försigkommen politisk fixare.
Herbert Wehner hade en tuff match mot sina regeringskolleger innan Felfe efter sina sex fängelseår kunde benådas. Sent den 14 februari 1969 hälsades han välkommen av Wolfgang Vogel vid Herleshausen, gränsövergången i södra DDR mot Västtyskland. Samtidigt körde en buss med 21 skrattande ex-fångar i andra riktningen. Svingel var inte där. Att handla i det fördolda men inte synas. Det var hans motto.
Vogel hann med 150 fångutväxlingar 1962-1989. Mest uppmärksammade på 80-talet var förutom Günter Guillaume 1981 bytet av Anatoly Shcharansky mot Karl Koecher på Glienicke Bridge 1986.
/ Av Ingemar Lindmark
- Barnhemsbarn i Hjärtum – politisk superfixare i kalla krigets Berlin
- Kansler Brandt med mannen vid muren – som teg som muren
- Carl Gustaf Svingel, en av 1900-talets stora svenska livräddare
- ”Ambassadör” Svingel öppnar hål för politiker i järnridån
- Herbert Wehner, politiske kameleonten som skyddade Svingel
- Musketörerna Brandt, Kreisky och Palme – med Carl Gustaf Svingel som sekundant
Magasin Hällungen 