Tidigt morgonen 4 augusti 1936 lämnar en tysk bilkonvoj Brodalen på Stångenäset. I en öppen Adler sitter flera män och efter kommer en Opel Blitz, tung packad på flaket. De dammiga bilarna gör halt vid gården Backa halvvägs mellan Brodalen och Brastad.
Arkeologer kallar byvägen för Bohusläns Via Sacra för de många hällristningarnas skull. De mest berömda finns här vid Backa, kända sedan 1600-talet då de dokumenterades av norske lektorn Peter Alfsön
Bygdens söner har cyklat efter karavanen. Till åskådarna sällar sig stenhuggare, arbetslösa som de flesta i Brastad. De ser sex svettiga tyskar lasta av tält, fältkök, plankor och tonvis med gipssäckar. Den entusiastiske lille mannen ute på hällarna känner de från besöket i fjol igen som kortväxte professor Herman Wirth. 50 år gammal, blond ochmed en präktig mustasch.
Även bildhuggaren Ulrich Kolltenroth var här i fjol, då han och professorn skräpade ner hällristningarna med gipsavgjutningar. Ungarna använde kritan som grafitti på hällarna. Därför tvekade Riksantikvarieämbetet att ge nytt tillstånd, som nu begränsades till socknarna norr om Gullmaren. En museiman från Göteborg övervakar att allt går rätt till.
Bohusläns hieroglyfer
Wirth entusiasm charmar folket i bygden. Han är uppväxt i Utrecht men få märker spår av holländsk brytning. Ivrigt springer den gladlynte herrn på hällarna, inte så mycket för att studera skeppen och figurer som den berömda Skomakaren. Utan för att syna solkors och andra små symboler. För där tror professorn sig kunna upptäcka världens äldsta skriftspråk ristat av ett ariskt folk som tagit sig dit från ett Atlantis. Det mytiska riket som Platon placerade i Atlanten. Och som Olof Rudbeck på 1600-talet parkerade som Manhem i gamla Uppsala.
Att tyda ett skriftspråk i symbolerna skulle ge honom berömmelse på samma sätt som läsningen av hieroglyferna hundra år tidigare. I det kalla norden dyrkades solen, vars gång över himlavalvet ledde till en tro på gudar. Kulten uttrycktes med symboler där Wirth ville se en skrift. Hakkorset hämtades från en sådan fornnordisk symbol.
Att Backa och hela Stångenäset för 12 000 år sedan låg under vatten var ett faktum som inte störde Wirth. Den vetenskapliga världen betraktade den lille professorn som en knäppskalle. Frånsett från de tysksinnade i publiken blev mottagandet kyligt då Wirth i september 1935 föreläste om ”Sverige och den germanska andens äldsta historia” för samfundet Manhem i Stockholm.
Fast inte av Heinrich Himmler tog emot Wirth med med öppna armar 1934. Reichsführer-SS dyrkade det ockulta sedan han i barndomen läste Eddan och Niebelungensagan. Han och Wirth förenades i drömmen om det ariska urhemmet i Norden. Eliten i SS skulle fostras för att ersätta kristendomen med asatron men då satte Hitler stopp.
1933 skrev arkeologprofessor Nils Åberg i tidskriften Fornvännen: ”Wirth själv gör visserligen vid första anblicken ett sympatiskt, men obetydligt och kanske något överspänt intryck. Han är liten till växten, men för övrigt till typen en fullblodsgerman. Klädseln är vårdad, men originell: knäbyxor, grön jacka med svart sammetskrage, yviga mustascher i nietzscheansk stil samt en urskog av gula lockar, som gärna falla ned över ansiktet. Hans språk är elegant och flytande, och en utlänning märker knappast, att han till börden är holländare. Mest framträdande är likväl hans suggererande entusiasm, då han, oberörd av folkmassan och med blicken skådande i ett avlägset fjärran talar om den nordiska rasens storhet och därvid liksom i ett enda famntag griper om urtid, nutid och framtid. ”En annan framstående tysk kritiker ansåg att Wirth var ” oförmögen att skilja på troligt, säkert, möjligt och omöjligt.”
Politisk skuggsida
SS har löst den slösaktige professors stora skulder och gjorde honom i juni 1936 till chef för Ahnenerbe, på svenska Fädernearvet. Första uppdraget för SS nya forskningsstiftelse är denna expedition som väntas upptäcka ariska rötter från hällristningarna i Brastad.
Att Sven Hedin är med och finansierar förgyller verksamheten. (Den svenske upptäcksresanden belönar Himmler med Sven Hedin Institutet, som under kriget avlivar fångar för att kunna jämföra kranier.)
Samtidigt med Wirths aktivitet i Brastad pågick OS i Berlin. Aseachefen Sigfrid Edström, bördig från Morlanda och sommarboende på Gåsö /Lysekil, lyckades som bas för internationella friidrottsförbundets hålla Hitler på armlängds avstånd. Undantaget är denna bild med Edström som tredje man från vänster.
Hellre än att beskåda Wirths eskapader i Backa lyssnade nog Brastadborna på OS-referaten från Sven Jerring. Välkänd i trakten blev farbror Sven då han under kriget i likhet med Edström vistades på Gåsö sydväst om Lysekil.
Ahnenerbes kvasivetenskap kring antropologi och kultur togs inte på allvar i vetenskapsvärden. Den präglades av grundarnas grumliga tankar Himmler och Walther Darré – med en svensk mamma född Lagergren med rötter i Kalmar. Båda herrarna var agronomer och utifrån husdjursaveln tedde sig raspolitiken logisk. De goda anlagen fanns på Island, Norge och för den delen också i hällristningstäta Bohuslän.
Denna sommar 1936 gav Hitler sin arkitekt Alfred Speer att utforma Berlin som Welthauptstadt Germania. För Volkshalle med 180 000 platser och andra monumentala byggnader krävdes enorma mängder sten där bohuslänsk granit stod i en klass för sig. Stora tyska beställningar gav jobb i Bohuslän, till Brastad inte minst. Stenhuggarna fick lön – och målade antinazistiska slagord på berghällarna. Att stenbrytningen skulle ta kål på hällristningarna gav Wirth argument för att med gips bevara dessa till eftervärlden.
Brastad först i jakten på ett ariskt urhem
I Brastad tror man att tyskarna kommer från ett museum. Himmler har gett order att hakkorset och andra nazisymboler inte får synas. Deltagarna får definitivt inte tala politik med lokalbefolkningen, som med sina mångaarbetslösa stenhuggare var rödare än graniten.
Eftersom Wirth är usel som administratör sköts det praktiska av SS Reichsgeschäftsführer Wolfgang Sievers. (Sievers fortsatte sedan rasforskningen med medicinska experiment på lägerfångar och avrättades därför 1947).
Förutom ett par assistenter från orten måste expeditionens deltagare göra grovjobbet. Träramarna runt de kritade ristningarna tätades med lera. Efter att strukit över en såpalösning fylldes ramen med gips som hinkats i mängder uppför sluttningen. Järnstänger ovanpå segelduken pressade ner massan. Efter stelningen återstod det tunga arbetet att spetta loss sjoken och bära ner dem till bilarna. Svettigt i sommarvärmen för de kunde vara tre meter långa och väga flera hundra kilo.
Bildhuggaren Ulrich Kottenroth, som även var Wirths medarbetare i Brastad 1935, övervakade gjutningen. Att fotografen Bousett dokumenterade var viktigt. Det var med film som Wirth tog på platsen sommaren innan som han lyckades övertyga Himmler.
I september 1935 gick det åt 75 säckar gips för de första avgjutningarna i Brastad. Där som på andra håll slarvade de med städningen och ungarna använde kritan som grafitti på hällarna. Därför var Riksantikvarieämbetet restriktiv med tillståndet 1936.
Efter Brastad
Wirth fortsatte gipsa ristningar i Askum, Tanum och fler platser längs bohuskusten. Alla gick nog inte på professorns bluff att de kom från ett tyskt museum. Efter att ha träffat honom i Tanum sommaren 1935 skrev Bohusläningens utsände ”vars rikedom av hällristningar under tvänne veckor varit föremål för tvenne tyskar, professor H Wirth och dennes assistent, bildhuggaren Kottenrodt, stora och odelade intresse.” Tvivel om det vetenskapliga syftet syntes i artikeln: ”En annan sak är om det omfångsrika studiematerialet ska tjäna till klarläggande av de sanna tyskarnas ariska börd och historia. Det glömde jag att fråga professor Wirth om! ”
Inte så få kyrkliga företrädare fruktade de ateistiska kommunisterna. en hängiven nazist redan då Hitler grep makten. En var Tanums kyrkoherde Richard Helde. Stödd av skolläraren beställde han från stenhuggeriet i Sannäs en dopfunt med sex inhuggna hakkors. Kyrkvaktmästaren, stödd av kyrkorådet, vägrade den drygt ton tunga pjäsen i kyrkan som sedan glömdes bort .
Varken österikaren Hitler, Himmler eller Wirth var några resliga förebilder för den nya ras som SS vill avla fram. Om begreppet arier ens kan definieras så fanns inte många arier i Tyskland. Däremot i Skandinavien och Finland. Om Wirth hade Himmlers öra så lyssnade Hitler hellre till rasbiologen Alfred Rosenberg, fött i Estland och som beskylldes för att ha lettiska, judiska och mongoliska förebilder.
Efter Gustav Adolfs gymnasium i Riga, studerade Rosenberg efter revolutionen på Moskvas Tekniska Högskola där Olof Palmes morfar Woldemar von Knieriem var rektor. Rosenberg drog judar och bolsjeviker över samma kam vilket gav grunden för rasideologin som förde honom till nationalsocialismen och Hitler. Rosenberg och Wirth var båda icke-tyskar som med rasideologin ville bevisa den ariska rasens överlägsenhet. I den konkurrensen drog slösaren Wirth det kortaste strået, mycket för att tankegångarna blev alltför vidlyftiga för nazistiska tankegodset.
Visserligen drömde även Himler om att ersätta kristendomen med asatron. Mitt under hyllningarna på partidagarna i Nurnber i september uttalade Hitler sin förkastelse över Wirth som då som bäst gipsade hällristningar i Norge. Ett nordiskt matriarkat med prästinnor som mönster för en feministisk världsordning föll inte Hitler på läppen. Då Wirth återkom till Berlin hade Himler sparkat honom från chefsposten i Ahnenerbe.
Magasin Hällungen 