Augustiveckorna då ett tredje världskrig var nära
Söndag 13 augusti 1961 måste borgmästare Willy Brandt avbryta valkampanjen och kasta sig i ett flygplan till Berlin. En rasande borgmästare ser folkpoliserna rulla ut taggtråd runt Östberlin, tråd som DDR till stor del köpt från väst. Bygget, som var i strid med stormaktsavtalet, kom som en total överraskning. Som svar på Brandts ampra brev skickar John F Kennedy militära förstärkningar och sin vicepresident till Berlin.

16 augusti.

Willy Brant beger sig till Brandenborg Tor där pansarvagnar står mellan pelarna. En vattenkanonvagn syns bakom taggtråden som är så länge är enda avspspärrningen. Borgmästare Brandt talar med Bruce Clarke, överbefälhavare för amerikanska militären i Europa. Se bild hos Gettyimages. Bild 2.

Men vem är den mystiske mannen som står bredvid Brandt; i ungefär samma ålder, lika reslig men slankare? Carl Gustaf Svingel! Detaljer i bilden tyder på att bilden togs denna dag. Brandts slips har samma mönster som andra han bar 16 augusti. Officeren bakom Brandt tycks vara Bruce Clarke.  Bakom generalens öra syns en man i uniform.

(Fast det kan inte uteslutas att det är en annan officer. Eller vid ett annat tillfälle, som när Brantd tog emot den amerikanska truppförstärkningen 20 augusti tillsammans med vicepresident Johnson).

Willy Brandt talar senare denna dag till mer än hundratusen framför Schönebergs rådhus i Berlin. Observera slipsen.  Lyssna till talet.

19 augusti står vicepresident Lyndon Johnson och Brandt på en talartribun i Schöneberg, framför hundratusentals hurrande västberlinare. Johnsons limousine anländer tillsammans med en militär fordonsparad. President Kennedy skickar förstärkningar till de 11 000 amerikanska soldater som redan finns i staden. Frågan är om inte innerst inne känner en lättnad.

22 augusti. Willy Brandt utmanade förbundskansler Konrad Adenauer i septembervalet. Trots det möttes de och såg hur DDR-styrkorna fogar samman block i muren. zzz

---

Svingel, wer?
Willy Brandt kallade honom ”der Schwede” och ”der Opernsänger”. Efterträdaren som förbundskansler, Helmut Schmidt, krypterade med namnet ”vår ambassadör”. Carl Gustaf var den nyttige fixaren men han fick inte synas. Han var okända ansiktet som syntes på officiella evenemang på båda sidorna av muren. Få visste vem han var och kallades ofta Mister X.

Några berlinsvenskar visste vem han var: Carl Gustaf Svingel, sedan 1954 föreståndare för svenska församlingens ålderdomshem Haus Victoria i förnäma Berlinförorten Grunewald. Också flyktingar från öst gavs där skydd, innan de ofta flögs vidare västerut.
Men hur kände Svingel den populäre borgmästaren? ”Carl Gustaf kände också Västberlins borgmästare Willy Brandt, som han tydligen träffat i i Stockholm under krigsåren… Willy Brandt kunde han ringa upp mitt i natten om det gällde”. Så skriver vännen sedan tidigare barnaår, Bengt Wallerius i årsboken från Hjärtums hembygdsförening.

Det man säkerhet vet är att Brandt flydde från tyska ockupanterna och tog sin tillflykt till Stockholm i juni 1940. Efter sex år i Norge flydde Herbert Frahm, som han egentligen hette, till Stockholm 1940. Som journalist deltog han i norska motståndsrörelsen. Exilregeringen i London beviljade norskt medborgarskap så att svensk polis inte kunde skicka honom till Hitlers Tyskland. Brandt blev här socialdemokrat i själ och hjärta. Han umgicks med partisekreterare Torsten Nilsson och makarna Myrdal.

Nya hustrun Charlotta från Norge och dottern Ninja flyttade in i lägenheten på Hammarbyhöjden. Familjen sågs gå i förstamajtåget 1944. 1946 återvände Brandt till Tyskland för att som norsk korrespondent bevaka Nürnbergrättegången.

Spekulationen om Svingels kontakter stöds inte av några dokument, till exempel från Säpo som höll ett öga på Brandt – som påstods ha kontakt med både amerikanska och ryska spioner. Svingels sociala talang är omvittnad men krigsårens umgänge med kungligheter och personer ute på vänsterkanten, som kommunisten Herbert Wehner, får nog tas med en nypa salt.

Om man får tro der Spiegels intervju lär Svingel ha haft kontakter i motståndsrörelsen, bland andra Willy Brandt och Bruno Kreisky (senare förbundskansler i Österrike i Stockholm. Enligt samma källa träffade han då Dag Hammarskjöld och Raoul Wallenberg.
Det finns mer näraliggande förklaring till bilden från Brandenburger Tor. Svingel var nyttig för borgmästaren. Tack vare församlingsarbetet, i Lutherhjälpen särskilt, kände svensken många på östsidan. Flyktingar som vilade upp sig på Haus Victoria berättade om livet i DDR. Till skillnad västtyskarna kunde Svingel obehindrat ta sig genom muren till Östberlin.

Berlinkrisen gjorde Willy Brant enormt populär. Med en mer flexibel politik än Konrad Adenauers hade borgmästaren president Kennedys öra. Mötet vid Brandenburger Tor var kyligt för Brandt utmanade förbundskanslern i en smutsig valkampanj. Adenauer kallade honom Herbert Frahm, alias Willy Brandt för att markera exilen och ett ursprung utan far. Försvarsminister Franz Josef Strauss antyder landsförräderi med ”Vad gjorde ni därute i tolv år? Vi här hemma vet vad vi gjorde”. Kanske fann Svingel och Brandt varandra som maskrosbarn.

”Wall is a hell of a lot better than a war” lär president Kennedy ha sagt. Cirka 20 000 tog sig från östra till västra Berlin varje månad före murresningen 1961 – inte enbart östberlinare utan från hela DDR och övriga östblocket. I juli steg antalet till 30 000 och augusti nästan 50 000. Uppemot tre miljoner hade lämnat DDR sedan 1949. Järnridån stoppade flykten men i Berlin var det bara att gå över gatan. För det skulle vara en öppen stad enligt stormaktsavtalet. Chrusjtjov och Walter Ulbricht var desperata. Paniken riskerade att utlösa ett tredje världskrig så muren blev en lättnad för västsidans makthavare.

---

Palme och Brandt
Trots olika bakgrund var de samma andas barn. De blev regeringschefer samma år, 1969. Intelligenta, vältaliga och styrde djärvt om utrikespolitiken. ”Sovjet ligger där det ligger” var Palmes realpolitik. Sovjet understödde i Palmekommissionen Palmes strävan att forma norden som en kärnvapenfri zon. Brandt räddades av Stasi 1972 när deras agenter för ett misstroendevotum mutade två CDU-riksdagsmän.

Även om Palme var en generation yngre hörde han ideologiskt samman med Brandt och österikiske kollegan Bruno Kreisky. De brevväxlande flitigt 1972-1975, bland annat för att få liv i den avsomnade socialistinternationalen. 1976 blev den avsuttne kanslern Brandt internationalens ordförande, med de två andra på viceposterna.

Bernt Carlsson och Willy Brandt

Organisationens sekreterare Bernt Carlsson blev biträdande generalsekreterare i FN med ansvar för Namibiafrågor. Han var innan statssekreterare i regeringen och påtänkt som efterträdare till Palme. Carlsson omkom i Lockerbiekatastrofen 1988. (Han var den fjärde i den inre kretsen socialdemokrater som mördades: Olof Palme 1986, Bertil Winberg 1991 och Anna Lind 2003).

Enligt avhopparen Oleg Gordievsky var Carlsson inflytelseagent för KGB; viktig för att anpassa Socialistinternationalen som ett moderniserat Komintern. Ryktet är inte belagt. Men Carlsson var nära vän med socialdemokratiske journalisten Björn Jensen, i Birgitta Almgrens DDR-utredning utpekad som stasiagenten König.

Hur Carl Gustaf Svingel lyckades överleva i Berlins politiska häxkittel är en gåta. På ena sidan muren politiska intriger, ofta med Herbert Wehner inblandad. På den andra sidan Stasiagenter, en rysk ambassadör och DDR-toppar. Gick han över en gata hade han goda skäl att se sig för. Berlin med sina DDR-kidnappningar var en väl så farlig stad som Stockholm.

Brandt och Gunther Guilaume.

Brandt fick avgå 1974 sedan hans personlige assistent Gunther Guillaume avslöjats som Stasiagent. Om man får tro Säpos förre kontraspionagechef Olle Frånstedt, så umgicks Palme med en KGB-agent, Robert Harkavy.

Palme ville enligt Frånstedt att svenska säkerhetstjänsten skulle samarbeta med KGB i stället för CIA. Båda regeringscheferna beskylldes av motståndare att gå i Sovjets ledband, till och med som förrädare.

De som verkade för avspänning och bättre östrelationer utsatte sig för risken att stämplas som medlöpare och förrädare. Det gäller också tyske politikern Herbert Wehner och hans hjälpreda Carl Gustaf Svingel. När de östtyska och ryska arkiven öppnades efter 1990 finns där inget som talar för att så skulle vara fallet.

Både Palme och Brandt var som regeringschefer lite bohemiska, tämligen ointresserade av administration. Harvardaffären med Palmes son som gynnad student avslöjades 1985 i TV av Jan Guilou, kanske som en hämnd för att journalisten dömts till fängelse för tidningsartiklar om IB (vars existens Palme förnekade).

Efter en lyckad kampanj före tyska socialdemokraternas segerval 1972 krisade Brandt personligen. Det var en djup depression enligt regeringskollegerna, även om det förnekas av hans dåvarande hustru. Hon framhåller strupoperationen efter för många valtal. Handlingsförlamningen varade till kanslersbytet 1974. Till skillnad från Brandt hade dock Palme inte alkoholproblem.

Carl Gustaf Svingel hade direktsnöre till kansler Brandt. Men Erlander och Palme var kallsinniga när Svingel uppmärksammade att Raoul Wallenberg kanske levde. Palme tog inte upp fallet då han träffade de ryska ledarna.

/ Av Ingemar Lindmark

• Carl Gustaf Svingel hemsida
• Spionbytarna Wolfgang Vogel – och Svingel
• Kansler Brandt med mannen vid muren – som teg som muren
• Carl Gustaf Svingel, en av 1900-talets stora svenska livräddare
• ”Ambassadör” Svingel öppnar hål för politiker i järnridån
• Herbert Wehner, politiske kameleonten som skyddade Svingel
• Musketörerna Brandt, Kreisky och Palme – med Carl Gustaf Svingel som sekundant
• Två av kalla krigets mest uppmärksammade svenskar kom från samma gård i Hjärtum