Vi är samlade för att ta avsked av Majlis Karlsson och för att överlämna henne i Guds händer”.Tre skovlar sand på kistan symboliserar bibelns skapelseberättelse Av jord är du kommen. Akten avslutas med en psalm och prästens ord Barmhärtige Gud, vi överlämnar Majlis Karlsson i dina händer.
Visserligen hade Majlis som församlingsmedlem i Tegneby snällt betalt kyrkskatten. Hon önskade en begravning i kyrkan men med en annan ritual. För att åkalla Gud var henne främmande. Gick inte för kyrkoherden är bunden av Svenska kyrkans ordning. Som det står i kyrkolagen: ”Inledning I begravningsgudstjänsten tar församlingen och de sörjande avsked och överlämnar den som har dött åt Guds barmhärtighet. Kyrkan tror och bekänner att Jesus Kristus genom sin död har burit människans död och genom sin uppståndelse segrat över döden och öppnat vägen till det eviga livet”.
Varför en grav?
Bara en av tio svenskar brukar gå i högmässan. Två av tio tror på Gud i kristlig mening. Varannan säger sig tro på ett diffust övernaturligt väsen, osagt med ett liv efter detta.
Hur kommer det sig att åtta av tio ändå väljer en kyrklig begravning? Varför betalar sex av tio som medlemmar i församlingen en dryg kyrkoskatt? Är det för diakonins välgörenhet? Eller få känna sig delaktig i riterna, inte bara begravning utan också bröllop och skolavslutningar? Dogmatiskt lika okristligt som när vi firar jul och påsk. Eller döper bebisar med namn härledda till apostlar.
Sorgearbetet ”att ha en grav att gå till” fungerade då folk gick eller tog cykeln till kyrkogården. Att en synlig grav sedan urminnes har sin grund i det djupt mänskliga glöms i kyrkliga byråkratin. Med ”begravningsverksamhet: de olika åtgärder som har direkt samband med förvaltningen av allmänna begravningsplatser” har begravningslagen fastnat i det administrativa.
Sedan ett hundratal år bör kyrkogårdar vara lika välansade som i stadsparken. Om inte så ryker gravstenen och efter ett femtiotal år stor risk att en grävskopa tuggar i sig kvarlevorna. En sådan återuppståndelse tänkte sig inte ens de som köpte en gravplats ”för alla framtid”.
Släktband
Frågorna väcktes då Majlis närmaste efter begravningen samlas vid kaffebordet i Tavlebord Honungsgård denna majdag 2022. Sten och skötsel ska bestämmas, lite omständligt för barnen är spridda in och utrikes. ”Det lättade sorgen att så många från socknen kom till begravningen” tyckte äldsta dottern Birgitta.
”Egentligen stärks den samhörigheten med en grav, även sedan sorgen har klingat av” undrade hennes bror Bengt-Tore. Samtalet resulterar i en förening ”Till Majlis minne”.
Birgitta har blivit en hejare på gravespotting stimulerad av databaser som Svenskagravar.se och släktforskarnas egen Rötter Gravstensinventeringen. Stenar fotograferas för visning på gravstenssajterna. Birgitta fyller på med fakta kring personerna så att man vid graven kan klicka fram en berättelse i mobilen. Det nya är att hon med Internet samlar släktingar för att tvätta anförvanters gravstenar. Skrubbdagarna med ogräsrens illustreras med ”före och efter” på Instagram.
Gittans initiativ innebär ett winwin med kommunens hembygdsföreningar. Deras småtryck och fotografier är en guldgruva för nya tidens sockenmedia på nätet. Till exempel Facebookgruppen Orust -fotoarkiv – släktforskning. Släktföreningen Kåröd och Jöns Gullbrandssons ättlingar är pionjärer som smittar av sig i många fler släkter.
Generationsturism
Släktforskning är något man ägnar sig åt mellan pensioneringen och döden. Tack vare nätet har Bengt-Tore byggt ett släktträd, rikt förgrenat bakåt så att DNA-testade hittar varandra. Kontakterna i Facebookgrupper lockar till släktmöten i Tegneby, ofta inledda med en vandring på kyrkogården. Bengt-Tore är aktiv i hembygdsföreningen och brukar guida med berättelser om de hädangångna. Visuellt är gravstenarna ett kitt som stärker släktbanden.
Facebookgruppen Mailis minne var en bra början för att samla släktingarna. Borgittas son Anders, som jobbar på Hogia, har programerat en app för att samla pengar till skötseln för fler släktgravar än Majlis.
I dödsannonsen på Internet finns inbjudan att delta i begravningsakten strömmad på Facebook Live. Akten i nätrymden tog fart under pandemin 2020. Den som vill kan skicka en virtuell krans med pengar som går välgörenhet.
Inte bara hembygdsföreningen och släktforskarna visar framfötterna på nätplattformarna, mycket tack vare rekrytering av yngre medlemmar. Andra föreningar på Orust och Tjörn hakade sina webbar till den lokala sökmotor som Anders utvecklat. Att snitta ut info för orter och gårdar är lika enkelt som för teman, t ex båtbyggeri eller gravar. Till och med gravar på Flatön om man så vill.
Sedan öarnas föreningar samlade e-post-adresser i en gemensam pool når kampanjerna ett stort antal barn och barnbarn i förskingringen. Till exempel för kulturaktiviteter och guidade kyrkogårdsvandringar.
Projekt Upptäck släkten
Innan coronan väckte liv i släktturismen var den en glömd attraktion i lokala turistinformationen. Knappt en rad för Orust i www.vastsverige.com, som är regionens skyltfönster på fem språk för att locka till sig turister. Mest sol och hav, smockfullt i havsbandet ett par sommarmånader. Just inget utanför högsäsong och ännu mindre i bygdens jordbrukslandskap. Och pilgrimslederna undantaget just ingenting som lockar in och utsocknes till visningar på kyrkogårdar.
Tills bygdens föreningar och entreprenörer med pengar från EU och Orust sparbank drog igång Projekt Upptäck släkten. Först plocka turister på kontaktdata och sedan kampanja för inflyttning. Gårdarnas B&B förmedlas i på kommunens mediaplattform i stället för Airbnb. Först ut med släktträffpaket kalasmat/logi/vandringar var kommunens matserveringar. Kaprifolkött utökar 2026 sin catering med fullträffen äggost.
Gästpaketen brukar addera visningar i hembygdsmuseet, avslutat med kyrkogårdsvandring. På flera språk för det finns fler Orustättlingar utrikes än på Orust.
Orust kommun har på hemsidan stuckit ut med upplevelser och historik. Satsar vi en krona på släktturism får vi två tillbaka resonerade man. Kommunen tog därför 2024 över kyrkogårdarnas parkskötsel från pastoratet. Mot löfte från kyrkorådet att inga gravvårdar får destrueras. Varje grav är viktig för den internationella exponeringen.
Öppna varv i Ellös drar flera tusen besökare. Taubedagarna också, då det begav sig. Varför inte en turistfälla som lyfter fram det schartauanska arvet – mediaanpassat, i stil med hur Amishfolket exponeras i USA.
Likvagnen i hembygdsmuseet renoveras. Trillor och maruskor hämtas ur lidren. Gamla kläder hittas på vindarna. Hästar förmedlas från Föreningen Nordsvenska Hästen i Bohuslän.
En julisöndag 2025 sågs ett liktåg lämna hembygdsgården i Gilleby. Visserligen med tom kista men med gransrisströdd gård och två granar med brutna toppar vid infarten. Två prestaverande gick före ekipagen i tidsenlig utstyrsel. Publiken kantade vägen till Tegneby kyrka. Några med böjda huvuden och mössan i hand som traditionen bjuder.
Fast inne i kyrkan inte en jordfästning utan en retro av schartauansk högmässa. Efter kyrkogårdsvandringen ”begravningskaffe” i Tavlebords lanthandelscafé. Så lyckat att evenemanget blir en årlig tradition.
Från bete till park
Fotot från 1903 visar hur gräset fick växa fritt på Morlanda kyrkogård. Så såg bygdens kyrkogård ut från medeltiden till parkidealet frampå 1900-talet.
”Skillnaden märks tydligt om man jämför foton över kyrkogården i Morlanda 1903 (bild 9) och 1923 med ett foto som togs 1949 (bild 10). Kyrkogårdarna användes som betesmark under 1800-talet och gräset som blev slaget försåldes på auktion,” Ur avhandling Gravminnen som kulturarv inför framtiden, skriven av professor Anders Gustavsson på gården Hogen i Tegneby.
Biologiska mångfalden ökade om djur fick beta. Grisar kunde böka för de tog sig lätt genom en ofta förfallen träinhägnad. Byars och gårdars gravar märkta med träkors och några stenar i hörnen har återuppstått med familjegraven med stenram. Ju rikare desto ståtligare gravanordning, till fromma för den bohuslänska stenindustrin.
Från England inspirerade parkidealet gjorde avtryck hos lagstiftarna: ”en begravningsplats skall hållas i ordnat och värdigt skick.” står det i begravningslagen. Av vem? Gravrättsinnehavaren, om sådan finns, för skötsel och utsmyckning av gravplatsen. För den dyra gräsklippningen på övrig mark svarar den av begravningsavgiften finansierade kyrkogårdsförvaltningen. Fast på Orust står pastoratet för klippning även på gravarna så man slipper fakturera. Och undvika vanvård med risk för att gravstenen rivs.
Begravningslagens paragraf ”den helgd som tillkommer de dödas vilorum skall alltid iakttas” kändes urvattnad på de kyrkogårdar där man får cykla och jogga som i vilken park som helst. Hundar har av tradition inte välkomnats på kyrkogårdar, för bajset eller en hund sågs som religiöst oren vet man inte.
Måttet rågas i Borås där landskapsarkitekten planerar för utegym och lekplats bland gravarna.
Biologisk mångfald
Ett himmelskt liv efter detta på gröna ängar ovan molnen är inte många som tror på. Men däremot att ingå i naturens kretslopp, som i forna begravningsritualen Av jord är du kommen Av jord skall du åter varda. Adam formades av en klimp lera enligt Mosebokens skapelseberättelse.
I förslaget till Ny kulturarvspolitik 2016 sådde kulturminister Alice Bah Kuhnke fröet till nytänkande: ”Regeringen anser att det gröna kulturarvet är en viktig del av kulturarvet som bör uppmärksammas i högre utsträckning eftersom det är centralt för förståelsen av sambanden mellan människa och natur. Gamla träd och annan vegetation bidrar även till att upprätthålla en rik biologisk mångfald”.
Trädgårdsteknikern Maria Björk brinner för biologiska mångfald på Härryda kyrkogård. Där skapar hon gravar med solrosor och andra perenner till glädje för insekterna. På Partille kyrkogård får gräset växa fritt och klipps först efter blomningen. Förvaltningen för nio kyrkogårdar för Lysekil/Lyse och Skaftö hakar på trenden med holkar för inte bara fåglar utan också fladdermöss och insekter. Med rishögar här och var som barnkammare.
Därför lyckades Orust miljöpartister hösten 2021 övertala kyrkorådet att återskapa kyrkogårdar så som de var på 1800-talet. Med första resultat att de kulturmärkta kvarteren närmast Morlanda inhägnades som biobegravningsplats, för där har robotgräsklipparna svårt att ta sig fram.
Många anmäler sig till lieslåttern i juli. Vilket lockar turister. Församlingens herde vägrar dock att välsigna fåren man släpper in i hägnet efteråt. Kyrkbesökarna får nöja sig med en predikan där Johannes möter Jesus ”Se Guds lamm, som tar bort världens synd”.
Miljömedvetna församlingsbor begravs numera i Morlandakyrkogårdens ekolund. Multnande stockar med insekter ersätter stenramen där örterna får växa fritt innanför.
Några väljer ett insektshotell med namnskylt i stället för gravsten. Andelar köps i Honungsgårdens bikupor längs kyrkogårdsmuren. Här och var syns komposter och rishögar med kuvöser för faunan. Några vill med grund kistläggning återbörda näring till naturen. En kropp berikar marken med halvtannat kilo fosfor och dubbelt så mycket kväve. ”Av jord skall du åter varda” har fått en ny innebörd.
Riksantikvarieämbetet styr över kyrkogårdarnas kulturbevarande. Vid sekelskiftet gav en antikvarie på Uddevalla museum en instruktion till Orust pastorat: ”Den absolut vanligaste åtgärden som kan bli nödvändig på en gravvård är tvättning, antingen för att avlägsna smuts eller lav”. Är graven ovårdad tas den bort eftersom gravrätten enligt begravningslagen sägs upp.
Tvätta bort lavar från stenen eller inte tvätta? Rengör texten och spara resten av lavarna blir en allt vanligare kompromiss mellan antikvarier och miljöansvariga. För inte ens drygt fem tusen år gamla Hagadösen i Stala/Tegneby tycks ha tagit skada av beväxning.
Orusts innovationscenrum
I Sverige 20 miljoner gravar. Om skötseln beräknas till 300 kronor/år kan en marknad skattas värd 6 miljarder. Där många såg problem med församlingsbudgetar och vanskötta gravar såg man på Orusts Innovationscentrum möjligheter. En förebild är Uddevallaföretagaren Kullgens mekaniserade gravstenstillverkning, som räddade jobben för bohuslänska stenhuggare.
Ruttnande stolpar med fula spännbanden retade folk. Graven togs bort om inte en gravrättsinnehavare hörde av sig och betalade några tusen för nya dubbar.
Finns ett bättre sätt? Med stöd från Vinnova och Orust Innovationscentrum konstruerade Isacssons Smide i Ellös 2024 ett spett utsmyckat med en smart fixering.
Westpillar, som Ellösfirmans produkt heter internationellt, köps på Amazon för 20 dollar styck. Vältande stenar ses inte längre som ett problem.
Med distansarbete och fiber till stugknuten flyttar många ut till Orust. Den som säljer villan i Partille för fem miljoner och köper ett annat i det inre av Orust har tre miljoner över för att starta ett företag. Gamla ladugårdar fyller samma funktion som garagen för startuppare i Silicon Valley. Den matematiken förklarar uppsvinget för Orust Innovation som företagarväxthus.
Husqvarnas GPS-styrda robotgräsklippare sänker pastoratets kostnader. Men de fungerar mindre bra för putsen runt stenarna och fastnar där gravarna ligger tätt. Nyinflyttade Stig Karlsson har uppfunnit en myggvariant av robotgräsklippare som löser problemet. Firman i Varekil gör elektroniken i miniklipparna som sedan 2023 produceras i Husqvarnas fabrik i Brastad.
Orust Innovation aktiverar egna innovatörer, även misslyckanden men där marknaden hinner i kapp. Orust sparbanks dotterbolag medverkar som affärsängel efter samma modell som forna tiders partrederier. Ett exempel biologen Susanne Wiigh-Mäsak på Orustön Lyrö med metoden att frystorka avlidna, en miljöskonsam metod som kan ses som en kompromiss mellan kremering och jordbegravning. Bolaget Promessa konkursade 2015 men nu tycks myndigheternas avoghet ha släppt.
Starten tycktes lovande för Stina Nyréns företag Vilosten med gravstenar i komposit. Men 2014 fanns inte efterfrågan för en fortsättning, trots att de vackert formade vårdarna står mot tidens tand.
2026 är läget ett annat tack vare marknadsstödet som förmedlas av Orust Innovation. Kunderna beställer på nätet personligt formade stenar med ett designprogam. Vissa låter konstnärer kreera vårdar där de framför Stala kyrka samtidigt fungerar som konstutställning.
Köpa gravsten med ett klick på Blocket har man kunnat länge.
Idag vidgar Vilosten sin kundkrets på fler nätplatser, internationellt främst Alibaba och Amazon.
Kompositen gjuts med kvarts, fältspat och glimmer på samma sätt som köksbänkarna. Lättare att frakta och och ingen risk att välta så att någon skadas. Ökar försäljningen hoppas man på Orust kunna öppna någon av hundratalet gruvor som på ön bröt dessa mineraler i 1900-talets början.
/ Av Ingemar Lindmark
Tusentals gravar tas bort? De dödas skärseld på Orusts kyrkogårdar.
Magasin Hällungen 