Marstrand 1500-talet

År 1585 var Marstrand en blomstrande och livlig stad som tillhörde Norge, lyckligt ovetande om att sillperioden snart skulle ta slut. Staden var Europas centrum för sillhantering.  Inom bara några år efter 1585 försvann sillen plötsligt, och med den stadens stora rikedom, vilket ledde till stagnation fram till nästa sillperiod på 1700-talet. 

Marstrand var år 1585 en livlig kuststad i Bohuslän, centralort för det intensiva sillfisket som lockade hundratals fiskebåtar från hela Norden och gjorde orten till Europas ledande sillhandelscentrum. Staden fylldes av aktivitet med bryggor fyllda av tunnvirke, salt och fiskrensning, medan fartyg klarerades i stora antal – uppemot 500 per år enligt tullräkenskaper, motsvarande tusentals ton sill som exporterades via Öresund. Borgmästare Peder Brems bytte då sin gård Kleven mot en på Klöverön (nu Bremsegården), och staden präglades av internationell mångfald med tyska, holländska och andra köpmän i gränderna kring Mariakyrkan.

  • Sillfiskets centrum: Staden upplevde ett enormt uppsving tack vare det rika sillfisket som pågått sedan mitten av 1550-talet.
  • Befolkning och liv: Uppemot 15 000 människor, inklusive många säsongsarbetare som kom från när och fjärran för att rensa fisk, beräknas ha funnits i och omkring staden under högsäsong.
  • Rikedom och synd: Rikedomen flödade, men staden fick också rykte om sig att vara en av de vildaste i Skandinavien, med över hundra krogar på den lilla ön. Staden var en av de rikaste i Danmark-Norge, näst efter Köpenhamn.
  • Politisk tillhörighet: Marstrand grundades på 1200-talet av den norske kungen Håkon Håkonsson och blev inte svenskt förrän vid freden i Roskilde 1658. År 1585 var den alltså en norsk stad under den danske kungen Fredrik II. Biskop Jens Nielsen besökte staden detta år och mötte ”Norges kung” (ståthållaren Axel Gyldenstierna som representerade kungen).

En viktig handels- och sjöfartsstad

Grävningar som 2020 års på Marstrandsön har avslöjat 1500–1600-talsgrunder med stenläggningar och sättlager på 4,25–4,6 m ö.h., överlagrade av senare fyllnader men daterade till sillperiodens topp. Fynd av träkonstruktioner, som timmerkistor och bryggfundament i hamnlager upp till 2 meter djupa, pekar på tät, tillfälligt uppförd bebyggelse för fiskare och köpmän. Dessa hus förstördes ofta av bränder, som den stora 1586, och ersattes snabbt under den intensiva handelsepoken.

Waghenaers sjökarta från 1588 visar Marstrand med tät bebyggelse, Mariakyrkan och ett korsformat sjömärke på bergets topp, vilket ger en samtida vy av sillperiodens stad. En kopparstick av Claes Jansz från 1608 avbildar en livlig hamn med fiskmarknad, båtar och handel – inte exakt Marstrand men en bra representation av tidsandan. Holländska sjökort från 1584–1585 illustrerar kompakt hamnbebyggelse kring den skyddade viken.

Marstrand var redan då:

  • en av de säkraste naturhamnarna i Norden
  • en knutpunkt för handel mellan Danmark, Norge, Nederländerna och Hansan
  • en plats där seglare tog skydd i oväder eller väntade på god vind

Staden hade tullfunktioner och levde på handel, skeppsservice och fiske.

Sillfiskets uppgångar – en rik stad i perioder

Under 1500-talet spelade tyska (främst från Hansastäderna) och holländska invandrare en avgörande roll i Marstrands utveckling till Europas ledande centrum för sillhantering. De bidrog med nödvändig expertis, kapital, teknik och marknadsnätverk som gjorde den stora sillperioden möjlig. 

Perioden 1500–1600 präglades av de stora sillperioderna, och Marstrand var ett centrum för:

  • sillfiske
  • beredning (saltning, rökning)
  • export av sill och tran

När sillen gick till var staden rik och livlig; när den försvann kunde tiderna bli mycket tuffa.

Religionsliv – mitt i reformationstiden

Danmark-Norge hade blivit protestantiskt under mitten av 1500-talet.
Runt 1585 präglades Marstrand därför av:

  • luthersk kyrkoorganisation
  • en lokal kyrka (Marstrands kyrka, med medeltida ursprung)
  • ett religiöst liv mer styrt av kronan än tidigare

Ett viktigt inslag i stadens historia, Judiska församlingen 1775–1805, låg långt i framtiden.

Folkliv och stadsmiljö

.​Marstrand var en liten men tät stad med i vanliga fall ett par hundra invånare. Runt 1585 präglades orten av en organisk, medeltida stadsplan med smala, oregelbundna gränder som följde terrängen ned mot den skyddade hamnen i öster, centrerad kring Mariakyrkan och klosterområdet. Staden saknade då en strikt rutnätsplan, utan bestod istället av täta trähus och bodar längs bryggor och vikar som Svineviken, med bebyggelse koncentrerad på klippiga sluttningar och utfyllda strandkanter – en struktur som bibehölls fram till senare regleringsförsök efter bränder på 1600-talet.

Holländska sjökort från 1584–1585 visar en kompakt bebyggelse med hamnverksamhet, men detaljer om gator som Lixhalsgatan eller Svingatan (senare Kyrkogatan) framträder tydligare i 1669 års äldsta bevarade plan
Staden bestod av:

  • trähus, ofta tätt sammanpressade på den skyddade sydsidan
  • ett gatunät anpassat efter terrängen
  • hamnkvarter fyllda av lagerbodar och sjöbodar
  • fiskare, handelsmän, lotsar, sjöfolk och hantverkare

Utanför bebyggelsen låg betesmarker, små åkrar och klippor som användes för sjömärken och utkik.

Tyska köpmän och Hansan

Tyska köpmän, främst från Hansastäderna i norra Tyskland, dominerade handeln i Östersjön och Nordsjön under stora delar av medeltiden och tidigmodern tid.

  • Handelsnätverk: De kontrollerade de viktigaste handelsvägarna och hade etablerade nätverk för distribution av saltad sill över hela kontinenten, särskilt under fastetider då efterfrågan var enorm.
  • Kapital och organisation: Tyskar bidrog med den finansiella organisationen och de storskaliga metoderna för att hantera de enorma mängder fisk som fångades utanför Bohuslänskusten. De handlade ofta direkt med lokalbefolkningen på plats och etablerade långvariga relationer. 

Holländska fiskare och innovatörer

Holländarna hade ett växande inflytande under 1500-talet och var avgörande för både fisketeknik och marknadsinnovationer.

  • Teknologiska innovationer: Holländska fiskare introducerade effektiva fiskemetoder, såsom långrevsfiske, vilket avsevärt ökade fångsteffektiviteten innan 1500-talets slut. Deras kunskap inom navigation och fartygsdesign var också värdefull.
  • Saltimport och tunnor: Sill behövde saltas för att kunna exporteras, och stora mängder salt (ofta tyskt salt) importerades i holländska och tyska fartyg. De stod även för tunnorna som behövdes för exporten.
  • Marknadstillgång: Nederländerna var på väg att bli en global handelsmakt och hade en enorm efterfrågan på fisk. Holländska köpmän agerade som viktiga mellanhänder och köpare av Marstrands sill, vilket integrerade staden i det bredare europeiska ekonomiska systemet. 

En smältdegel

Marstrand blev under denna period en internationell stad där lokalbefolkningen samarbetade och konkurrerade med en stor tillfällig och permanent befolkning av tyska och holländska köpmän, fiskare och arbetare. Staden beskrevs som den rikaste i Danmark-Norge (som Marstrand tillhörde då) efter Köpenhamn, mycket tack vare denna internationella närvaro och expertis. Rikedomen var dock helt beroende av sillen