Bygderna i Bohuslän och Västergötland är ett av Europas mest krigshärjade områden. I de etniska rensningar gällde det att plundra och mörda för att hindra motståndaren, som gärna gick lika hårt fram. I 200 år användes landskapen som slagfält och matförråd.
/ Ingemar Lindmark ♦= klicka till kartor
Klippen är tagna Ur Svensk Historia för gymnasiet från 1960-talet. Inte med ett ord avslöjar den torra lärobokssvenskan att Kalmarkriget var det grymmaste vi haft på skandinavisk mark. Gårdar och städer brändes i landskapen på båda sidor gränsen mellan Sverige och Norge/Danmark.
Krigets ohygglighet har dolts och döljs fortfarande för svenska skolbarn. Hade historieböckernas hjältekonungar härjat idag hade de i Haagdomstolen dömts till livslång internering.
Kalmarkriget kallas i landskapen på båda sidor Göta älv för Brännefejden, för både fienden och de egna tillämpade brända jordens taktik. Ladugårdar och visthusbodar tömdes av härar större än tidigare. Nöden blev stor och folk svalt, hur många döda vet ingen. Änkorna var många. Många kvinnor var skändade av knektarna kan man förmodade. Fler dog i fältsjukan än i strid. De inkvarterades i stugorna och spred smittan till lokala befolkningen.
Svenska handeln vid älvmynningen i vad som skulle bli Göteborg var en nagel i ögat på danske kungen Christian IV. Öresund bevakad från fästena i Helsingör och Helsingborg satte lås på Östersjön, låt vara att man slapp betala tull för svenska varor på svensk köl.
Sjöfarten från Ryssland till Västeuropa tog alltmer vägen från Archangelsk ♦ förbi nordkalotten, som både Christian och Karl IX – ”lapparnas kung” – ville komma åt. Svenske kungen satte ett eget lås på ryska Östersjötrafiken med Estland och erövringar nära Ladoga. Där härjade svenska trupper och då passade danskarna på. Kriget som slutade med Älvsborg lösen blev Danmarks sista seger för sedan övertog Sverige rollen som stormakt.
Borgen
Gamla Älvsborg ♦ syns idag bara som murrester uppe på klippan strax öster om Älvsborgsbrons södra fäste. Slottet med befästningar revs efter Roskildefreden 1658 och i stället byggdes Nya Älvsborg på en holme längre ut i fjorden.
En medeltida borg i trä brann upp. Gustav Vasa byggde typisk vasaborg med tre runda torn, som ett italienskt kastell. Trots sten och tegel i väggarna blev fortifikationen hopplöst föråldrad för att stå emot nya tidens kanoner.
För den som besöker platsen idag är utsikten norrut skymd det till hotell ombyggda Carnegiebryggeriet. Söderut döljer sig Billinghöjderna ♦ vid Nya varvet ♦ av en borgliknande byggnad, som varit sockerbruk. Kärringberget och fästningen Nya Älvsborg ♦ längre ut syns inte heller.
Låt oss ta en drönare till hjälp för att leva in i landskapet i januari 1611, månaden då Kristian IV vid ett supgille i Bergen ♦ bestämde sig för krig mot Sverige. Sedan två år tillbaka är flera hundra bönder tvingade till dagsverken för att bättra på de svaga utanverken utanför Älvsborgs slott ♦ . Allt enligt holländsk befästningskonst. Vallgraven är illa grävd och enkel att forcera.
Oxar drar släpor med sten från båtar och stenbrott. Det ryker från tegelbruket. I sågkvarnen vid Mölndalsfallen bearbetas trävaror för fullt. Den nästan 400 meter långa vallen som skydd för varv och skepp bättras på. Längst bort, vid dagens Stenaterminal, befästs Klippan ♦. Då hette den Skinnarklippan, för alltsedan medeltiden var oxar viktiga som skatteuppbörd. De tog sig på egna klövar till slaktarna på berget. Garverierna gav platsen sitt namn och bidrog till att landet fick behövlig exportvaluta. Vissa år fick Falun klara sig utan oxar, som råvara till till korven och linor i koppargruvan.
Hamnen i Klippan var viktig redan på medeltiden för längre in var älven för grund för koggar och holkar. Nu söker flera av kronans skepp skydd här, hindrade att ta sig ut på Skagerak av danske kungens flotta.
Hisingen
Låt drönaren spana mot norr. Grönområdet mellan Älvsborgsbron och Eriksbergsdockan med bockkranen fylldes 1611 med holländare i Karl IX:s stad, namnat efter grundandet 1603. Platsen är mer känd som Färjenäs ♦ efter båtarna som gick härifrån till Klippan ända till 1967. Färjelägena finns kvar. Namnet Göteborg myntades med stadsprivilegierna 1607 då byggena satte fart under byggmästare Hans Flemming. Både han och kungen har fått gator uppkallades efter sig.
Karl IX gästade staden 1609 då där slogs mynt under holländske borgmästaren Abraham Cabeliau. Hans resor till Ostindien och Sydamerika var en merit i samband med kungens plan för Göteborg. Unge Gustaf Adolf älskarinna, Cabeliaus dotter Margareta, blev med barn, döpt till Gustav Gustavsson. 1638 ansvarade Cabeliau för grundandet av Nya Sverige i Delaware.
Holländare och andra utrikes födda lockades med sänkta tullar och 20 års skattefrihet. Hur många av de 200 husen som verkligen byggdes vet man inte. En träkyrka för lutheranerna restes. Väggrester av kyrkan som murades för syns fortfarande ♦. Oklart om den var reformert eller luthersk.
Den planerade vallgraven och stadsmuren hanns inte med, förmodligen för att tvångskommenderade bönder mer behövdes för att förstärka borgarna Älvsborg och även Gullberg.
För Karl IX handlade det om handelspolitik. Sverige låg isolerat, inte olikt inringningen under andra världskriget. Visserligen med älvmynningen som öppning till Västerhavet men där spärrade danska flottan. Ett trettiotal danska krigsskepp patrullerade på Östersjön med Ösel och Gotland som stödjepunkter. Skåne och Halland var danska landskap. Likaså Bohuslän i Norge, som längs Atlanten sträckte sig upp till Finnmark, där Karl IX irriterade med framstötar upp till Ishavet. Lapparna med sina vandrande hjordar tvingades betala skatt i två länder, mellan vilka det inte fanns en tydlig gräns.
Nederländerna var den ledande sjöfartsnationen och deras bankirer kunde ge lån för att bekosta legosoldater. Holländare och andra utrikes födda lockades till nya staden Göteborg med sänkta tullar och 20 års skattefrihet. De tycks ha fått i gång exporten av koppar och jordbruksprodukter, en konkurrens som oroade Christian IV. Som var retad ytterligare av att holländare under svensk bekvämlighetsflagg kunde segla tullfritt genom Öresund. Och av fiskrätten de erhöll i Nordnorge. Fast svenska kungens plan att frakta ryska varor landvägen från Mälaren till Göteborg stannade vid en dröm. Slussen i Lilla Edet, klar 1607, och Karl IX:s kanal kan ses som led i en strävan att nå västerhavet.
Södra älvarmen var för grund för större fartyg. Från havet kunde de inte ta sig längre in än till Klippan – och till Karl IX:s stad så länge den fanns.
Bara några få hus finns kvar efter den stora rivningen för att utvidga Eriksbergs varv. 80-tals-krisen tog död på varvet och Färjestaden blev i stället en lummig park. Det drygt hundraåriga kaféet ♦ finns kvar.
.
Andningshålet mot väster
Åren runt 1250 möter jarlen Birger Magnusson Håkonsson för att konspirera mot ett Danmark som hindrade sjöfart i Östersjön. Som belöning i intrigen fick Sverige av norrmännen Vättle och Sävedalens härader. Korridoren till Västerhavet utökades senare med Askims härad, vilket innebar en riksgräns strax söder ♦ om dagens Ikea i Kållered.
Gullbergs hed ♦ (eller Ed, för omlastningsplats; idag stadsdelen Gamlestaden)) vid Säveåns mynning i Göta älv var populär mötesplats för kungarna och deras medföljande härar. Birger Jarls sonson, kung Birger Magnusson, byggde i 1300-talets början skansar på Gullbergsklippan; antagligen orsakat av konflikten med bror Erik som härskade på Ragnhildsholmen ♦ vid Kungahälla, i ett minirike med södra Bohuslän, norra Halland och Lödöse).
Med Ingeborg, dotter till norske kung Håkon Magnusson fick Erik sonen Magnus Eriksson ofta gästade hisingborgen Lindholmen ♦, vilken ingick i morgongåvan till drottning Bianka av Namur. Borgen låg (till frampå 1400-talet) på Slottsberget, intill det nu avsomnade Lindholmenvarvets bassäng.
När det 1308 skar sig mellan Erik och svärfar Håkon Håkonsson Hålägg (sonson till Håkon Håkonsson som skänkte Hisingsocknarna Lundby ♦ och Tuve ♦ till svenskarna) lät Hålägg befästa Bagaholmen till vad som skulle bli fästningen Bohus slott. Där i förgreningen västra och östra Göta älv togs tull, vilket kan ha bidragit till att staden Lödöse ♦ i slutet på 1400-talet och sedan under Gustav Vasa flyttades till Nya Lödöse ♦ .I vår tid Gamlestaden med Skansen Lejonet på Gullbergsklippan ♦, inte långt från E6-tunnelns södra mynning.
1563, under Erik XIV:s nordiska sjuårskrig, brände Fredrik II:s trupper Nya Lödöse. Styrkan, huvudsakligen tyska legoknektar, belägrade Elfsborg ♦ 22 augusti. Efter kapitulationen två veckor senare sågs danska flaggan i tornet. Att bönderna på båda sidor gränsen avtalat att inte angripa varandra hindrade inte härarna från att bränna och ödelägga där de drog fram. Allt enligt Erik XIV:s order till sin militäre befälhavare:” ingen förskona, utan sköfla , bränna , slå ihjäl, låtandes folket ha fritt rof och byte”. Svenskarna brände av Hisingen och Uddevalla, med omgivande bygder sommaren 1564.
Vapenskramlet före kriget
En svensk här under Jacob de la Gardie härjade i Novgorod ♦ och ockuperade Moskva under tre månader. En efter slaganfallet sluddrande Karl IX lyckades få riksdagen i Örebro att i december besluta om mobilisering av svenska småbönder kombinerat med knektutskrivning från de tre andra stånden. Med tvekan för kungen var känd som misslyckad härförare.
Värst var slaget i Kirkholm ♦ utanför Riga då 3600 polska ryttare mejade ner 9000 svenska soldater. I döda räknat ett värre nederlag än i Poltava.Inget annat fältslag i svensk historia uppvisar ett större manfall, något som skolans historieböcker helst vill glömma.
Under vilt festande i Bergen nyåret mot 1611 förklarade Christian IV krig mot Sverige. Danska riksrådet hade länge bromsat kungens krigsiver. Rådet gav efter på en herredag februari då Kristian hotade med att starta krig på eget bevåg som hertig av Holstein.
På Elfsborg blev man tidigt varse danska krigsförberedelser. Kanoner och förråd bunkrades på Bohus fästning. Länsherren Steen Matsson Laxman fick order att mobilisera 2000 bondeknektar. Bönderna och deras söner stack till skogs då kronans mönstringsmän visade sig i bygden. De som rekryterades var krigsovana och rymde ofta. Lika lite som 1563 var de villiga att slåss mot grannarna på andra sidan gränsen. De var vana att byta varor med varandra. Som när kung Kristian förbjöd Uddevallas borgare byta salt mot varor från jordbruket. Spannmål var en bristvara i Norge.
Hur folk gömde sig i mer eller mindre skövlade skogar öster om Ljungskile illustreras i Bredfjällsspelen.
Kristian måste därför i stor utsträckning lita till utländska legoknektar, effektiva i strid men opålitliga när de svalt och inte fick ut sin sold. Sjövant folk Bohuslän gömde sig då kaptenen Isac Måneskiöld från Sundsby ♦ på Tjörn tvingade båtsmän till flottan.
Isac Måneskjold hamnade senare i Dragsholms ♦ fängelsetorn på Själland, orsakat av hustrumisshandel och bondeuppror i Grohed ♦ söder om Uddevalla.
Sjökriget 1611
Karl IX tar emot den danska krigsförklaringen i april. Åtta danska krigsfartyg
bland skärgårdsholmarna utanför Vinga spärrar leveranser till Elfsborg. De leds av amiral Jörgen Daa på fregatten Heringnäs. Hans andreman, kaptenen Jens Munk, tar befäl på lilla skeppet Den Sorte Hund. De kommer att spela huvudrollen i de danska härjningarna.
Natten till 24 maj försöker de svenska skeppen en utbrytning. De största är Hector och Blå Ormen med 28 kanoner var. De sekunderas av fregatterna Krabban, Jonas och Fransiska. Mest fäster sig Munk vid en liten segeljakt, döpt Lamprenen efter en sugfisk. Tack vare strömmen och bra vind får svenskarna bra skottläge. När vinden vänder går svenska båtarna till hamnen. Strax efter kapar Munk en holländare med förnödenheter till Elfsborg.
12 juli leder Munk en styrka som bränner ner Hisingstaden Göteborg för gott. Bragden belönas med kaptenstitel på Den Sorte Hund.
Kung Kristian utgår från Kristianopel ♦ i Blekinge och belägrar Kalmar i maj månad. Kommendanten Christer Somme på Kalmar slott ♦ kapitulerar. Blodbadet på Kalmars befolkning kvitterar sextonårige kronprinsen Gustav Adolf med att massakrera folket i Kristianopel.
En trupp från Bohus fästning skövlar Hisingstaden Göteborg ♦ i maj. Resten bränner Jens Munks soldater frampå sommaren. Utlänningarna, holländare främst, hann fly med sina fartyg – som dock plundras av danskarna ute till havs. Efter en tid i fängsligt förvar skickas de utfattiga till sina hemländer.
Jens Munk anfaller under sommaren Älvsborg som rekognosering och angriper sedan Nya Lödöse. Sina trettio år till trots är han efter expeditioner i Norra Ishavet en erfaren men ruinerad sjöfarare. Efter uppväxten i Fredrikstad ♦ nordväst om Strömstad blev skeppsgossen Jens fångad av pirater för att i Brasilien lyckas rymma. Väl hemma arvlös efter pappa Erik Munk av Halland, som hängt sig i Dragsholms fångtorn. Trots sin förlorade adelstitel blev han krigshjälte i Nordiska sjuårskriget men föll som hårdför länsherre i onåd. Jens Munk ville med bragder bli adlad, vilket 1619 fick honom att leda en misslyckad expedition att från Hudson Bay finna en nordvästpassage till Asien.
En dansk styrka bränner gårdar och byar uppåt Västergötland utan att möta motstånd eftersom svenska trupperna har fullt upp runt Kalmar. Tills de i härjningen i Skara ♦ jagas till Bohuslän av ett Västgötakompani med ryttare och allmoge.
I oktober dör Karl IX på Nyköpings slott. I samma månad blir diplomaten Olof Stråle ståthållare på Elfsborg. Trots sina skrala militära erfarenheter inser han att befästningarna vid älvmynningen inte är mycket till försvar. För kanoner uppdragna på bergen omkring är murarna en lätt match.
Danska eskadern var till en början för liten för att anfalla Elfsborg. Skeppen behövdes bättre i Östersjön. Men i november fick amiral Daa förstärkning med fregatten Victor bestyckad med fyrtiofyra kanoner. Sexton små landstigningsbåtar kom från Bohuslän.
Skyddade av Victor och Heringnäs rodde natten den 27 november Jens Munks landgångsbåtar mot kajerna i Klippan ♦. Brinnande tjära utkastad från svenska besättningen hjälpte inte. Danskarna, troligen mest norska bohusläningar, äntrade fregatten Hector så att svenska matroserna måste fly till fästningen.
En eldbåt med träspån och tjärluntor satte fyr på Hector. Jens Munk och hans män på däcket underblåste brasan. Arton föll offer för kulor som sköts från hamnvallen. I reträtten såg Munk hur hela Elfsborgsflottan stod i brand. Svenskarna sänker senare alla skeppen i hamnen så att de inte faller i danskens händer.
Under 1611 hade dansk örlog halverat det svenska marintonnaget i bataljer utanför Göteborg och Kalmar. En desperat Gustav Adolf skickar i november en begäran till sin representant i England om att få 3 000 legosoldater utskrivna, med leverans till Älvsborg efter islossningen i april. Resultatet blev några hundra, de flesta rekryterade från kringströvande och fängelser i Skottland. Bättre lycka hade kungen med de holländska legoknektarna, även om de anlände efter Älvsborgs fall.
Vintern 1612
Vid Lucia lättade danska eskadern ankar för att övervintra i Öresund. Kristian avvisar Gustav Adolfs fredsinvit vid juletid. Då lade sig isen i Öresund och efter en hård vinter lossnade den först i mars.
Gustav Adolf var då nyss fyllda sjutton och skulle bli myndig som regent först 24 år gammal. Sigismund i Polen gjorde anspråk på tronen och hans farbror Johan var den rättmätige tronföljaren. Och nu Kristian IV som ville väcka Kalmarunionen till liv. Förmyndarna var skakade och därför myndighetsförklarade ständerna Gustav Adolf annandag jul. Det villkorades med en kungaförsäkran som utökade adelns privilegier, särskilt då riksrådet under rikskansler Axel Oxenstierna. Då en hänsynslös krigsförbrytare, senare arkitekt till en statsapparat som gjorde landet till stormakt.
Det blev en ovanligt sträng och långvarig vinter. Flottan var infrusen men förflyttning till lands underlättades av slädföre och transport på frusna vattendrag. Problemet var att livnära trupperna, vilket krävde ständig förflyttning i fattigbygderna, helst då i fiendeland. En 10 000 man stor här krävde varje dag 3 000 liter öl, 8 ton bröd, kött från 40 oxar och femton ton hästfoder. Efter sig lämnade de tomma lador och visthusbodar, om de ens fanns kvar. Brändes inte husen som brasved brändes de som ren terror. Brandskattning och mordhot var vanligt för att tvinga fram gömda tillgångar.
Efter nyår. Kung Kristian lämnar Varberg ♦ med 2 500 soldater. Ungefär samtidigt går en dansk här ledd av Gert Rantzau in i Småland. Sjuttonårige Gustav Adolf kvitterar med att härja i i Skåne.
27 januari. Under natten anfaller Kristian med 2 000 man Gullbergs fäste ♦. Porten sprängs och i den häftiga striden som följer inne i borgen faller kommendanten Mårten Krakow av hästen och bryter benet. Hans hustru Emerentia Pauli ser till att borgens knekthustrur kokar lut i stora kittlar. Vätskan kastar de sedan över fienden då de dyker upp vallarna för att spränga sina pertarder. De drar också fram stenar som skydd för de egna soldater som skjuter dansken på väg upp i stormstegarna. Efter fem stormningar i fem timmar och 200 förlorade soldater drog sig danskarna tillbaka. I stället invaderar de staden Nya Lödöse vid Säveåns mynning.
29 januari. Sjuttonårige Gustav Adolf lämnar med 3 000 soldater Ryssby ♦ skans utanför Kalmar och marscherar via Växjö in i Skåne. Utan militärt motstånd för dansken år upptagen med att ha ihjäl folk i Småland och Västergötland. Brända jordens taktik tillämpas i tjugofyra skånska kyrksocknar. ”Vi har grasserat, skövlat, bränt och ihjälslagit alldeles efter vår egen vilja” skriver kungen.
1 februari. Danska hären är i gamla Lödöse och fortsätter mot Skara, som frånsett domkyrkan sätts i lågor. De möter just inget motstånd och skövlar ett område lika stort som Bohuslän och Dalsland tillsammans. I stället för att mötas i drabbningar föredrar härarna att med utsugning och bränning terrorisera allmogen.
8 februari. Kristianstads föregångare Vä ♦ bränns ner. Gustav II Adolf sägs ha lagt beslag på kyrkklockorna och nattvardssilvret.
11 februari. ”Og havde de Svenske staldet deres Heste inde i Kirken, og havde brudt Stolene ud, og brendt dem.” Danska propagandan missar inte att Gustav Adolfs knekter eldar upp bänkarna från Vittsjö ♦ kyrka och sedan stallar in hästarna i templet. Natten efter överrumplar 300 tyska och danska ryttare bivacken med 1 400 svenskar. 300 av dessa stupar och kungen räddas ur en vak.
22 februari. En här under hertig Johan av Östergötland anfaller på kungens order Halland. Där skövlar soldaterna arton socknar i Viskandalen ner till Varberg. På Kölleryds ♦ hed överrumplar de Kristian styrkor som retirerat från ödeläggelsen av Västergötland. 300 danskar stupar men kung Kristian kommer undan. Fältöversten Jesper Mattson Krus fortsätter mot norr.
26 februari. Svenska trupper under Jesper Cruus belägrar under natten det av danskarna ockuperade Nya Lödöse. Efter beskjutning med kanoner från Älvsborg hörs en trumpetsignal. Efter förhandling beviljas 500 danska knektar fritt avtåg, några legosoldater går över till svenskarna till och med. 300 norska bondesoldater ingår inte i kapitulationen utan de huggs ner till sista man. Sedan bränns staden, trots att den egentligen är svensk. Många blev änkor i Bohuslän den natten får man anta.
Mars. Jesper Krus tar över trupperna till Hisingen där de våldför och bränner så gott som alla gårdar. Staden Kungälv ♦ eldas upp men fästningarna Bohus och Marstrand vågar man sig inte på. Inte heller försöker man därifrån hindra svenskarnas framfart. Rädslan för militär konfrontation kan hänga samman med den låga stridsmoralen.
450 gårdar i härader upp till Uddevalla eldhärjas. Staden bränns i mars månad och skövlingen fortsätter norrut landskapet. Kriget kallas här brännefejden för Hisingen oräknat brändes 600 av 3 000 gårdar i Bohuslän, med stort lidande för de överlevande som följd.
I mars. Med islossningen upphör krigstågen. 14 mars återvänder Gustav Adolf till Stockholm och begravningen av sin far. Kristian IV är i Köpenhamn där han jordfäster sin drottning Anna Katarina av Brandenburg.
Unge Gustav Adolf kvitterade med att dräpa och bränna på samma sätt i norra Skåne. De som bodde i köpstaden Vä måste flytta till nya fästningstaden Kristianstad ♦.
Älvsborg stormas
I mars är en förstärkt danska flott tillbaka i Göta älv med Jörgen Daa och Jens Munk som befälhavare. Där måste kommendanten Olof Stråle försvara sig med 400 mer eller mindre stridsdugliga försvara sig mot 20-30 gånger så många fiender. Hans brandskadade skepp är sänkta i Klippans hamn. Sjöleden västerut är spärrad. Hoppet att Gustav Adolf med sitt folk ska komma till undsättning infrias inte för kungen har full upp med att mörda och bränna gårdar i norra Skåne.
Kung Kristian mobiliserar under våren den största här som anfallit Sverige, hela 21 000 man. 8 tusen i östarmén förväntas utgå från Kalmar under fältmarskalk Gert Rantzau. Kristian har under sig 10 000 för att ta älvmynningen med Älvsborg. Sedan är tanken att de båda härarna ska mötas i Jönköping för att ge Stockholm nådastöten.
24 april omringas Älvsborg av Kristians soldater.Fartygen sätter i land kanoner, en del hämtade från Bohus fästning.
Tidigt i maj. Dansk-norske kaptenen Jens Munk känner sedan i fjol väl till terrängen. Från skeppet Sorte Hund landstiger han med 200 man och säkrar Kärringberget ♦ vid älvens inlopp. Efter en hård strid tas också Billingen ♦ (vid vår tids Nya Varvet). Skeppen från Helsingör kan passera och landsätta 5 000 nära fästningen. De får sällskap med 2 000 infanterister och lika många ryttare som kommit landvägen genom Halland. Det leds av äregirige adelsmannen Jörgen Lunge, som i Tyskland rekryterat ett stort antal legosoldater.
4 maj. Danska flotteskadern från Helsingör med kung Kristian på Victor seglar in på älven. 5 000 sätts iland. Belägringen inleds.
5-8 maj. Tömningen av vallgraven är klar. Kung inspekterar förberedelserna från ett mindre skepp som tar sig uppför Göta älv. Matroser och soldater spärrar trafik från borgen Gullberg ♦ . De bygger en skans i Mölndal som hinder för svensk hjälp söderifrån.
Med förstärkningen från Bohus allt som allt 10 300 under dansk flagg. Enligt andrea källor 20 000, till stor del krigsvana legoknektar. Mot sig har de 400 man och som det heter 10 bysseskyter på Älvsborg. Många är i dåligt skick. Trots det tänker kommendanten Olof Stråle inte ge upp, som i Kalmar. Det finns gott om ammunition för ett fyriotal kopparkanoner och några av järn. Stråle med sina skrala militära meriter är visserligen sparkad som befälhavare men ersättaren Nils Stiernsköld har inte hunnit ta sig dit.
10 maj är 14 kraftiga kanoner hämtade från Bohus på plats och kulor börjar slå i murarna. Eldgivningen från Älvsborg dödar några anfallare och två stormningar avvärjs.
13 maj. Dansken intar yttre befästningarna på Skinnareklippan (idag Klippan). Där får kanonerna nära skotthåll på Älvsborgs bräckliga murar.
15 maj. Kung Kristian erbjuder kapitulation med fritt avtåg. Stråles önskan om två veckors stillestånd avslås. Samma dag såras Stråle då brand utbryter i ett trätorn.
17 maj. Striden tilltar, understödd av eld från danska skepp i hamnen. Jens Munk och hand kommandosoldater gräver tunnlar så att de kan spränga minor i muren vid vallgraven.
22 maj. Storanfall. En massiv beskjutning slår en bräsch i muren. I första vågen anfaller engelska legotrupper från tre håll men slås tillbaka i murraset av kokande vatten och beck som brinner. Med kläderna i lågor retirerar de mellan sina döda kamrater. Samma öde möter de tyska knektarna som Jörgen Lunge kastar. Då skickar Kristian in sitt i närstrid tränade livregemente men de begravs av östra tornet som rasar då kommendanten Stråle satt det i brand. Kristian låter kanonerna vila under kvällen och ger Stråle två timmars betänketid för att ge upp, vilket avslås.
24 maj. Att skotten från fästningen har dödat 200 av anfallarna hjälper inte. Kampen är ojämn för besättningen på 400 man är hälften döda eller sårade. Förråden tryter. Anfallarna tränger in i en bastion och fortsätter upp i ett torn. Älvsborg sveps in av krutrök och lågorna som gör stora delar av fästningen till en ruin.
Ett sista ultimatum att hugga ner besättningen till sista man får Olof Stråle att kapitulera, med uttåg under ”flygande fanor och klingande spel”. Alla, utom en dansk desertör från striden i Kalmar som rådbråkas till döds på Billingen.
25 maj. Jens Munk går vid Kristians sida då med hovfolk och högsta befälen marscherar in i fästningen. En triumf för äventyraren Munk som pirater två decennier tidigare skickat till slaveri i Brasilien. Och ett halvsekel efter att hans far Erik Munk blev krigshjälte i nordiska sjuårskriget.
Brända jorden
Gränsfästningarna Kalmar och Älvsborg med 40 kanoner är erövrade. Tillsammans med starka Bohus i älvgrenen håller Kristian Sverige i ett järngrepp. Amiral Jörgen Daa har redan med tre danska skepp gett sig ut på sjörövarjakt och lämnat över befälet till Munk för resten av eskadern.
Juni 1612. Jens Munk inleder bärgningen av de sex svenska skeppen i Klippans hamn. Fregatten Hector, Krabban, Jonas och Blå Ormen görs klara för segling. Och till sist lilla jakten Lamprenen som i fortsättningen blir Munks favorit. Danska flottan behärskar haven. Öland återerövras 11 juni. Svenska trupper är uttagna i Ryssland där de gör erövringar.
Munk far med engelska legoknektar på galärer uppför Göta älv. Uppe vid Vänern slår pesten till. Eftersom de inte har båtar att återvända till Marstrand slår de läger vid strandkanten. Munk går från tält till tält och ser soldater dö och i mitten av juni blir han själv sjuk. Siste veckan i juni är han i Älvsborg och bäddar ner på Lamprenen för transport till hemmet i Köpenhamn. Kungen så till att han fick medicin men någon adelstitel blev det inte.
Efter Elfsborgs kapitulation drar Kristian IV med sin här mot Jönköping. Avsikten är att förena sig med Gert Rantzau trupper från Kalmar för att sedan gå mot Stockholm. Skogarna och fattigdomen är land landets bästa försvar. Bygderna är tömda på folk och förråd. Husen har bränts ner att retirerande svensk militär. Samma öde drabbar östra armén från Kalmar. Bondeuppbåd i bakhåll hindrade dansken att ta sig Jönköping, med kanoner som Kristian behövde.
23 juli. Svenskarna har bränt ner allt utom borgen i Jönköping då danskarna kommer dit. Invånarna har flytt till Visingsö. Utan kanoner misslyckas stormningen. Staden flyttas senare till landremsan söder om Vättern.
26 juli. I Tenhult ♦ en mil söder om Jönköping har skogvaktare Michel Jönsson med bud en budkavle samlat 500 bönder som gömt sig i skogarna. Ett danskt ryttarkompani utsända för att spåra upp Kalmararmén med belägringsartilleri rider in i ett bakhåll uti Rogberga socken ♦ .Michels hemvärn spärrar stigen med nedfallande träd och eld från bössorna. Resten nedkämpas med pilbågar och liar. Lite senare lämnar kung Kristian Jönköping. Överfall och brist på mat knäcker hans trupper, särskilt de illa avlönade legosoldaterna. Marschen mot Stockholm avbryts.
Augusti.
Efter misslyckandet i Jönköping skyndar kung Kristian till Köpenhamn, varifrån han med krigsfolk på 34 skepp seglar mot Stockholm. 8 000 man fylls på i Kalmar.
3 augusti möter danskarna överraskande hårt motstånd utanför Vaxholm ♦ , mycket tack vare 1 200 holländska legoknektar. Deras vapenvägran att från inmarschen i Norge ta sig till Värmland och Västergötland för att i stället bege sig till Stockholm bidrar sannolikt till Stockholms räddning. Där sitter Älvsborgs kommendant Olof Stråle i en cell i väntan på rannsakning.
26 augusti. Skotska legohären avsedd för Sverige landstiger på norska Vestlandet. En styrka tågar genom Gudbrandsdalen föregångna av ryktet som mördare och kvinnoskändare. I Kringen ♦ hamnar de 26 augusti i ett bakhåll. 600 fjällbönder rustade med yxor, liar och armborst hugger ner de flesta av de 300 skottarna och resten avlivas i fängelset. Merparten av hären lyckas ta sig Sverige men då är fredsförhandlingar redan på gång.
Knäred
Uppskattningsvis 3 000 skottar strider för Gustav II Adolf samtidigt som ännu 4 000 engelsmän kämpar under Kristian IV. Även om många skottar slogs bortanför Östersjön så innebar det för Jakob VI / James I ett slags inbördeskrig på främmande mark, kanske med en framtida fortsättning i ett bräckligt Storbritannien. Kungen över England och Skottland är gift med danska prinsessan Anne och därmed svåger till Kristian IV. Efter bröllopet i Oslo for paret genom Bohuslän och Halland till Köpenhamn.
Den kungliga alliansen mellan Danmark och England kompliceras av att Jakob backar upp Sverige i kriget mot Polen och Litauen. Tillgång till Östersjöhamnarna genom Öresund och även till Göteborg är viktig för engelsmännen. Jakob inleder därför diplomatisk aktivitet i Danmark och Sverige, som båda utarmade av krigen. Brända landsdelar orkar inte betala skatt och främst i Danmark har legotrupperna tömt statskassan.
Fredstrevarna inleds med att Jacob IV under sommaren skickar skotten Jacob Spens till Gustav II Adolf och styvbrodern Robert Anstruther till Kristian IV. De lyckas få de två kungarna att växla brev som i sin tur leder till fredsförhandlingar vid en gränsbäck nära Knäred ♦ ett par mil öster om Laholm. Mer exakt i en by vid Lagastigen som heter Sjöared ♦ på den halländska sidan och Sjöaryd på den småländska.
Korrespondensen mellan Kristian IV och Gustaf II Adolf avlöste det diplomatiska förspelet. Danske kungen befann sig i Halmstad och satt med bästa korten. Vinterns fredsförhandlingar i halländska Knäred nära smålandsgränsen resulterade i fredsuppgörelsen 20 januari 1613.
Inga landavträdelser men en miljon silvermynt levererade inom sex år för att lösa in Götaälvmynningen med Älvsborgs slott. Ett kvitt eller dubbelt, för annars behåller Danmark också delbetalningarna.
Magasin Hällungen 