I början på april skrämde 32 norska kanonbåtar upp strömstadborna ute på redden. Man hade i färskt minne teaterkriget 1788. Frivilligkåren riktade kanonerna mot sjön från Laholmen då norrmännen hade den dåliga smaken att invadera från landsidan.
De länsade kronobränneriet så när som några hundra tunnor säd och 13 000 kannor brännvin. De nergrävda kanonerna hittade de också, utom två som kom väl till pass denna vår 1808.
Så mycket krig var inte detta så kallade teaterkrig, för merparten av svenska armén stred mot ryssen och norrmännen uppträdde hyfsat. Stadens unga damer till och med beundrade den rödrockade prins Karl av Hessen. Värre var det när Tordenskiold bombarderade sönder staden 1717 .
Strömstad 1700
Norrbaggarna hot bland skären
Mesta tiden gömde sig kanonbåtarna i Gravningsund på Hvaler, alldeles inpå Dynekilens mynning. Vid några tillfällen gjordes strandhugg i Hogdal då de kidnappade ett fåtal svenska knektar – främst för att pigga upp egna stridsmoralen. I Strömstad fanns bara fyra kanonbåtar och en mörsarslup med en trupp som vaktade de stora förråd som kriget krävde.
Lugnet varade till eftermiddagen 26 april. En av ynglingarna som låg ute och spanade från sluparna var Paul Smith. När de såg röda vimplar på masttopparna röra på sig bland skären rusade de in i staden och slog larm.
Pauls syster syster Emilie Flygare Carlén skriver i boken Skuggspel:
”Den 26 april på eftermiddagen kom Paul inrusande i hemmet med de orden: ”Nu må mor sända af barnen till Kristorp – norrmännen laga sig till att vakna, och vi kunna vänta dem snart nog, tänker jag”.
– – – – – –
Alla stadens mindre barn – inpackade till en otalig mängd knyten, ledsagade på väg af mödrarnes suckar, tårar och böner och derjemte af ammor, barnpigor, mjölkflaskor, kaffekitlar, mat-tinor och en hel flock hundar, förutom ett halft tjog pojkar, som, blåsande på säfpipor, öppnade tåget – afsändes till landtgårdarne i närheten …”
Rutger Smitts hus inne i Strömstad
Ettåriga Emilie sändes till var Kristorp, lantstället som pappa Rutger Smitt, köpt vid Strömsvattnet.
Kanonslup
Efter att ha sjungit Davids psalmer gav sig kapten G H Nordberg och hans mannar ut i sluparna med fyra man vid varje åra. Folket på kajerna vinkade och bad böner. Ute vid Furuholmen vid stadens inlopp möttes de av norrmännen som hurrade, för med 27 slupar med 1 000 man mot fyra med fjärdedelen så många skulle bli en härlig strid.
Nordberg lät då kanonerna – han innan parkerat på Furholmen – lossa salvor över sundet. Sluparna på både sidor sköt även de för fullt.
När krutröken skingrades hurrade norrmännen igen när såg de avskjutna flaggstängerna på de svenska båtarna. När så svensk båt rodde fram i röken fruktade kommendör Lorents Fisker en svensk förstärkning och drog snabbt tillbaka eskadern till Hvaler.
https://maps.google.se/maps?f=q&source=embed&hl=sv&geocode=&q=Laholmen+str%C3%B6mstad&aq=&sll=58.93572,11.160871&sspn=0.025909,0.084543&ie=UTF8&hq=Laholmen&hnear=Str%C3%B6mstad,+V%C3%A4stra+G%C3%B6talands+l%C3%A4n&ll=58.938396,11.168262&spn=0.006295,0.024035&t=m&layer=c&cbll=58.932038,11.16975&panoid=KQMusYQBkM-YUI-QIOBBJA&cbp=12,263.24,,0,5.21&output=svembed
Visa större karta
Utsikt från Strömstad mot sundet mellan Furholmen och Killingholmen.
Strömstad 1887. Utsikt från Smiths hus.
Ett dussin döda och sårade på norska sidan mot fyra döda och femton sårade på den svenska. Det hindrade inte jublet i Strömstad, så starkt att ”Carl XII:s befästningar på Laholmen darrade i sina fogningar och berg och klippor svarade med uthållande eko”.
Husen hade klarat sig för endast fem kanonkulor for genom staden. En genom fönstret hos fröken d’Orchimont när hon packade sin nipperask. (Pappa majoren d’Orchimont var upptagen med lantvärnet och det femtiotal stadsbor som manövrerade kanonerna han satt upp på Laholmen). Efter att de stupade begravts blev det en hejdundrande fest.
Emilie skriver:
”Fyra mörsare placerades en i hvartdera hörnet af torget, och i midten af detsamma ställdes ett par gigantiska bord med kolossala bålar. Men det var icke allenast bålarne, utan äfven mörsarne som voro fyllda med rompunsch. Här drucko befäl och soldater, bönder och borgare, höga och låga, om hvarandra”.
—-
”Så släpade sig tiden och kriget fram till juni, då en betydligt stor förlust drabbade svenskarne vid Prestbacka- icke särdeles långt från Strömstad, och på gränsen mellan Dal och Norge – der en del af venstra flygeln var förlagd under den sedan för alla tider ryktbare Adlersparre”.
https://maps.google.se/maps?cbll=58.937564,11.174092&layer=c&panoid=6hg3a3wD-akxQEd9t9x1xg&cbp=12,127.72,,0,19.31&ie=UTF8&ll=58.916346,11.214981&spn=0.207386,0.676346&t=m&z=11&source=embed&output=svembed
Karlsgatan mot torget där Smitts hus låg före den stora branden.
Visa större karta
Tjusargeneral i dödens skugga
De i den bohuslänska fördelningen av västra armén, som skickats till Skåne och Göteborg, översvämmar Stömstad. 16 juni uppenbarar sig överbefälhavaren Carl Gustaf Armfelt, föregången av sitt rykte som upprorsman och kvinnotjusare.
Emilie igen:
”Saken var den, att då Armfeldt for genom staden och mötte en sådan mängd intagande fruntimmer hälsade han så ridderligt och över måttan snillrikt att var och en av damerna trodde sig särskilt blivit bemärkt av denna nöjets, intrigens och äventyrens dyrkare.”
Att folk dog som flugor i norra Bohuslän och på norska sidan spelade ingen roll. Och lika illa på den norska sidan. Hjältar i uniform var den tidens popstars. Lantvärnssjukan tog många fler än kulor och bajonetter. Ett tredjedel dog av det tusental som vårdades på Strömstads sjukhus. I Naverstads socken vid Norra Bullaren dog 1808 264 civila, tio gånger mer än normalt.
Magasin Hällungen 
