Sverres saga

SVERES SAGA

Biskop Roe (1) befann sig på Färöarna vid den tiden; hans bror hette Unaas Kambare (2). Unaas fick en norsk hustru, som hette Gunnhild. Det var i senare delen av Harald Gilles söners, Inges, Sigurds och Øysteins, dagar. Gunnhild födde snart en son, som fick namnet Sverre och kallades Unaas son [1151].

Innan denne pojkes födelse uppenbarades stora drömmar, som regelbundet kan inträffa före stora nyheter. Hans mor Gunnhild berättade en dröm, hon hade hatat inför hans födelse. Det tycktes henne att hon var i ett vackert vindshus och trodde att hon skulle föda barnet hon gick med. Men hennes tjänare satt vid hennes knä och skulle ta emot barnet så snart det var fött. Och när det tycktes henne, som om barnet hade fötts, kom stor skräck över kvinnan som satt över henne, så hon ropade ilsket åt henne och sade: ”Min Gunnhild, du har fött ett konstigt foster, fruktansvärt att se på.”

Och tre gånger ropade hon med samma ord. Men när hon hörde kvinnan ropa samma sak så ofta med darrande röst, blev hon nyfiken på att se vad det var för foster hon hade fött; det tycktes henne att det var en sten, mycket stor och snövit i ljuset, men den glödde så starkt att den gnistrade överallt som från ett glödande järn, när man blåser hårt på den i askan. Men hon sade då till pigan: ”Låt oss gömma detta foster noggrant, så att ingen ser det, ty det kommer att tyckas konstigt av de flesta som ser det.” Då tycktes det som om de två tog stenen och placerade den i en stol och täckte den med en vacker duk. Men när de hade täckt stenen, flög gnistor överallt genom duken och runt vinden. De blev då mycket skrämda av den fasa som uppstod från stenen, och sedan vaknade hon ur denna dröm. Unaas och Gunnhild hade en son som hette Hide, och en dotter som gifte sig med Svine-Stefan; deras son var Peter Støyper (3); förutom denne hade Unaas och Gunnhild flera döttrar.

Sverre var 1156 fem vintrar gammal när han reste från Norge västerut till Färöarna, och därefter var han där hos biskop Roe, som fostrade och uppfostrade honom (4). Biskopen skrev in honom i boken och gav honom äktenskapslöften, så att han prästvigdes. Men när han var myndig, slappnade han av lite enligt prästernas värdighet och var grälsjuk och våldsam.

Han blev osams med Brynjolf, son till Kalv Sendemand, som då hade kungens ärenden där på öarna. Sverre hade slagit en man, men Brynjolv och hans följe anföll honom i hans hem, men han undkom ensam, och det hade kommit dem så nära att han sprang in i ett vardagsrum och gömde sig. En kvinna gömde honom i en ugn och satte en stekpanna framför ugnsöppningen och gjorde sedan upp eld utanför. De letade efter honom över hela vardagsrummet, men kunde inte hitta honom. På många sätt tycktes de män som visste vad för slags man han blev ha sett tecken på att han hade stora förmågor.

Sverre drömde stora drömmar, och några män misstog det för fåfänga och hånade det. Han berättade en sådan dröm att han trodde sig vara i Norge och att han förvandlades till en fågel så stor att hans näbb nådde österut till landets ände och hans stjärtfjädrar nådde norrut till finnarnas bo (6), men med sina vingar täckte han hela landet. Han förde den drömmen till en vis man, vars namn var Einar, och frågade vad han trodde att den förebådade. Einar sa att den var ”blind” (7) för honom, men det verkade rimligt för honom att denna dröm förutspådde någon slags makt. ”Det kan vara,” sa han, ”att du blir ärkebiskop.” Sverre svarade: ”Det verkar orimligt för mig att jag skulle bli ärkebiskop, eftersom jag inte är särskilt duglig att vara präst.” Sverre var tjugofyra vintrar gammal [1175] innan han fick veta sanningen om sin faderliga härkomst. Han tillbringade sedan en vinter på Färöarna innan han reste till Norge [1176].

2. Magnus och Erling hade vid denna tid mycket stöd från de stora männen och hela allmogen. Kungen var en vän och älskad, men jarlen var mäktig och vis, envis och segerrik; hela landets förvaltning vilade på honom. Av avundsjuka män hade han många, både mäktiga och ringa; men de flesta av dem fanns i norra delen av landet, i Trøndelagen.

Men ärkebiskop Øystein, som ledde allt folket där i norr, var kung Magnus’ store vän och höll allt där under sig. Kung Magnus hade med sig alla de största männen som fanns i landet; några var i hjorden, men några hade landintäkter från honom; och med dem samtyckte hela allmogen till att höja honom till makten och behålla honom där; han hade det mesta sina förfäder att tacka, ty allt folket i landet älskade och ville tjäna Sigurd Jorsalafarers avkomma, mer än Harald Gille) och hans familj.

3. Det hände sig nu att Sverres mor Gunnhild reste bort från landet (Norge) och söderut till Romaborg. Men när hon kom efter den man som skrev till henne, sa hon att hon hade en son, som hade en annan far än hon dittills sagt, och att hans far var en kung, men det var dolt för sonen. Men denna sak lades fram för påven (11); det ålades henne i hennes bekännelse att hon skulle låta sin son veta hans sanna faderliga ursprung, så snart hon fann honom. Hon gjorde det, och inte långt efter att hon hade återvänt hem, for hon ut till Färöarna [1175] och berättade för Sverre att han var kung Sigurds son.

Denna historia gav honom mycket att tänka på, och hans sinne vacklade mycket. Det tycktes honom svårt att kämpa om makten mot kung Magnus och jarl Erling, men det tycktes honom lite manligt att inte ta sig an något som en annan bondeson, när han var en kungason. Och när han kom ihåg hur visa män hade tolkat drömmarna han hade drömt, stärkte dessa drömmar hans mod att hämnas på sina släktingar.

Så berättade Sverre denna dröm, att han trodde sig ha kommit västerifrån över havet till Norge, och att han hade uppnått någon furstlig värdighet, och senast att han hade blivit vald till biskop. Men det tycktes honom att det rådde stor oro i landet om kungadömet, och det tycktes honom som om den helige kung Olav hade en gräl med kung Magnus och jarl Erling och som om han funderade på vem av dem han skulle vända sig till. Han trodde att han föredrog att gå till kung Olav, och när han kom till honom, blev han väl mottagen med stor glädje. Men när han hade varit där en kort tid, hände det sig en morgon – tycktes honom – att det fanns få män med kungen, inte fler än 15 eller 16.

Och kungen tvättade sig vid bordet i ett vindsrum, och när kungen hade gjort det, ville en annan man gå till bordet och tvätta sig i samma vatten som kungen hade tvättat sig i; men kungen tryckte sin hand mot honom och bad honom lämna den. Sedan kallade han på Sverre Magnus (12) och bad honom tvätta sig i samma vatten. Han trodde att han gjorde som kungen befallt, och när han var tvättad kom en man springande in med brådskande nyheter; han befallde männen att genast ta till vapen och sa att kungens fiender var vid dörren. Kungen svarade att det inte skulle skada dem och befallde männen att ta sina skärvapen och sedan gå ut; men han sa att han skulle ha sin sköld och att han skulle skydda dem alla med den. De gjorde som kungen sa. Sedan tog han sitt svärd och räckte det till denne unge man Sverre, och sedan gav han honom sitt märke i handen och sade: ”Tag nu emot märket och tänk för dig själv att du alltid kommer att bära detta märke från och med nu.” Han tycktes acceptera märket, men med någon fasa. Nu tog kungen sin sköld, och de gick alla ut tillsammans mycket hastigt.

Det tycktes honom att där de gick ut fanns en så lång korridor att den inte var kortare än 60 alnar, och det tycktes honom att han inte kunde bära tecknet högt upp så länge de var inne i huset; men när de hade kommit till dörren, där de skulle gå ut, kom sju män emot dem med vapen och ville döda skytten. Men kungen gick framför honom med sin sköld och täckte honom och dem alla, så att ingenting skadade dem. Sedan kom de till öppen mark och på en vacker vall. Därefter tänkte han resa fanan och bära den mot kung Magnus och jarl Erlings grupp, och genast tycktes den gruppen dra sig tillbaka för honom, när han sökte sig framåt. Sedan vaknade han och tänkte på sin dröm; den tycktes bättre drömd än inte, men tycktes honom ändå förunderlig. Han berättade sedan för sina vänner, men bara för några få, och den tolkades nära vad som hände senare. Men när sådana saker hände honom, blev han stärkt av dem.

4.Sverre gjorde sig nu redo att bege sig till Norge för att se vad han skulle göra. Och när han kom dit, hade mannen som hade fått kungatiteln, vars namn var Øystein, fötts. Han och Sverre var brödersöner (13). Men när Sverre frågade om det, inhämtade han noggrant information om dennes beteende, och han fann endast att många av hans krav och åtgärder var ungdomliga; han höll sig då tillbaka, eftersom det inte tycktes honom lämpligt att ansluta sig till honom. Sedan for han norrut in i landet, eftersom hans fosterfader, biskop Roe, hade rått honom att söka ärkebiskopen och avslöja för honom sin svåra ställning. Men när han hade anlänt, började han förhöra de män som kom norrifrån. Han stannade en tid i Selja (14), eftersom han där träffade bekanta. Där mötte han en präst, som berättade för honom exakt allt han ville veta, och av detta insåg Sverre hur stor motståndare ärkebiskopen hade varit till sina bröder; det tycktes honom föga hopp om uppståndelse från den sida från vilken hans bröder hade fallit.

Han vände sig sedan söderut och ville ut ur landet. Han for då med fraktskepp till Tunsberg och därifrån österut till Konungahella (15). På denna resa var han regelbundet i samtal med jarl Erling själv (16), och lyckades gömma sig så mycket för honom att jarlen inte visste vad Sverre hade i åtanke eller vem han var. Han var ofta med hovmän eller andra kungliga män och var så glad bland dem att de tyckte att det var ett skämt och en skam varje gång han talade till dem. Och genom sitt samtal och sin klokhet frågade han dem på ett sådant sätt att han fick veta många saker av dem, som de inte skulle ha avslöjat, om de hade vetat vem som hade varit där eller med vem de hade talat. Han lade noga märke till om allmogen var något tvetydig i sin formulering, ty ingen misstänkte hans ord, och ingen visste vad han hade i åtanke. Men han fann inget annat än att hela allmogen var kung Magnus’ huld

. Från Konungahella for han till Ljodhus (Lödöse) och hade mycket möda och möda. Han kom med stora svårigheter till Östra Gautland. Tre nätter före jul (18) kom han till Birger jarl Brosa (19), sin svärmor, som var gift med Brigit, hans moster. Där presenterade han sin svåra situation för sin mor och kusin. Men de brydde sig föga om hans fall, och det fanns två skäl till det. Den ena var att hans kusin Øystein hade fött upp sin hjord med dem, och de ville inte hjälpa någon annan så länge han levde.

Men den andra anledningen var att det hade kommit Birger till öronen att jarl Erling hade skickat honom dit för att göra narr av honom. Sverre var där vid jul och presenterade regelbundet sin sak för jarlen och bad honom ge goda råd om vad han skulle göra. Men det hände sig där, som ofta kan hända, att det fanns män närvarande som var mer fulla av avund än av godhet, och detta i sig försatte honom i stor fara; tio många kortsynta män trodde att dessa nyheter var sanna och ville döda honom. Men jarlen ville inte detta, utan att det fanns uppenbara skäl till det; han ville hellre låta det undersökas med list, hur det gick för honom,och gav honom vin och mjöd att dricka, för att han inte skulle bli berusad och sådana ord skulle komma i hans mun att han kunde bli anklagad eller förtjäna att dödas. Men eftersom Sverre ständigt var upptagen med tankar på sin sak, ägnade han föga uppmärksamhet åt mjöd eller vin, trots att han hade mer än tillräckligt av det. Utan snarare var han försiktig, desto mer som han fann att folk inte gav honom svar i de frågor som var viktiga för honom. De som ville dricka honom berusad gjorde ingenting.

När julen [1177] närmade sig, vände han sig mot Vermeland, ty han trodde inte att han fick ett sådant svar på sin sak från jarlen som han önskade, och det blev ingen stor ökning av hans följare, ty han for därifrån sjövägen. På denna resa hade han mycket möda och möda; det var mest likt det, som det berättas i gamla sägner, när kungens son (21) kom ut ur sin styvmors ondska, ty det var sex eller sju dagar inalles, som han vandrade vilt genom stora och okända skogar och mötte både hunger och köld.

Men när han kom till Vermeland, mötte han män som hade kommit från Norge. Han frågade dessa män noggrant om nyheter, och de kunde berätta honom nya nyheter, att kung Øystein hade gått från norr till öster i Viken, och att han och kung Magnus hade kämpat vid Re, och där hade kung Øystein och en stor del av hans här fallit (22); men de som undkom hade flytt till Vermeland eller Telemarken eller söderut till Danmark. Detta tycktes Sverre kraftigt öka hans sorg och svårigheter.

Han gick då först till sin syster Cecilia. Men hon förberedde en festmåltid för sin bror, och när de möttes, var hon glad och tog emot honom så väl hon kunde. Sedan samtalade de med varandra om vilket råd han skulle följa; ty han kunde omöjligt återvända till Norge, eftersom det hade gått rykten om hans vilja och färder; och det föreföll därför rimligt att han skulle söka sig till okända länder en tid och där be om sådana nyheter att Gud skulle låta något lindras i hans fall.

5. Den stackars flocken, som då hade förlorat sin hövding, hörde nu att en son till kung Sigurd hade kommit till Vermeland; men alla som begärde det gick till honom och bad honom att binda sig till deras sak och bli deras hövding. Denna hjord var i mycket dåligt skick; några var svårt sårade, några var nakna och alla nästan obeväpnade. Alla var också så unga män att de inte trodde att han var i stånd att uträtta något stort. Han svarar på följande sätt: ”Jag tror inte att det ser ut som att våra villkor kommer att ge oss goda framsteg eller stora råd; Ni är utfattiga män, men jag är fattig på ägodelar och okänd för er; Ni kan till och med komma att tro, om ni inte gillar mina råd, att ni inte vet exakt vem ni tjänar. Dessutom är jag uppvuxen där, där män är föga vana vid sådana stora råd eller ansträngningar, och det tycks mig som om vi båda har föga att ge varandra sällskap förutom brist på pengar och stora svårigheter. Jag har föga lust att lägga era svårigheter till mina sorger. Men eftersom ni har visat mig förtroende, ska jag ge er ett råd som tycks mig vara tillräckligt: min mag Birger och hans hustru Brigit har tre söner (24), och de är lika nära födda till landet som kung Magnus Erlingssøn. Gå dit och be honom att ge er en av dem till er kung. Jag har också noggrant lagt märke till er flock, och jag finner det enda i det, att det förmodligen är liten skillnad på män bland er, och jag är mycket emot att ta över denna flock. Jag ser också stora svårigheter för vår sak, och mestadels från den sak, som för oss båda var mycket olycklig att undvika, men det är att förvänta att det inte finns i ert sällskap ett förråd av män för ett så stort landråd. som jarl Erling pressas mot. Jag är inte heller bra på någonting, jag, som är uppvuxen i en utmark långt borta från andra människor. Jag har också sett lite av andra mäns seder förrän nu, när jag kom till ert land; men än mindre kan jag leda en armé eller presidera över en provinsregering. Jag duger inte till någonting, okänd som jag är för alla människor; inte heller känner någon min mat, och ingen vet något annat om den än vad jag ensam berättar om den.

Nu kan det hända att ni säger samma sak till mig som till er förre hövding, att ni inte visste vad slags man han var som ni tjänade, och det kommer ständigt att klandras på er var ni än möter era fiender. Alla människor vet också vad som kan förväntas av Birgers söner, men inte vad som kan förväntas av mig.”

6.Dessa män gick nu till Birger Brosa för att tala med honom om denna sak. Han uttryckte sin stora sorg över deras förlust och sade sålunda: ”Mina söner är myndiga barn och kan varken råda för sig själva eller för andra män; de är inte benägna att göra sådant, dock mest för sin ungdoms skull. Det förefaller mig också att det i er grupp finns ett litet urval män som kan ge mina söner råd. Inte heller kan jag samla någon armé härifrån, ty Norges män tolererar inte en gautisk armé som rider in i deras land. Men eftersom ni har kommit till mig, ska jag ge er några råd, men Gud vet hur det kommer att gå till. En son till kung Sigurd var här hos oss över julen, men nu är han förmodligen i Vermeland; gör honom till hövding, han är gammal nog och verkar ha kunskap, be honom att engagera sig i er sak.” De sade: ”Vi har funnit den mannen, men han förrådde oss.”

Jarlen eggade dem ännu mer och sade: ”Så säger mitt hjärta mig att ni inte ska finna någon upprättelse för er sak om den inte kommer från honom. Nu måste ni vända er till honom, om ni vill följa mitt råd, och bära orden från mig till honom, att jag lovar honom all min vänskap, sådan jag kan ge. Här ska han också ha sin här och sitt fria land, vart han än kommer i Sveavælde. Ge honom det villkoret att han ska hjälpa er alla i er nöd, annars dödar ni honom.” De hade satt män att vaka över honom, medan de gick till jarl Birger, ty Sverre hade velat ut till Jorsaler (25); han tycktes inte känna någon i Norge från vilken han kunde vänta stöd. Kung Magnus och jarl Erling hade gått så bistert fram mot hela ätten att ingen man vågade nämna Sigurd eller Haakon (26) vid kungliga namn eller tala om dem.

Nu kom dessa män tillbaka till Sverre för andra gången och hade ett brev från kung Knut (27) och jarl Birger, där det stod: ”Det är vår bön att ni skall hjälpa denna stackars grupp, om ni inte förtalar våra ord, och hur lite vi än brydde oss om er sak förut, skall vi nu stödja och stärka er makt allt vi kan.” Men trots att de lockade honom med så vackra ord, insåg han inte mindre att hans förmåga svek honom till ett så stort råd och sa nej till deras vädjan. Då kom de ihåg jarl Birgers sista ord och bad honom välja mellan två alternativ, antingen han ville förbarma sig över deras sak eller vänta, att de skulle hålla en kort rättegång med honom, och de talade sålunda: ”Vi har länge tjänat dina fränder, men förlorat våra fäder och bröder och nästan alla våra fränder och likaså främmande länder för din fars skull, och nu erbjuder vi oss alla fortfarande att gå i fara för dig själv, men du kommer att förbise både oss och din egen heder. Nu måste du veta förvisso att vi kommer att döda dig och dina släktingar och sedan köpa oss fred med kung Magnus, om du vill förakta oss.” Nu tycktes det honom att hans sak blev mycket svårare, och han tänkte på det med sig själv; han såg att det snart skulle bli slut på hans familj och hans släktingars om han utsatte sig för denna trakasserier. På söndagen i den sju veckor långa fastan (28) band de sitt råd och sin förening samman, men följande måndag gick 70 män till Sverres hand,och några blev hans tjänare, några blev gäster och några hushållsmän (29).

Följande natt drömde Sverre att han trodde sig vara på östra sidan av Borg (30) där Raumelven (31) faller ut i havet, och det tycktes honom att kung Magnus och jarl Erling med deras här var där i staden. Det tycktes honom att det rådde någon oro kring det, att det förmodligen fanns en kungason där i staden, och att allt folket letade efter var han kunde vara; men han tyckte sig veta att denna oro gällde honom själv. Han trodde att han gick ut ur staden och att han såg Maria kyrka framför sig (32). Han ansökte om mässa där, och när han bad för sig själv i kyrkan såg han en man komma fram till honom, tog honom i handen och ledde honom in i en stycka (33) norr om sångstugans dörr (34) och sade till honom: ”Kom med mig, broder, jag har en lönsam affär med dig.” Han trodde att han gick med honom och lade noga märke till hans utseende. Denne man verkade vara gammal och hade snövitt hår, ett stort skägg och mycket fina kläder; han var röd i ansiktet, hade stubb runt omkring och var hemsk att se på. Det tycktes honom att han var full av tankar om vad denne man ville. Den gamle mannen lade märke till det på honom och sade: ”Var inte rädd, broder, ty Gud har sänt mig.” Då tycktes det honom att han böjde sig till marken inför honom och frågade: ”Vad är du för en man, herre, att jag kan veta med säkerhet att Gud har sänt dig?” Den gamle mannen svarade en andra gång och bad Sverre att inte vara rädd; han sade att Gud hade sänt honom till honom. Då tycktes det honom att han blev lika rädd som frälsare.

Då tog den gamle mannen honom i handen, reste upp honom och sade för tredje gången: ”Var inte rädd, broder; frid vare med dig, ty jag är Samuel, Guds profet (35); jag har också Guds ärende för dig att utföra.” Efter detta tog den gamle mannen ett horn ur skidan han hade runt halsen, och det tycktes honom att det fanns krism (36) i hornet. Då talade den gamle mannen till Sverre: ”Låt mig se dina händer”, sade han. Sedan tycktes han sträcka ut båda sina händer mot honom. Mannen smorde nu sina händer och talade sålunda: ”Må dessa händer helgas och stärkas till att hata dina fiender och motståndare och till att styra många män.” Sedan kysste han Sverre och tog hans högra hand och talade till honom: ”Sök nu österut från dina fienders täta folkmassa, ty du skall bli kung.” Och sedan kysste han Sverre igen och sade: ”Var tapper och stark, ty Gud skall hjälpa dig.”

Efter detta vaknade han och berättade genast denna dröm för de 12 män som sov där i samma härbärge som han själv; det fanns två präster och 10 andra män. Drömmen föreföll stor och märklig för alla, och alla hans män var mycket glada över denna dröm. Men när han bad dem försöka tyda drömmen, fann ingen tröst i den, utan det verkade för alla bättre drömt än inte. Och när han upptäckte att denna dröm inte skulle tydas, bad han dem att inte bry sig om den, trots att sådan hade uppenbarat sig för honom. Men alla som var närvarande tycktes finna att hans sinne var djupt förändrat efter denna dröm.

Det var allt som allt en stor prövning för honom, att han var i ett okänt land och bland helt okända människor; det var också samtidigt som,att han hade accepterat flocken och att han var tvungen att bära all omsorg från dem som tjänade honom, eftersom det inte fanns någon annan som kunde styra än han själv i denna flock, som han hade tagit under sig och bundit sig till.

7. På onsdagen i den sjuveckorsfastan, som vi kallar askonsdagen (37), tog han över denna grupp och drog ut från Hamar (38) i Vermeland och hade inte större här än 70 man. Han for till Viken, men vid den tiden strömmade så mycket folk till honom att han hade femtiofyrahundra [420] man. När han anlände till den plats som kallas Saurbø (39) i Viken, lät han ordna saker och ting, och hans män ville genast ge honom kungnamnet. Han ursäktade sig och sa att det var bättre att hans rätt först skulle uppenbaras genom sant vittnesbörd. Men de sade att de inte ville lyssna på det och uttryckte att de inte ville tjäna honom på det sättet, att han inte bar ett högre namn än de andra som följde honom. Det var första söndagen i fastan (40); då gick männen till honom och tog tag i hans svärd. Han hade inte länge styrt denna flock förrän han insåg, som han tidigare hade misstänkt, att han inte skulle vara särskilt villig att lita på deras råd; han tog då och lämnade all omsorg i sina egna händer. Och medan han och hans män var i Viken, ägnade han noga uppmärksamhet åt vanorna och beteendet hos dem som då hade anslutit sig till hans grupp; dessa människor syntes honom då vara av mycket olika värde, en del var goda pojkar och förståndiga män, men en del var ostyrliga. Då föll det honom in att fresta, om dessa människor ville följa honom till något annat än rån och våld allena. Därför återvände han till Vermeland, ty han ville inte plundra i Viken och ville hellre kämpa sig fram till det land dit han hade varit på väg. Därifrån fortsatte han sin resa norr om landet tills han kom till Eidskogen (41). Då samlade han sin här, och det visade sig att många hade närmat sig honom med föga ärlighet och mest för att de hellre ville vara rövare än kämpa för sin kungs ära. Detta fall slutade på detta sätt, när hjorden hade granskats, att han inte hade mer än 80 man kvar av de fyrahundra. Då insåg han att han inte hade förmågan att göra vad han hade velat, att riskera en så liten här mot en så överlägsen styrka, vilket var att vänta. Han insåg att han inte kunde lita på de människor som inte ville följa honom norrut eller söderut. Det tycktes honom att de hellre ville vända allmogen mot dem genom plundring och mycket våld än att följa honom i mandomsprov, och det var då mycket smärtsamt för honom, ty han hade varit kung från början nästan med våld, men sedan dess hade de inte gett honom gott stöd.

Nu funderade han över sin ställning och tycktes inte se någon möjlighet att skilja sig från denna här; ty de som mest ville följa honom bevakade honom noga, och dessutom hade han antagit kunganamnet och blivit känd av alla i landet. Han återvände nu till Vermeland och hade sedan en påskvistelse (42) hos en präst, som gjorde en strålande fest för honom.

Därefter skickade han sitt brev till Norge till Telemarken, ty folket där var oense med kung Magnus och jarl Erling (43); han lovade dem några böter om de vände sig till honom och kallade dem norrut i landet för att möta honom, om de ville söka hans vänskap eller ge honom hjälp.

8. När påskveckan närmade sig, såg han att han inte skulle kunna ta sig norrut i landet, om han inte valde några okända och mödosamma vägar, ty det fanns mycket utrustning över hela landet, när folk frågade att hjorden skulle stiga österut i landet, och de hade ingen möjlighet att komma in i landet där, där stora bosättningar lågo framför. Han såg det då rådligt att vända sig mot Østersalt (44), och sedan korsade han den första skogen, som var 12 mil lång, tills han kom till Eikesherred (45). Men när de lämnade därifrån, hade de en skog framför sig, som var lika lång, tills de kom till den plats som kallas Molung (46). Därifrån gick han återigen genom en skog, som var femton mil lång, till Jarnberaland (47). I alla dessa skogar fanns ingen annan föda än fågelkött och älgkött.

På denna resa hade de mycket möda och möda; ty de reste under mycket lång tid genom utkanten och utstod både hunger och köld och stort slit; inte heller kunde de få hästar eller annan vagn dit, ty på den tiden var det värst att resa, när snön löstes upp av skogarna och isen av vattnet. Ibland gick de över myrar eller stora kärr, ibland genom täta skogar eller stora sluttningar.

Jarnberaland (Dalarna) ligger under den svenske kungen och var då fortfarande hedniskt; folket där hade aldrig förut sett en kung komma in i sitt land, och därför var de ovana vid kungars resa; man skulle kunna säga att det inte fanns en man som visste vad en kung var, eller visste om han var en man eller ett djur. Det var en stor möda att ta sig fram bland ett sådant okunnigt folk. Men den allsmäktige Guden och den heliga Maria visade så stor barmhärtighet mot kung Sverre att han fick mycket hjälp av detta folk och tillstånd att resa genom landet så snart de hörde hans ord. Men oftast var det att resa över ödemarker, myrar och obebodda områden, stora floder och stillastående vatten mer än genom mänskliga bosättningar. Från Jarnberaland gick han genom en skog som var 18 mil lång, till ett område som heter Herdaler (48); det var hans mark (49). Därifrån gick han genom en skog som var 38 mil att resa över. I denna skog var deras förhållanden så svåra att de inte hade något att äta förutom bark från träd eller sågspån (50) och bären som hade legat under snön på vintern.

Det hände sig att kung Sverre var tvungen att korsa en stor flod i en skog, och det fanns inga fartyg i närheten, utan folket gjorde flottar av stockar, tre eller fyra tillsammans, så många som kunde hittas; men flotten som kungen var på var inte stor, det var fyra stycken på den. Denna planade ut, så snart de kom lite från stranden, så att de sjönk till mitten av foten, men vattnet var en halv sjömil brett.

Samtidigt kom en man springande ner till stranden; han var mycket trött av att gå, ty de var då i den värsta skogen, och tidigare hade hela hjorden varit utan mat i två dagar. Denne man ropade på dem som var på flotten och bad dem hjälpa honom; han var nästan död av trötthet, sa han. Men de andra människorna hade då nästan kommit över vattnet. Och när kungen hörde hans rop, såg han att mannens liv stod på spel om de inte tog upp honom; men å andra sidan tycktes flotten honom inte kunna bära alla de män som tidigare var på den. Han lät dock flotten gå i land och tog mannen upp, fastän det inte såg ut som om de kunde komma fram. Och när denne man kom på flotten till dem, steg vattnet över deras knän; och så korsade de vattnet och landade vid ett fallet träd och gick bredvid flotten. Kungen gick i land sist, och så snart han steg av flotten, sjönk den som en sten.

Denna händelse föreföll genast märklig och märklig för alla män. Men nu är det uppenbart för alla att denna flotta bar gården, som var åsnan för de stora verken, som ännu inte hade utförts, och till högre heder än han då hade, eftersom flotten flöt under mandegården, men sjönk så snart männen var av den.

För två nätter sedan var de i vildmarken och hade ingen mat, förutom att de åt fårsågar och sög björksav där; men på tredje dagen var hela hären utmattad. De trängde sig så hårt genom denna ödemark att det bara var 13 eller 14 mil kvar (till byn). Nu hände det sig att folket satte över en stor bäck; När de kom över lade de sig ner på marken och stod inte ut med att gå längre, de var så trötta. Sverre och två andra korsade slutligen floden och drev långt nedströms, innan de kom i land. Sedan vilade de. Då bad kungen sina män att rusta sig och sa att det var en kort väg till byn; han sa att det ännu kunde komma att ‘bränna något rött’ för dem, om de äntligen kom fram till kristna män.

9.Nu kom kungen till Jæmteland, och Jæmtefolket ville stå emot honom. Han skickade då Sigurd av Saltnes (51) framför dem och trodde, som det visade sig, att de skulle bry sig mindre om kloka råd, så länge hövdingen själv inte var närvarande. Men i denna process tog Sigurd alla deras skepp, som de hade tänkt ha till sitt landförsvar. Och när kungen själv kom, missade bönderna skeppen, och det var då det bästa man kunde göra mot kung Sverre.

Där fanns många av kung Magnus vasaller, och de var alla överens. En festmåltid förbereddes då och all hjälp gavs kungen; de gav honom 40 man. Därefter fortsatte han och bröt ut därifrån, och de fortsatte fortfarande med så stor svårighet att ingen man i 5 dagar smakade mat, och de sov inte, eftersom kungen inte ville låta ”budskap bäras framför sig”. Han anlände natten till fredagen före vita söndagen (52) nära staden. Köpmännen (53) frågade detta och korsade älven Nid mot dem med 1600 [1920] man (54); deras ordförande var Sigurd Nikolassøn (55), Eirik Arnessøn (56), Ivar Horte (57), Ivar Silke (58) och Ivar Gjavvaldssøn (59). Men när kungen var så här, gick han själv emot dem med en annan man, som hette Jon (60), och gick in i deras här; de var då fullt medvetna om hur stor folkmassan var, och han såg sig inte i stånd att strida med 100 [120] man mot 1 600 [1920]. De vände då om för denna gång. Sigillbyggarna (61) hade också samlats mot dem med 700 [840] man, men birkebeinarna var då så trötta av den långa nattvakten och av mödan att de var tvungna att vila. Sedan sände han män till Vigleik på Digren (62), för att han skulle föda sin här, och Vigleik svarade väl på detta budskap. Och när de drog därifrån, skötte Gud kungens sak så att han och hans här kom mellan böndernas hjord och deras skepp (63); de tog då varje skepp för sigillbyggarna och gick sedan över till byn för de män, som ville lägga sina liv (64); de bosatte sig nu på sina gårdar, hur de än tyckte det, som ägde gårdarna. Dessa kom hem på sådant sätt att det inte fanns något annat råd än att gå in på allt vad kungen krävde; han debiterade dem, en halv månads kost. Kungen var då på en holme i Selbu-sjön, som sedan dess har kallats Kongsholmen (65). De lämnade därifrån en natt, utan att någon annan än de själva visste om det, och tog sig till ett berg som hette Vatsfjeld (66), och de var där på ett sådant sätt att ingen såg dem, men de såg allt som försiggick ner till staden (ɔ: Nidaros), och hörde mycket som sades om dem själva. Gauldölarna hade också en stor samling, och det såg de noga; men när folk inte fick syn på dem på några dagar, bröt bönderna upp samlingen. Birkebeinarna såg detta omedelbart och följde dem i hälarna och kom oväntat ner i byn för alla; där måste de ha varit glada att underkasta sig allt som kung Sverre krävde. Detta begärdes omedelbart av staden, och de skickade omedelbart ut en här efter honom.

Kung Sverre och hans män drog sig sedan tillbaka igen en stund och gick upp till Soknedalen (67), och när han kom dit hörde han att Rut och 80 man hade kommit från Telemarken, alla väl beväpnade.De hade nu kommit efter budskapet och brevet, som tidigare nämnts (68), som han hade skickat till Telemarken. Han blev mycket glad över dessa nyheter och gick upp till Rennabu (69) för att möta dem.

10. Efter detta vände han tillbaka och hade då ett hundraåtta man [200]. De fortsatte tills de kom till gallerna. Där lade de sig över på ekrar; men de 20 män som först gav sig ut över floden skickade kungen ut för att speja; deras ordförande var Jon Gudrunssøn från Saltnes (70). Stadsborna hade också skickat ut spejare från sin sida, sju till antalet. Dessa spejare möttes, och av stadsborna dödades fem och en tillfångatogs, men en undkom och bar ett bud till staden. Sedan drog stadsborna ut med sin här, länet och hade 1200 [1440] man. Då sade Ivar Horte: ”Nu ska vi använda list mot dem och gömma en del av vår här; ty de vågar inte gå emot oss, om de ser hela hären.” Sedan satte de 700 [840] man under en sköld och tänkte att de skulle komma ”i öppna sköldar”, när härarna stödde sig tillsammans. De hade också fräckheten att ta den helige kungen Olavs tecken och låta det bäras mot kung Sverre, fastän de bara var landsmän och bönder (71); men så gick det till som ni nu ska höra. Mannen som bar tecknet var illa uppsatt på en häst och red efter hären, men han kunde inte stoppa hästen och red på två män; en av dem dog omedelbart därav och den andre ådrog sig kroppsskada, så att han aldrig återhämtade sig efteråt; men själv föll han av sin häst och lät brännmärket falla. Kungen ställde nu upp sin här mot dessa 500 [600] män, som var i slagordningen, och samlade sina bågskyttar. Sedan använde var och en sina vapen väl; men de andra låg under skidåkaren under tiden, och de visste inte ett ord innan pilarna flög skrikande över deras huvuden. Då kom först alla de som Ivar hoppades ha segern att tacka för, och den ene sprang efter den andre; men de kunde fira segern, vilket kunde synas orimligt i förhållande till befolkningen. Där föll Ivar Silke och Ivar Gjavvaldssøn och med dem mer än hundra [120] män. De tog då den helige kungen Olavs tecken och bar det till staden med en god seger, men hövdingarna, som levde, sprang hit och dit ‘som möss i hål’. Då togs Eirik Arnessøn (72) till fånga. Därefter grälade folk med kung Sverre, och många gick då till Sverre den ödmjuke, som tidigare hade ”blåst mot” honom med stor arrogans. Kung Sverre tackade nu den allsmäktige Guden och Guds heliga moder Maria och kung Olav för denna vackra seger som Gud hade gett honom, och han visade sin tacksamhet genom att ge grid till alla som bad om det. Han tycktes förstå att så många stora män, som hade undkommit, kunde vilja använda förräderi mot honom, om han inte tog sig an försiktighet.

11. Efter denna strid skickade kungen spejare ut och in från staden; de var borta i tre nätter och återvände med nyheten att inkräktarna hade gett sig av tillsammans, 20 hundra [2400] man, och att de var på väg; men Ivar (Horte) hade 50 skepp ute vid Raudabjorg (73). Och när dessa nyheter kom till kungen på en gång, såg han att det inte fanns tid att sitta stilla; de sprang till skeppen och fick tag i 11 jollar. När de hade rott en kort bit ut från holmen (74), såg de inkräktarnas flotta komma inifrån fjorden, och de kom då inom räckhåll för dem. Men vid Raudabjorg fanns det 50 lass (75). Kungen ville inte ha något med dem att göra, ty de var alla köpmän som hade kommit från Vaagar (76); men kung Sverre skulle aldrig skada köpmän, om de kunde ta hand om sig själva. Det fanns också 11 skonare och ett långskepp, som Ivar hade tagit tillsammans. De flydde genast och vågade inte ansluta sig till birkebeinarna; men kungen drog ut till Agdenes; där fann de 9 skonare, och genast välkomnade kung Sverre dem. De fick ett sådant köp, att de ”sålde sina kläder och vapen och tog emot slag och misshandel”; allt de hade av värde i pengar släppte de taget om. Kungen lät inte dessa män dödas. Därifrån drog de ut till Folskn (77) och fann där en börda, som Ivar ägde; i den fanns varor till ett värde av 6 mark guld, och dessa tog de. Sedan drog de söderut till Møre och fann där 12 eller 13 jollar. Dessa män fick samma ”marknad” som de föregående, eftersom båda flockarna skulle ha gått till Ivar, om det inte hade funnits en ”troll mellan hus och hem”.

12.Efter detta vände Sverre paany norrut till Trondhjem, och när de anlände till staden gjorde stadsborna som det anstår en kung: de ringde runt hela staden och gick i procession för att möta honom. Då sammankallade kungen Øretinget (78) och utsåg 12 män från vart och ett av de 8 län som ligger inom Agdenes, och när de anlände fick Sverre kungens namn vid detta åtta länsmöte, och det fördömdes med konfiskation av vapen (79), och land och undersåtar svor honom enligt gammal landlag. Dessa nyheter gick snabbt fram och kom inför kung Magnus och jarl Erling; de samlade genast en här och styrde norrut längs landet. Kung Sverre begärde detta och ville inte bjuda, utan tog sina skepp och män, och de for ut till Orkedalen; där satte de upp skeppen, satte eld på dem och brände upp dem alla. Sedan tog de vägen till Oplandene, och när de kom över Dovrefjeld till Gudbrandsdalen, höll de ett möte, och från mötet for de vidare till ett vatten som kallas Mjors (80); men i Mjors hade landmännen samlat en flock, och de hade 18 skepp. Det fanns tre jordägare, Hallvard av Saastad (81), Sæbjørn Sindressøn och Ivar Gæsling (82). De hade ytterligare en grupp i land, det fanns 1 200 [1 440] man (83). Kung Sverre hade 200 [240] man; han rådfrågade sina män om vad de skulle göra; men alla ville slåss. Kungen svarade: ”Jag tror inte detsamma som du, ty det tycks mig att det finns en stor överlägsenhet att kämpa mot; jag har större förhoppningar om att hämnas på något annat sätt än att gå i en sådan snara; ty jag får inte mer hämnd för min far eller bröder eller många förfäder därigenom, att jag blir fälld till marken eller driven på flykten.” Sedan, efter kungens råd, fortsatte de två dagsresor därifrån. Kungen skickade 40 man i förväg till Hadeland till vattnet som kallas Rond (84), och de tog alla skepp som fanns där. Men när kungen kom efter, var tre flockar samlade mot dem, trehundra [360] man på två platser och femhundra [600] på ett ställe. Sedan delade kungen sin här i hälften, han hade själv hundra man [120]] men han skickade de andra hundra till Assur Balles (85) gård, och där tog de varor värda 20 mark guld. Medan de var borta ville kungen inte sitta overksam och beslöt att följa med den grupp som stannade kvar hos honom mot den enda samlingen, där det fanns 300 man. Därefter beväpnade sig båda grupperna med de medel som fanns tillgängliga och gick sedan mot varandra. Men så snart birkebeinarna lyfte sina vapen, uppstod ett skrik i böndernas led; de tog då ett bättre råd: bad om fred för sig själva och kastade ner sina vapen och visade därmed sin skräck. Kungen gjorde som förut och gav grid till var och en som begärde det. Men när de som hade varit med i den andra samlingen såg hur deras kamrater hade klarat sig, slöt även de fred med kungen. Han fick då löfte om sådan lydnad som aldrig förr på Hadeland, och ting sammankallades där och ett förlikningsmöte ordnades. Detta möte var inte avsett utan förräderi från böndernas sida, ty de sågo att kungen hade liten styrka och tänkte gå emot kungen där på tinget. Men den dag tinget skulle hållas kom de,som hade gått för att ta Assurs gård, tillbaka; då var kungens här större än böndernas, och de vågade inte ‘sätta sina ord i en annan skala’ än kungen ville. Kungen påtvingade dem då som han fann lämpligt, och de gick med på allt. Man antog då att de var försonade; men ändå bevisades det, som tidigare, att det fanns något bedrägeri i böndernas sinnen. De beslöt att skicka bud till Orm, kungens broder (86), att han skulle gå in från Viken för att möta kungen; ty han stannade då kvar på skeppet; de sade att de skulle söka upp honom om han ville komma. Då samlade Orm en stor här och lät stora skepp gå upp från vattnet, som kallas Tyrve (87). Han for sedan upp till Rond för att möta kung Sverre, som var där på ett skepp. Man kom då överens om att det fanns 14 skepp i Mjors på Hedemarken. Kung Sverre frågade detta. Han beslöt då att han låtsades gå emot Orm, och skickade dit alla sina spejare. Men han själv gick med 40 man till en skog, och de fällde träd. Ingen visste vad det skulle vara till för; men han hade befallt sina män att de skulle följa efter honom, och det gjorde de och var där den natten. Men i gryningen nästa morgon ljöd klockorna; då reste sig hela hären, men ingen visste vad kungen ville göra. Och när männen var klädda, satte han sin här i arbete och befallde dem att dra skeppen som fanns i Rond fem mil längs en väg där människor aldrig tidigare hade färdats med skepp (88). Nu behövde man inte fråga vad dessa träd skulle användas till, som kungen hade låtit fälla i skogen, ty de var lunnefåglar (89). De avbröt inte denna resa förrän de nådde Mjors; och när de kom dit, rodde de omedelbart, snabbare än väntat, mot de lantmän som vistades där. Deras möte slutade på sådant sätt att det ”fick nytta, som Gud ville”. Kung Sverre drev nu bort alla sina fiender. Och när det var rengjort där, for kungen till Hamar-kaupang (90) och förvarade saker där. Där talade ingen man emot hans vilja. Lendermännen flög söderut för kungen i vattnet, och det var ett långt avstånd mellan dem, eftersom Mjors är ett så stort vatten att det mer liknar havet.vad det skulle vara till för; men han hade befallt sina män att de skulle följa efter honom, och det gjorde de och var där den natten. Men i gryningen nästa morgon ljöd klockorna; då reste sig hela hären, men ingen visste vad kungen ville göra. Och när männen var klädda, satte han sin här i arbete och befallde dem att dra skeppen som fanns i Rond fem mil längs en väg där människor aldrig tidigare hade rest med skepp (88). Nu behövde man inte fråga vad dessa träd skulle användas till, som kungen hade låtit fälla i skogen, ty de var lunnefåglar (89). De avbröt inte denna resa förrän de nådde Mjors; och när de kom dit, rodde de genast, snabbare än väntat, mot de lantmän som vistades där. Deras möte slutade på sådant sätt att det ”fick nytta, som Gud ville”. Kung Sverre drev nu bort alla sina fiender. Och när det var rengjort där, for kungen till Hamar-kaupang (90) och höll saker där. Där talade ingen man emot hans vilja. Lendermännen flög söderut för kungen i vattnet, och det var ett långt avstånd mellan dem, eftersom Mjors är ett så stort vatten att det mer liknar havet.vad det skulle vara till för; men han hade befallt sina män att de skulle följa efter honom, och det gjorde de och var där den natten. Men i gryningen nästa morgon ljöd klockorna; då reste sig hela hären, men ingen visste vad kungen ville göra. Och när männen var klädda, satte han sin här i arbete och befallde dem att dra skeppen som fanns i Rond fem mil längs en väg där människor aldrig tidigare hade rest med skepp (88). Nu behövde man inte fråga vad dessa träd skulle användas till, som kungen hade låtit fälla i skogen, ty de var lunnefåglar (89). De avbröt inte denna resa förrän de nådde Mjors; och när de kom dit, rodde de genast, snabbare än väntat, mot de lantmän som vistades där. Deras möte slutade på sådant sätt att det ”fick nytta, som Gud ville”. Kung Sverre drev nu bort alla sina fiender. Och när det var rengjort där, for kungen till Hamar-kaupang (90) och höll saker där. Där talade ingen man emot hans vilja. Lendermännen flög söderut för kungen i vattnet, och det var ett långt avstånd mellan dem, eftersom Mjors är ett så stort vatten att det mer liknar havet.

13. Hallvard i Saastad och andra landmän höll en stor fest i Saastad, och han inbjöd till denna alla som ville komma, så att deras flock kunde bli så stor som möjligt. Där var kyrkmässa (91) vid den tiden; det var 300 [360] män närvarande vid denna fest, men ändå kom fler än de som var inbjudna. Birkebeinarna gick också till kyrkmässa och gjorde sig redo för strid. Båda samlade sina krigsmän i länet och gick sedan emot varandra och sköt på varandra. Men snart flydde landmännen och deras här; sju män dödades, men fem tillfångatogs. De som kom objudna tog nu festen; men de som reparerade den drevs bort. De sprang nu till Orm, kungens bror, och berättade om sin något hedervärda resa. Då frågade kung Sverre de män som hade blivit tillfångatagna var deras skepp var gömt, och de berättade det för honom. Då tog kungens män alla skepp som fanns i Mjors, både små och stora. Där fick kungen allt gods som lantmännen och de som flydde ägde, och likaså alla landskulder som kung Magnus och Erling tänkte få. Nu hade kung Sverre förvärvat hela Upplanden och Østerdalen, och det var alltid bättre för dem som vände sig till honom än för dem som vände sig bort från honom. Och allt eftersom folk såg att hans makt började växa, och att det mer på grund av kloka råd än på grund av folkmassan, verkade det mer och mer önskvärt att ansluta sig till honom. Folk samlades då till honom, så att han hade mer än 300 [360] män.

14. Efter detta kom kung Magnus och jarl Erling till Viken och hörde dessa nyheter om birkebeinarna, som nu har berättats. De samlade nu mycket folk över hela Viken, och de fick en så stor här att det blev en väldig mängd krigsmän. Men när kung Sverre såg att det inte var rådligt för honom att satsa på denna fara och stora överlägsenhet, rådfrågade han nu hur han skulle förhålla sig.

15. Sverre är nu på väg ner till Sogn och har för avsikt att resa till Bergen. Och eftersom den allsmäktige Guden och den heliga jungfru Maria har gett kung Sverre många segrar, kan det hända att avundsjuka män eller dårar inte kommer att tro vår berättelse och säga att vi förmodligen inte har känt den rätta sanningen om vi säger att han alltid har segrat. Men nu ska vi bryta denna misstro, visa att vår berättelse är ärlig och säga både gott och ont, ty många vildar fick han och hans män gå igenom, innan han fick hämnas för många och stora sorger, som han var tvungen att återgälda kungen och jarlen, och innan han fick vinna sin fars arv från sådana stora män som var emot honom, och utan någon större här än han hade. Och fastän han ständigt hade många nackdelar och mödor och mödor, mötte han aldrig en sådan prövning både av trötthet, dåligt väder, sömnlöshet och brist på mat som på denna resa. Han börjar nu sin resa och har för avsikt att resa till Bergen; men när han kom till Sogn (92), hade hans fiendens spejare gått snabbare, och han mötte där en stor folksamling. Det första var, när han kom med sin här ner till Sogn, att hans väg gick över en enda trappsteg (93); på ena sidan gick en så forsande flod att den föll vattenfall efter vattenfall, så att inget levande kunde gå över utan en flygande fågel; men på andra sidan fanns så branta bergssidor att man inte heller kunde komma över dit. Denna stig var så smal att inte mer än en person åt gången kunde gå på den. Där satt bönderna vakt på hamrarna med mycket folk och hade stora stenar och stora träd, och var redo att släppa ner dem när kungens män gick under. Men när kungen såg detta, lät han råd komma mot råd och sade sedan till sina män: ”Nu får ni inte låta det komma så långt, att dessa män kan skada er; men ni skall dock ge er åt dem så långt ni kan komma; men jag ska se om jag kan orsaka lite oro i er här.” Sedan gick han och några män med honom en annan väg upp på berget och kom upp bakom bönderna, utan att de märkte det. De flydde genast, men några av dem blev dödade. Sedan gick han med sin här ner i byn, och de var då inne i Lærdalen. Men på morgonen visste de ingenting om det, förrän Assur Balle kom rusande dit med 25 skepp. Birkebeinarna tog genast upp sina vapen och gick emot dem; men trots att skeppsmännen hade en stor här, tröstade de sig inte med att gå i land, ty de trodde att det fanns orent vatten längre fram, där birkebeinarna stod i land vid själva hamnen; och de styrde undan.

Nu såg kungen att han inte kunde få ett skepp dit, eftersom det tidigare hade gått nyheter om honom överallt; han tänkte nu på att fara upp till Voss och därifrån komma ner till Bergen. Detta var en mycket farlig resa en vinterdag (94), ty det är en svår bergväg, och de kunde förvänta sig att finna mycket snö. De tog detta råd, ty det var så ordnat att de denna gång skulle komma i konflikt. Sedan for de upp till Voss (95), och där rådde ingen brist på faror för dem. Det var den första, att då deras fiender hade samlats, alla vossarna och många socknar, härdningar och sonhorder; det var en mäktig här. Hela denna här kom oväntat över birkebeinarna på Simons marknadsdag (96), då kungen satt vid middagsbordet och var redo att marschera vidare. Men när de var kvar, sprang de upp från borden, klädda i armékläder och bad för sina kamrater, ty de hade inte alla haft samma härbärge för natten. Och när de alla kom samman, samlade birkebeinarna sin här, och det gjorde även bönderna. Men trots att birkebeinarna var färre till antalet, ville de ändå genast genast gå och gjorde den första räden så häftig att de främsta i böndernas följe omedelbart drog sig tillbaka och flydde över en flodklyfta. Men mittemot där, där bönderna flydde över älven (97), fanns en ravin, där den var smal tvärs över, och där sköt de på varandra. De gick nu var och en uppför älven för sig, och bönderna ville komma framför dem och bakom dem i sina ”öppna sköldar”. Ravinerna blev bredare och bredare ju längre upp de kom, och högst upp fanns ett vatten (98); därför blev det också längre mellan dem, ju längre de hade kommit; men sedan föll natten, och de kom utom synhåll för varandra, så de kunde inte längre göra någonting. Det var då inte möjligt att gå till staden, ty nyheten hade spridits i förväg, och i Bergen fanns en så stor här och så många människor att birkebeinarna inte kunde komma dit. Nu ville han gå tillbaka samma väg (99); han tog nu med sig fem trollkarlar, de som var mest välkända. Det behövdes också då, eftersom vädret blev så dåligt, vilket sällan händer; det var så mycket snö att det var oerhört. Det är också kortfattat att säga att de där förlorade mer än 120 [140] hästar med förgyllda sadlar och många slags dyrbara kappor och vapen och många andra goda ting. Det följde också med detta att de inte visste vart de skulle; och de var så hungriga att de inte ens kunde få vatten att dricka. Det var i fyra dagar (100) som de inte smakade något annat än snö. Det kan verka orimligt för dem som lyssnar på detta uttalande, men dagen före allhelgona-mässan (101) var det en så svår storm att en man kastades ut ur den, då stormen kastade omkull honom och bröt hans rygg på tre ställen. Och när vindbyarna kom var den enda räddningen att kasta sig ner i snön och hålla sköldarna så hårt över sig, en kund. Till slut låtsades trollkarlarna, för de visste inte var de hade kommit; det var också så mörkt att man inte kunde se någonting framför sig. Hela armén var då helt utmattad av hunger och trötthet, en del av kylan och stormen, och deras styrka var så uttömd,att ingen skulle riskera mer. Och när de äntligen kunde se något själva, såg de att de var vid foten av en brant backe, dit de just hade kommit. Då uppstod ett elakt muttrande i kungens armé; någon sa att de fick gå ner inför hamrarna och inte längre tala om så stor ångest, och sedan var det över; andra sa att det var en större ära att följa gamla minnen och följa mönstret hos de tappra männen, som själva bar vapen mot varandra och dödade varandra, snarare än att vildarna skulle lida längre.

Knud Bergslien (1827-1908): Kung Sverre i snöstormen vid Vossefjeldene.

Nu tog kungen till orda och krävde tystnad. Han talade, som Gud lärde honom: ”Jag har tänkt på era råd, det förefaller mig orimligt, och det gör inte det minsta. Om ni går ner inför hamrarna och dödar er själva, då är det galna mäns handlingar som inte kan kontrollera sina egna fötter. Men när ni själva vill bära vapen mot varandra, då är det hedniska mäns sedvänja, som inte vet något om Gud. Men vi är kristna män och kristna mäns barn, och vi vet att den som dödar sig själv inte har något hopp om att komma till Gud. Nu är det djävulens plan, och vi skall inte göra hans vilja. Vi skall nu vända oss till Guds nåd och låt oss komma ihåg detta, att även om Guds straff verkar hårt för oss, kommer han inte att lägga stor vikt vid hur lite som har gjorts. Låt oss nu ångra våra synder och inse att vi straffas av Gud för vårt onda liv, men inte på grund av hans grymhet. Vi måste ödmjukt och saktmodigt böja oss för honom, som själv lärde oss sålunda: ”Lär av mig, ty jag är saktmodig och ödmjuk i hjärtat, och ni skall finna ro för era själar (102).” Nu kan varje människa se att det är bättre att med god vilja böja sig för Guds nåd än att dåraktigt falla i djävulens händer. Jag vill att ni lovar mig att ni alla villigt går under vad jag föreslår. Nu ska vi alla åkalla Gud och hans heliga moder Maria och den helige kung Olav av hela vårt hjärta.” Kungen avslutade sitt tal på det sätt att de alla höll ihop och tog vapen för detta löfte efter kungens tillstånd. Men vädret var så fruktansvärt blåsigt när kungen började tala, att de som stod närmast knappt kunde höra honom; men när han hade avgett löftet, då hade Gud visat dem en sådan snabb och härlig nåd att ingen tycktes veta från vilket håll vinden kom; det var så tyst. Det blev genast klart och soligt och vädret så milt, som om det vore mitt i sommaren. Nu visste de vart de hade kommit, och de hade gått till motsatta kanten av dit de skulle gå. Men kungens här var så utmattad att 20 man föll till marken på kort tid. Nu förhärdade de sig, fastän resan var sen. och kom slutligen till några platser (103), där de kastade sig ner och vilade. Därefter försökte de få gjort upp en eld, ty den behövdes tillräckligt, om den kunde erhållas; men det var nära midnatt. De var så utmattade att ingen var god nog att tillhandahålla elden. Nu hände det sig här, som oftare, att det var av Guds nåd som man måste ta en – ty det var där deras liv skulle ställas på spel, om de inte fattade eld – och han tog eld, som rådde för största lyckan i deras flock och stod för alla råd, men det var kung Sverre. Han slog elden med en flinta och tände därmed ett ljus och räckte det till sina män; de gjorde sedan upp en stor eld och torkade sig. Inte långt därifrån fanns en liten gård (104), och kungen gick till bonden som bodde där och var där om natten (105); men en del av kungens här drog ner i den stora byn (106). Men när kungen såg att hans folk hade fått styrka med allt som fanns där, gick han själv och de av sitt folk som tycktes honom vara mest stärkta ut för att hålla vakt.ty det fanns en smal stig, som låg så att de alla var säkra, om den var väl bevakad. Kungen var i denna vakt till tredje dagen; men då beslöt han att gå ut på landsbygden, där en del av hans armé befann sig. Det var mycket svårt att ta sig dit. Mellan byarna fanns en hög bergsväg, eller så fanns det också en fara över en brant bergssluttning, så att det var stor livsfara. De kunde då inte gå upp över bergen; tio så snart de anlände till byn kom samma dåliga väder igen.

16. Då drog kung Sverre upp till Valders och tog där de kungliga godsen i besittning; därifrån drog han till Gudbrandsdalene, och där gjordes en halv månads vistelse för honom och hela hans här vid det kungliga hovet i Steig (107). Men efter det fanns ingen tid att sitta stilla. Det fanns 12 bönder på Hedemarken, som kom överens om att var och en av dem skulle ställa upp med 100 [120] man, det fanns också kung Magnus män från Hamarkaupang. Och när kungen hörde dessa nyheter, beredde han sig att ge sig ut ur dalarna och ville inte bli instängd där, om de kom före dalens mynning. Bonden hette Torgrim, som var ordförande för bönderna och hade börjat denna sammankomst. Kungen påskyndade sin resa, ty han ville hellre själv komma med nyheter än att andra skulle komma med dem till honom. Det var en natt som kungen själv lämnade sin här, eftersom han inte ville att hela hären skulle vara sysselsatt med denna syssla. Han for den natten med 15 man och kom till Torgrim och fann honom hemma med 8 man. Och deras möte slutade på ett annat sätt än Torgrim hade avsett; ty Gud skiftade mellan dem på sådant sätt att han fick framgång, vilket var den högsta värdigheten: bonden var bunden, men hans husmän slogs. Och så slutade deras sak, att kungen tog mycket gods från Torgrim, och dessutom betalade han kung Sverre en halv mark guld, och var glad att han kom undan med det. De är nu skilda efter detta.

17. Därefter for kung Sverre med sina män till Hamarkaupang, och där blev Harald Gudbrandssøn tillfångatagen; men han var kungens frände (108), och många bad för honom; han betalade kungen 12 øre guld (109). Andra av kung Magnus män undkom på flykten, men förlorade mycket gods av många slag. Sedan for kungen till Østerdalene (110) och anlände dit 5 nätter före jul (111). Men bönderna trodde att han ville övernatta hos dem över julen med sin här, och beslöt därför att se till att ingen man fick anordna en julfest, varken mungaat (112) eller annan mat. Men när kungen såg detta råd, handlade han också emot hans råd, eftersom han och hans folk ändå behövde julmat, även om bönderna inte ville visa honom gästfrihet. Han gick därför därifrån och lät det bli känt att han ville fara österut till Vermeland. Han tog sedan rätt väg österut till Eidskogen, och när han kom dit, delade han sin packning och skickade hundra [120] man österut över skogen till Vermeland, och de var välkomna där. Men kungen återvände till Dalarna med två hundra [240] man, ty han trodde sig veta att bönderna snart skulle förbereda sina julmåltider, så snart birkebeinarna var borta. Detta skedde, enligt kungens plan, liksom mycket annat. De återvände sedan till byn vid jul, och julmåltiden fördelades då lika för dem alla, huruvida ”vasekampene” (113) än tyckte om den. Kungen hade de bästa festerna hela julen lång.

18. Jarl Erling befann sig vid den tiden österut i Viken när han frågade detta, men kände sig illa till mods. Omedelbart efter jul [1178] lät han erbjuda en ledning och tänkte att han skulle föra birkebeinarna ”till döds vid dörren” och stänga in dem i dalarna och ta dem ”in i fållan som får till skörden”; men det gick tvärtom. Sverre hade först ställt sig mot den snara som de tänkte fånga honom i. Kungen hade gjort sina planer så att han gjorde de första besöken i norra delen av dalen, men sökte sig sedan söderut mot dalens mynning, gradvis allt eftersom den led vid julen; han var då borta och österut i Vermeland innan jarlen kom upp dit och jarlen kunde då bara ”gnistra i spåren efter honom”. Jarlen ville nu följa honom österut till Vermeland, men Vermeerna stoppade honom: de sa att han inte borde ha gått sämre, och de högg ner stigar för honom i skogen. Och på grund av allt detta återvände han.

Kung Sverre samlade nu hela sin här och red med femhundra [600] man nerför Viken till Simon i Skriksviks (114) gård; de tog allt som fanns där, men brände gården och alla hans långskepp och ett ganska nytt östfarande skepp (115), och han lät 40 sjömän driva till Vermeland. Men när Simon frågade om sin skada, lät han hugga härpilar mot birkebeinarna och lät inbjuda ”fri man och träl” (116) till denna resa. Simon var en stor och mäktig hövding, och ingen man vågade motsätta sig hans befallning; han drog därför på kort tid samman en så stor här att han hade fyrahundratjugo [500] man. Men kungen hade gått hela vägen österut till älven och hade nått landmärket (117). Simon fortsatte sedan upp längs Gautelven (118), men kungen stannade kvar i en liten by; kort därefter fördelades hans folk i byn för gästfrihet, ty byn var liten och kungen visste inte om en så nära fara, som det visade sig. Då sände hans vänner från Gautland bud till honom om natten, att Simon kom med en stor här och plötsligt skulle komma över honom, om han inte aktade sig. Men när kung Sverre frågade detta, var det omedelbart nödvändigt att skaffa kläder och vapen; då sände han bud till alla sina män, men det gick inte snabbt, ty de var spridda här och där. Kungen gick till en skog som hette Huvunesskogen (119), och bad där för sitt folk. Och när hans män hade anlänt, bad han om deras råd och sade att det tycktes honom att det skulle bli svårt för dem att strida mot kung Magnus och jarl Erling, om de skulle fly för landmännen, innan de visste vilka de hade framför sig, trots att de hade många män. De ropade alla att de hellre ville strida mot Simon än fly, och de trodde att hans här inte var så stor som den var. De gick sedan emot Simon och möttes före gryningen; men det var så mörkt att ingen (120) såg något förrän märket reste sig framför dem. De började genast slåss, och denna strid var mycket hård, men inte långvarig. Det slutade så att Gud gav kungen en rättvis seger; av Simons armé stupade ett hundrafyrtio [160] man, men endast av kung Sverres sju (121) män. De vågade inte följa flyktingarna vare sig på grund av folkmassan eller på grund av mörkret.

19. Efter denna strid gav sig kung Sverre av till Konungahella och tog där mycket gods från de män som hade flytt bort, men lade en tribut på staden, tjugo mark i vikt (silver). Han stannade inte där mer än två nätter, eftersom han ansåg det rimligt att när så många hade flytt med Simon, skulle de återvända. Därifrån for han till Ljodhus och stannade där några dagar. Kung Magnus och jarl Erling samlade nu en så stor här att de tog med sig alla lantmän som var i Viken. Emellertid hände det sig att ingen av härarna visste om den andra, och ändå gick de emot varandra. Kung Sverre ville då fortfarande ‘fälla efter någon fångst’ i Viken, om något sådant kunde komma i hans händer. Det var en natt då det inte var mer än en mil mellan deras logi, och ändå visste ingen av dem om de andra. Men från den nattens säng drog sig båda mot varandra, tills det inte var mer avstånd mellan dem än en kvarts tum. Då stannade kung Sverre kvar i skogen, dit kung Magnus och hans far drog med sin här; han vände sedan genast om och drog österut till Vermeland. Där höll han ett möte med alla de mäktigaste och visaste männen och frågade om de ville ha med sig någon samba-anda, så att han kunde vara en beskyddare och sköld för dem, eller om de ville säga nej till detta erbjudande. De sade att de ville strida med honom, som om han vore deras kung. Sunndölerna (122) sade också att de skulle ge dem svåra bakslag (123) om de vågade gå emot honom österut. Hövdingarna i Vermeland ingick en högtidlig överenskommelse om detta med Sverre, och när kung Magnus och jarl Erling frågade om detta, vände de om igen med den sålunda framställda saken. Men de skickade Orm, kungens broder, till Oplanden, ty där var hela hans fränders styrka; Han skulle sitta där och vara ett skydd, om kung Sverre sökte dit igen från Vermeland.

20.Kung Sverre insåg nu att det var ogenomtänkt att göra ett infall där och drog sedan hela vägen österut mot Østresalt; han hade då inte mer än 200 [240] man. Och när han kom till Jarnberaland (124), mötte han en stor folksamling. De blev illa till mods inför honom och sade att de inte vore vana vid att kungar korsade landet, och trodde att de ändå inte ville veta av det. Då red kungen fram till dem och talade med dem; sålunda slutade detta tal, att de lät honom gå som han ville, och de gav honom all den hjälp de kunde. Därifrån for kung Sverre till Helsingeland, och när han kom till en plats som heter Alftar (125), mötte han en stor folkmassa som samlats mot honom; det fanns 30 hundra [3600], och alla var beväpnade till strid, hundratals män var fullt klädda i rustning. Hela denna här hade lagt föraktord över varje man (126) som ville ge dem fred eller låta dem gå framåt; detta hade alla män lovat med sina vapen. Det följde också att de inte tillät någon av hans män att gå in i sina saker eller tala ett ord där. Men till slut hände det sig att alla kungens män fick gå till sina ärenden och lyssna till männens tal. Då sade kung Sverre till sina män att de skulle samla sin här och vara väl förberedda för vad detta folk än företog sig. Men när landets folk såg detta, blev de något förvånade över det, och det gick då bud mellan dem att kungen skulle komma till deras ärende och hans män skulle driva hans ärende vidare, men han själv fick inte tala. Men helsingarna sade att han aldrig skulle gå längre, och att det inte fanns någon annan utväg för honom än att vända tillbaka samma väg. Men till slut gick det så långt att kungen fick tala en gång. Kungen talade sålunda: ”Vi vet inte vilka klagomål ni kan finna mot oss; men ni bör komma ihåg att vi alla har en Gud och kallar honom vår fader. Då är det mycket nödvändigt och vår plikt att var och en av oss håller fred med de andra och bevarar dem som oss själva; ty mina män har aldrig gjort er annat än det. Tänk på hur lite gott ni har att belöna kung Magnus och jarl Erling.” Sedan lät han föra fram två hästar och sa att de skulle slaktas, och att det skulle spridas över alla länder att de var så sparsamma med sin mat att kristna män bland dem var tvungna att äta hästslakt om de skulle hålla livet uppe. Och när han hade avslutat sitt tal, bjöd samme man honom till en fest för 80 män (127), som tidigare hade avgett ett löfte om han lyckades resa över landet. Då bjöd bönderna honom och hela hans här som gäster. Nu frågade fogdarna hur det hade gått med helsingarna, och de välkomnade dem väl; kung Sverre for sedan på besök österifrån över landet. Och när han kom norrut i landet, litade han på deras vänskapsord och skickade iväg sina män och fördelade dem för gästfrihet i byn (128), så att han inte hade en större här med sig än hundra [120] man. Det var någon gång vid midnatt som en man kom till kung Sverre och förde med sig nyheten att jämtrarna hade samlat en här från öster [från söder] i landet och gick efter kungen med ”fria män och slavar” och ämnade döda honom och allt hans folk.I detta råd var alla landmän inblandade. Kung Sverre reste sig genast upp, lät alla sina män väckas och bad dem klä på sig; han berättade för dem vilka nyheter han hade fått och att han var ytterst rädd att de av hans män som hade gått ut i byn skulle bli dödade. Han gick nu genast samma natt med folket som följde honom, och vägen dit han frågade var vakterna var; men de hade gått i tre grupper och omringat kungen så att var och en skulle komma honom till mötes från hans sida. Och när kungen korsade en havsvik (129) mellan Undursøy (130) och fastlandet, kom jämternas här emot honom, och de blev omringade; jämterna hade 1 200 [1 440] man där. Då talade kung Sverre till sina män: ”Håll det ordspråket och härropet mellan er, som ni hör jämtrarna ha, och drag er, så snart ni kan, ut ur deras här och ut på ön; men låt oss först springa hårt mot dem och fresta om de ger vika för oss.” Birkebeinarna ropade nu härropet och sprang djärvt fram, men jämtrarna sökte möta dem från alla håll. Det blev en stor dispyt och en hård strid; men det var en så mörk natt att ingen kunde känna igen anden vid åsynen. Birkebeinarna drog sig nu ut ur böndernas tumult och upp på ön; då var den svåraste ridturen över. Bönderna märkte inte omedelbart detta och stred med varandra en lång tid; då var det nästan gryning. Men när bönderna slutade slåss och fann att de själva dödade varandra, sprang birkebeinarna så hårt mot dem att bönderna drog sig tillbaka, och när de såg sina mäns olycka flydde bönderna, men birkebeinarna sökte omedelbart efter dem och dödade så många av dem som de ville. Nästan 100 [120] män av jämtrarna stupade där, men ett stort antal blev sårade. Kung Sverre hade 100 [120] män, men jämtrarna hade 1200 [1440]. Kung Sverre sände bud efter sin här på morgonen, och sedan kom de alla till honom. Då sökte fogdarna fred, gav kungen gisslan och försonades med honom; och kungen utkrävde en skatt på dem, och sedan lovade de att bli kungens undersåtar, och han skulle låta utse ståthållare över fordringar och andra skulder. De beseglade denna överenskommelse med många eder, och när denna avgift mottagits och gisslan hade givits, skildes de åt (131).men jämtrarna pressade sig mot dem från alla håll. Det blev en stor dispyt och en hård strid; men det var en så mörk natt att ingen kunde känna igen anden vid åsynen. Birkebeinarna drog sig nu ur böndernas tumult och upp på ön; då var den svåraste ridturen över. Bönderna märkte inte omedelbart detta och stred med varandra länge; då var det nästan gryning. Men när bönderna slutade slåss och fann att de själva dödade varandra, sprang birkebeinarna så hårt mot dem att bönderna drog sig tillbaka, och när de såg sina mäns olycka flydde bönderna, men birkebeinarna sökte omedelbart efter dem och dödade så många av dem de ville. Nästan 100 [120] män av jämtrarna stupade där, men ett stort antal blev sårade. Kung Sverre hade 100 [120] män, men jämtrarna hade 1200 [1440]. Kung Sverre sände bud efter sin här på morgonen, och då kom de alla till honom. Då sökte fogdarna fred, gav kungen gisslan och försonades med honom; och kungen utkrävde en skatt på dem, och sedan lovade de att bli kungens undersåtar, och han skulle låta utse ståthållare över fordringar och andra skulder. De beseglade denna överenskommelse med många eder, och när denna avgift var mottagen och gisslan hade givits, skildes de åt (131).men jämtrarna pressade sig mot dem från alla håll. Det blev en stor dispyt och en hård strid; men det var en så mörk natt att ingen kunde känna igen anden vid åsynen. Birkebeinarna drog sig nu ur böndernas tumult och upp på ön; då var den svåraste ridturen över. Bönderna märkte inte omedelbart detta och stred med varandra länge; då var det nästan gryning. Men när bönderna slutade slåss och fann att de själva dödade varandra, sprang birkebeinarna så hårt mot dem att bönderna drog sig tillbaka, och när de såg sina mäns olycka flydde bönderna, men birkebeinarna sökte omedelbart efter dem och dödade så många av dem de ville. Nästan 100 [120] män av jämtrarna stupade där, men ett stort antal blev sårade. Kung Sverre hade 100 [120] män, men jämtrarna hade 1200 [1440]. Kung Sverre sände bud efter sin här på morgonen, och då kom de alla till honom. Då sökte fogdarna fred, gav kungen gisslan och försonades med honom; och kungen utkrävde en skatt på dem, och sedan lovade de att bli kungens undersåtar, och han skulle låta utse ståthållare över fordringar och andra skulder. De beseglade denna överenskommelse med många eder, och när denna avgift var mottagen och gisslan hade givits, skildes de åt (131).

21.Efter detta började kung Sverre sin resa norrut över berget (132) och kom ner till Namdalen. Han skaffade sig ett skepp där, som bönderna ägde, och for sedan ut till Skillingar (133). Där höll kungen husmöten med sin här, ty han ville inte att lantfolket skulle veta vad de talade om. Kungen frågade då sina män hur de skulle organisera sina resor; han sade att det tycktes honom finnas tre alternativ att välja mellan. Det ena var att fara norrut till Hålogaland och skaffa varor och skepp där och sedan söka söderut till Bergen och se om de vann något över sina fiender där. Det andra var att de for från landet och västerut till öarna (134); han trodde att det fanns mer att hoppas på, att de skulle få offentlig hjälp. Det tredje var att härja Irland eller andra västerländska länder; han trodde (sa han) att kung Magnus och jarl Erlings vänskap skulle bli så mycket mindre, ju längre de hade råd för landet; ”men liksom nu är deras makt för stor, och det blir svårt för oss att göra med dem.” Men alla männen svarade och sade att de hellre ville söka köpet i Nidaros, och trodde att det inte fanns något i vägen för att nå staden; de sade att det inte fanns några av kungens eller jarlens män i staden, så de kunde nog vinna Nidaros, eftersom kungen hade många vänner där, och därmed få ett fast fotfäste. Kungen svarar: ”Jag vill inte, och mina drömmar har varnat mig. Det synes mig rådligast nu som förr, att ni ger efter något för mitt råd, och låter oss vänta med att gå till staden.” Men hären ville inget hellre än att gå till staden; kungen sade att de var rådda. De gick nu mot kungens vilja söderut till Trondheimsmynne (135), och när de kom söderut till Folskn (136), sade kungen att han ville gå söderut till Bergen, men inte in i fjorden; han trodde (sa han) att det denna gång inte skulle bli någon hederlig procession där. Men alla hans män sade att ingenting annat var klokare, och att det inte var svårt att nå staden; alla andra utom kungen var överens om att de skulle fara till Trondheim. De rodde nu in i fjorden till Raudabjorg (137) och lade till där. Kungen lät då kalla alla sina män från skeppen och frågade nu i tystnad hur de tänkte komma in i staden, eftersom de var så ivriga att göra det. De sade att de tänkte ro mot staden och försöka se om de kunde klara av att gå upp. Kungen svarar: ”Det synes mig inte rådligt; jag tror att stadsborna inte kommer att låna oss staden, så vi tar den i våra händer. Jag förväntar mig att de kommer att skydda staden; de kommer också att förvänta sig föga skam från oss Birkebones i rån och plundring. Mitt råd är att skicka en båt för att speja längs Stad (138), innan det ljusnar, och den ska korsa fjorden innanför holmen (139) och lägga sig under Ladehammeren (140) så långt ut, att man kan se den från staden när det är ljust, och man ska låta den vara täckt så gott det går. Men alla män som är på den ska gå i land och upp i skogen och gå runt ner förbi Lade och sedan samlas på Aasen (141) ovanför bron och sitta där tills gläntan.”Men vi ror över fjorden till Fladkar (142) och sedan längs Gaularaasen (143), tills vi lägger till vid Gullhamar (144). Då förväntar jag mig att så snart det börjar ljusna, och de ser från staden att ett skepp ligger vid Ladehammeren, kommer de att skicka sina skepp från staden och tro att det är allt vårt folk; de kommer att tro att flera skepp ligger tillsammans där, där de ser ett ligga. Det synes oss rådligt, att medan de ror in till Ladehammeren, ror vi förbi Hevring (145) och in till Ørene (146). Då kan man mer förvänta sig att det blir vi som får försvara staden mot dem, än de mot oss.” Kungens stallmästare Gudlaug (147) svarar: ”Vi vill inte tro att vår här är för stor, även om vi inte delar den i två.” Nu följde fler män hans råd än kungens, och man kom då överens om att de skulle ro mot staden så snart det ljusnade. Kungen sa att han ville vara där, det var de, men han hade föga lust. ”Jag tror också,” sa han, ”att ert beslut mot min vilja kommer att sluta illa.”

22.Ärkebiskop Øystein var närvarande i staden och hade dagen innan sammankallat ett stadsmöte (148); han sade att han hade bett att birkebeinarna hade kommit ner till norra Namdalen och tagit sjövägen söderut, ”och vi förväntar oss (sa han) att de ska söka sig hit i fjorden; men jag har fått höra att de har en liten armé och små skepp, och dessutom är deras folk trötta och eländiga. Det är inte värdigt bönder och köpmän att ge sina kläder eller sina varor till de tjuvar och rövare som Sverre har skrapat ihop. Vi vill hellre ge er lite hjälp om ni vill skydda staden. Jag ska lägga till mina skepp och alla mina husägare, som är på biskopsgården (149), om stadsborna och köpmännen underkastar sig.” Alla sade att de tyckte att detta var ett gott råd och att de hellre ville ha det än att utsättas för birkebeinarnas landstigning. Fyra skepp utrustades då av stadsborna och köpmännen, men det femte var ärkebiskopens skepp; På den fanns hans hushållerskor, och den var bäst utrustad. Chefen för den var Sigurd, son till Assur Balle. Stadsborna hade en viet (150) med vakt på Digermulen (151) och satte viet på morgonen, när det ljusnade, och när de såg att skeppen var vid Raudabjorg, satte de eld på viet. Och när stadsborna såg det, sprängde de besättningen till skeppen och lade ut ur älven; men birkebeinarna kastade av sig sina tält och rodde över fjorden under Gaularaas, medan stadsborna rodde ut över viken (152) mot dem. Och när de kom ut framför Digermulen, fick de båda syn på varandra; de möttes sedan i viken inom Hattehammeren (153). De hade från staden 4 skepp, som anslöt sig till striden; kung Sverre hade också 4 skepp, men endast ett av dem var ett tjuvfartyg (154). Då blev det en strid, både skarp och stor, och det var en god stund; en lätt nordostlig vind blåste medan de slogs, och den drev alla skeppen tillsammans mot landet, tills de landsteg. Och när de hade stridit en tid, framryckte ärkebiskopens skepp; det hade kommit senare från staden. Birkebeinarna sågo det och tyckte att det nu såg illa ut för dem, då allt gick dem hårt innan detta skepp kom. Då blev det flykt bland birkebeinarna, och de sprang i land från sina skepp. Kung Sverre var klädd så att han var i en blå och sidformad kåpa (155); han framryckte bredvid skeppet ganska tidigt i striden och ville gå i land, men när han kom förbi masten gled en lind ner under hans fötter, och han föll in i rummet. Men folk sprang så tätt över honom att han inte kunde stå upp, och det försenade hans framfart länge, så länge de sprang lika tätt över honom. En man sprang i de sista leden, vars namn var Helgi och kallades ”Bygvom”. Kungen såg efter honom, och Helgi kände igen honom och sade: ”Vi vill inte skiljas från vår kung, om han ska ligga här i Aserna.” Han grep kungen i axeln och hjälpte honom ut ur rummet. Då sade kungen: ”Helgi, kalla mig inte kung längre till en början.” Sedan sprang de i land, båda tillsammans. Och när de kom upp till källan, gick tre av stadsborna dem till mötes. Helgi mötte dem och stred med dem; men kungen klättrade uppför en brant backe; men när han nästan hade nått backen,Han trampade på sin knöl, och hans fötter gled under honom, och han föll ner igen i källan. Då sprang en av dem som tidigare hade sökt möta Helgi mot honom och ville slå honom. Men när Helgi såg det, sprang han bort från de två som var emot honom, och till den plats där han såg kungen behöva hjälp, och gav denne man ett dödligt slag; men kungen sprang då upp en andra gång. De två andra männen var nu mindre villiga att gå emot Helgi, som de hade frestat förut, och efter detta drog de sig tillbaka. Kungen kunde inte gå, ty han hade blivit sårad i foten. Han hade fått ett skott från en gavlak (156) i striden; såret gavs honom av Serk på Rjodar (157). Nu gick Helgi med kungen, och de drog sig upp på detta sätt efter Gaularaas, tills den del av hären som hade undkommit kom springande till dem. Kungen gick då lite längre upp på berget och vilade där. De hörde då att stadsborna diskuterade sinsemellan om han Sverre hade fallit eller inte. Då svarade Helge så högt att stadsborna hörde det: ”Kung Sverre kommer nog att ge er en ännu värre rid innan han dör.” Många duktiga pojkar hade fallit där: Sigurd från Saltnes och hans bror Jon stupade om våren, men Viljalm, deras bror, styrde ett skepp ut längs åsen och förbi udden (158), men stadsborna sökte efter honom; han sprang i land och föll i källan, men de delade sina vapen och gick sedan tillbaka efter detta. Gudlaug stallmästare blev svårt sårad, men lyckades ta sig upp i asken; han var i en scharlakansröd skjorta. Där mötte han en bonde, och denne tycktes honom vara en av flyktingarna, kunde han se. Bonden hade en träyxa i handen och högg honom där halsen och halsen möts. Gudlaug föll på bålet, och bonden trodde att han hade dödat honom; sedan högg han kvistar och täckte honom med dem, efter att först ha flätat av hans kläder. Så skildes de åt. Gudlaug kom till sig själv lite senare och reste sig upp och kom till en gård; där tog de emot honom. Sedan följde han efter kungen, och hans sår läkte igen; därför kallade birkebeinarna honom eftersom Gudlaug var ”Gnitaskor” (159).innan han dör.” Många duktiga pojkar hade fallit där: Sigurd från Saltnes och hans bror Jon stupade om våren, men Viljalm, deras bror, styrde ett skepp ut längs åsen och förbi udden (158), men stadsborna sökte efter honom; han sprang i land och föll i källan, men de delade sina vapen och gick sedan tillbaka efter detta. Gudlaug, stallmästare, blev svårt sårad, men lyckades ta sig upp i askan; han var klädd i en scharlakansröd skjorta. Där mötte han en bonde, och denne tycktes honom vara en av flyktingarna, kunde han se. Bonden hade en träyxa i handen och högg honom där halsen och halsen möttes. Gudlaug föll på bålet, och bonden trodde att han hade dödat honom; sedan högg han kvistar och täckte honom med dem, efter att först ha flätat av hans kläder. Så skildes de åt. Gudlaug kom till sig lite senare och reste sig upp och kom till en gård; där välkomnade de honom. Sedan gick han efter kungen, och hans sår läkte igen; därför kallade birkebeinarna honom eftersom Gudlaug ”Gnitaskor” (159).innan han dör.” Många duktiga pojkar hade fallit där: Sigurd från Saltnes och hans bror Jon stupade om våren, men Viljalm, deras bror, styrde ett skepp ut längs åsen och förbi udden (158), men stadsborna sökte efter honom; han sprang i land och föll i källan, men de delade sina vapen och gick sedan tillbaka efter detta. Gudlaug, stallmästare, blev svårt sårad, men lyckades ta sig upp i askan; han var klädd i en scharlakansröd skjorta. Där mötte han en bonde, och denne tycktes honom vara en av flyktingarna, kunde han se. Bonden hade en träyxa i handen och högg honom där halsen och halsen möttes. Gudlaug föll på bålet, och bonden trodde att han hade dödat honom; sedan högg han kvistar och täckte honom med dem, efter att först ha flätat av hans kläder. Så skildes de åt. Gudlaug kom till sig lite senare och reste sig upp och kom till en gård; där välkomnade de honom. Sedan gick han efter kungen, och hans sår läkte igen; därför kallade birkebeinarna honom eftersom Gudlaug ”Gnitaskor” (159).

23. Efter denna strid drog de till Oplanden, men någon kom ner till Møre till Serk och dödade honom själv den 12:e; sedan gav de sig i kast med kung Sverre. Och när birkebeinarna kom österut till Viken, frågade kung Magnus och Orm, kungens broder, detta. De gav sig genast av för att leta efter dem, och sedan frågade de dem och gav sig i kast med dem, men birkebeinarna drog sig tillbaka, ty de hade få män emot sig, som kung Magnus hade. Kung Sverre talade då till sina män och sade, som han såg att mycket hade gjorts mot hans vilja, när de drog in i Trondheim med sin här för att strida mot stadsborna; ”Vi har förlorat vårt folk och de bästa pojkarna i vårt sällskap. Och när vår olycka ifrågasätts av bönderna, blir vi ständigt drivna och jagade, vart vi än går, och alla män som vet om vår flykt kommer att tro att liten vikt vilar på oss; men före denna strid hade vi ständig seger och övertaget; då var de flesta männen också rädda för att marschera mot oss. Nu har ni förmodligen frågat att kung Magnus går efter oss med en stor här; och vi kommer inte länge att låta oss jagas av dem runt om i landet, innan både fri man och slav kommer att ligga på oss, och då kommer alla våra män att dödas med liten heder, liksom alla de som faller på flykten. Nu synes det mig manligare att vända sig mot våra fiender, även om vi inte har någon stor styrka. Och om vi lider nederlag, då kan vi ordna det så att vi faller med stor heder när vi strider mot kung Magnus själv. Men om det så väl kan hända att vi segrar över honom, då kommer vår styrka att växa från den tiden. Det är inte heller att förvänta att vi så lätt kan gå till detta land och rike att vi se inte en eller två gånger kung Magnus märke i luften. Vi har nu också låtit oss driva omkring i landet under lång tid och lidit många slags olycka från våra fiender.” Då talade kung Sverre många vackra ord till sin här och uppmuntrade sina män mycket. Han sade att han var full av tillförsikt och uppmuntrade sina män, och hans ord mottogs väl.

24. Sedan fortsatte de tills de kom över bron över en flod som heter Hirta (160). Då fick de viss information om att kung Magnus hade kommit nära dem. Kung Sverre lät sin här gå i ett dike nära bron. Kung Magnus och Orm, kungens bror, hade också frågat om birkebeinarnas rörelser; och när de kom till bron lät kung Magnus genast sitt märke gå över och följde det själv; det gjorde även Orm, kungens bror. Men när kungen och en del av hären hade kommit över bron, sprang birkebeinarna hårt mot dem; en skarp och inte lång strid följde. Många av kung Magnus här stupade, men han själv flydde tillbaka över bron, och det gjorde även Orm, kungens bror, båda sårade. I denna strid förlorade kung Magnus många män; sedan sköt de på varandra under en lång tid över floden, och sedan skildes de åt.

25. Kung Magnus återvände sedan till Tunsberg till sina skepp och for sedan österut längs landet, men kung Sverre for uppför Raumarike och de övre vägarna (161) österut till Ljodhus. Där hörde han att kung Magnus var i Konungahella. Han for sedan dit och kom oväntat över dem. Det blev en strid, men ingen stor förlust av liv. Kung Magnus styrde nerför älven (162), och kung Sverre tog några skepp dit och lät dem brinna. Kung Magnus for sedan norrut till Viken och in i Oslo och satt där en stund och skickade spejare hela vägen österut till älven. Kung Sverre underkuvade nu alla de östra förföljelserna (163) och tog ut skatt där; de var då båda i Viken, både birkebeinarna och kung Magnus män, och båda anföll regelbundet varandra.

Kung Sverre drog norrut till Viken med sina män för att återigen ‘morra efter fångst’, om den skulle falla i hans händer. Och en natt red kungen själv ut med 6 man för att speja in i en skog inte långt från Saurbø (164). Och samma natt gick en hövding ur kung Magnus här med 50 man och ville fresta om han kunde få någon av kung Sverres folk dödad söder om hjordarna; men natten var mörk. Då hörde kung Sverre deras ridning; dessa män var mycket berusade av mjöd; de var alerta och förväntade sig ingen fara; men vägen var inte bredare än att en man kunde rida åt gången. Kung Sverre sa till sina män att de skulle tiga: ”låt oss ha våra bågar och pilar redo och gå på båda sidor om vägen; och när de kommer precis framför oss, då måste var och en skjuta så snart han kan, och när de får sådana hälsningar, kan det vara så att de tror att vår hjord är större än den egentligen är; men om de är för starka, då kan vi komma undan.” Nu sköt birkebeinarna tyst efter där, där de hörde de andras tal; men det var så mörkt att man inte kunde se någonting. De som red bakom förstod inte varför det gick så illa för dem som red längre fram; de samlades alla och visste inte vad som försiggick, men birkebeinarna fortsatte att skjuta så ofta de kunde. De andra trodde att det måste finnas många män i skogen och skyndade iväg så fort de kunde. Birkebeinarna sökte efter dem så länge de kunde och förföljde dem. Men på morgonen, när det ljusnade och de återvände, fann de 18 (165) män döda och många hästar.

26.Om hösten drog kung Sverre norrut till Trondheim och gjorde ett hårt anfall mot kung Magnus män vid köpet och segrade. Han tog 10 skepp där. Men senare, på våren [1179], drog han med sin här ut efter fjorden och söderut till Møre; när han kom söderut stannade han utanför. Och när de seglade söderut mot Stad, möttes de där av kung Magnus och jarl Erling, Øystein ärkebiskop, Orm, kungens broder, och många landmän; de hade en mycket stor här och stora skepp. Men när kung Sverre såg denna överlägsenhet, och båda härarna kände varandra, då gav sig kung Sverre och hans män ut till sjöss, de gjorde båda, både seglade och rodde, så gott de kunde. Men när kung Magnus och hans män såg detta, gav de sig i kast med dem så ursinnigt de kunde, både med segel och åror. När de närmade sig kung Sverres skepp, sågo de att skeppet som jarl Erling styrde (166) kom så nära att de såg män ombord, lät jarl Erling ta upp seglen och sedan befalla sina män. Och när alla skeppen hade följt efter, ropade jarlen och befallde dem att anfalla; han sade att det nu kunde synas rimligt att det skulle bli ett möte mellan dem och birkebeinarna. Han bad när männen kom ihåg hur mycket skada birkebeinarna hade gjort i dråp och rån; han befallde sedan alla att vara försiktiga med att inte vara så djärva att ge birkebeinarna grid; men han sade att han trodde att det skulle vara bra om Sverre Prest blev tillfångatagen, om det skedde, och om han fördes till honom levande. Detta lovade de alla, sedan lät de rävarna lossa sina segel och sökte efter dem. Men när Sverre såg att kung Magnus skepp for mycket fortare, och att det förde med sig dem, då tycktes det honom att det inte fanns någon utväg som kunde vara till någon nytta, om inte Gud visade dem sin nåd utöver vad som syntes rimligt i deras fall. Kung Sverre lade sig då ner för att be, åkallade den helige kung Olav och talade sedan många vackra ord till sina män; och samtidigt låg en så tjock dimma på havet att man inte kunde se från det ena skeppet till det andra. När kung Magnus och jarl Erling inte såg sitt öde, vände de sina stavar och gick över inlandet. Då sade jarlen: ”Så gick det inte den gången, lyckan var med oss.” De samlade nu hela hären vid Herøyene (167), och nästa dag hörde de att två (168) av birkebeinarnas skepp hade seglat in genom ett sund (169) och hade blivit kallade in i fjorden. Då kallade jarlen hövdingarna till möte och samråd och sade att han inte tycktes veta om birkebeinarna kunde ha gått över längs landet mot norr eller söder, när de hade sökt land, ”och det synes mig att båda delarna av landet kan behöva en här till skydd. Jag vill”, säger han, ”att ärkebiskopen och Orm, kungens broder, ska fara söderut till Bergen med andra landmän och skeppsrorsmän, som han ville namnge, för att skydda landet där. Men kung Magnus och jag ska fara norrut, och med oss större delen av hären.” Det gjordes som jarlen sade. Men när kung Magnus och jarl Erling kom norrut till Nordmør, hörde de att kung Sverre hade seglat in från havet vid Smølen mellan den och Edøy och vidare norrut till Knarraskeid (170).Kung Sverre for då norrut till Trondheimsmynne och sedan till köpet och lade genast sina skepp vid kajerna.

27.Kung Magnus och jarl Erling drog norrut efter birkebeinarna, och när kung Sverre och hans män såg deras segel – och de hade bara en kort tid kvar till staden – kallade han sina män till samtal och berättade för dem sin vilja, att han skulle lämna sina skepp: ”men ingen skulle vara så djärv att ta med sig mer än hans vapen och de kläder han gick och stod i.” Men efter detta tal beväpnade sig birkebeinarna och gick upp i staden, men alla skeppen slängde sina tält framför bryggarna, säcktygerna (171) låg i rummen, och deras halvrumskistor stod på skeppen, men nycklarna var i låsen. Och när kung Magnus och jarl Erling rodde uppför strömmen med sin här, gick birkebeinarna upp över bron (172). Då sa kung Sverre själv att han hellre kunde skryta med det, att det inte skulle finnas många exempel på det, att flyktingar sålunda har skilts från sin egendom eller sina skepp, som de gjorde; och han sade att det ännu inte var säkert om de inte kunde komma för att turas om att njuta av varandras egendom eller kläder. Kung Magnus och jarl Erlings män lade till vid Brattøren utanför Skipakroken (173) och gick i land där. När jarlen sprang i land, störtade han fram på knä och tog tag i sig med båda händerna och sade: ”Fall är tur på vägen.” Sedan gick de upp genom sundet, var och en med sin skeppsmanskap, medan de kom i land och gjorde sig redo. Jarlen hade först slutat med sitt följe, och när han kom upp förbi Kristi kyrkogård och ovanför biskopsgården till bron, såg han kung Sverres märke skynda fram och kalla på huvudvägen upp till Kleppabu (174); han tänkte att kungen och större delen av hans här förmodligen var där nere. Jarlen sökte nu gå upp över bron till Sprotavollene (175); men kung Sverre och större delen av hans folk låg i en dal, som inte ligger långt från bron ovanför nedre Sandbrekke (176). Jarlen visste inte att kung Sverre var där, ty han tänkte att han skulle ta några av de män som hade gått sist. Då sprang birkebeinarna upp och mötte dem, men jarlen försökte gå tillbaka till bron och över den, och birkebeinarna följde dem ända fram till ett gärdesgård, som är gjord vid änden av bron mellan den och staden. Men när kung Magnus och jarlens här försökte gå upp mot dem, då vände birkebeinarna tillbaka över bron, och de sköt då på varandra över älven. Men jarlen befallde sina män att gå ut ur räckhåll och sätta sig ner på fältet (177) och se vad birkebeinarna hade för sig. Kung Sverre och hans män satte sig också ner på andra sidan under kullen som ligger vid Sandbrekken, och så satt nu båda flockarna länge under dagen. Kung Magnus män lät hämta mungaaten (178) ner i staden. Många män som hade bågar gick ut från båda härarna och sköt på varandra: där blev någon sårad av båda härarna. Men när dagen led och han såg att det hade blivit middag (179), gick Gudlaug, kung Sverres stallmästare, till slutet av bron och hade en sköld framför sig; han ropade på kung Magnus här och sa att han skulle tala med dem om de ville lyssna på honom. Ivar Horte svarade (han var av Magnus här) och sa att han skulle lyssna på det, sa han.Gudlaug talade då följande: ”Kung Sverre skall ge kung Magnus och jarl Erling och hela deras här tre perioder. En är att de går över bron, men kung Sverre vill gå långt upp från bron med hela sin här; då kan båda räkna sin här så gott de vill, och strida på Sprotas vallar; och sedan låta den segra, som Gud vill. Men om kung Magnus och jarl Erling inte vill ha detta villkor, då befaller kung Sverre denna andra gång, att de går ut med sin här till slottet (180) och bosätter länen där i fred; men vi björkben skall söka över bron till er, och sedan låta ödet avgöra. Det tredje villkoret, om de inte vill ha något av de andra två, att de går ut till Öarna till sina skepp och län där så gott de vill; men vi björkben skall mötas och söka ut genom staden; och ni måste veta att kung Sverre gärna strider, om han får tillåtelse.” Efter detta tal gick Ivar Horte från backen till den plats där han tidigare hade stått, och upp på fältet; där fann han jarl Erling och nämnde dessa erbjudanden för honom. Men kung Magnus hade somnat på fältet med jarlen, och jarlen klappade honom på ryggen och bad honom vakna. Kungen frågade vad som hade hänt. Jarlen nämner nu dessa villkor, som Sverre Prest hade erbjudit dem. Kung Magnus bad jarlen välja; Jarlen sade att han inte ville välja någon av dem, och tyckte att det var rimligare att han gav Sverre Prest Wilkaar, än detta honom. Efter detta gick Ivar och berättade jarl Gudlaugs svar; sedan gick Gudlaug och rapporterade till birkebeinarna hur jarlen hade svarat. De samlades sedan en stund, och därefter började de gå, och kung Sverre gav sig av längs vägen öster om älven till Kleppabu (181). Men de ordnade sin bana så att de gick en efter en; Det såg då ut som om deras svansar var långt innan den siste mannen hade lämnat. Nu skildes de åt för den här gången.Kung Magnus bad jarlen välja; Jarlen sade att han inte ville välja någon av dem, och tyckte att det var rimligare att han gav Sverre Prest Wilkaar, än denne honom. Efter detta gick Ivar och berättade jarl Gudlaugs svar; sedan gick Gudlaug och rapporterade till birkebeinarna hur jarlen hade svarat. De samlades sedan en stund, och därefter började de gå, och kung Sverre gav sig av längs vägen öster om älven till Kleppabu (181). Men de ordnade sin bana så att de gick en efter en; det såg då ut som om deras svansar var långt innan den siste mannen lämnade. Nu skildes de åt för denna gång.Kung Magnus bad jarlen välja; Jarlen sade att han inte ville välja någon av dem, och tyckte att det var rimligare att han gav Sverre Prest Wilkaar, än denne honom. Efter detta gick Ivar och berättade jarl Gudlaugs svar; sedan gick Gudlaug och rapporterade till birkebeinarna hur jarlen hade svarat. De samlades sedan en stund, och därefter började de gå, och kung Sverre gav sig av längs vägen öster om älven till Kleppabu (181). Men de ordnade sin bana så att de gick en efter en; det såg då ut som om deras svansar var långt innan den siste mannen lämnade. Nu skildes de åt för denna gång.

28. Kung Sverre gick nu upp längs älven till en gård som heter Kot (182); där lät han riva ner ett hus och byggde en lägenhet av det. Sedan korsade de Nidelven på samma flotte, och vid midnatt gick de ut över Tjodmyrene (183) och såg ner till Stav (184) och korsade där Gulelven (185) på ekrar. När de hade kommit över bad kungen dem vila och sa att han var sömnig och ville sova. Kungen somnade genast, och när det var dags för kvällsmat (186) kom en bonde dit, bar maltklöver och skulle till staden för att sälja maltet. Birkebeinarna trängdes då runt honom och låtsades att de ville bjuda på maltet. Kungen vaknade och frågade vad som försiggick. De sa att en bonde hade kommit dit med malt. Kung Sverre sa att han ville hitta honom, och så skedde det. Kungen sade till bonden: ”Vi skall inte försena din resa; men säg sanningen att du fann birkebeinarna, och att de hade kommit över Gaula (187) och ämnade ta sitt logi för natten inåt landet på Medalhus (188).” Sedan skildes de åt. Birkebeinarna var där några nätter, tre eller fyra, innan de gick till staden en andra gång.

29. En kväll, när jarlen hade ätit, kom Sigurd Nikolasson (189) och Jon från Randaberg (190) till honom. Då sade Sigurd: ”Är vakterna uppställda, herre? Vi har fått veta att vi snart kan förvänta oss att birkebeinarna kommer för att möta oss; och det bör vara mitt råd att kallelsen ljuds och att hären kallas ut till slottet med vapen, så att vi kan vara beredda att ta emot dem om de kommer för att möta oss här i staden. Vi tror att det är sant att birkebeinarna nu har kommit till Guldalen, och somliga gissar att de kommer upp till berget; men vi har fått veta att det är sant att det inte är mindre att förvänta att de kommer hit för att möta oss.” Då sade jarlen: ”Jag skulle gärna ha sett att det vore sant att de kom hit för att möta oss, ty då förväntar jag mig att de får det mottagande de förtjänar. Men jag tror att ni kan sova hela natten utan att frukta birkebeinarna, ty jag har fått höra att de förmodligen har dykt upp av en slump. Och Sverre skulle förmodligen inte våga söka sig hit till oss, om vi visste om honom i förväg som vi gör nu.” Då sade Jon av Randaberg: ”Detta vore ett gott förbud för oss, att jarlen lovar oss att vi inte behöver ta hand om birkebeinarna; men där är de. Vem säger, herre, att ni lägger större vikt vid att bli berusade i mjöd eller vin än vid att ge er armé råd.” Då svarade jarlen mycket ilsket: ”Det har också sällan sagts om mig förut att jag inte var modig nog; men nu vet jag inte vad som är mer sant, att jag inte kan ge några råd för denna här, som du säger, eller också att du är mycket mer frälsare än du borde vara. Och för den delen skall du nu kunna ligga oförskräckt i natt; ty jag själv skall nu hålla vakt, om du tror mig. Men folk brukade tro att de kunde göra föga åt det, och då hade vi att göra med större överlägsenhet än nu.” Efter detta gick Sigurd och Jon till sina skepp; men lite senare gick jarlen till sängs och klädde av sig och gick sedan till sömns, och det gjorde även allt hans folk, förutom att vaktposter hölls som vanligt.

30. Nu ska berättas om birkebeinarna, att de kom om natten i gryningen (191) till Steinbergarna (192). Då frågade lantmännen hur det förknippades med hans resa; kung Sverre berättade för dem att han ville gå till staden mot jarlen. Och när han kom över heden till Fegensbrekka (193), steg han av sin häst och föll på knä och bad för sig själv. Sedan talade han några ord till hären och bad dem följa varandra väl och säkert: ”Nu ska vi vinna en rättvis seger. Men jag behöver inte räkna upp för er vilka vedermödor och mödor ni ständigt hade innan vi kom till detta land, medan ni hittills har njutit av föga av goda ting. Jag kan också se för mig själv att det nu kan tyckas vara tid för er att få någon större belöning för er möda och stora fara än vi hittills har gått med på. Detta är vad vi har uppnått, vilket vi har kämpat för: gäster där de har funnits att få. och andra varor där, där vi har tillgång till det. Men nu gäller det något mer än vi ofta har haft att leka om: det som är Nidaros stad. Här i staden är nu också närvarande kung Magnus och jarl Erling och många lantmän och hirdmän. Det finns nu större äror att vinna än jag tror att det ofta kommer att ges utrymme för, och att vi får en seger synes mig rimligare efter det, som jag har drömt. Låt oss nu pressa fram så mycket fastare, som jag nu förväntar mig, att vi ska segra.” mer än tidigare. Jag ska nu förklara för er vad ni kommer att kämpa för. Den som hugger ner en lenderman och får sanna vittnen till det, han ska bli en lenderman, och den hirdman som dödar en hirdman, och alla ska få den sortens värdighet för vilken han själv ”rensar sitt rum”; och han ska också få många goda ting som hedersgåvor från oss. Det är detta spelet handlar om, och jag tror att de inte har någon riktig kontroll över våra framsteg. Det förefaller mig också mest att vänta, att lyckan inte är med dem nu, och att den har kommit till slutet av deras liv. Men vi ska vinna seger och anständig värdighet, som tillkommer oss. Således ska Gud förändra mellan oss, ty de har länge suttit i hälarna över vår egendom, och det kan nu hända att de förlorar vad de felaktigt fått, både ära och rike, och det är inte olikt att de nu ska förlora sina liv. Gör nu den första ritten så hårt ni kan, och då kan den vara till god nytta. De är säkerligen nu berusade och sömniga och dessutom förvirrade, några ombord på skeppen, några här och där i staden, och de kommer knappast att veta vart de ska vända sig eller vad de ska göra.” Men när kung Sverre hade avslutat sitt tal, tog de alla emot det väl och gick nu nerför Steinbergen.

31. Kung Magnus män höll vaka samma natt utanför på Örnen och höll en lek där. Och när de såg birkebeinarnas här dra fram över Steinbergen, blåstes det och sedan ropades att hären skulle beväpna sig och dra ut. Många män av kung Magnus här låg uppe i staden och hade drunknat ihjäl på kvällen, ty kungen hade hållit en fest för dem om dagen, och de låg på de gårdar där de hade tagit skydd. Men när jarlen hörde dessa nyheter, reste han sig upp och klädde sig och befallde hären att beväpna sig. Då kom Ivar Horte, hans kusin, och sade: ”Vår här är spridd uppe i staden, och många har förmodligen gått till sängs för att sova oförmögna, och jag tror inte att vi kan samla hären så snabbt som behövs; mitt råd är att spränga hela hären ut till skeppen och låta skeppen segla ut från kajerna och göra er redo i god fred: slåss, om det synes oss rådligt, men annars lugna er ut ur floden, ty vi kan sannerligen inte lita på folket här i staden för hjälp.” Då svarar jarlen: ”Jag vet inte, Ivar, om detta inte var det rådligaste; men jag kan inte lugnt se på att den här djävulske prästen Sverre sitter i min sons rum.” Jarlen reste sig då upp och ropade högt och befallde alla män att göra sig redo så snabbt de kunde, och gick i land. Och när jarlen kom i land med sin skeppsmanskap och sitt märke, gick han upp genom staden till sundet och hälsade Christ Church med en kyss. Och då kom kung Magnus till honom med sitt tecken och sin hjord, Sigurd Nikolassøn, Jon av Randaberg och Ivar Horte med sina hjordar; då knäböjde många och bad för sig själva. Därefter vände sig jarlen från kyrkan och sade till sina män: ”Res er upp och ta era vapen; det kan hända att någon av er kan ligga här en stund.” Jarl Erling hade en röd mantel av fustan (194) och en sidenhatt och över sig en plåtbrynja, som inte var fäst helt. Han hade ett draget svärd i handen, kastade upp det i handen och sade: ”Åtminstone skall ni se att den här gamle mannen kan få svärdet att bita idag.” Han beordrade de slipade att blåsa så tidigt de kunde. Och när de kom ut förbi stoppdammen (195), tittade jarlen åt båda sidor och sade: ”Var är vi alla nu?”

32. Kung Sverre hade i Guldalen närmare 300 [360] man eller något mer, men många av dessa hade föga av vapen; bönderna hade skickat sina arbetare hemifrån, eftersom de inte vågade riskera sig och räddades från straff av jarl Erling. Men när de gick över Steinbergen sprang en man före de andra; han var både stor och stark och bar en stor träslägga (196) över axeln, men inget annat vapen. Då sade Hjarrande Hvida (197): ”Vart vill du gå, karl, eller varför springer du så där med den där träklockan?” Var är dina vapen? Det är något annat att kämpa mot jarl Erling än att tröska säd; en tröskstav kan nog användas till det.” Denne man hette Øyvind. Han svarade: ”De vapen, som jag tror att jag har i striden, kommer säkert att möta mig från staden, och jarlens män följer till och med med dem.” Då ropade Hjarrande Hvida: ”Sådant tal tycker jag om, du måste vara en tapper man.” Sedan gav han honom sitt spjut och en handyxa och sade: ”Slags med dessa vapen!”

33. Nu gick birkebeinarna in i staden, och de möttes på fältet ovanför (198) tornet, en bit utanför staden. Kung Magnus och jarl Erling hade kanske 500 [600] man. Det blev genast en stor strid och en skarp strid, men inte långt. Tore Spola (199) bar jarl Erlings standar, och många män föll från båda härarna, men mest från kung Magnus män. Man sökte målmedvetet efter var jarl Erlings standar var; men när Tore var i stor nöd, sköt han standarstången ner i fältet, så att standaret stod upprätt. Då började jarlens här retirera, och det gick så långt att standaret stod nästan bakom birkebeinarna som sökte mest framryckning. Men de som kom bakom trodde nu att jarlen följde efter dem, och var rädda; de trodde att deras armé hade flytt, och när kung Sverre märkte det, lät han hugga staven i stycken. Samtidigt blev jarl Erling genomborrad av ett spjut, som gick mitt i hans midja. Då sade en man: ”Ett farligt hugg, herre!” Jarlen svarade: ”Följ bara kungens märke! Ingenting skadar mig.” Lite senare kom Assur prästen och Helge Torfinnssøn (200) nära jarlen; detta skar Assurprästen tvärs över ansiktet, och det blev ett stort och mycket fult sår. Då satte sig jarlen ner. Där föll jarlen och väpnaren som stod närmast honom. Efter det blev det en flykt i kung Magnus flock. Han kom springande dit, där hans far jarl Erling låg och vände ansiktet upp i luften. Kungen böjde sig ner mot sin far, kysste honom och sade: ”Vi möts igen på glädjens dag, min far!” Jarlens läppar rörde vid varandra, men han hade inte styrka att svara. Kungen kunde inte heller stanna där, han var tvungen att hjälpa sig själv. Kung Magnus och den största delen av hären flydde in i staden. Han tog ”Ryden” (201), som jarlen hade styrt, och gav sig ut med den från älven. Där på fältet föll Sigurd Nikolasson (202), Jon från Randaberg, Ivar Horte, Einar Litle, lenderman, Botulv från Fjordarna (203) med två söner. Bjørn Bukk (204) sprang till staden och ut i Nidelven; han ville simma över till Skellingarhella (205), men drunknade; han var i rustning och sjönk genast. Många män sprang ut i älven, och några drunknade där, men andra räddade sina liv. Där föll Ivar Sveinsson och Guttorm Snerel (206). Dessa var alla kung Magnus lendermän; nästan 60 hirdmän stupade där, och många andra män. Kung Sverre intog Olavssuden (207), som kung Magnus hade styrt tidigare; han tog också de flesta av deras skepp. Han fick nu också tillbaka sina skepp, som han hade förlorat till kung Magnus och jarl Erling.

34.Jarl Erlings kropp bars till graven söder om kyrkan; men nu finns hans grav i kyrkan (208). Och när kroppen begravdes, talade kung Sverre över sin grav och sade: ”Det är inte passande att det ska vara tyst vid graven för en så rik man, över vilken vi nu står. Det har nu skett en stor tidsomväxling här, som ni kan se, och det har visat sig märkligt nog att en man nu står för tre: för kung, för jarl och för ärkebiskop, och jag är den mannen. Här finns nu många berättelser att se och känna till, som är mycket värda, och för vilka män kan vara tacksamma, att kropparna av så många män som har följt kung Magnus bärs både till denna och andra kyrkor. Men som många vet har ärkebiskop Øystein och många andra lärda män ständigt sagt att alla de män som kämpade för kung Magnus och försvarade hans land och miste sina liv därigenom, – att alla dessa mäns själar var i paradiset, innan deras blod rann kallt på jorden. Nu kan vi alla glädjas åt att så många män här nu har blivit helgon, om det är så, som ärkebiskopen har sagt, att alla de som stupade med jarl Erling har blivit helgon. Då kan vi också tänka på hur helig Erling själv var.” har blivit, han som först förespråkade att Magnus skulle bli kung när han var barn, han har också sedan dess stärkt och stöttat sitt rike fram till nu. Vi kan väl tänka oss att hans förbön kan vara till stor hjälp hos den allsmäktige Guden, om det inte är så att ärkebiskopen har ösit ut en liten förmögenhet till sina vänner i sitt tal, när han sa detta. Men då har saker och ting nu förändrats, att vi nu står över dem, som länge bar hjälm (209) över oss och många andra. Jag ser nu här många män stå sörjande över denna grav, som skulle bli överlyckliga om han stod sålunda över min grav, även om den inte var så vackert dekorerad. Men detta förefaller mig kortsynt och inte välvilligt efter vad som regelbundet har förklarats för er, vad var och en av oss hade att vänta på oss när vi lämnade våra liv på ett sådant sätt. Det förefaller mig att det skulle kunna finnas stor glädje på båda sidor att en så stor förändring har skett i människors liv, som Gud själv ville. Vi skulle kunna leva tills en viss förbättring sker och med mindre rädsla än hittills, ty vi kommer inte längre att vara rädda för dem, över vars grav vi nu står; men ni måste känna mycket större glädje vid dessa mäns död, från vars fysiska närvaro ni nu är separerade. Och tänk nu allvarligt på ärkebiskopens löfte. Allt har pågått så länge att blodet har kallnat, och även om vi inte kan hylla ert järntecken, har det ändå blivit ett gott råd för välsignade män i staden i denna strid. Ni har sannerligen inte förlorat dem, men nu kommer de att kunna visa er en vacker frukt av sina gärningar, när ni odlar dem som heliga män, som ni har avsett. Men om det är så illa – som mitt hjärta säger mig att det är – att de vackra löftena som utlovades till dem har brutits, då har de och alla som trodde på dem länge nog betalat för sina lögner. Och det är mitt råd att ta saken på ett annat sätt: att be för dem som har gått bort från denna värld, och be till Gud att jarl Erling må bli förlåten för alla de synder han begått,Medan han var i denna världs liv, och särskilt på grund av det, tog han så stor djärvhet, han var en lenderman, att han lät kalla sin son till kung, och dessutom reste han pöbelhopar och brännmärken mot kungasönerna, nämligen kung Haakon (210) och kung Øystein (211), och avsatte dem båda från riket, men efteråt behöll kung Magnus riket, och utan större rätt än ni nu kan höra. Vi skall nu också be för alla de mäns själar som har fallit i denna orättvisa strid, både nu och tidigare; be Gud att förlåta dem alla deras synder och frälsa deras själar; jag skall också, för Guds skull, förlåta dem allt vad de har gjort mig orätt. Låt var och en göra nu, som han anser och tror bäst gynnar honom själv och dem som nu har lämnat världen och var kalla bort så snart att de båda var utan tjänst (212) och utan bekännelse och hade något mindre utrustning och dystrare sinnen än de själva nu kunde önska. Jag skulle hellre vilja intyga att allt vad ni nu gör för deras själar kommer att vara till stor hjälp och fullkomlig barmhärtighet för er, snarare än att de inte skulle behöva böner.” Och när kungen hade talat detta, vände han sitt tal enligt den sedvänja som är vanlig vid rika mäns gravar: han tackade först prästerna för deras sång och vackra ord och hela folkmassan för deras bönestund och för sådana aktiviteter, som var och en bestämde sig för att göra så gott som sin vän eller släkting kunde. Han bad var och en att göra så mycket som han ville för sin kusin eller älskling, och lovade att skaffa män att ta hand om gravarna för de män för vilka det inte fanns några andra. Kungen avslutade sitt tal på ett sådant sätt att alla tyckte om det, och många män hyllade det med gott samvete.som han själv ville, om sin kusin eller hjärtevän, och lovade att skaffa män att vårda männens gravar, för vilka inga andra funnes. Konungen avslutade sitt tal på ett sådant sätt att alla tyckte om det, och många män gav goda rop åt det.som han själv ville, om sin kusin eller hjärtevän, och lovade att skaffa män att vårda männens gravar, för vilka inga andra funnes. Konungen avslutade sitt tal på ett sådant sätt att alla tyckte om det, och många män gav goda rop åt det.

35. Kung Magnus for söderut till Bergen med de män som hade flytt. Traand i Vite (213) sade, när han tillfrågades om nyheterna: ”så vi provocerade nu Graaen (214) att han höll efter.” Kung Magnus fann ärkebiskop Øystein i Bergen och Orm, kungens bror, och berättade för dem dessa nyheter. Kung Magnus höll sedan samtal med sin här och med stadsborna och berättade för dem om sin förlust; men han bad dem också om hjälp. Då svarade ärkebiskop Øystein på kungens tal och sade att alla dugliga män skulle ha en god vilja att stärka hans makt och hjälpa honom med all sin kraft för land och rike. ”Detta möte har slutat så här, herre, som många önskade, att ni har kommit undan oskadda, ni som allt folket älskar. Men fastän jarl Erling var en vis och mäktig man, ansåg många hans arrogans vara så stor att det verkade svårt att bära den. Men alla män lovar det, att riskera sina liv för era liv, så att ni kan nå ert rike och land.” Folket gav högljutt sitt godkännande till detta, och alla ropade att de hellre ville dö med kung Magnus än tjäna Sverre. Därefter drog kung Magnus och hans här österut till Viken, och han var där om vintern och hade med sig en stor här och många stora män; de hade där stor styrka, utrustning och skeppsbygge.

36. Efter allt detta, som nu har berättats om jarl Erlings fall och slaget som ägde rum där, växte kung Sverres makt så mycket att det inte fanns en man i Norge som inte nu kallade honom kung, utom kung Magnus och hans män. Fram till dess, när stora män var närvarande i köpstäder eller annorstädes, hade folk ansett det skamligt om någon kallades ”björkben”; men från och med nu ansågs det vara ett hedersnamn, och de som kallades så, vara mycket värdiga; och desamma, som hade varit dels arbetare, dels rövare eller svärdar (215), men som senare hade varit i kung Sverres här och vunnit en seger, bar de nu den skort och scharlakansröda och goda vapen, som tidigare kung Magnus hovmän eller lendermän hade burit. Och även om män som hade sett dem förut kände igen dem på deras utseende, låtsades de att de inte var desamma som hade varit fattiga förut, och ville knappast minnas sitt tidigare liv. Det är folkets tal att det aldrig funnits en modigare grupp i Norge än de som då var med kung Sverre, och han själv vittnade ständigt om densamma sedan dess och nämnde ”de gamla björkbenen”, när det tycktes honom att hans män slog sig på det goda livet eller dryckenskapen och inte höll vakt eller uthärdade möda eller möda eller var dåliga på att speja i nöd. Kung Sverre sålde då omedelbart (216) sin hird och ökade böterna för många namn (217); han satte sedan ståthållare över hela Trondheim.

37. Det hade hänt österut i Viken att en tiggare hade dött och lämnat efter sig en virknål (218), och i den fanns mycket silver insytt i den. Men när kung Magnus män såg detta, tog de och brände virknålen, men utbytte silvret sinsemellan. Och när birkebeinarna frågade detta, kallade de dem ”virkade arvingar” eller ”virkade utfall”.

38. Innan jarl Erling föll, drömde kung Sverre en dröm, från vilken han trodde sig kunna veta hur det skulle gå i striden mellan honom och jarlen. Han trodde sig sova på en vind i staden och visste att natten var ljus, och han såg en man gå upp på vinden och till sängen han vilade i, och mannen talade till honom: ”Res dig upp, Sverre, och kom med mig!” Denne man tycktes honom fruktansvärd, och han tyckte inte om det, han tröstade sig med ingenting annat än att göra som han bad. Denne man gick upp från staden (219), men han följde efter tills de kom till en plats där en eld brann, och en stekt man låg i elden. Då sa drömmannen att Sverre skulle sätta sig ner och hämta mat, och sedan sätta mannen framför sig. Han tycktes svara, som det var i hans sinne, att han aldrig hade ätit oren mat, och att han nu inte ville äta sådan. Då svarade drömmaren: ”Du ska äta, och du ska äta, och det ska han också som vet allt.” Han tycktes då börja äta köttet från benen, och varje bit tycktes gå ner långsamt, men ju längre han åt, desto mindre smärtsamt tycktes det honom att få ner det som var högre upp. Men när han kom till huvudet, ville han äta det också; men mannen som ledde honom dit tog huvudet och sa att han nu skulle sluta. Då tycktes det honom lite mindre illa att sluta än det hade varit att börja om från början, men han var tvungen att skiljas från det ändå. Sedan gick de tillbaka till staden och till samma hus. Och när han trodde att han hade kommit till samma säng som han hade stigit upp ur, då såg han sin ledsagare gå ut, och då vaknade han. Kung Sverre hade så mycket uppmuntrat sina män att gå mot staden, eftersom han tolkade drömmen på detta sätt, att mannen som låg i elden måste vara jarl Erling, som då började åldras (220), och kung Magnus och hans män skulle då bli rasande och komma till slutet; och han ville till största delen förgöra honom med sin här, landmän och hirdmän; men när huvudet inte var uppätet, ville kung Magnus fly.

39. Efter detta strömmade många rika och adliga män i Trøndelag till kung Sverre, och många som stannade hemma blev hans vänner. Han satte då all sin tröst och tillit till trönderna, eftersom de alltid hade varit ovilliga att motsätta sig jarl Erling och hans styre, vilket tidigare skrivits om de sammanstötningar som jarlen hade med trönderna (221). Kung Sverre ansåg alltid Trondheim vara sitt verkliga hem från och med då (222) och sade att trönderna var honom kärast av alla människor i landet, och han nämnde ständigt i sina tal hur trogna vänner trönderna hade varit till kung Sigurd, hans far, eller till kung Haakon, hans bror, eller till Øystein Birkebein, och de hade alltid tjänat under samma sköld! — Kung Sverre stannade en tid norr om köpstaden; han lät sedan skicka ut en förrådsförråd över hela Trondheim, både av mat och män, och hade böndernas skepp från trakterna. Och när han var redo, drog han söderut efter kung Magnus; men när han kom till Bergen, hade kung Magnus flytt österut med hela sin här. Kung Sverre satte sina ståthållare (223) över hela riket, som han sedan drog över, och om hösten återvände han till köpstaden (224) och tillbringade vintern där.

40. På våren [1180] sammankallade kung Magnus hela hären från södra delen av landet, österut från Lindesnes och norrut [västerut] över Agder, Rogaland, Hordaland och Sogn, Fjordarna, både Møre (225) och Raumsdalen (226) och drog sedan på våren med hela denna här norrut till Trondheim. Med honom var då ärkebiskop Øystein, Orm, kungens bror, Nikolas och Philippus, söner till Arne, kungens son (227), och alla godsägare från södra delen av landet, som det sägs här:

Guvernören följderygare och horder,filer (228) och sjuka (229)och firdare (230) här,Mører alla,män från Raumsdal,ärkebiskopen,hela Trøndelagen.

Kung Magnus kom med sin här norr om Trondheim och lade till vid gården Steine (231) söderut på udden (232) och låg där några nätter. Kung Sverre var då inblandad i köpet och skickade ut Torolv Rympel (233), Tjostar Svarte, Øyjolv Avlessøn och Haavard Laks med ett stort följe, så att de skulle ”slå till efter tillfångatagande”, om så var fallet, och de kunde få tag på några av kung Magnus män. De kom till en gård som heter Langlo (234); men där går en dal ner till havet, som är bevuxen med skog, och där i dalen låg de. Kung Magnus män fick inte syn på dem förrän birkebeinarna kom över dem. Kung Magnus hade gått i land till bastun på Steine, men när han fick syn på björkbenen skyndade han sig till skeppen. Birkebeinarna dödade där nästan 30 män, som de stoppade på land. Men när kung Magnus män hade beväpnat sig och sprungit i land, sökte birkebeinarna skydd och räddade sig. Sedan återvände de till marknaden.

41. Efter detta for kung Magnus till Holmen (235) och dröjde sig kvar där en stund, men kung Sverre beväpnade sig i staden. Kung Magnus skickade då ett skepp, som styrdes av Birge Gorn (236) och Trond Lyrta (237), efter en bonde vid namn Avle (238), och lät honom leda till sig, ty hans son var Øyjolv, kung Sverres hirdman; men kung Magnus ville ha honom med sig och skickade ett brev till staden med Heden på Lade (239), och lade i brevet att om han ville rädda sin fars liv, skulle han komma ut till kung Magnus och bli hans man. Heden gick in i staden och gav Øyjolv brevet. Han tyckte att denna sak försatte honom i stor nöd, och gick med brevet till kung Sverre och visade det för honom. Kungen läste brevet, och sedan sade han: ”Det är få som kommer med sådana saker till mig; men vi ska finna ett gott råd för detta: för hit mannen som bar brevet.” Kungen lät utfärda ett annat brev; i detta stod det skrivet: ”Om du, kung Magnus, gör Avli skada eller olycka, då skall jag döda Eiliv Eplestang, Skrud-Eirik och Eindride Slandre för dig, ty deras söner äro med dig, nämligen: Thor Knap, son av Eindride, Ulv Kneite (240), son av Eirik, och Gunnar, son av Eiliv. En sådan död skall de få som du ger Avli; men det skall Oyjolv göra.” Nu återvände budbäraren med denna sak och förde brevet till kung Magnus. När han såg det, blev han så vred att han sprang fram från loftet med brevet och sade: ”Jag ser att du tänker råda vem som skall dödas eller vem som skall leva, och inte jag!” Ulv, Thor och Gunnar talade nu med honom och bad honom stanna; de sade att han inte var närmare landet (241) om han lät en bondekall dödas, och att de inte skulle riskera sina fäders liv för kung Sverres onda råd. Avle fick sedan gå till sin gård i fred.

42. Kung Magnus rodde några dagar in i Örarna för ett samtal, men kung Sverre gick ner för att möta honom och erbjöd att de skulle dela landet hälften mellan sig och båda vara kungar, precis som kung Magnus Barfots söner eller Haralds söner var. Mycket talades om detta; men ingen förlikning blev det, eftersom kung Magnus inte ville lyssna på det. Några av hans män rådde det, men andra rådde emot det, och så skildes de åt. Kung Magnus män rodde ut under Holmen. Medan kung Magnus och hans män lågo vid Holmen, höll de ett råd om hur de skulle anfalla staden; de trodde att kung Sverre förmodligen skulle vara ovillig att lämna träborgen (242). De lät då ankarna tas upp och bindas vid stockar och tänkte att de skulle ro till Örarna och låta ankarna med stockarna falla på böndernas följe. Detta omhändertogs, men genomfördes inte. De hade också många andra planer, som dock inte försöktes. På måndagen under vandringsdagarna (243) rodde kung Magnus tidigt på morgonen till Örnen för ett samtal, och båda provocerade sedan varandra till strid. Birkebeinarna uppmanade kung Magnus att utöka öarna, men kung Magnus uppmanade dem att gå ut ur träborgen och strida med honom vid Ilevollene (244). Då sade kung Sverre: ”Vi lovar er det, som ni nu kräver.” Detta kom kungarna överens om sinsemellan, att de på morgonen skulle mötas vid Ilevollene och strida där. Då rodde kung Magnus och hans män ut till sin här. Kung Sverre lät nu hela sin här berätta vad som hade överenskommits; han bad sina män göra sig redo att gå till bikt och hålla sina vapen redo.

43. På tisdagen (245) under resans dagar, när solen gick upp, lät kung Magnus vinden lägga sig från Holmen. De kastade av sina tält, rodde i land, lade till utanför heden under klippan och gick upp dit. Då lät kung Magnus den stora skonaren (246), den låg för ankar längre ut, men skonare och mindre skepp rodde i land. Kung Magnus och hela hans här gick upp till Steinberget och satte sig där nere och väntade på att solen skulle gå högre upp på himlen, så att de inte skulle se rakt på den (247); men när de hade dröjt en stund, gick de ner och samlade sin här.

44. Då gick även kung Sverre ut ur träborgen och samlade sin här, och de sökte nu upp vallarna nästan under berget mot dem. Kung Magnus hade placerat sin garde och sitt standar på den arm som vette mot havet, ty där såg han i kung Sverres här ett stort och vackert standar, och han trodde att det var kungens standar. Detta standar leddes av Gudlaug stallkarl, och med honom var stadsborna och folket från bygden och ledarna. Men kung Sverre gick med sitt standar ovanför längs berget, ty inte alla kung Magnus män hade kommit ner från berget, och från den sidan väntade han den skarpaste striden. Kung Magnus hade satt en stor skara att anfalla birkebeinarna bakifrån; deras ledare var Nikolas Arnesson, kung Inges bror (248). Men kung Sverre skickade också en grupp mot dem, och den främste var Ulv av Lauvnes (249), och därför var Nikolas grupp till ingen nytta för kung Magnus. Innan klanerna slöt sig samman talade kung Sverre till sina män, och han inledde sitt tal så här:

45. ”Här har en stor armé och ett vackert folk samlats; men nu ska det visa sig att vi måste kämpa mot en stor överlägsen makt, då kung Magnus fraktioner står över alla vallar med gyllene vapen och dyrbara kläder. Det var ett gott dagsverk om ni bar båda till staden ikväll. Ser ni nu, goda nackar (250), att det är bra att ha två alternativ att välja mellan: det ena är att kämpa till seger, och det andra är att dö som en man (251). Det är inte som att visa er till skogen för att hugga timmer, när ni ska hugga även med kung Magnus landsmän; det finns ingen skam i att ta emot och ge stora slag. Här är det som när den flintskallige mannen sjunger:

Nej, som när han klyveren stock, är mannen när han hugger till jarlen.

Så sade en bonde, när han följde sin son till krigsskeppen och gav honom goda råd. Han bad honom vara stark och tuff i männens prov, ”och orden lever längst efter någon (252),” sade han. ”Eller hur skulle du bete dig om du kom in i en strid, och du visste i förväg att du skulle falla där?” Han svarade: ”Varför skulle jag då spara på att hugga båda sidorna?” Bonden sade: ”Om en man kunde säga dig sanningen, att du inte skulle falla där?” Han svarade: ”Hur skulle det då vara att gå framåt så gott jag kunde?” Bonden sade: ”I vilken strid som helst som du deltar i kan det hända en av två gånger att du faller eller kommer ur den. Var därför djärv, ty allt är förutbestämt (253). Ingenting dödar den fege, och ingenting kan rädda den fege (254). På flykten är fallet värst.” Kung Sverre talade vidare sålunda: ”Nu kan ni också veta, birkebeiner, att det vore illa för er att begära lösen av heklingarna; därför finns det bara en utväg, att stå så fast som möjligt och inte låta dem komma före. Det är bra för er, birkebeiner, att pröva era svärd på dessa vikingars mjödbärare. Vi har tillräckligt med vackert och talrikt folk att strida mot, men de har en sådan enorm överlägsenhet att de inte kan träda fram med dem alla, och de har de flesta av dem sådana människor som är bättre lämpade att vara brudgummar (255) än att vara soldater, och som är mer vana vid att dricka mjöd än att kriga. Jag ska låta mitt hov och mitt brännmärke gå mot kung Magnus hov, ty från hans hov kan vi förvänta oss det skarpaste anfallet; men hans landmän kommer nog hellre att söka andra vägar; men bönderna, som de har drivit hit med våld, kommer aldrig att bry sig om vem som faller, när de själva bara är oskadda. Jag vet det om Trønders folk (256), att de har vad den flintskallige mannen sade:

Jag vill gifta mig medden sötmunnade Ingunn,så hur kommer mötet mellanMagnus och Sverre att utspela sig?

”Gå nu fram, goda nackar, och Gud ge oss lycka!” Detta tal hade stor inverkan på birkebeinarnas uppmaning. De tröstade sig nu, liksom tidigare, i kungens försörjning och löften och i hans vetskap om segern. Torolv Rympil (257) och hans bror Karl Kjøtlaar och 10 (258) andra män valdes ut att rycka fram framför fraktionen i strid.

46.Nu samlades klanerna, och det blev genast den skarpaste striden; i inget slag hade birkebeinarna haft så många män, men ändå var kung Magnus här mycket större. Där, där kung Sverres baner ryckte fram, följde hela hans hov och hans gäster (259); där undkom kung Magnus sällskap, och det blev snart en flykt. Men på andra sidan, där kung Magnus baner ryckte fram, drog sig Gudlaugs stall och stadsmän tillbaka; det blev nästan en flykt, och någon hade kommit springande. Kung Sverre satt på sin häst, och när han såg sina mäns olyckor, red han fram till dem och ropade högt: ”Varför flyr ni? Vänd om och strid så gott ni kan! Ser ni inte att hela er här flyr till skeppen? Strid nu manligt och förfölj flyktingarna, här och där!” När hans män hörde detta och såg kungen, samlade de genast mod att vända tillbaka. Och när kung Sverres hov såg att hela kung Magnus huvudstyrka hade flytt, vände de sig dit de såg hans märke och kom efter dem; det blev då en stor förlust av män. Då sade en man: ”Nu flyr kung Magnus.” En man svarade: ”Inte än!” och sprang emot honom och högg ner honom. Det var kung Magnus själv. Då flydde kungen och hela hans här utom de som hade blivit dödade. Philippus Arnessøn (260) och Brynjolv Blanda, son till Eindride Jonssøn (261), stupade där. Ivar Galle (262) blev svårt sårad, och när flyktingarna förföljdes red kung Sverre över valen och kom till Ivar; han böjde sig ner från hästen, frågade om han kunde läggas ner och erbjöd honom ridning. Ivar svarade att det fanns gott hopp om att hans sår kunde läka om han fick en läkare för det. Nära låg också en man, svårt sårad; det var Brynjolv (263), son till Kalv Sendemand från Färöarna; Han reste sig på knä och högg med sitt svärd mot kungen, siktande mot halsen. Kungen vände eggen på stålhuvan, och svärdets spets träffade den, men svärdet rörde vid hans öra, och han fick ett stort sår på halsen, men kungen kastade sig från sin häst till andra sidan från honom, och genast var svärd och spjut så tjocka i Brynjolv att han knappt kunde falla för dem. Då dödades även Ivar Galle, och likaså Gyrd Skjome (264), hans kusin, som satt och höll honom under herdarna. Dessa landmän föll på Ilevollene: Nikolas Mondul (265) Andressøn, Jon Kula (266), Kolbein Gillessøn (267), Eirik Lauk (268). Nikolas Mondul var en oerhört stark man och hade en bröstplåt och bröstpansar, som var så hårda att vapnet inte fastnade i dem; han högg med båda händerna och stod ensam bland sina män en lång tid. Han blev slutligen så ödmjuk att han föll därifrån, men birkebeinarna flätade genast av hans rustning och dödade honom efteråt. Kung Sverre tog den stora skeden (269) och många andra skedar. Birkebeinarna sprang ut på skeppen och rodde efter dem, och tog Eindride Kalvssøns skepp och 30 man på det, som de gav grid; men Eindride lyckades komma i land. De tog ett annat skepp innanför Raudabjorg (271), och två matskepp tog de utanför Stad (272).Nikolas Arnessön for med sin pack ut över Gaularaasen (273) och därifrån ut till Steine (274) och skaffade sig ett skepp där; många av kung Magnus män tog landvägen.

47. Kung Magnus drog söderut till Bergen med den här som var kvar, och Bergens män tog väl emot honom. Han höll ordning där, och stadsborna bad honom stanna hos dem. Han trodde dock att det var bäst att vänta, att Sverre snart skulle komma dit. Alla svarade väl på det och erbjöd sin hjälp att försvara staden med honom. Då lät kung Magnus ta alla handelsskepp som fanns i staden, och lade ut dem från Holmen (275) och över till Munkebryggen (276), och rep fästes mellan skeppen och kajerna, så att folk kunde gå över Vagen. Då sade kungens rådgivare att det inte var rådligt att tro Bergens män så väl, att han låste in sig själv och sina skepp inne i Vaagen. Kung Magnus drog sedan söderut längs landet och hela vägen till Danmark till sin kusin, kung Valdemar (277), och stannade hos honom en tid.

48. Kung Sverre for söderut om sommaren och kom till Bergen dagen före Petersmässan (278); han gav då alla stadsbor lugn och ro. Och de tog anständigt emot honom, som det var deras plikt; han underkuvade nu hela landet. Men lendermännen rådslog om de hellre skulle gå mot Paal (279), kung Magnus lenderman, eller till Bergen. De valde att gå mot Paal och kom över honom en morgon, och Paal var inte med dem förrän han hörde ett prasslande utanför. Paal och hans män kastade av sig sina tält och skyddade sig väl; det blev ett stort fall av män, där Paal Andressøn föll och många män med honom.

49.Det hände följande vinter i den andra veckan av långa fastan [1181] natten efter måndagen (280), att kung Sverres väktare blev medvetna om att långskepp rodde in i Vagen, och att ett märke hade rests på ett av skeppen; de hörde också mycket skottlossning från hären. Väktarna blåste genast i sina visslor, och det blev nu mycket oväsen i staden från birkebeinarna; ryktet spreds genast att kung Magnus hade kommit med sin här. Många klädde sig då hastigt, några beväpnade sig, några gjorde det inte, men alla flydde, några in i kyrkor, andra upp på berget, men några andra begav sig ut ur staden. Kung Sverre hade då gått ut ur härbärget (281) och in i svalen, när den första härens stöt ljöd. Då ropade han: ”Nu beskyddar Gud och den helige kung Olav oss!” Sedan sprang han ner på gården och in i sundet (282) och mötte inte en enda man förrän han kom upp till Nonnesæter (283); där red en bonde emot honom. Kungen bad bonden att hämta hästen, men bonden sa nej och ville inte släppa hästen. Då var kungen tvungen att låta hästen roa sig mycket och sade nu att han skulle söka upp hästen med vapnet, om han inte kunde få den på annat sätt. Men han skulle inte ha ridit denna häst för för mycket guld och silver utan nödvändighet, ty han sade ofta sedan dess, att han aldrig hade ridit en sämre häst; men ändå red han upp till Aalrekstad (284) och mötte där några björkben. De bad där en stund, och sedan kom björkben dit från staden, två eller tre, sex eller sju tillsammans. Ryktet kom med dem att detta var en bondehär, men inte kung Magnus, och så var det: där fanns vossar och osterøyingar och nordliga horder. Jon Kutiza (285) gav råd till denna här, och de hade rodd skeppen över till Jonsbryggen (286); där steg de i land och ställde upp sig innanför Jonsvollene och kom nästan till Vaagsbunden; De vågade inte gå in i staden. De landsatte en del av hären utanför vid Holmen, och dessa gick upp dit utanför Kristkirkegaarden (287), blåste (i smyg) och ropade härrop; någon sprang in i kungapalatset, men gick ganska djärvt. Men eftersom det var en mörk natt, såg birkebeinarna inte sin här, så de flydde; men om de hade vetat vad slags folk dessa var, skulle de snart ha drivit bort dem, ty detta var en mindre del av bondehären än den som var borta på vallarna. Men när kung Sverre fick veta säkert att detta var en bondehär och inte kung Magnus män, kallade han till sig alla sina män som hade kommit dit, och bad dem återvända till staden och sade att deras här omedelbart skulle öka när birkebeinarna hörde hans rop, Andvaka (288); det var att vänta, sade han, att många av männen hade sprungit in i kyrkor; men de män som hade gömt sig i staden skulle alla komma till honom om de kunde. Och när kungen sökte sig ner till staden, samlades många män omkring honom, det var i daggry. Men när han kom till Olavskyrkan (289), blåste han i Andvaka och reste sitt fana; då hade det varit många birkebeinare där i Olavskyrkan, i Korskyrkan (290), i Nikolaskyrkan (291) och i Steinkyrkan (292), och de kom alla till honom och många utifrån staden.Eftersom kungen ställde upp sin här ovanför Allhelgonakyrkan (293) och talade till männen; bad han dem att djärvt gå till denna strid, ”ty bönderna kommer att lida mycket värre för oss, eftersom de är fler tillsammans.” Då svarade birkebeinarna alla på en gång och bad att det aldrig skulle lyckas, vilket räddades från böndernas här; de ropade genast stridsropet och sprang fram från lägret och ut på vallarna mot böndernas läger med rop och skrik och ivrigt äggande. Men när bönderna mot dagsljuset såg att kungens flagga steg högt i luften, och de hörde det höga ropet, då kom skräck genast över dem, och därefter dånade birkebeinarnas vapen mot dem. Men då vände sig först bonden om för att springa, som var framför, och sedan en efter en. Nu gick birkebeinarna efter dem och fällde bönderna som boskap. Några bönder flydde till skeppen, men andra i havet, och många drunknade, men några drogs upp ur vattnet. Birkebeinarna följde dem till stranden, och när de första flyktingarna hade drivits bort, återvände kungen till vallarna och gick sedan in i Vaagsbunden (294) och till staden. Då kom många bönder till honom, och han gav nåd åt alla som överlämnade sig till hans makt. Kungen gick ut genom staden och kysste alla de viktigaste kyrkorna; då blev det dagsljus. Jon Kutiza hade inte stigit upp från skeppen, eftersom han var gammal och tung. Bönderna rodde ut ur Vaagen så snart de kom ombord på skeppen, och den som kom undan först var den lyckligaste. Och det verkade, som sant var, att ingen någonsin hade haft det värre än så här med en så stor folkstyrka.

50. Kung Sverre drog lite efter med soldater och jollar söderut längs landet och in i Hardanger och omkring i Hordaland (295); där tog han emot bosättningar och böter av bönderna, eftersom många sydliga horder hade anslutit sig till bondehären. Han kallade till sig vossarna och nordhordarna; många bosatte sig där, men många flydde österut till Viken för att hitta kung Magnus.

51. Kung Magnus var den vintern [1181] hos kung Valdemar, sin frände, och var välnärd. Kung Magnus hade sina män på fälten runt Viken och uppbördade skatter och avgifter därifrån. Orm, kungens broder, och några andra lendermän var oftast i Viken, men några var i Danmark med kung Magnus. De hade alla en stor folkstyrka, och när det närmade sig fastan (296), sökte Orm, kungens broder, och de andra söderut mot kung Magnus med sin här. Kung Sverre stannade i Bergen tills det närmade sig påsk, och beredde sig sedan att ge sig av och hade då en vacker här, stora skepp och full besättning. Då sade kung Sverre till sina män att han hade alla kung Magnus lendermäns trohet i sin pung, utom Nikolas Kuvungs (297); ty de hade i hemlighet skickat honom brev och sökt ynnest och vänskap hos honom, och kungen hade alla dessa brev i sin pung.

52.Kung Sverre for någon tid efter påskveckan (298) från Bergen och österut längs landet, och vart han än gick, gick allt folket glatt under honom. Han for sedan österut till Viken och tog där skulder och utredningar och allt han kunde kräva av bönderna; han frågade, att kung Magnus och hans här var i södra Danmark. Kung Sverre sökte nu långt österut i Viken; han låg (299) i Saltøysund (300). Det var en dag då kung Sverre gick upp på ön (301) till sina vakter på ett berg; då sågo de många segel komma seglande mot dem från öster [från söder]. Då sade kungen att det förmodligen var härskare; han befallde nu att hela hären skulle föras i land och förhandlas. Kung Sverre talade då för sin här och sade följande: ”Kung Magnus går emot oss med sin här. Det förefaller mig återigen, som om vi birkeboner kommer att få att göra med stor överlägsenhet. Emellertid har jag en så stor och duglig här att jag tror det kan vara nödvändigt att ta råd från visa män, såsom Haavard Jarlssøn (302) eller Ulv av Lauvnes eller Ulv Fly (303) och andra förnuftiga män i vår här, vare sig vi ska dra i krig mot kung Magnus eller söka tillflykt norrut och in i landet, där vi må ha några vänner, men här har vi inga; låt oss nu, om Gud vill, ta goda och snabba råd.” Då svarade Haavard Jarlssøn: ”Jag skall snart uppenbara min vilja: låt oss gå ut på skeppen, kasta av oss tälten och ro ut ur detta trånga hål; låt oss då hissa masterna och segla bort norrut och inte strida här mot kung Magnus och hans överlägsna makt; ty om vi förlorar våra skepp, är det värre för oss att möta detta lands folk än de värsta hedningarna, ty här kan ingen av oss förvänta sig att behålla sitt liv, om han kommer under Heklungs eller Vikveringars makt.” Då blev det ett stort applåd för hans tal, och alla gillade detta råd mycket; de rodde nu ut ur hamnen. Men när birkebeinarna hade hissat sina segel, löpte kung Magnus skepp mot dem från södra sundet. Först gick skonare och lätta fartyg. Men av Sverres skepp gick de sist, vilket var det största. Heklungens skonare mötte sedan birkebeinarna, men vågade inte lägga till de stora skeppen, eftersom det föreföll dem rimligt att det skulle bli strid. Øyjolv Avlessøn styrde en skonare som hette Revna (304), och han gick ombord på Ulv Flys skepp, och de förtöjde skonaren bakom. På Ulv Flys skepp fanns Paal Flida, Nikolas Kuvungs son, han var ett barn vid den tiden. Birkebeinarna hade tagit honom en kort tid tidigare, och hans fosterfader med honom. Nu sprang denne man till pojken och tog honom i sina armar, sprang med honom in i skeppet och skar genast av bogserlinan mellan skeppen, så skeppet drev bort; kung Magnus män tog det, och sedan tog Nikolas Kuvung emot sin son. På båda sidor blev flera sårade av skott, men få stupade; båda flockarna rodde för segel, men kung Magnus stora skepp kom inte inom räckhåll; det saknades inte uppmuntrande ord och skryt. Kung Sverre for ner i ett skepp och rodde bredvid sina skepp och gav dem sitt råd; han bad dem snabbt vända seglen och väja ut i ett smalt sund mellan öarna, och de gjorde det. Men kung Magnus män samlades mitt i sundet och märkte det inte,att birkebeinarna hade runnit ut mellan öarna innan de stora skeppen hade seglat in förbi sundet från vilket birkebeinarna hade runnit ut. Kung Magnus hade ett stort skepp som kallades Skjegge; det hade 26 rum. Det var sent med att ta ner seglet, och ännu senare med att sätta in det. De andra skeppen rodde sedan till honom, de diskuterade det, och de beslutade sedan att fortsätta; men av kung Magnus flotta och de skepp som vände tillbaka tog birkebeinarna två skepp; den som styrde det ena hette Andres. De dödade varje gossebarn som var på båda. Kung Sverre seglade sjövägen norrut [väst] över Folden, och de gick så fort som möjligt tills de kom till Bergen, och det var i veckan före pingstdagen (305); han stannade där en tid. Kung Magnus gick också snabbt från öster genom Viken; alla män var glada över hans ankomst. Han kom till Tunsberg och stannade där en kort tid. Sedan vände han sig norrut och hade en mycket stor här; Han seglade nu norrut både dag och natt efter kung Sverre och lade inte till utom när det var motvind.

53.Söndagen efter Vita Dagar (306) var kung Sverre i Bergen med sin här, och vid kajerna låg alla hans skepp, bepansrade och med befästningar; den största delen av hären sov också på skeppen, men en del uppe i staden. Kung Sverre steg genast upp i solnedgången och gick uppför backen till Olavs kyrka (307) och sedan till sina vakter. Då såg de att ett skepp rodde söderifrån in i Vagaen förbi Nordnes, och folket lade till vid Holmen och sprang genast i land. Kungen gick ner för att möta dem och insåg att det var hans spejare, och så snart de mötte och hälsade honom, berättade de för kungen nyheter och berättade för dem att de hade sett kung Magnus segel och inte färre än klockan fyra; de seglade nu norrut över Hardsjøen (308). Då svarade kungen: ”och något väl nära oss!” Han ropade till sin sovande och bad honom blåsa av all sin kraft. Kungen gick genast ut på sitt skepp, befallde att gardinerna skulle kastas av och lät dem sedan ro ut på Vågen; alla hans män gjorde detsamma och lade skeppen tillsammans på vågen. Då talade kungen för sin här och sade: ”Kung Magnus kommer snart emot oss med sin här, och han har nu, som du har begärt, mer än 30 skepp, men vi har inte mer än 16 skepp. Nu kan det tyckas orimligt för dig att strida mot en så stor här, men annars måste vi fly norrut i landet; jag ska nu söka råd hos dig, om du hellre vill strida med den här vi har, eller fly bort. Men vid den tiden tycktes det mig att vår här hade det sämst, när vi hade flytt för Hattehammeren (309), och tills vi vunnit segern vid Hirtebro (310). Nu flydde vi för kung Magnus i östra Viken, och jag förväntar mig, om vi flyr igen utan strid, att folk ska tycka att vi är lite skrämmande.” Då svarade många män att de helst ville fly bort, men kungen bad dem ändå; och det fanns mycket klagande i armén över att det skulle innebära att strida mot en överlägsen styrka. Kung Sverre sade då högljutt: ”Med Guds och den helige kung Olavs vilja skall jag nu sannerligen strida mot kung Magnus. Gör er redo! Jag skall inte längre låta mig jagas längs landet. Och även om det är stor skillnad i befolkning, har vi fortfarande stora skepp, och så väl försedda med män och vapen, att virkningarna skall bli påminda om hur birkebeinarna kan få sina svärd att bita, innan vi skiljs åt, och låta dem försöka samma sak som förut på våra möten, att de kan vända sina hälar igen! De är fortfarande vassa i första hugget, men håller alltid ut för mindre i mäns prov; men ni är vassare och mer ihärdiga, ju större och längre provet är. Jag kan också säga er med säkerhet att i er här finns säkerligen var och en som förmodligen omedelbart kommer att bli förskräckt när de ser er vända er emot dem, och då kommer fler att känna för att fly än att gå upp under era vapen. Nu förväntar jag mig att vi skall bära hem segern från dem; det har sällan gått fel, när vi har haft möten med dem, att det har gått som jag har sagt er. Det skall fortfarande vara som förut, att vår självförtroendet, liksom alla andras, ligger helt under Gud och hans heliga män, men inte under befolkningen.Jag hänskjuter nu min sak till den allsmäktige Guden och den helige kung Olav och den heliga Sunniva (311); jag ber att detta möte mellan oss, kung Magnus och mig, må gå som Gud vet att vår sak är.” Då blev det ett stort rop för kungens tal, och alla sade: ”Tack för dina ord, kung! Det har aldrig varit fel för oss, när du har lovat seger; det måste vara en riddare, som inte hellre vill slåss och falla med mandom, om det behövs, än fly i skräck och förtvivlan.” Då sade kungen: ”Nu tacka Gud och mig mycket för detta svar, och var fasta mot våra fiender! Låt oss nu ro mot dem, och var och en skall lägga sitt skepp så långt fram som han förmår; men jag skall inte låta skeppen förtöjas (312).” Sedan rodde de ut förbi Nordnes och bad där en kort stund, innan kung Magnus skepp seglade norrut förbi Kvarvsnes (313); de kom snart mot Vaagen och fällde då snabbt sina segl. Då kallade kung Magnus till samtal, och att skeppen skulle sättas samman; han talade då till sin här sålunda: ”Nu kunna vi se birkebeinarnas skepp, och nu skall det nog hända, att vi kan ha strid med dem, fastän de länge har gått bort från oss. Men vad behöver jag för att uppmuntra de män att söka mot birkebeinarna, om det finns några sådana här hos oss, som nu inte kommer att minnas förlusten av sina fränder, som birkebeinarna har huggit ner, eller den skada och olycka som vi har gjort dem. Nu kan det tyckas, som om saker och ting går åt det hållet, att de skall få sådant öde och skada i sin flock, som vi har lidit av dem förut. Våra förhållanden är dock annorlunda, ty vi möter dem rika män och goda pojkar, men de har inget annat än tjuvar och rövare och rövare; alla är de av slavhandlares och boskapsmäns släkt. Må Gud styra dem! Och även om vi dödar dem alla, har vi ännu inte helt hämnats våra generösa släktingar; men utan att vara lastade bör vi göra det. Men ingen får vara så djärv att ge någon av dem problem. Vi har en armé, som är tillräckligt stor och vacker; låt oss göra det första anfallet så att de inte behöver en ny. De har en liten armé, och Gud vare lovad för det, att nu är slutet på deras liv förmodligen kommit. Låt oss sätta skeppen så tätt mot Olavssuden (314) som de kommer att ha plats för, och när den är renad hoppas jag att de som är kvar kommer att bli modfällda; men våra skonare och lätta skepp skall omringa dem, och sedan inte låta ett enda skepp undkomma.” Då sade Orm, kungens broder: ”Det är mitt råd att vi bereder oss till detta möte, att birkebeinarna vänder sig mot oss och gör ett hårt motstånd, även om de har en mindre här än vi; det kan vara nödvändigt att var och en kämpar så bra som han kan. Det vore mitt råd att vi först röjer de av era skepp, som är minsta och som vi lättast kan ta, ty jag väntar att de inte ror bort från oss med de stora skeppen.” Men även om Orm talade så, fick kungen det ändå.kung! Det har aldrig varit fel för oss, när du har lovat seger; det måste vara en riddare, som inte hellre vill slåss och falla med mandom, om det behövs, än fly i skräck och förtvivlan.” Då sade kungen: ”Nu tacka Gud och mig mycket för detta svar, och var fasta mot våra fiender! Låt oss nu ro mot dem, och var och en ska lägga sitt skepp så långt fram som han kan; men jag ska inte låta skeppen förtöjas (312).” Sedan rodde de ut förbi Nordnes och bad där en kort stund, innan kung Magnus skepp seglade norrut förbi Kvarvsnes (313); de kom snart mot Vaagen och fällde sedan snabbt sina segel. Då kallade kung Magnus till ett samtal, och att skeppen skulle sättas ihop; han talade då till sin här så här: ”Nu kan vi se birkebeinarnas skepp, och nu kommer det nog att hända att vi kan ha en strid med dem, fastän de länge har gått bort från oss.” Men vad behöver jag för att uppmuntra de männen att söka mot birkebeinarna, om det finns några sådana här bland oss, som inte nu kommer att minnas förlusten av sina fränder, som birkebeinarna har huggit ner, eller den skada och olycka som vi har gjort dem. Nu kan det tyckas som om saker och ting går åt det hållet, att de kommer att få sådant öde och skada i sin flock, som vi har lidit av dem förut. Emellertid är våra förhållanden annorlunda, ty vi möter rika män och goda pojkar hos dem, men de har inget annat än tjuvar och rövare och rövare; alla är de av slavhandlares och boskapsmäns släkt. Må Gud styra dem! Och även om vi dödar dem alla, har vi ännu inte helt hämnats våra generösa fränder; men utan att vara lastade bör vi göra det. Men ingen får vara så djärv att ge någon av dem problem. Vi har en armé, som är stor och vacker nog; låt oss göra det första anfallet så att de inte behöver en ny. De har en liten armé, och Gud vare lovad för det, att nu är slutet på deras liv förmodligen kommit. Låt oss lägga skeppen så tätt mot Olavssuden (314) som de har plats för, och när den är röjd hoppas jag att de som är kvar ska bli modfällda; men våra skonare och lätta skepp ska omringa dem, och sedan inte låta ett enda skepp undkomma.” Då sade Orm, kungens bror: ”Det är mitt råd att vi ska förbereda oss för detta möte, att birkebeinarna ska vända sig mot oss och göra ett hårt motstånd, även om de har en mindre här än vi; det kan vara nödvändigt att var och en kämpar så bra han kan. Det vore mitt råd att vi först röjer de av era skepp, som är de minsta och som vi lättast kan inta, eftersom jag förväntar mig att de inte ska ro ifrån oss med de stora skeppen.” Men även om Orm talade så, fick kungen det ändå.kung! Det har aldrig varit fel för oss, när du har lovat seger; det måste vara en riddare, som inte hellre vill slåss och falla med mandom, om det behövs, än fly i skräck och förtvivlan.” Då sade kungen: ”Nu tacka Gud och mig mycket för detta svar, och var fasta mot våra fiender! Låt oss nu ro mot dem, och var och en ska lägga sitt skepp så långt fram som han kan; men jag ska inte låta skeppen förtöjas (312).” Sedan rodde de ut förbi Nordnes och bad där en kort stund, innan kung Magnus skepp seglade norrut förbi Kvarvsnes (313); de kom snart mot Vaagen och fällde sedan snabbt sina segel. Då kallade kung Magnus till ett samtal, och att skeppen skulle sättas ihop; han talade då till sin här så här: ”Nu kan vi se birkebeinarnas skepp, och nu kommer det nog att hända att vi kan ha en strid med dem, fastän de länge har gått bort från oss.” Men vad behöver jag för att uppmuntra de männen att söka mot birkebeinarna, om det finns några sådana här bland oss, som inte nu kommer att minnas förlusten av sina fränder, som birkebeinarna har huggit ner, eller den skada och olycka som vi har gjort dem. Nu kan det tyckas som om saker och ting går åt det hållet, att de kommer att få sådant öde och skada i sin flock, som vi har lidit av dem förut. Emellertid är våra förhållanden annorlunda, ty vi möter rika män och goda pojkar hos dem, men de har inget annat än tjuvar och rövare och rövare; alla är de av slavhandlares och boskapsmäns släkt. Må Gud styra dem! Och även om vi dödar dem alla, har vi ännu inte helt hämnats våra generösa fränder; men utan att vara lastade bör vi göra det. Men ingen får vara så djärv att ge någon av dem problem. Vi har en armé, som är stor och vacker nog; låt oss göra det första anfallet så att de inte behöver en ny. De har en liten armé, och Gud vare lovad för det, att nu är slutet på deras liv förmodligen kommit. Låt oss lägga skeppen så tätt mot Olavssuden (314) som de har plats för, och när den är röjd hoppas jag att de som är kvar ska bli modfällda; men våra skonare och lätta skepp ska omringa dem, och sedan inte låta ett enda skepp undkomma.” Då sade Orm, kungens bror: ”Det är mitt råd att vi ska förbereda oss för detta möte, att birkebeinarna ska vända sig mot oss och göra ett hårt motstånd, även om de har en mindre här än vi; det kan vara nödvändigt att var och en kämpar så bra han kan. Det vore mitt råd att vi först röjer de av era skepp, som är de minsta och som vi lättast kan inta, eftersom jag förväntar mig att de inte ska ro ifrån oss med de stora skeppen.” Men även om Orm talade så, fick kungen det ändå.innan kung Magnus skepp seglade norrut förbi Kvarvsnes (313); kom de snart mot Vaagen och fällde då hastigt sina segl. Då lät kung Magnus sammanträda och låta skeppen sammanföras; Han talade då till sin här sålunda: ”Nu kunna vi se birkebeinarnas skepp, och nu skall det nog hända, att vi kan ha en strid med dem, fastän de länge har gått bort från oss. Men vad behöver jag för att uppmuntra de männen att söka mot birkebeinarna, om det finns några sådana här hos oss, som inte nu kommer att minnas förlusten av sina fränder, som birkebeinarna har huggit ner, eller den skada och olycka som vi har gjort dem. Nu kan det tyckas, som om saker och ting går åt det hållet, att de kommer att få sådant öde och skada i sin hjord, som vi har lidit av dem förut. Emellertid är våra förhållanden annorlunda, ty vi möter rika män och goda pojkar med dem, men de har inget annat än tjuvar och rövare och rövare; alla är de av trälhandlares och boskapsmäns släkt. Må Gud styra dem! Och även om vi dödar dem alla, har vi ännu inte helt hämnats våra generösa fränder; men utan att vara lastade bör vi göra det. Men ingen får vara så djärv att han ger någon av dem besvär. Vi har en här, som är tillräckligt stor och vacker; låt oss göra det första anfallet så att de inte behöver en ny. De har en liten här, och Gud vare lovad för det, att nu är slutet på deras liv förmodligen kommit. Låt oss lägga skeppen så tätt mot Olavssuden (314) som de har plats för, och när den är röjd, hoppas jag att de som är kvar blir modfällda; men våra skonare och lätta skepp ska omringa dem, och sedan inte låta ett skepp undkomma.” Då sade Orm, kungens bror: ”Det är mitt råd att vi bereder oss för detta möte, att birkebeinarna ska vända sig mot oss och göra ett hårt motstånd, även om de har en mindre här än vi; det kan vara nödvändigt att var och en kämpar så bra han kan. Det vore mitt råd att vi först röjer de av era skepp, som är minsta och som vi lättast kan ta, ty jag förväntar mig att de inte ska ro ifrån oss med de stora skeppen.” Men även om Orm talade så, fick kungen det ändå.innan kung Magnus skepp seglade norrut förbi Kvarvsnes (313); kom de snart mot Vaagen och fällde då hastigt sina segl. Då lät kung Magnus sammanträda och låta skeppen sammanföras; Han talade då till sin här sålunda: ”Nu kunna vi se birkebeinarnas skepp, och nu skall det nog hända, att vi kan ha en strid med dem, fastän de länge har gått bort från oss. Men vad behöver jag för att uppmuntra de männen att söka mot birkebeinarna, om det finns några sådana här hos oss, som inte nu kommer att minnas förlusten av sina fränder, som birkebeinarna har huggit ner, eller den skada och olycka som vi har gjort dem. Nu kan det tyckas, som om saker och ting går åt det hållet, att de kommer att få sådant öde och skada i sin hjord, som vi har lidit av dem förut. Emellertid är våra förhållanden annorlunda, ty vi möter rika män och goda pojkar med dem, men de har inget annat än tjuvar och rövare och rövare; alla är de av trälhandlares och boskapsmäns släkt. Må Gud styra dem! Och även om vi dödar dem alla, har vi ännu inte helt hämnats våra generösa fränder; men utan att vara lastade bör vi göra det. Men ingen får vara så djärv att han ger någon av dem besvär. Vi har en här, som är tillräckligt stor och vacker; låt oss göra det första anfallet så att de inte behöver en ny. De har en liten här, och Gud vare lovad för det, att nu är slutet på deras liv förmodligen kommit. Låt oss lägga skeppen så tätt mot Olavssuden (314) som de har plats för, och när den är röjd, hoppas jag att de som är kvar blir modfällda; men våra skonare och lätta skepp ska omringa dem, och sedan inte låta ett skepp undkomma.” Då sade Orm, kungens bror: ”Det är mitt råd att vi bereder oss för detta möte, att birkebeinarna ska vända sig mot oss och göra ett hårt motstånd, även om de har en mindre här än vi; det kan vara nödvändigt att var och en kämpar så bra han kan. Det vore mitt råd att vi först röjer de av era skepp, som är minsta och som vi lättast kan ta, ty jag förväntar mig att de inte ska ro ifrån oss med de stora skeppen.” Men även om Orm talade så, fick kungen det ändå.Har vi ännu inte helt hämnats våra generösa fränder; men utan att vara lastade bör vi göra det. Men ingen får vara så djärv att han ger någon av dem problem. Vi har en här, som är tillräckligt stor och vacker; låt oss göra det första anfallet så att de inte behöver en ny. De har en liten här, och Gud vare lovad för det, att nu är slutet på deras liv förmodligen kommit. Låt oss lägga skeppen så tätt mot Olavssuden (314) som de kommer att ha plats för, och när den är renad hoppas jag att de som är kvar ska bli modfällda; men våra skonare och lätta skepp ska omringa dem, och sedan inte låta ett skepp undkomma.” Då sade Orm, kungens broder: ”Det är mitt råd att vi ska bereda oss för detta möte, att birkebeinarna ska vända sig mot oss och göra ett hårt motstånd, även om de har en mindre här än vi; det kan vara nödvändigt att var och en kämpar så bra han kan. Det vore mitt råd att vi först röjer de av era skepp, som äro de minsta och som vi lättast kunna inta, ty jag väntar att de inte skall ro ifrån oss med de stora skeppen.” Men trots att Orm talade så, så fick kungen det ändå.Har vi ännu inte helt hämnats våra generösa fränder; men utan att vara lastade bör vi göra det. Men ingen får vara så djärv att han ger någon av dem problem. Vi har en här, som är tillräckligt stor och vacker; låt oss göra det första anfallet så att de inte behöver en ny. De har en liten här, och Gud vare lovad för det, att nu är slutet på deras liv förmodligen kommit. Låt oss lägga skeppen så tätt mot Olavssuden (314) som de kommer att ha plats för, och när den är renad hoppas jag att de som är kvar ska bli modfällda; men våra skonare och lätta skepp ska omringa dem, och sedan inte låta ett skepp undkomma.” Då sade Orm, kungens broder: ”Det är mitt råd att vi ska bereda oss för detta möte, att birkebeinarna ska vända sig mot oss och göra ett hårt motstånd, även om de har en mindre här än vi; det kan vara nödvändigt att var och en kämpar så bra han kan. Det vore mitt råd att vi först röjer de av era skepp, som äro de minsta och som vi lättast kunna inta, ty jag väntar att de inte skall ro ifrån oss med de stora skeppen.” Men trots att Orm talade så, så fick kungen det ändå.

54. Kung Magnus hade ”Skjeggen” (315) med 26 rum, Orm, kungens bror, hade ”Graagaasen”, Narve från Saastad (316) och hans frände Steinfinn hade ”Hovdebussen” (317); dessa tre gav sig av mot Olavssuden. Där med kung Magnus var också Asbjørn, son till Jon från Tjörn (318), Nikolas Kuvung, Paal Smaautauga (319), Jon och Munaan, söner till Gaut från Ænes (320), och många andra tappra män; de hade 32 skepp. Efter detta rodde de ut mot varandra, men birkebeinarna rodde in från Vaagen, och de möttes norr om Nordnes.

55. Kung Sverre hade dessa lendarmän: Ulv av Lauvnes, Ulv Fly, Haavard Jarlsson, Baard Guttormsson (321) och Ivar Silke. Olavssuden, som kung Sverre hade, hade 25 rum och en god besättning. ”Gornen” (322) hade också 25 rum; den styrdes av Gudlaug Vale (323). ”Haarkniven”, som gästerna hade och Audbjørn styrde, hade 23 rum. ”Fjordekollan” (324) hade huskarlarna, och den styrdes av Asgeir Hamarskalle (325); birkebeinarna hade många stora skepp. Men i framryckningen gick Olavssuden längst, och nio stora skepp gick på grund på den. Denna strid var både hård och lång; Kung Magnus män trängde sig fram mot Olavssuden och kastade stenar, skott och spjut mot den, men eftersom de vände sina stavar mot den kunde de inte anfalla den. Emellertid var vapenlasten så stor att där det fanns 3 män i ett halvrum (326) på Olavssuden, fanns det bara en som stod upp, men ibland ingen. När stenar och skjutvapen öppnade sig för kung Magnus män och vildarna att komma in, tog birkebeinarna till sina vapen och uppmuntrade varandra att skydda sig; då reste sig de många, som tidigare hade fallit för stenarna och skjutvapnen, och var och en kämpade som han kunde, och de gjorde en hård ritt. Kung Sverre sprang upp på fältet (327), han hade en vit kåpa med en god bröstplåt under och en röd sköld; han eggade sedan sina män. Sedan vände han sig om och tittade mot babords sida av Olavssuden. Gudlaug, hans väpnare, låg där med sitt skepp i 25 rum, men hade inte seglat längre än till det aktre örummet (328). Då ropade kung Sverre ut och kallade på Gudlaug och bad honom att ha en olycka, som satte så lite framåt med ett skepp på 25 rum. Gudlaug svarade att han inte kunde klara av det. Då tog kungen en påle (329) och stack in den i sidan av Gudlaugs skepp; han ropade nu till sina män att de skulle dra den bakom skeppet. De gjorde det och lät dra den upp till det förra örummet (330), och lite senare fanns det inte en man framför masten på Gudlaugs skepp som inte blödde. Denna strid var både hård och blodig. Audbjørn, förste gäst (331), anslöt sig till kung Magnus gästskepp, och folk har talat om det med lovord, hur djärvt de stred mot varandra, och ingen tycktes veta vem som skulle få övertaget.

56. Hallvard Gæla (332) var en man från Viken som sköt bättre än någon annan man. Han sköt en pil mot kung Magnus skepp den dagen, som flög över skeppet; sedan sköt han en annan ner längs skeppssidan och en tredje under kölen. Då sade en man: ”Du sköt mer exakt i somras, när det fanns rikedom att vinna, och kungen lade fram silver åt den som sköt bäst; sedan tog du silvret och visade vad du gick för; men nu var det mer nödvändigt att skjuta säkert och skydda kungens liv.” Hallvard frågade: ”Tror du inte att jag har skjutit, så jag har träffat?” Då svarade den andre: ”Det är inte mannen på vårt skepp som träffar så illa.” Då tog Hallvard upp tolv pilar och sköt dem mot kung Magnus skepp och träffade en man varje gång, så länge han sköt, tills de alla var uppskjutna. Och när dessa tolv var uttömda, satte han bågen under foten och krossade den i bitar. Då sade kungen: ”Varför gjorde ni det med bågen? Vi behöver fortfarande offentlig hjälp lika mycket nu som förr.” Hallvard svarade: ”Nu har jag gjort min plikt genom att skjuta; från och med nu ska jag vakta mitt rum som vilken annan anka som helst.” Han tog då svärd och sköld, gick ut till skeppssidan och stred manligt.

När striden var som hårdast, och folket inte tycktes veta hur den skulle utfalla, gick kung Sverre fram på tronen, lade ner sina vapen, föll på knä och höll händerna mot himlen och sjöng sekvensen Alma refräng domini(”Herren’s hulde kor”) förblev tysta och täckte sig inte under tiden (333). Kung Magnus gick ut i sitt skepp och stred i förrummet (334) med stor iver; han gick så nära björkbenen att han sprang med ena foten ut på skeppsbordet, när han ville nå en man med sitt svärd; men birkebeinarna kände igen honom på hans vapen och kläder och bar vapnet tätt på sig. En man högg efter honom med sitt svärd, och det träffade honom i fotleden och gick genom hans fot. Kungen drog sig snabbt tillbaka och räddade sig, men gled med sin andra fot på rodret, där det var blodigt, och föll baklänges. Birkebeinarna såg detta och ropade genast ett segerrop. Då sade Orm, kungens broder, till sina män – han låg närmast kungens skepp -: ”Vad betyder detta rop?” Då svarade en man högt: ”Där föll nu kung Magnus!” Då sade Orm: ”Då är landets öde förmodligen avgjort; låt oss skära av banden och ro iväg så hårt vi kan.” Och så gjorde de. Därefter flydde Asbjørn Jonssøn och såg den ene efter den andre. Kung Magnus sprang snabbt fram, ropade och sa åt dem att inte fly och sa att han inte gjorde något fel. Då låtsades ingen höra det. De släppte sedan Skjeggen från Olavssuden och rodde iväg; men birkebeinarna ledde stavnljaaer (325) ut till Hovdebussen och röjde den mellan stavarna. Steinfinn stod slutligen upp ensam och försvarade sig manligt; de gjorde ingen uppgörelse med honom, förrän de tog ett ess framåt i staven och slog honom med den; där föll han med stor heder. Många skepp röjde björkbenen där, och många föll på dem; men hela kung Magnus här flydde iväg med honom. Orm kungens broder landsteg i Gravdal (326), ty han hade ett stort skepp, som var tungt under årorna; där gick Orm och alla hans män i land. Birkebeinarna tog skeppet och allt som fanns på det, men någon sprang upp på berget efter Orm. Han var tung, och två män lejde honom. Men när birkebeinarna frenetiskt sökte efter honom, kastade Orm av sig en väldig plånbok, som han hade i sitt bälte, och lät sedan silvret rinna ner. Några gäster bland birkebeinarna följde honom, och de tog och samlade in silvret; de stannade där en stund, men Orm drog sig sedan tillbaka upp på berget, och så skildes de åt. Kung Sverre gav gästerna många hårda ord, eftersom de hade låtit Orm komma undan, men hade krupit omkring i riset där efter lite silverpengar. Birkebeinarna kunde inte förfölja flyktingarna långt, så sårade och svaga som de var. De tog 18 skepp från kung Magnus och flyttade dem med sig till Bergen; där fick de också mycket härbyte, eftersom kung Magnus hade god tid på sig för lösören. Kung Sverre stannade sedan en tid i staden och fördelade sina män som skeppsmästare på samma skepp som de hade tagit från kung Magnus; han lät spejare följa kung Magnus rörelser. Omedelbart efter slaget drog kung Magnus söderut till Stavanger, och samlade där en stor del av sin här, de som var kvar. Då beräknade man att antalet av dem, som det sägs ha fallit vid Nordnes, var inte mindre än 300 [360] på varje sida. Biskop Eirik (337) i Stavanger välkomnade kung Magnus och uppmanade honom starkt att återvända till Bergen; han sade, det fick vänta,att birkebeinarna nu inte var helt redo att strida. Detta råd behagade kungen väl; biskop Erik samlade allt folk han kunde få, och utrustade ett långskepp med sina husmän och följde själv med honom. Kung Magnus fick också med sig mycket folk från byarna. Några nätter senare for de norrut till Bergen och skyndade sig så mycket de kunde.

57.Øyjolv Avlessøn var ute på utkik med en skonnert, och han och hans män visste inte ett ord om det förrän de såg kung Magnus här i sundet framför dem; de sade då till varandra att de hade rott slarvigt. Øyjolf kom då med en plan och sade att de skulle ro framåt in i sundet och låtsas att de var hecklare: ”Låt oss gå ombord på kung Magnus skepp, som om vi har några nya nyheter att berätta för honom!” Nu trodde hecklarna att det var deras män, och att de ville berätta några nyheter för kungen, eftersom de var kallade dit. Men när de tittade framåt, märkte de att det inte var deras män. De som var på jollarna kastade då av sig sina tält och rodde mot dem. Birkebeinarna lade sig hårt ner på sina åror och rodde söderut ut ur sundet. Heksarna rodde efter dem, och skeppet som biskop Erik var på gick närmast. Det fanns också många präster ombord; och de gick närmast björkbenen, men kunde inte ta dem. Och när biskop Erik såg att det var för sent att förfölja, sade biskopen att de skulle vända snabbt till land och låta de lärda männen gå i land och därigenom lätta skeppet: då skulle de bli tillfångatagna. De gjorde det, men medan de fortsatte att göra det, försökte birkebeinarna hårt att fly, och biskoparnas män kunde inte fånga dem. Birkebeinarna gav sig ut till sjöss och återvände utan dröjsmål till Bergen och bar bud till kung Sverre; de berättade för honom dessa nyheter, som de hade sett så tydligt. Men så snart birkebeinarna blev medvetna om att kung Magnus snart skulle komma över dem, höll kung Sverre ett samtal med sina män och sökte deras råd om vad de skulle göra. Men alla var nu ännu mindre ivriga att slåss än tidigare och ville hellre söka flykt norrut; de sade att de inte var redo för strid, många var svårt sårade, men alla var trötta, eftersom de några dagar tidigare hade kämpat mot en stor överlägsen styrka; och sedan sade många att de utanför Nordnes hade varit i så stor nöd att de gärna skulle ha flytt om de hade varit lösare i striden (338). Så slutade detta samråd, att de enades om att de skulle göra sig redo att segla iväg så fort som möjligt och ge sig norrut. De delade sig sedan mellan skeppen, så att alla kunde vara segelbara på något sätt. Kungen gav Øyjolf Avlesson att styra Hovdebussen, som Narve hade, och det var ett stort skepp och nästan utan utrustning. Øyjolf Avlesson kom sent på kvällen till staden, då han kom med ett bud; men nästa morgon, när solen gick upp och ännu inte hade gått upp, hade kung Sverre lämnat staden med hela hären, och skeppen var så tunt bemannade att de var tvungna att ro mellan skeppen för att hissa masterna och dra upp seglen. Men det var inte förrän vid middagstid (339) samma dag som Øyjolv lämnade staden, och när de hade hissat sina segel såg de kung Magnus skepp segla söderifrån förbi Kvarvsnes. Då såg virkarna Øyjolvs skepp och tycktes veta att det måste vara björkben; De trodde sig nu ha fångsten i handen och seglade efter dem med 5 skepp och förföljde dem så långt norrut som Furusund (340). Det var den största svårigheten för birkebeinarna överallt söder om Stad, att där de skulle ligga på utkik hela den tiden,Tvisten stod mellan kung Magnus och kung Sverre, det hände sig ständigt, när de mötte bönder eller lantbor, köpmän eller fiskare, att de aldrig fick höra sanningen om kung Magnus eller hans män, även om det bara var en liten udde som stack ut mellan dem, eller en bergsrygg, om de var på land; men om kung Magnus män hade störst styrka, berättade alla var birkebeinarna befann sig, och denna skillnad medförde stor förlust av män och förlust av liv för birkebeinarna. Men alla sade om dem, både vänner och icke-vänner, att de då verkade vara ytterst djärva att utföra order och att ständigt fly när ingen förväntade sig att de skulle rädda deras liv, och att ofta ställa upp som motgardister när ingen ansåg det rimligt att de skulle vinna seger. Vid Nordnes stupade Sindre Sæbjørnssøn (341) och Narve Guttormssøn, och många män stupade från kung Sverres här. Det är också mäns tal att inga av de slag som kung Sverre och hans män har haft har varit skarpare än detta, och att det aldrig har varit mer osäkert hur det skulle gå, förrän ödet avgjorde segern; men kung Magnus män framryckte inte mindre djärvt, förrän de flydde, och i början av striden tycktes de ha segern i hand, mest för att de trodde att birkebeinarna inte förstod väl hur man strider med skepp, tio gången tidigare, när de hade stridit med skepp: norr om Gaularaas, då flydde birkebeinarna (342).

58. Kung Sverre drog hastigt norrut till Trondheim och vidare till Nidaros. Han blev väl mottagen där. Han lät sätta upp skeppen och beväpnade sig i staden. Sedan reparerades träborgen utanför Ilevollene, som ärkebiskop Øystein hade låtit bygga. Kung Sverre lät då också placera krakers (343) inuti borgen på utsidan längs havet, men det blev inte färdigt den sommaren.

59. Samma vår kom till kung Sverre en man vid namn Erik. Han sade att han var son till kung Sigurd Haralds son och hade varit utomlands länge. Han hade varit så långt bort som till Jorsaler (344) och hade stigit ner i floden Jordan med ett brinnande ljus i handen; och det var hans och hans mäns utsaga att innan han steg ner i floden, sade han att Gud skulle låta ljuset komma upp brinnande ur floden: ”om jag (sa han) verkligen är kung Sigurds son.” De som följde honom sade att han steg upp ur floden med ett brinnande ljus. Erik hade också varit i Miklegard (345) i kung Manuels tjänst (346); efteråt hade han varit vida känd i Sydriket (347) bland många furstliga män; han var en hövisk man och visste mycket och mycket; han var liten till växten och inte vacker till utseendet. Han bad kung Sverre att han skulle ge honom tillåtelse att föra fram skirsler (348) och därmed leda sig själv i ätten, vilket han trodde sig ha, att han var son till kung Sigurd. Kung Sverre lade först fram denna sak inför sina hövdingar och sökte råd hos dem; men sedan lät han den upptas vid hovmöten och sa att han ville veta av hela hären om de gav sitt samtycke. Men han fick där svaret från hela hären, att de ville tjäna kung Sverre och ingen annan; men de visaste männen och de som var med i överläggningen rådde att Erik skulle få sin fäderneätt ersatt. Då sade kung Sverre till Erik: ”Med mina vänners råd skall jag ge dig tillåtelse att föra fram skärmytslingar, så att Gud kan sända dina fäder att äta; men även om det händer att du blir min bror och kung Sigurds son, då har detta namn och rike som jag nu har kostat mig så mycket, och så mycket möda och förräderi och stora manlighetsprov jag och vi birkebeinare talat om, att jag varken skall överlämna eller ge upp kungens namn eller detta rike som jag nu har till dig eller någon annan. Nu kan du fatta detta beslut, om du vill, med det goda och med min lag; men i det andra fallet skall du lämna härifrån på samma sätt som du kom hit.” Erik tackade kungen med vackra ord, – ty han var en man av god vilja -, eftersom han lät honom gräla, och sade att han gärna skulle fatta beslutet att äta sina fäder, men då ville han lägga alla sina råd i Guds och kungens makt.

60. Efter det fastade Eirik för järnet, och när han skulle bära järnet, läste kung Sverre eden (349) och talade sålunda: ”För att du lägger dina händer på helgedomen och på boken, och du anförtror det åt Gud, att han må låta din hand lossna hel från järnet, eftersom du är kung Sigurds son och min bror.” Då svarade Eirik: ”Då lät Gud mig bära hela min hand från detta järn, att jag är kung Sigurds son; men jag vill inte bära järn som vittne om fler mäns fäder än om mig själv.” Och efter denna ed bar han järnet och blev väl renad. Kung Sverre accepterade då sin släktskap med honom och gjorde honom till hövding inför herden. Eirik var en vänlig man och mycket nedlåtande; han höll också sin hjord bättre än de flesta andra.

61.Kung Magnus kom till Bergen med sin här och dröjde sig kvar där om våren, och när det var illa framöver, lät han sin här förbereda sig och drog norrut till köpet (350); han anlände dit på Olavsbudskap följande dag (351). Kung Sverre beväpnade sig däremot och hade en stor här närvarande, eftersom bönderna lovade honom sin hjälp; det fanns också en stor mängd folk i staden, som det är brukligt att gå till staden vid festen (352). Kung Magnus låg länge på Holmen (353), ty han ansåg det inte rådligt att gå till staden mot all den folkmassa som han såg att kung Sverre då hade, och han ville bjuda tills festen var över och bönderna gick hem. Men under denna väntetid samtalade de, kungarna, en stund varje dag, och kung Sverre befallde då, liksom förut, kung Magnus att byta halva landet mellan sig, men kung Magnus kunde välja. Efter detta samtal sade kung Magnus varken ja eller nej. Då lät kung Sverre blåsa vind till hustingarna i staden och berättade för bönderna om dessa erbjudanden och vad de hade talat om; det var nu gott jubel för kungens tal, och de sade att de skulle vara glada om det blev fred och krävde starkt att de återigen skulle försöka överlägga. Det var ett nät, så länge deras samtal fortsatte. Kung Magnus rodde ett skepp in i Örarna, men kung Sverre satt till häst på Örarna; det fanns en mängd män omkring honom, mestadels bönder och stadsbor, som ville höra vad kungarna sade eller hur de avslutade sitt tal. Nikolas Arnessön talade där först för kung Magnus, och det talet verkade rimligt för försoning efter den överläggning som hade ägt rum förut; han höll ett långt och klokt tal. Kung Magnus män hade rott några båtar uppför floden, men birkebeinarna gick ner för att möta dem och lät bära mungaaten (354) ner från staden. De gav sig alla iväg tillsammans på Brattøren (355), drack där och samtalade, och trots att de var i två grupper, var många av dem kusiner eller kusiner och hade tidigare varit vänner. Då tog kung Sverre till orda och sa att han ville försonas med kung Magnus, så att landet kunde få fred; han befallde då att landet skulle delas i två lika delar, så att de båda skulle bli kungar, liksom tidigare kung Magnus Barfots söner eller kung Harald Gilles söner hade varit. Han nämnde också att eftersom kung Magnus den gode hade delat landet mitt itu med sin farbror, kung Harald, hade det vanligtvis funnits två kungar åt gången i Norge, men ibland fler, och sade då att de väl kunde följa de tidigare kungarnas mönster. Bönder och stadsbor hyllade kungens tal med glädje och sa att det var väl talat. Kung Magnus reste sig upp och talade högljutt. Han talade först förnuftigt och sade: ”Det har sagts mig om Norges kungar, när man tar prover därifrån, att två har varit kungar samtidigt, att då har delningen skett med kärlek och godhet mellan bröder eller andra nära släktingar, och ändå har deras delning alltid slutat i oenighet och ibland i döden, och detta leder nu nästan till vårt fall, och ändå var det i början färre fall mellan dem än det finns här.”Men även om mina svårigheter och min olycka nu en tid varit så stora vid rika mäns död, både mina kusiner och vänner, vet jag dock att även om jag går med på en tvångsförlikning, kommer det inte att bli lätt för Sverre och mig att ha dessa herdar i en köpstad eller i en enda lön efter en sådan tvist som här har varit mellan männen. Nu blir det en kort fred, om den frestas.” Då svarade kung Sverre: ”Det är sant, som du säger, kung Magnus, att det kan vara så med freden, att även om vi två ville behålla den, kan andra bryta den. Nu, hellre än att låta vår olyckliga tvist bli en börda för så många män, ska jag lämna landet med min här, om du lovar med en ed, att jag ska få halva landet att marschera över och sätta mina män dit i fred och frihet; sedan ska jag stanna utomlands i 3 vintrar. Men när jag återvänder, skall du och dina män lämna landet för oss i ytterligare tre vintrar på samma villkor som vi gör med er.” Då svarade kung Magnus: ”Jag vill ha de villkoren att du, Sverre, och ni björkben, lämnar landet, och även att ni aldrig återvänder. Jag blev gift och krönt av legaten (356) från Romaborg och på alla landsmäns råd. Jag svor vid mitt bröllop att jag skulle hålla landets lagar, och med det svärd som jag fick vid mitt bröllop, försvara detta land mot onda mäns själviskhet och oro. Jag lovade också att jag hellre skulle förlora mitt liv än att bryta denna ed. Nu bestämmer Gud hur långt mitt liv ska vara; men det kan inte vara någon fråga om detta, att jag modfällt skulle bryta min bröllopsed på ett sådant sätt att jag av den anledningen delar landet med dig, Sverre. Och jag har tidigare förlorat 100 Lendbaarne (357) Hirdmænd och 16 (358) Lendermænd till er Birkebeinare, och dessutom den 17:e, som det var en större förlust för mig att förlora än alla de andra, som jag räknade upp tidigare, och det var jarl Erling, min far. Och ändå är det omöjligt för mig att dela riket med dig, Sverre, mannen som jag inte tror har rätt att vara kung, varken här eller någon annanstans. Det är det rätta att göra, att jag antingen ska hålla fast vid hela Norge eller förlora allt, och därmed mitt liv.” Då talade kung Sverre: ”Du ensam minns nu, kung Magnus, vilken skada du har lidit i våra sammandrabbningar; men du ser inte på vad jag har förlorat på dig och dina släktingar, och som är mer och större än vad du har räknat. Först, att min far, kung Sigurd, fälldes söderut i Bergen, och sedan fälldes kung Øystein, min farbror, österut i Viken. Och en tid senare, efter kung Inges fall, blev min bror Haakon kung över hela landet; men därefter samlade Erling Skakke en grupp mot honom och fällde honom söder om Møre (359) och med honom många lantmän och dyrbara pojkar. Harald, min bror, lämnade Erling hängande söder om Kvarvsnes som en ung kråka, Sigurd, min bror, halshöggs i Bergen (360), och Øystein, min brorsons son, fällde mig på Ré. Nu skulle jag väl kunna säga som du säger till mig, att jag inte skulle bli kung av Norge, om jag skulle försonas med dig eller dela min fars arv med dig,ty det hade aldrig tidigare setts i Norge att någon som inte var kungason kallades kung, före dig, kung Magnus. Emellertid kommer det fortfarande att vara samma erbjudande från min sida som tidigare: dra upp till Ilevollene och beväpna dig och din här till strid, men jag ska gå ut ur slottet med hela min här, och sedan kan du resa som förut eller värre än förra gången, då vi stred; ty nu vill Gud säkerligen att det ska bli ett slut på det rike, som du orättvist har haft en tid.” Då svarade kung Magnus: ”Nu ska vi inte gå upp på din vall (361) oftare. Gå hellre ombord på skepp och låt oss utrusta så många skepp som möjligt; låt oss då ge oss ut ur floden och strida.” Då svarade kung Sverre: ”Våra skepp är nu uppställda och inte rustade för strid den här gången; men ändå kan jag få tre skepp, och du kan utrusta tre andra som du tycker passar; låt oss då sätta ihop dessa sex skepp.” Då sade kung Magnus: ”Jag tror att det är bäst att inte förlora fler män än som hittills har fallit i denna strid; Ty det är sant, som du säger, Sverre, att jag ständigt har varit tvungen att skynda mig efter dina män; men du, Sverre, ligger i högar eller gömmer dig varje gång det ska bli en strid. Och om du vågar, gå då fram en med dina vapen, men jag skall komma en mot dig. Och låt oss då utbyta slag med varandra; låt det sedan få ett land och ett rike, som segrar.” Då svarade kung Sverre: ”Alltför synligt för andra män är vårt olyckliga öde, även om vi inte själva strider med varandra. Våra män är inställda att strida med oss i striden, men det förefaller mig omöjligt att strida i enkamp som sådana krigare, som inte har några män att härska över. Men eftersom du, kung Magnus, hellre vill strida med mig ensam än att flera män deltar, så skaffa dig en häst, och jag ska ta en annan, och låt oss rida i en tävling, ty det är stormäns sed.” Men allt eftersom deras samtal led, blev det också mer oenighet mellan armémännen, som drack tillsammans. Alla kung Magnus män gick då ut på skeppen och rodde jollarna ut ur floden.ligger sedan i högar eller gömslar varje gång det ska bli en strid. Och om du vågar, gå då fram en med dina vapen, men jag kommer en mot dig. Och låt oss då utbyta slag med varandra; låt det sedan få land och rike, som får seger. Då svarade kung Sverre: ”Alltför synligt för andra män är vårt olyckliga öde, även om vi inte själva slåss med varandra. Våra män är inställda att slåss med oss i striden, men det förefaller mig omöjligt att slåss i ensam strid som sådana krigare, som inte har några män att styra över. Men eftersom du, kung Magnus, hellre vill slåss med mig ensam än att flera män ska delta, skaffa dig då en häst, och jag ska ta en annan, och låt oss rida i en turnering, ty det är stormäns sed.” Men allt eftersom deras samtal led, blev det också mer oenighet mellan armémännen, som drack tillsammans. Alla kung Magnus män gick sedan ut på skeppen och rodde jollarna ut ur floden.ligger sedan i högar eller gömslar varje gång det ska bli en strid. Och om du vågar, gå då fram en med dina vapen, men jag kommer en mot dig. Och låt oss då utbyta slag med varandra; låt det sedan få land och rike, som får seger. Då svarade kung Sverre: ”Alltför synligt för andra män är vårt olyckliga öde, även om vi inte själva slåss med varandra. Våra män är inställda att slåss med oss i striden, men det förefaller mig omöjligt att slåss i ensam strid som sådana krigare, som inte har några män att styra över. Men eftersom du, kung Magnus, hellre vill slåss med mig ensam än att flera män ska delta, skaffa dig då en häst, och jag ska ta en annan, och låt oss rida i en turnering, ty det är stormäns sed.” Men allt eftersom deras samtal led, blev det också mer oenighet mellan armémännen, som drack tillsammans. Alla kung Magnus män gick sedan ut på skeppen och rodde jollarna ut ur floden.

62. Kung Sverre lät dra slupar över Örnen till havet, och hans män sprang på dem och drog ut mot Heklungarna, och de kom så nära varandra att spjut sköts från båda sidor. Heklungarna rodde bort. I denna strid stupade män på båda sidor, och många sårades; Karl Kjøtlaar (362) fick sitt karriärsår där. Kung Magnus rodde nu skonarna ut till Holmen till sin här; men några nätter senare lämnade kung Magnus Trondheim och återvände söderut till Bergen, och det blev ingen strid från och med då. Kung Magnus tillbringade den vintern i Bergen.

63. Den sommaren hade kung Magnus tagit befälet och alla intäkter söder om Stad och så långt norrut som Trondheimsmynne (363), men kung Sverre hade inget annat vinterfoder åt sin här än vad de fick från Trondheim. Men när kung Sverre frågade att kung Magnus hade kommit söderut förbi Stad med hela sin här, och att nästan alla hans landmän var med honom, då rådde han sig att fara över berget till Oplandingarna; han lämnade kvar i Trondheim sin bror Erik och en annan hövding, som hette Kol och som var son till Isak i Folskn (364), och en del av hären med dem för att bevaka skeppen; det fanns också många andra hövdingar där. Kung Sverre drog hela vägen till Oplandene och skickade sina män framför sig till byn för att lägga ut fällor för att fånga dem, om de kunde få tag på någon av häcklarna eller deras varor. Sedan dödade de Assur, son till Jon Vaagedrumb (365), och Øyvind Dyre Jonssøn (366), och många andra män. Då for kung Sverre ner till Oslo och satte sina män i arbete överallt i Viken; men häcklarna flydde, några österut, några norrut, till kung Magnus och berättade för honom om kung Sverres resa. Kung Magnus beväpnade sin här och skickade större delen österut till Viken mot kung Sverre; Orm, kungens bror, var anförare för den hären. Men kung Magnus själv for norrut längs landet med 7 långskepp och en skonnert och anlände till Trondheim strax före Martins dag (367). Erik kongssøn och Kol Isakssøn hade hört något rykte om kung Magnus resa, och de höll vakt om natten utanför Gildeskålen (368). De fick inte veta säkert om kung Magnus resa förrän de såg skeppen segla in förbi Digermulen (369). Hela hären sprängdes då omedelbart ut mot dem och fraktioner bildades: en ute på Örnen, och där restes ett märke, vilket Kol Isakssøn och några stadsbor följde; Erik Kongssøn hade länet uppe vid Skipakroken och vidare till Brattøren; men större delen av stadsborna hade länet på bryggerierna. Kung Magnus män sänkte sina segel när de kom förbi Holmen och lät skeppen gå med sina master mot Öarna. Detta var lördag i veckan (370). Och när Magnus och hans män kom nästan till korset (371), samlade de alla skeppen; de låg där länge under dagen.

64.Men av dem som var på Örn vadade många ut mot dem och kastade stenar; men några sköt och hetsade dem att komma upp. Inget svar kom på detta från kung Magnus män, eftersom hövdingarna var på möte och gav sina råd. Hagbard Mynter (372) gick då till sitt bröllop i staden; han ropade på kung Magnus och sa att han ville bjuda honom till sitt bröllop med hela sin här. Detta gjordes till ett hån. Och vid middagstid löste kung Magnus och hans män sin flotta, ordnade sedan sin rodd och rodde med de fyra skeppen, som var de största, ut i älven, men de fyra andra landstigna vid Örn. Kungen själv rodde ut i älven och landstignade där Erik, kungasonens, skylt stod. Det blev ett hårt och kort motstånd. Kung Magnus och hans män lade skeppets plankor längs sanden och tryckte upp pelarna under fötterna på björkbenen; de skickade också in både stenar och skott, så att birkebeinarna drog sig tillbaka. Efter det ville virkarna genast gå upp, men birkebeinarna tog emot dem, och många stupade då på båda sidor och många blev sårade. Sedan tröttnade stadsmännen och ledarna på att stå där längre, och de drev upp i staden. Men när birkebeinarna såg att deras led tunnades ut och att häcklarna trängde sig fram, vände de sig bort och flydde; men häcklarna följde dem väl, och då föll många män från birkebeinarna. Men de som gav sig av mot Örnen sprang genast överbord, då de såg att havet nådde dem upp under deras händer; de gick sedan i land, men birkebeinarna tog emot dem, och det blev genast en hård strid. Då sade en man till Kol: ”Nu tror jag att virkarna har kommit upp i älven.” Kol svarade: ”Då är det nog rådligt för oss att fly.” Då svarade en man honom: ”Är det inte för sent för birkebeinarna att fly?” Kol vände sig mot honom och sade: ”Där har de kommit, de där djävlarna,” och anföll genast honom, och den ene till den andre. Och när Erik kungason och hans folk flydde, hade några av häcklarna vänt sig mot Örnen och kommit emot Kol och hans män, och nu gav de dem ett svårt bakslag. Kol och många av hans män stupade där, men de som var bakom flydde alla. Erik kongssøn flydde förbi slottet (373) och vidare till Guldalen, och med honom många av hären. Men någon flydde uppför bron; många sprang in i kyrkor, men de flesta av dem dödades, ty då skyddade ingen kyrka männen (374). Då skedde det, vilket aldrig hade hänt förut, att män släpades ut ur Kristkyrkan och dödades. Øyvind Skraap (375) hette en gammal birkebenare; han var den största härmannen, stor och stark; de tog honom och släpade ut honom ur koret i Kristkyrkan, satte honom på en släde och släpade ut honom till Örnen, där de dödade honom. De tog Gudlaug Vale (376) in i kyrkan, höll honom fången länge och torterade honom till att tala, så att han skulle berätta för dem var kung Sverre hade gömt sina ägodelar eller var hans son Lavard (377) fanns, som Gudlaug tidigare hade fostrat. Han avslöjade ingenting av detta, och det talades om till hans förtjänst sedan dess. Kung Magnus lät döda Gudlaug, och grid fick knappast någon av birkebeinarna, som kunde dödas.Kung Magnus tog där Olavssuden och hela kung Sverres flotta, 33 skepp; han sände ut och utrustade dem de hade råd med, men brände alla de andra. Kung Magnus styrde nu Olavssuden och förberedde sig hastigt för att lämna staden, eftersom han hörde att Erik kungason hade samlat en stor här av bönder uppe i Guldalen. Och när de drog ut efter fjorden, sände han ut sina män för att hugga ner boskapen för Avle på Aastar (378) och för Tofte på Ystar (379) och för Helge på Rydaas (380); de tog också boskap åt Erik och Arne vid Evja (381) och drog våldsamt fram vart de än kom, så länge de var i Trondheim. Eindride Torve, son till Jon Kutiza, lämnade kvar med ett skepp i Orkedalosen. Samma dag kom Baard Guttormsøn med 30 man söderifrån Hevne (382) och till lien ovanför Tunga (383). Då såg han att där låg ett långskepp och tyckte sig veta att det förmodligen var virkat, men tröstade sig inte med att gå emot det. De var där om natten, och männen var ganska kalla. Då skickade han 3 män till Cecilias, kungadotterns, gård Gelmen (384) och frågade efter nyheter; hon berättade dem mycket vänligt och samtidigt att det var kung Magnus män som var där. Baards män skulle överfalla dem och döda dem, ”och låt oss inte ligga här”, sa de; men Baard ville inte, och han blev rå. Nästa dag gick virkarna iväg och hann ikapp kung Magnus. Baard gick in i staden och dröjde sig kvar där en tid; Han samlade sitt följe där, och för att ansluta sig till honom sökte han birkebeinarnas hövdingar, Helge Torfinnsson, Ottar Knerra och Øyjolv Avlessön; men Erik, kungasonen, for österut till Viken efter kung Sverre och berättade för honom om sin olyckliga resa.Bård gick in i staden och dröjde sig där en tid; han samlade sitt följe där, och med sig sökte han birkebeinarnas byhövdingar, Helge Torfinnssön, Ottar Knerra och Øyjolv Avlessön; men Erik, kungens son, for österut till Viken efter kung Sverre och berättade för honom om sin olyckliga resa.Bård gick in i staden och dröjde sig där en tid; han samlade sitt följe där, och med sig sökte han birkebeinarnas byhövdingar, Helge Torfinnssön, Ottar Knerra och Øyjolv Avlessön; men Erik, kungens son, for österut till Viken efter kung Sverre och berättade för honom om sin olyckliga resa.

65. Kung Magnus for sedan söderut till Bergen. Med sig hade han skalden Hall Snorressøn (386); han diktade då dessa verser:

Hastigt över havetskrider Olavssuden(fager är de generösa furstarnas väg), den gyllene prydnaden. Nu har Siklingenkommit hit från segerresan (svällande skeppssida sjunker i vågornas dal). Havets häst förbi holmen, där herren styr, vänder. Stavarna röda bryter vågorna under fursten. Med seger och tillfångatagande av hären har den kära Døgling hit kommit; spjutsakerna har den stridsstarke kungen förvarat hos pojkarna.

Kung Magnus lät förbereda en julfest åt sig i Bergen; han dukade bord för sina hovmän i den stora hovsalen, men för gästerna i Sunnivastuen. Gästerna tyckte inte om att hovmännen drack mjöd, utan de mungaat. Och på den 5:e julaftonen (387), när gästerna var berusade, sprang de till sina vapen, gick till kungens sal och ville hugga upp dörren. När detta rapporterades till kungen sprang han snabbt till dörren och ville stoppa dem; men hans slav, Baard Skjold, sprang före honom ut i salen och blev omedelbart dödad. Därefter vände kungen sig om och gick in; hovmännen smällde igen dörren, men gästerna bröt upp den. Därefter sprang de som hade stått vakt dagen innan framför salsdörren, ty de var de enda som hade vapen inuti, och någon tog ner ugnstegelstenar och kastade dem ut i salen. Och när stadsborna och kung Magnus husfolk hörde detta, beväpnade de sig och gick till herdens rum, och sedan vände gästerna sig bort därifrån, men många blev då sårade. Nästa morgon lät kung Magnus ta de gäster som hade ordnat detta; av några lät han hugga av foten, av några handen, men få blev dödade.

66. När Erik, kungasonen, kom österut till kung Sverre, bad han och hans följeslagare kungen att så snart som möjligt fara norrut till Trondheim och sade att trönderna hade skickat bud om det och bett att han skulle vara deras beskyddare, som han hade lovat dem förut; ty när kung Magnus lämnade Trøndelagen hade han hotat att komma så här en andra gång, att han skulle få bättre tid att vedergälla trönderna för förräderiet och det listiga råd de hade gjort mot honom och hans far, jarl Erling. Trönderna trodde att de skulle vinna mycket stöd om han gick med på att bygga ett skepp där. Kung Sverre svarade att han inte skulle fara dit på deras ord och sade att de hade visat föga visdom i sina råd. Han tillrättavisade dem strängt för vad de hade gjort, och kungen avslutade sitt tal så, att eftersom julfesten hade ordnats med möda och kostnad, ville han inte ge sig av förrän efter jul; och det gjorde han. Orm, kungens broder, kom österut till Viken med en stor här. Sedan for han till Tunsberg, och de var fortfarande där på skeppet; ibland for de österut över Folden (388), ibland norrut [väst] till Agder (389) eller genom Vestfold (390). De fångade då män på båda sidor isär, så långt de kunde komma; men virkorna gick inte till Oslo, och kungen kunde inte gå emot dem; ty han hade inget skepp. Kung Sverre lämnade [1182] Oslo efter ljusvakan (391) och fortsatte sedan sin resa norrut till Trondheim.

67. Det blev känt, när han for över Hadeland, att de red på isen över Randsfjorden; isen brast, och där drunknade 7 män, alla välkända: Jon skutilsvein (392), Halvard Lepp Sunnivassøn och Ogmund Halsteinssøn, Lodens bror, och varken män eller hästar räddades.

68. Kung Magnus förberedde sig efter jul att fara norrut till Trøndelagen, och han lämnade staden efter stearinljus; han hade sitt hov och sina vänner; 800 [960] män räknades på skeppen; han gav sig nu av hastigt, men på vissa ställen låg de stilla mycket länge i hamnarna; men likväl kom de mycket oväntat till Trondheim och likaså in i staden. Det var lördag (393) i andra fasteveckan. De ordnade rodden så att några skepp lade till utanför slottet, några vid Örnen, men några rodde uppför älven, och männen sprang upp i staden; men två skonare lade till vid Bakke (394), där sprang de upp förbi Erlendshaug (395) och kallade till bron, och lämnade nu hastigt.

69. Många av birkebeinarna var i bastun, och ingen väntade sig denna stora oro. Bård Guttormsson var den förste som märkte oväsendet; han och hans män sprang genast upp på bron. Ottar Knerra och Helgi Thorfinnsson hade ett skepp vid hamnen i kungens gård, och de sprang genast dit. Øyjolf Avlesssson hade gått för att bada i Grjot (396) och var avklädd; han hörde ett barn säga: ”Här kommer häcklarna.” Øyjolf tog sina kläder i famnen och gick ut från gårdsstigen vid Korskirken; då kom många häcklare in genom sundet. Sedan sprang han upp över Christkirkegaarden, och där kom en folkmassa mot honom som hade gått i land. Han svängde sedan ner till hamnen (397), och han kom med flera andra ombord på ett skepp som låg där. Därefter drog de sina svärd, några tog sina sköldar eller vad var och en hade i handen; De stötte genast ifrån stranden och drev över älven, och när de skulle landstiga nedanför Skellingarhella (398) och ovanför Erlendshaug, kunde de inte förstå varför skeppet inte rörde sig framåt; några trodde att de hade blivit attackerade av en skara soldater (399) och att de alla var döda; men det var i och för sig att ett ankare hade hängt överbord, och de hade inte varit noga med att dra upp det i skeppet, men när det blev grundare mot stranden, höll det dem fast. Så snart de förstod detta, skar de genast av repet; de drev sedan snabbt mot stranden, och de sprang genast i land. Ottar och Øyjolf gick båda tillsammans; mycket snö hade fallit. Nu sprang häcklarna som hade landstigit vid Bakke upp och mötte dem vid korsningen ovanför Erlendshaug, och sedan sprang de på båda sidor så gott de kunde; tre av häcklarna var snabbare till fots än de andra. Øyjolv och Ottar höll sig båda tillsammans, och virkningarna vågade sig inte på dem. Birkebeinarna anlände före dem och deras män på vägen, och de var 15 tillsammans i en dal nedanför Berg (400). Ottar sade att han ville gå emot dem, men Øyjolv avrådde det. ”Folk kommer att samlas till dem”, sade han, ”men ingen kommer till vår hjälp.” Birkebeinarna höll sedan undan och upp till Kleppabu (401), och därifrån uppför Nidelven och till Guldalen; folk strömmade sedan till dem, och de samlade alla som hade flytt. De gick sedan upp genom Soknedalen och upp över Dalsskogen (402), och gick sedan till berget; och när de kom till Hjerkinn, mötte kung Sverre dem där österifrån Viken. Men när kung Sverre fann sina män, berättade de för honom om deras olyckliga resa, och att de hade förlorat många av sina kamrater. Birkebeinarna som hade följt kungen österifrån talade ganska föraktfullt om sin resa. Men nästa dag, när de foro ner till Opdal, hade alla de som hade följt kungen österifrån ridvagnar, men ingen av dem ville ge sina hästar till dem som hade kommit norrifrån, så Bård Guttormsson och alla hans följeslagare var tvungna att ge sig av. Skalden Bjarne Kalvssson var då där med honom; han sjöng denna sång:

Jag ser varenda skurk till häst(här är sederna värst)(här har vi den långa vägen),men penninglånarna måste gå.Livegna måste springa,(här finns inget gott att köpa)(även om jag inte bryr mig så mycket)men kockarna rider.

70. Då drog kung Sverre ner till Orkedalen; på en gård som hette Grjotar (403) fanns två av kung Magnus’ ståthållare; den ene hette Sigurd och den andre Haakon. Birkebeinarna kom över dem oväntat och dödade dem båda och hela deras följe. En man som hette Ottar Gaase kom ut genom brädväggen och sprang ut ur gården. De red efter honom med fem hästar, och en av dem kom närmast honom och följde honom längst, och det var kung Sverre. Men Ottar kom ut till några snårskogar och fortsatte ner till Orkedalsoset. Där seglade han över i en båt och vidare till Stein (404) och därifrån över Gaularåsen (405), och han fortsatte att springa så fort han kunde.

71.Nu ska det berättas om kung Magnus och hans män, att de svärmade omkring staden och dödade många av birkebeinarna, men ingen av dem behövde nämna grid. Kungen stannade i staden över helgen (406) och skickade bud ut i Orkedalen att han ville komma dit följande onsdag (407) och ha saker med orkerna. Han skickade också bud upp till Guldalen att guldölen skulle komma till staden på fredagen (408), och då ville kungen ha saker i staden. Kung Magnus for ut till Orkedalen med hela sin här och gick där upp till tinget. Bönderna som hade kallats dit hade också anlänt. Kungen reste sig och talade: ”Ni trönder tycker nog att det är länge sedan vi höll ihop senast. Det har nu gått nästan tre vintrar som ni inte har varit skyldiga mig något. Nu vill jag att ni undersöker och betalar ledningen, full general (409), den som ni borde ha undersökt under dessa senaste tolv månader, och därutöver de två andra som ni borde ha undersökt under de två föregående åren. Låt er därför följa böter för rodd och verktyg (410) och alla undersökningar, som kungen ska ha, och till det landskulder och den stämning, som ni har undersökt och betalat våra fiender, och därför har ni Guds vrede och så min.” Därefter talade han hårt och blev så vred att han band sig, och bönderna trodde en stund att han säkert skulle anfalla dem och döda dem. Roe vid Kjarrastader (411) var ett mansnamn; han svarade kungen med några ord och bad om fred och sorg för bönderna och om någon tidsgräns med betalningen. Kungen ålade dem en halv månads uppsägningstid, att all betalning sedan skulle föras in i staden, men lovade bönderna en försummelse om dessa pengar betalades. Sedan tilldelades ledningen kungen. Då foro landshövdingarna Sigurd och Haakon, som tidigare nämnts, upp till Grjotar, men kungen gick in i staden på kvällen. På fredagen, när de tidigare mässorna (412) hade slutat i staden, kom inga bönder fram. Då såg de några män gå ner över Steinbergen med lite ved. Kung Magnus stannade på Eirik Arnessøns (411) gård. Och i samma ögonblick kom Ottar Gaase, som tidigare nämnts, till staden, och när han kom in i staden kallade han genast till sig Eiriks gård. Men det fanns några herdar på gården, och när de sågo att mannen sprang så ursinnigt, frågade de om han visste något om birkebeinarna. ”Jag säger er ingenting om det”, svarade han, ”men var är kungen?” De svarade: ”Uppe i Kristkyrkan på konventet.” Mannen kallade genast ut från gården och till kyrkan. Lite senare kom kungen till gården, – han sprang snabbt –, och befallde sina män att ta sina vapen och ge sig ut på skeppen så fort de kunde: ”här ska birkebeinarna möta oss.” Därefter ringde klockan; då tog var och en hastigt sina vapen och kläder, och sprang genast ut på skeppen och satte segel mot Holmen. Men när det blev sent på dagen kom inga björkben, och de gyllene ölen kom inte till stånd. Detta ansågs märkligt, om inte birkebeinarna var i närheten; men ändå tyckte de flesta att det var rimligare att den som hade fört budskapet måste ha ljugit; men han höll sig ändå till sitt uttalande och var på kungens skepp. Många bad kungen om tillstånd att komma in i staden; de sade,att de hade lämnat kvar kläder eller vapen eller silver; några ville dricka, men andra hade hustrur i staden. Kung Magnus rådde dem alla att inte gå till staden och gav tillåtelse åt några få; men många gick lika fulla.

72. Kung Sverre och birkebeinarna lade sig i askan (414) och såg allt som hände i staden. Lördag morgon (415) ville armén ge sig av till staden. Men kungen ville att de skulle vara där vid den tidpunkt då de flesta var i bastun. Men männen rådslog och var mycket ivriga att jaga och gick till staden ganska tidigt på dagen, och det var då mycket regnigt. Ingen stannade kvar hos dem förrän de kom fram till staden. De fann inget motstånd och de dödade många män. Där föll Einar, kung Magnus skeppsmästare; några flydde i båtar och rodde ut till Holmen. Sedan lämnade många båtar Holmen och gick in i staden, ty de såg vart birkebeinarna gick utifrån till slottet. Kung Magnus drog iväg med sin här, så snart han såg birkebeinarnas rörelse, och drog ut efter fjorden och bortom, tills han kom söderut till Bergen. Det var männens prat, att det nu tycktes visa hur liten lust kung Magnus och hans män hade att dra till strid i länet mot kung Sverre och hans här, eftersom de flydde utan strid från staden, så snart de hörde talas om birkebeinarnas rörelse. Och kung Magnus hade då 800 [960] man, men kung Sverre hade då inte mer än femtiofyrahundra [420]. Och det hände sig till och med att träborgen då var i så gott skick och med en vall nedanför, att det var bättre att försvara den med en hälften så stor här än att anfalla den.

73. Vid denna tid hade kung Magnus ensam hela skeppsflottan, och han hade därför skatter och skulder i hela landet söder om Trondheims mynning, utom enbart det, då birkebeinarna gjorde snabba resor söder om Møre med skonare. Men båda flockarna drog fram med likgiltighet, så snart hövdingarna inte var i närheten. Birkebeinarna hade alltid sina hjordar österut i Viken eller runt Oplandsöarna, ty där väntade de sig mest fångst. Virkarna kom ofta över dem, och de åter över de andra, och snart segrade den ena, snart den andra. Det skulle kunna finnas mycket att berätta om det, men vi skulle föredra att berätta historier om de händelser som förefaller oss märkligast, och där kungarna själva har varit närvarande.

74. På våren lät kung Sverre placera krossarna (416) så att de krossades hela vägen längs havet, förbi Gildeskalen och upp över Øre precis tvärs över älven, och längs älven hela vägen upp efter kajerna. Ett valsverk (417) uppfördes också utanför Brattøren, och ett slott byggdes vid bron.

75. Följande sommar gjorde sig kung Magnus redo att avsegla från Bergen, och en stor här från södra landet marscherade då åter mot honom. De flesta av hans landsmän var då med honom. De var nu helt färdiga och gick sedan norrut till Trondheim. Han skickade hären in förbi Holmen och låg där några nätter; kung Sverre satt i staden. Sedan gick kung Magnus in i Trondheim (418) och tog kommandot där och gick sedan ut till staden igen. Han tillbringade den första natten vid Depel (419) innanför Ladehammeren, men på morgonen låg så mycket mörker över havet att man inte kunde se mer än masterna mellan skeppen. Kung Magnus rodde sedan tyst mot Holmen. Och när kung Sverre hörde deras åror, men inte såg något, trodde han att de ville lägga till, och skickade hela hären ut till Örnen för att ta emot dem. Men Magnus och hans här stannade ute vid Holmen om natten. Och på morgonen lade de till vid Ilevollene och gick i land med större delen av hären och närmade sig slottet. Birkebeinarna sökte upp dem vid slottet, och de sköt på varandra en stund. Kung Magnus och hans män tänkte att de skulle hindra all försörjning både till lands och till sjöss för birkebeinarna; sedan brände de bron över Nid. Kung Sverre gick ut till slottet med sin här och lät slå upp tält där. Han lät inta två boningsrum i staden och lät dem flytta ut dit och slå upp där vid slottet. Sedan satt båda flockarna en stund. Kung Magnus och de flesta männen var på skeppen om natten, men flockarna byttes ut för att vaka vid slottet om natten, och de hade alltid ett stort antal människor där; de hade stora eldar om natten ute på vallarna. Birkebeinarna sågo att det var ljust att se nära eldarna, men det var då mörkt, så att man bara kunde se ett kort avstånd från eldarna. Och en natt beväpnade sig birkebeinarna, gick ut ur slottet och sprang sedan fram mot hecklarna; Dessa märkte inte heller någonting, innan pilarna susade över deras huvuden, och det dröjde inte länge förrän spjut sköts. Därefter använde birkebeinarna sina hackvapen och dödade många människor på natten; men alla som kunde undkomma vände sig till flykten. Men de som var på skeppen hörde explosioner och härrop uppe på vallarna. De rodde sedan iland och satte upp sina platser, gick upp och ville hjälpa sina män; men eftersom det var mörkt visste de inte förrän flyktingarna sprang mot dem, och sedan mötte de björkbenens hugg och svärdsstötar. Många av krokarna föll då, som skulle ha undkommit om inte deras egna fällor hade stoppat dem. Men när denna huggning kom i hakelungarnas hjord, gjordes inget motstånd, och de flydde så fort de kunde till skeppen, som tidigare hade varit mest ivriga att landstiga. Många män föll där, men några sprang i havet: många nådde också skeppen. Kung Sverre och hans armé återvände till sina landtält inne i slottet; De hade nu mycket byte i vapen och kläder, guld och silver. Men när det ljusnade på morgonen såg birkebeinarna på vallarna att virkorna låg tjocka där och att sidorna blektes.

76. Kung Magnus och hans män rodde ut till Holmen: några nätter senare for de bort från Trondheim och söderut till Bergen; detta var den största förlusten för dem. Och kungen tillbringade vintern där i staden, men kung Sverre satt med sina män i lägret (420). Samma vinter lät kung Sverre lägga grunden till ett slott ute på Steinbergene (421). Kungens härbärge färdigställdes i början av fastan (422), och kungen gick sedan ut i slottet och var där ständigt om våren med en del av hären, men en annan del var i staden. Och den vintern lät han resa ett skepp där i staden; det var mycket större än alla andra skepp som då fanns i landet. Det hade 32 rum och var mycket stort i jämförelse: detta skepp kallades Mariasuden (423). Det var i början av vintern som kung Sverre en dag lät det blåsa för både sina män och stadsborna. Då talade han och sade: ”Vi har haft så många svårigheter nu, både mina män och stadsborna, och likaså bönderna i hjordarna, att här nu är hunger och nöd, vilket är att vänta, när en så stor här har varit tvungen att födas i en fjord i 2 vintrar. Det har gått så länge sedan vi förlorade vårt skepp; all vår oro har kommit därifrån, och jag känner inte många skepp här inom fjorden som är redo för en här. Och det är sant att säga att om jag hade hoppats att vi Birkebonar kunde få sådana skepp, att det tycktes mig att det skulle finnas någon hjälp i dem, då kunde vi och virkarna återigen ro mot varandra. Men nu, eftersom mina män är trötta på sådan bältesspänning (424), ser jag ingen annan utväg än att vi vänder oss till Upplanden och därifrån österut till Vermeland eller till Gautland.” Kungen avslutade sitt tal så att alla hans män skulle göra sig redo för denna resa. Men veckan därpå skoddes 120 [140] hästar (425), och förberedelser gjordes ständigt för denna resa, dag efter dag. Detta begärdes av köpmännen som for norrifrån till Bergen. Men i Bergen hade en stor folkmassa samlats, kung Magnus och nästan alla hans landsmän och hövdingar; de hade alla sina stora skepp där och tänkte segla norrut mot kung Sverre; men eftersom de hörde detta om kung Sverre, att han var redo att segla bort från Trondheim, ordnades denna resa. Kung Magnus män fortsatte sedan sina ärenden, och därmed upplöstes denna sammankomst. Men kung Sverre var på marknaden till jul. Och efter jul [1183] lät kung Sverre utrusta några skonare och skyndade iväg, i den meningen att de oväntat skulle komma söderut till Bergen för kung Magnus. Och när han kom söder om Møre, fick de motvind och låg där en stund. Men när kung Sverre tyckte sig veta att ett budskap tidigare hade kommit till staden via den yttre vägen över näset, återvände han nu norrut till Trondheimsområdet och stannade där hela vintern och följande vår.

77. Kung Sverres ståthållare hette Thorgils; han hade ansvaret för norra Hålogaland i det nordligaste distriktet. Han hade även finnhandel (426) och for upp till fjällen om vintern för finnköp och skatter. Vid den tiden bodde Vidkunn Erlingssson (427) i Bjarkøy; han var den vackraste av alla män som var i Hålogaland, han var då 18 vintrar gammal och hade nyligen övertagit sin fars arv. Kung Magnus sände ett budbärare till Vidkunn, att han skulle komma till honom och av honom mottaga den rätt till en landshövding, som han hade burit. Det sades också av många män att det fanns flera saker i detta budbärare till Vidkunn, och att det fanns en särskild överenskommelse mellan dem. Vidkunn hade två systrar, båda vackra, och de ansågs vara goda hustrur; vid den tiden var kung Magnus syster Ragnhild också ogift (428). Vidkunn for in i fjordarna om vintern och spejade Birkebeins rörelser. Vid denna tid hade Thorgils kommit ner från berget och fått mycket egendom. Sedan låg Vidkunn i lur för honom i Ægesfjord (429) och dödade där Thorgils och 12 män med honom; han tog all egendom och förde den med sig till Bjarkøy.

78. Följande vår for Vidkunn söderut. Han hade ett skepp som hette Gullbringen; det var tjugosex (430) långt och stort i jämförelse; det var det bästa skeppet, och ärkebiskop Øystein hade ägt det. Detta skepp var väl utrustat både med män och vapen; han hade också ett annat skepp, ett matskepp. Hans två systrar var också där, och hans morbror Jon Drumb (431). Vidkunn och hans män for tappert, de visste ingenting att frukta, och hade alla sina sköldar vid stavarna, men deras bröstpansar låg i kistor under järnen. Kung Sverre hörde talas om vad Vidkunn hade haft för sig och skickade Bård Guttormsøn och Ivar Silke för att möta honom med 7 skepp. Men när de kom norrut till Ongul (432) såg de Vidkunns skepp; han seglade då från norr över Ofoten. Det var morgonen på Kristi himmelsfärdsdagen (433). Birkebeinarna rodde under Steigeberget (434) och bad där. Vidkunns män såg dem inte förrän de kom tätt emot dem och skeppen strömmade mot varandra. De släppte då seglet, men birkebeinarna lade till på båda sidor och gick hårt mot dem. Vidkunns män hade inget annat att försvara sig med än bara sina bågar, och snart vände sig männens styrka mot dem. Vidkunns män ville sjösätta skeppets båt och flytta kvinnorna bort från skeppet; men ingenting kom av det, för striden var snart slut. Birkebeinarna vann segern, men Vidkunn föll där och nästan alla hans män. Birkebeinarna tog Gyllene Ringen och allt som var på den, och tog den med sig söderut till Trondheim och förde den till kung Sverre; han berömde deras uppförande mycket.

79.På våren efter påsk höll kung Sverre ständigt samtal med sina män och stadsborna och talade med dem om olika planer. Men inget fast beslut blev enat, och det kom till den grad att ingen tycktes veta vilket råd han ville följa. Ibland sades det att de skulle fara österut till Viken eller österut till Gautland, ibland att de skulle fara med skonare och segla västerut till Orkneyöarna eller hela vägen till Sydöarna; och kung Magnus var medveten om allt detta. Han satt i Bergen; en stor här samlades till och med där, och de hade många skepp. Kung Sverre följde det rådet, att han steg ombord på en skonare; han hade 20 skepp, men alla små. Han sade till sina män att han ville fara norrut till Hålogaland. Men när han kom ut ur Trondheimsfjorden till Agdenes, blåste en stark nordlig vind. Han lät sedan sina män blåsa från skeppen och höll ett möte och sade: ”Det rykte jag har spridit om denna resa, att vi ska gå norrut till Hålogaland, eller att vi ska rida österut till Gautland, är inte sant. Det är svårt för oss att ta en tung rodd till föga nytta, och vi skulle då nästan ha gått in i bottenhålet för dessa virkor. Nu ser jag att det blir lättare att låta skonarna vända söderut förbi Stad längs landet med vinden genom sunden, och det är så, som ordspråket säger, att ”den som frestar vinner”. Vi har möjlighet, så snart vi vill, att gå ut på havet och segla långt österut till Viken.” Alla sade att detta var det bästa rådet. De seglade sedan söderut hela vägen tills de kom söderut förbi Stad. Sedan lät kungen sätta ihop skeppen, hade ett samtal med sina män och sade: ”Nu tycks det mig att vår resa har gått väl hittills, och det kan nu vara mest rådligt att vända utåt och vidare österut till Viken, och det är gott att ‘köra hem med hela vagnen’.” Det är också möjligt att söka efter Bergen, om det fanns någon fångst att göra där, men det är inte särskilt tillrådligt; kanske kan det ge upphov till björkarna, men jag vill inte uppmuntra det särskilt mycket.” Alla birkebeinarna valde att gå till staden, och det tycktes dem gott om de fick tag på virknålarna. Kungen skickade då några skonare in i Ulvesund (435), men själv seglade han ut till Aalrøysund (436). Inne i Ulvesund tog birkebeinarna två skonare från Heklungen, som hade varit på utkik, och dödade de flesta av dem, men gav rutnätet till några män och fick veta något om dem. De sa att det fanns tre båtar på utkik i Aalrøysund, men ett fartyg låg söder om Haaøy (437), och ett annat på insidan av Fenring (438), och från det fartyget kunde man se både det norra fartyget och rakt in i staden. De sa också att hela hären sov uppe i staden, och likaså i vilken gård varje storman sov; De sade att hela hären inte väntade sig något ont, och att alla skepp lade sina tält vid kajerna. Sedan kom de till kung Sverre med dessa nyheter. Men när de seglade söderut genom sunden, skickade kungen folk i förväg med de två jollarna, som de hade tagit från krokarna, och de band sköldarna vid stängerna,som var lätt igenkännliga för Heklungarna och som de hatade; dessa skepp gick framåt söderut. Men när de seglade på fjorden söder om Drivøyen (439), då såg Heklungarna dem och kände genast igen skeppen och sköldarna, och trodde att de var deras allierade, och vidtog inga försiktighetsåtgärder; de visste inte att det var en konflikt förrän skeppen kom rusande mot dem i sundet, och Birkebeinarna skickade genast både pilar och spjut mot dem: Heklungarna sprang i land, några dödades och många sårades. Birkebeinarna tog nu skeppen och allt som var på dem, och bad där kungen. Efter detta rodde kung Sverre och hans här längre söderut, och när de sökte söderut i sundet, skickade kungen återigen framåt de skepp som Heklungarna hade hatat, och bad dem ta befäl över Haaøy. Men Birkebeinarna var alltför ivriga att tillfångata, och de rodde snabbare söderut än kungen ville, och vetekarlen stannade kvar hos dem och satte eld på vetet; men ändå gjordes detta inte förrän vid det södra vetet, ty birkebeinarna kom genast och tog vetevagnen, men bröt ner vetet. Kungen rodde sedan söderut längs själva landet, ty där föll bergens skugga över havet. Och innan de rodde in till Holdhellen (440) höll kungen ett tal till sin här och sade: ”Ingenting har ännu gått till spillo i vårt råd. Vi kan nu låta skeppen flyta söderut förbi staden och sålunda ”löpa runt hörnet” av dem. Men alla sade att de helst ville gå till staden. Kungen sade att han inte skulle avråda från det, och tyckte det var bäst att häcklarna skulle vara deras kung för lite skydd, när de vaknade ur sömnen, och efter att de hade gått till sängs berusade av öl; ”De kommer säkerligen att bli förskräckta när vi bringar döden till deras dörr. Vi ska ordna landstigningen så att min broder Eirik ska ro med de tio största jollarna under berget (441) och gå upp dit, men lämna sitt märke utan att gå runt Kristkirkegaard och sedan framåt in i den kungliga trädgården;” men jag skall ro framåt förbi Holmen och in till kajerna och söka efter skeppen; vi skall då genast gå upp, några innanför Sandbro (442), men några genom Miklegaarden (443) och upp till Mariekirkegaarden, men några in genom Peterskirkegaarden (444) och sedan upp i sundet; men Ulv av Lauvnes skall ro in i Vaagsbunden med två jollar och gå dit upp med sitt märke; de skall då gå in efter staden och möta dem som samlas där, och låta tricket blåsas så tyst som möjligt.och de rodde snabbare söderut än kungen ville, och vetebäraren stannade kvar hos dem och satte eld på vetet; men detta gjordes ändå inte förrän det södra vetet, ty birkebeinarna kom genast och tog vetevagnen, men bröt ner vetet. Kungen rodde sedan söderut längs själva landet, ty där föll bergens skugga över havet. Och innan de rodde in till Holdhellen (440) höll kungen ett tal till sin här och sade: ”Ingenting har ännu gått till spillo i vårt råd. Vi kan nu låta skeppen flyta söderut förbi staden och sålunda ”löpa runt hörnet” av dem. Men alla sade att de helst ville till staden. Kungen sade att han inte skulle avråda från det, och tyckte det var bäst att häcklarna skulle vara deras kung för lite skydd, när de vaknade ur sömnen, och efter att de hade gått till sängs berusade av öl; ”De kommer säkerligen att bli förskräckta när vi bringar döden till deras dörr.” Vi skall ordna landstigningen så att min broder Eirik ror med de tio största jollarna under berget (441) och går upp dit, men lämnar sitt märke utan att gå runt Kristkirkegaard och sedan framåt in i den kungliga trädgården; men jag ror framåt förbi Holmen och in till kajerna och letar efter skeppen; vi ror sedan omedelbart upp, några innanför Sandbro (442), men några genom Miklegaarden (443) och upp till Mariekirkegaarden, men några in genom Peterskirkegaarden (444) och sedan upp i sundet; men Ulv av Lauvnes ror in i Vaagsbunden med två joll och går upp dit med sitt märke; de ror sedan in efter staden och möter dem som samlas där, och låter tricket blåsa så tyst som möjligt.och de rodde snabbare söderut än kungen ville, och vetebäraren stannade kvar hos dem och satte eld på vetet; men detta gjordes ändå inte förrän det södra vetet, ty birkebeinarna kom genast och tog vetevagnen, men bröt ner vetet. Kungen rodde sedan söderut längs själva landet, ty där föll bergens skugga över havet. Och innan de rodde in till Holdhellen (440) höll kungen ett tal till sin här och sade: ”Ingenting har ännu gått till spillo i vårt råd. Vi kan nu låta skeppen flyta söderut förbi staden och sålunda ”löpa runt hörnet” av dem. Men alla sade att de helst ville till staden. Kungen sade att han inte skulle avråda från det, och tyckte det var bäst att häcklarna skulle vara deras kung för lite skydd, när de vaknade ur sömnen, och efter att de hade gått till sängs berusade av öl; ”De kommer säkerligen att bli förskräckta när vi bringar döden till deras dörr.” Vi skall ordna landstigningen så att min broder Eirik ror med de tio största jollarna under berget (441) och går upp dit, men lämnar sitt märke utan att gå runt Kristkirkegaard och sedan framåt in i den kungliga trädgården; men jag ror framåt förbi Holmen och in till kajerna och letar efter skeppen; vi ror sedan omedelbart upp, några innanför Sandbro (442), men några genom Miklegaarden (443) och upp till Mariekirkegaarden, men några in genom Peterskirkegaarden (444) och sedan upp i sundet; men Ulv av Lauvnes ror in i Vaagsbunden med två joll och går upp dit med sitt märke; de ror sedan in efter staden och möter dem som samlas där, och låter tricket blåsa så tyst som möjligt.

80.Nu utförde kung Sverre rodden, som överenskommits. De kastade årorna i havet och rodde så ursinnigt de kunde, framför kajerna, där långskeppen flöt; de skar av landtauen och stödde skeppen från kajerna, och skeppen flöt ut på Skalan, ty det fanns ingen man som vaktade dem. Birkebeinarna sprang uppför pirerna; sedan höjdes kungens baner, och de ropade genast stridsropet. Därefter sprang de upp i staden och ropade in till gårdarna, där de väntade finna virkorna; många av virkorna föll då, men hela folkmassan flydde. När kung Sverre kom upp till Maria kyrka, mötte han där Jon Hallkelssøn (445), som bad om grid. Kungen gav honom grid och hans två söner, Ragnvald och Hallkel. Kungen vände sig då ut mot sundet, men några av hans följe gick in efter kajerna, och de högg ut skeppen, både handelsskepp och långskepp; Hela Vaagen var fullt av skepp. Ulf och hans män sökte utåt genom sundet, och de dödade många män och mötte inget motstånd. Men när Erik och hans män landsteg på Holmen, hörde de ett högt krigsrop i staden och trodde att heklingarna hade blivit medvetna om dem och skulle göra motstånd; ty de väntade sig att om kung Magnus var redo, så hade han en så stor här närvarande i staden att det skulle vara olämpligt för dem att strida mot honom. Men likväl sprang de djärvt upp och ropade ett krigsrop och sprang runt Kristkyrkogården. Kung Magnus sov i hallen (446) med hela hovet och kungens följe. Kungen hade varit ute i ladan och hört när det första krigsropet kom upp i staden, och sprang sedan framåt efter ladorna till Apostelkyrkan (447). Sedan hörde han ett andra krigsrop utanför på Kristkyrkogården; han sprang sedan ut genom ladan och ner på kyrkogården; det blev ett fruktansvärt högt rus. Kungen marscherade upp genom biskopsgården och såg över Veisan (448) och över Kopren (449) och såg över Nikolaikyrkan. Då kom hans män till honom och de tog sedan den övre vägen in i Olavskyrkan; hans folk samlades då. Birkebeinarna hade inte genomsökt staden, eftersom de ville rusa ut så mycket som möjligt till det kungliga hovet. När kung Sverres marsch gick inifrån staden in i det kungliga hovet, vadade en annan marsch in i gården, och de sköt mot varandra från båda sidor, och det var nära att de kom i strid, innan de märkte att där gick Erik, kungens son. De vände sig då alla ner mot hallen och tittade bestämt mot den. Kung Magnus män försvarade sig med vapen och ugnsstenar; det var en lång strid, och där stupade många ståtliga män. Men när de fick veta att kungen inte var där, gav kung Sverre grid till alla dem som bad om det. Ärkebiskop Øystein låg med sitt skepp över vid Jonsbryggen; Hans män sprang då upp med sina vapen och försökte komma in på Jonsvollene och ville komma kung Magnus till undsättning, men birkebeinarna mötte dem och dödade 30 av dem, men drev alla de andra tillbaka. Det fanns många sårade av dem, som undkom; där stupade ärkebiskopens kusiner, Olav Lange och Gudbrand Torbergssøn (450). Utanför i hallen stupade Hallvard Marardraap (451) och Paal Eirikssøn från Opdal. När kung Magnus och hans män kom samman förbi Nonnesæter (452),Kungen mötte många av sin här och frågade dem om de ville återvända till staden och slaas; det hade blivit honom sagt (sa han), att birkebeinarna hade en liten här. Men många svarade och sade att det inte var rådligt för obeväpnade män att gå i strid, ty det fanns bara ett fåtal män där som var fullt beväpnade, och många var obeväpnade och lättklädda, ty männen hade genast sprungit ur sina sängar; kungen hade inget märke och ingen knep, och av alla dessa skäl ansågs männen inte kunna strida; de togo då vägen söderut till Steindefjorden (453) och därifrån till Hardanger; de sökte skepp där och fick några skonare och färjor och foro sedan söderut längs landet både natt och dag. Många av hans här kom då efter honom; men någon, som senare rymde från staden, hade tagit vägen upp till Aalrekstad (454) och norrut över berget och kommit ner i Osterfjorden; Därifrån for de upp till Voss, och sedan fjällvägen norrut genom Sogn, och därifrån upp till Valders och landsvägen hela vägen österut till Viken.

81. Kong Sverre tok i Bergen hele kong Magnus’s flaate, der tok han ogsaa alle hans klenodier, kronen og guldspiret, som han var viet med, og hele hans vigsel-skrud; hans mænd fik der stort hærfang. Erkebiskop Øystein hadde tidlig den sommer kommet vestenfra England og hadde været tre vintre i England borte fra sin stol (455). Nu forliktes erkebiskopen med kong Sverre, og han fór om sommeren nord til sin stol. Men da Jon Hallkelssøn og hans sønner kom til kong Sverre, bød han dem at fare i grid, hvad enten de vilde fare nord til sine gaarder eller øster til kong Magnus; men Jon vilde heller være med kong Sverre. Kongen talte imot; ti to ganger hadde de forut svoret ham eder, men ikke holdt nogen av dem. Men ikke desmindre svor de tredje gang ed til kong Sverre, og litt senere fór de bort og til kong Magnus. Men da kong Sverre fik spurlag om kong Magnus, gjorde han sig rede saa fort som mulig og fór efter ham helt øster til Agder, men de møttes ikke denne gang. Siden vendte han tilbake til Bergen og dvælte der en tid. Men kong Magnus fór om sommeren syd til Danmark til kong Valdemar (456), og flygtet nu for anden gang fra landet for kong Sverre.

82. Kong Sverre satte sine sysselmænd over hele Rogaland og Hordaland. Ivar Dape (457) sendte han ind i Sogn i syssel. Om høsten efter fór han med hele sin hær nord til Trondheim og var der om vinteren. Og da kong Sverre var faret nordefter, likte sogningene sig ikke med sysselmændene. Det var litt før jul, at sysselmændene krævde utredsler til julegjestebud for sig og tænkte at sitte i Lusakaupang (458); men bymændene blev rasende over dette, og sokndølene og eidbyggerne (459) samlet sig og fór til kaupangen; de kom dit juleaften. Da forente ogsaa bymændene sig med dem, og de gjorde anfald paa kongens sysselmænd. Formænd for dette uraad var mest Arntor av Kvaal (460) og Isak Torgilssøn og Arngeir (461) prests sønner Gaut og Karlshoved (462). Ivar Daape bad om grid og tilbød at fare bort med alle sine mænd. Bønderne vilde ikke det, men gik imot dem og dræpte da sysselmændene og næsten hele deres følge; men de, som fik livet, løp unda og flygtet fjeldveiene nord til kong Sverre og fortalte ham disse tidender; de sa ogsaa, at sogningene mente at ha dræpt tyver og ildgjerningsmænd, og regnet dem for ubodemænd.

83. Den samme sommer, som kong Sverre hadde tat skibene i Bergen, blev Mariasuden færdigbygget, og om høsten, da Sverre kom nord, lot han sætte skibet frem. Skibet var bygget ovenfor byen, og det var mænds tale, at det ikke vilde kunne sættes frem, uten at nogen gaarder blev brutt ned, og folk sa, at kongen i denne skibsbygning viste stor hensynsløshet og overmod, og mange spaadde ilde for skibet; men da det blev sat frem, viste det sig, at kongen hadde forutset og planlagt alt saaledes, at skibet gik frem, og det trængtes hverken at bryte hus eller gaarder. Og da skibet løp frem fra stokkene ned i aaen, gav det sig i nogen sammenføininger, ti det hadde hændt om vinteren, da kong Sverre hadde faret syd til Møre, at da blev skibet imidlertid reist i kaupangen, og det var kommet ni plankeganger paa hver side, da kongen kom tilbake. Men da han saa arbeidet, da sa han: «Dette skib er lagt meget mindre, end jeg vil det skal være. Nu skal skibet hugges isønder. og det skal lægges 12 alen til kjølen.» Smeden (463) talte imot, men kongen fik sin vilje, og det blev det til med skibet, at det var mange skjøter i bunden, og det hadde git sig i dem, da skibet blev sat frem. Kong Sverre var oppe i skibet, da det var kommet ut paa vandet, og sa: «Gud og den hellige mø Maria og den hellige kong Olav være lovet for, at dette skib kom uskadt paa vandet og ingen mand til mén, som mange mente og talte uvenskabelige ord derom imot os, som Gud tilgi dem. Nu synes det mig rimelig, at det ikke er mange mænd her, som før har set et saa stort langskib, som dette er, flyte paa vandet og dette er et stort landevern imot vore uvenner, hvis nogen lykke vil følge dette skib. Jeg vil ogsaa gi dette skib i den hellige Marias trøst og verge og kalde det Mariasuden, og jeg vil bede om, at den hellige mø Maria vil være vern og vogterske for dette skib, og til vidnesbyrd derom vil jeg gi til Maria de kostbarheter, som mest passer til gudstjeneste; nemlig messeklær, som en erkebiskop sømmelig kan bære ved høitider, om han vil bære dem, og jeg haaber til gjengjæld, at hun vil se paa disse gaver og yde styrke og lykke baade til skibet og til den, som eier det, og saa til alle dem, som farer paa det.» Kongen lot indsætte i stavnplankerne baade forut og agter levninger av hellige mænd; han skiftet ogsaa messeklærne, lot messehagelen komme til Mariakirken (464), men kantarekaapen (465) til Helgesæter (466), og alle de andre til Nonnesæter paa Bakke. Mariasuden var ikke et fagert skib, det var meget mindre over stavnene end midtskibs, og det kom mest av, at det var øket. Kongen lot gjøre ved skibet der, hvor det hadde lidt skade. Kong Sverre lot om vinteren bygge nogen langskibe, men utbedre andre, og lot dem alle utnytte saa godt som mulig. Nu blev «Hjalpen» (467) bygget, som Torolv Rympel hadde. og det var paa 26 rum; da blev ogsaa «Vidsjaaen» (468) bygget, som Ulv av Lauvnes hadde; det var næsten like saa stort.

84. Om vaaren [1184] efter paaske (469) rustet kong Sverre sig til at fare nordenfra kaupangen og hadde 23 skibe, de fleste store. Med ham var da hans bror Eirik, Ulv av Lauvnes, Ulv Fly, Baard Guttormssøn, Ivar Silke, Haavard Jarlssøn; de hadde en stor og vakker hær. Kongen hadde da Mariasuden; mandskapet paa den blev talt til to hundrede og otti [320] mand. Kongen lot tre kister bære ut paa skibet, og fire mand bar hver kiste ut; men folk visste ikke rigtig, hvad som var i dem. Eirik kongssøn hadde «Oskmøien» (470), og det hadde nær 25 rum. Kong Sverre fór nu med sin hær sydover langs land. De laa i Steinavaag (471), og der holdt kongen husting og sa, at han ikke endnu hadde spurt noget om kong Magnus, saa de kunde snart vente ufred. Han bad sine mænd være sindige og fredsommelige og fritte nøie efter, hvad som hændte, og lægge merke til hver mands tale, hvad enten han var høiere eller ringere, forat de kunde sige ham alle nyheter, om de end tyktes dem litet værd; og han talte kort og klokt. De laa ogsaa ved Herøyene; der hadde kongen husting og talte om alt det samme som før. Derfra seilte han syd forbi Stad, og de fik hvast veir og hadde det rusket forbi Staalet (472). Mariasuden blev meget medtat og gav sig i sammenføiningene. Kongen vendte ind til Ulvesund, og da han laa der, fik folk se, hvad det var i de store kisterne, derfra blev da tat skibssøm og brukt til skibet. Kongen lot ogsaa fordele søm til hvert halvrum og bad dem, som bygget der, at vogte paa dem og ta dem, naar de maatte trænge dem. Kong Sverre fór nu videre, indtil han kom syd til Sognsjøen; da sa han til hæren, at han vilde snu ind i Sogn og kræve bot efter sine mænd, som sogningene hadde tat av dage. Siden bad de mænd om at fare til Bergen, som hadde erender der; og da kongen ikke saa braat ventet sig nogen ufred, eller at han snart skulde trænge folkehjælp, tillot han alle dem, som bad, at dra sydpaa, og det fór tre skibe sydover. For denne hær raadde Svina-Peter (473); nu fordeltes mændene mellem skibene: de fór syd, som hadde erende der, men andre gik i stedet i deres rum. Kong Sverre vendte nu ind i Sogn og hadde 20 skibe; han laa først i Rutle (474) og sendte bud ind i Sogndal, at bønderne skulde komme til ham, hvis de vilde forlikes med ham, og satte dem stevne i Kvamsøy (475). Derefter fór kongen ind dit; der kom bønderne og vedtok bøter til kongen. Kongen dømte dem i 15 mark guld, og gav dem tre nætters stevne, at bøterne skulde føres ut til ham. Bønderne for hjem og fortalte om sin færd, slik som den var. De likte sig ikke. Alle bønderne la da sammen sit raad, og de blev enige om at nytte for sig den frist, som kongen hadde git dem, at flytte sit gods op i fjeld og skoger og at lægge hele bygden øde. Men da kongen merket, at bønderne vilde bryte avtalen. og den frist var leden som var avtalt, da løste han sin flaate og seilte ind efter fjorden. Og da han kom der, hvor fjordene skiller sig, sendte han Ulv av Lauvnes og Torolv Rympel fra sig med seks skibe ind til Lusakaupang og bad dem ilde i badstuerne der og ta sig betalt for arbeidet, som de vilde. Det er at fortælle om deres færd, at de kom til Lusakaupang og rante alt det gods der, som de fik tat, men brændte kjøpstaden; men av folk fik de ingenting. Kong Sverre vendte med 14 skibe ind i Norefjord og la sig inde ved Sogndal; det var onsdagen henimot aftenen. Men torsdagen om morgenen lot han blaase hæren til samtale og fortalte sin vilje; han bad hæren væbne sig; to tredjedeler skulde gaa op i dalen, men én tredjedel skulde være efter for at vogte skibene. Han bad dem stille folk av alle skibene og sa, at de, som gik op. skulde fare omhyggelig, naar de kom nær skogene eller der, hvor det var gjemmesteder, for at de ikke skulde faa mén av deres skud. «Dræp ikke folk, uten naar de vil gjøre tilløp mot eder, men ta gods overalt, hvor I kan faa det! Men hvis bønderne undgaar at møtes med eder og ikke vil søke forlik med os, da skal vi fare saaledes herfra, at bønderne skal faa haab om baksteild eller smikul der, hvor nu deres gaarder er; la aldrig et kot bli staaende efter, men ta vare paa kirkerne der, hvor det kan ske. Far nu som hærmænd, som I har lov til og bud om, ti mange farer voldsomt frem, naar jeg forbyder det og truer med tap av liv og lemmer.» Siden lot han merket sætte op og førte hæren fremad, men da styrtet hele mængden efter. Da saa kongen sig om og merket, at det kun var faa efter ved skibene. Da ropte han og bad dem ikke gaa iland allesammen, saa skibene blev øde, og «da gir vi vore uvenner leilighet til at ta fra os skibene; ti med mandefare og stort stræv har vi faat dem.» Men saa hidsig var folket, at faa alene lot, som de hørte det, som kongen sa. Da vendte kongen selv om til skibene og lot dem lægge ut for ankertaugene. Men da birkebeinerne gik op, blev de ikke var ved mænd eller buskap; men øde var alle huser der, de kom. Birkebeinerne gik da op efter dalen om torsdagen og natten efter og fandt bare én mand, som sa dem de tidender, at alt folk og fæ hadde flygtet op paa fjeld og heier. Om fredagen (476) straks i solrenningen vek birkebeinerne ned efter dalen, og da nogen av dem kom til den gaard, som de fandt øverst i dalen, satte de ild paa den og brændte den; og da deres kamerater, som fór længere nede, saa det, gjorde de det samme, og derefter gjorde de saa den ene efter den anden, at sætte ild paa husene der, de stod. Det var da bare litet vind, men røken var saa sterk, da hele bygden næsten paa én gang tok til at brænde, at den ene røk naadde den anden over hele dalen. Og saaledes fór birkebeinerne overalt ned efter dalen, og sidst brændte de paa Stedje, og der dvælte de meget længe, fordi ilden vilde ta fat i kirken, men de bar seil foran den og vædet dem. Og da husene var faldt, fór hele hæren til skibene. Hundrede gaarder brændte de der, og det var før en fager bygd. Kongen lot da straks skibene lægge over til Hagastrondi (477); og de la til ved det sted, som heter Fimreite (478).

85. Om kong Magnus er at fortælle, at han hadde været om vinteren i Danmark og fór om vaaren nord til Viken. Asbjørn Jonssøn (479) kom 4de dag paaske (480) til Konungahella, han var av kong Magnus’s hær. Det blev da stevnet der, og han talte og sa, at kong Magnus var ventendes til byen med stor hær og at det var høilig nødvendig at ta vel imot ham; «han vil holde venskap med alt det landsfolk, som vil vise ham hæder eller nogen lydighet.» Han sa ogsaa, at danekongen hadde gjort kongen megen hjælp med en stor hær og lovet ham fremdeles sin støtte. «Kongen venter nu meget venskap av alle høvdinger, som er øster i landet; til gjengjæld lover han dem len og hjælp, hvis hans rike styrkes.» Han talte godt, og baade bymænd og bønder gav lydelig sit bifald tilkjende. Søndag efter paaskeuken (481) kom kong Magnus til byen med 24 (482) skibe; det blev da gjort en fager procession imot ham, og han blev mottat med stor glæde. Siden gik han op i byen og drak i en gaard, som en kone ved navn Ragnhild eide; han dvælte der en stund. Der var det da mange lendermænd med ham. Orm kongsbror, Munan Gautssøn (483), Hallkel Jonssøn (484), Asbjørn Jonssøn; der var da ogsaa Harald, kong Inges søn (485), og mange andre stormænd med ham. Kongen holdt ofte husting og talte; han talte godt og mandig for sig, men oftest kort. Alle mænd tok med blidhet imot hans ord. Han dvælte tre uker der i byen, og fór saa til Tunsberg. Fra Konungahella hadde han to skibe; det ene het Keipa (486), det andet Vallabussen (487).

Kong Magnus var nu i Tunsberg og fik god mottagelse der: det kom der mange mænd til ham oven fra landet. Han holdt ting der og tok til orde og talte: «Det vil være eder kjendt, hvor megen motgang og vanskelighet vi har taalt i riket. Nu vil jeg bede eder om nogen støtte til at kunne vinde riket. Jeg vil fremdeles bede om, at I gir mig folk med bort herfra: men det vil jeg love eder, at denne skyldighet skal jeg ikke trænge at lægge ofte paa eder herefter. Det er heller ikke underlig, om folk blir lei av at ro leding med os, ti ofte blir den meget skadelig; men eftersom jeg var salvet og kronet til dette land, saa tør jeg ikke for Gud bryte mine eder, som fulgte dermed, og jeg vil heller søke at vinde dette land med od og egg, saa længe livet undes mig og landets mænd vil følge mig. Fremdeles ser jeg det raad ligge for mig, som vil gi større makelighet og mindre mandefare, nemlig at ta len av min frænde kong Valdemar.» Nu blev det sterke tilrop til kongens tale, og alle sa, at ham vilde de tjene og følge, og bedre var det at dø med ham, den rette konge, end at tjene denne presten, som ingen æt hadde til at være konge. Tunsbergmændene gav ham et langskib, vel utrustet av bymændene. Kongen dvælte der en halv maaned og fór saa nordover [vestover]. Han fik sent bør.

Kong Magnus og hans mænd laa en uke i Unnardys (488) paa Lister; der var da Maane skald hos kong Magnus og kvad en vise:

Bør gi braatt til kongsmænd
til Bergen; vær ikke,
himlens høistols gavmilde
høvding, døv for bønner!
Leit det er at saa længe
lænkes av nordvestvinden.
Altfor sent over sjøen
sydvind til Unnardys vinder.

Kongen sa: «Det var godt kvædet, Maane (489).» Men i en haug laa det mange skjorter, som hadde været vasket, og kongen sa, at han skulde ha den ene. Maane kom til ham (kongen) øster ved landsenden (490), og var da kommet fra Rom, og var stavkarl; han gik ind i stuen, der hvor kongen sat med sit følge, og han var ikke vakker da, Maane, skaldet og mager og næsten klædeløs, men dog forstod han at tiltale kongen paa en sømmelig maate. Kongen spurte, hvem han var; han sa, at han het Maane, var en islænding og netop kommen søndenfra Rom. Kongen sa: «Du er vel en lærd mand du, Himmellegeme; sit ned og kvæd!» Han kvad siden utfærdsdraapaen (491), som Haldor Skvaldre digtet om Sigurd Jorsalafarer, kong Magnus’s morfar; digtet blev mottat med meget bifald, det tyktes ogsaa vel fremført. Men i stuen var det to gjøglere, som lot smaa hunder hoppe over høie stænger for de fornemme mænd, og de hoppet høiere, jo fornemmere mændene var. Kongen sa: «Maane, finder du, at lekerne ikke ser venlig til dig? Digt nu en vise om dem, og det kan være, at det kan bli dig til god nytte.» Da kvad Maane:

Slu fant farer med gige (492)
(fanteri er her inde)
og fløiter, mandens later
løierlige mig tykkes.
Han over stav lar løpe
(latterlig er det at skue)
fremfor folk en rød bikje.
Før bort fort det vrøvlet!

Og fremdeles kvad han:

Gigelaat, mens de griper
gangene paa fløiten.
Stort et fjolleri fører
frem de leikerer bleike.
Se, som han øinene
snur rundt, mens han blaaser!
Se den usles opblaaste,
utspilte kjæft og kinder!

Derover blev det da stor latter, og hirdmændene slog ring om disse gjøglere og kvad visen, men altid oftest den linje: «Kjæft og opblaaste kinder.» Gjøglerne syntes næsten, de var kommet i ild, og kom sig i en fart ut av stuen; men kongen tok Maane til sig, og han var siden i hans følge til Bergen.

86. Da Magnus og hans mænd fór nordefter, laa de to og tre nætter i samme havn. Kong Magnus hadde med sig hele sin bedste hær; de var nu lystige og glade. De laa to nætter i Karmsund; da fik de sande tidender om kong Sverres færd; ti de byrdinger (493), som var kommet fra Bergen, seilte hver dag forbi dem. Efter dette sendte kongen Eiliv Orre, søn av Klement av Gravdal (494), til Bergen for at speide; han fór avsted tirsdags nat (495) og kom tilbake om onsdagen og sa, at birkebeinerne var i byen med 3 skibe og at Svina-Peter var formand for dem. Kong Magnus bød sine mænd at kaste av tjeldene saa fort som mulig og gjøre sig rede til at fare; han sa, at birkebeinerne var i byen, «og de vil visst gjerne ha omgangsdrikke med eder; men de synes nok, at det nu er eders tur til at skjænke for dem.» Da hærmændene hørte dette, blev de alle glade. De vendte sig nu til skibene, enhver som kunde, og drog derpaa sine seil op og rodde tillike under seilingen; veiret var vaatt, vinden tverspaa og ikke sterk. Kong Magnus hadde «Skjeggen» (496) men Orm kongsbror «Skjoldmøen» (497). Nikolas Kuvung hadde «Erkesuden» (498), som erkebiskopen hadde git ham, en tyvesesse. Munan Gautssøn hadde «Renen» (499). Gjestene hadde «det store fløi» (500), et østfareskib (501). Paa Munans skib brast masten; det kom en mand i veien for den, og han fik straks sin bane derav. Da tok veiret paa at vokse. Toralde Trym het en mand, som var i stavnen paa kongens skib; han sa: «Det blir vaatt nu fremme paa tiljerne, og det driver om saksene (502). Det tykkes nok frembyggerne bedst at seile mindre skarpt.» Kongen stod op og svarte: «Jeg visste ikke, at det nu skulde gjøres ild op paa tiljerne eller frem i saksene,» bad dem ikke ta rev i seilene, men heller at hale i hvert rep saa haardt de kunde. Torsdag ved midnundstid (503) seilte kongen ind paa Vaagen; de la straks til bryggerne og løp op. Birkebeinerne hadde ikke spurt noget til kong Magnus, førend han kom over dem; hver løp da der, hvor han stod, nogen til vaaben, men alle, som ikke blev slaat ihjel, løp ut av byen. Oppe i fjeldet (504) var det at se, som man saa i ildslue, da det blev rødt av skjoldene; der blev dræpt nærved 30 mænd, nogen i byen, nogen ovenfor. Heklungene drog straks klærne av dem. Kong Magnus sa, at ingen mand skulde være saa djerv, at han gravde deres lik ned, førend han kom tilbake til byen; dog sømmet det sig bedre, sa han, at de blev liggende der til føde for hunder og ravner. Efter denne tidende lot kongen blaase til ting og talte selv: «Her i denne by, som vi nu er kommet til, venter vi os støtte og hjælp av bymændene; saa har I gjort før baade imot mig og imot min far. Her var stadig mit hjem dengang, da vi kunde sitte i ro; her er ogsaa mine fleste frænder og fostbrødre. Nu vil jeg først lete efter, om vi kan faa møte Sverre; men naar vi skilles ad, agter jeg mig hit til byen og tænker da at komme med fred og glæde for os alle.» Der blev da store bifaldsrop til kongens tale, og alle sa: «Gud la eder komme uskadt tilbake, herre, og vinde paa denne færd alt det, som I selv ønsker!» Kongen vendte da tilbake til skibene og lot blaase til bortseiling. Men folk sa, at det var saa mange kraaker paa kongsskibet, at hvert rep var dækket av dem, og ikke hadde folk før set slikt et under. Kong Magnus fór om kvelden (505) fra byen med hele sin flaate undtagen Gjestefløiet, det hadde kommet op i fjæren og fór om natten fra byen.

87. Kong Magnus seilte sin vei nordefter gjennem sundene og satte kursen indover Sognsjøen; de hadde da liten bør. Men da sogningene kjendte hans færd, da rodde mange paa baater ut til dem, og gik siden op i skibene til dem og slog sig i færd med kongen. De fortalte de tidender, at kong Sverre hadde sendt fra sig sin hær og alle dem, som var de haardeste, men han laa inde i Norefjord og hadde faa skibe, og hadde gjort meget ondt der. Over disse tidender blev mange mænd glade og sa, at nu vilde det vel ende saa, som det skulde, at Gud vilde, at denne ufredsflok skulde styrtes, som hadde gjort saa meget ondt i Norge, at det sent kunde bøtes. Ivar Elda het en gjæv mand, som bodde paa Syrstrand (506); han sat ved matbordet, da kong Magnus’s seiling blev set. Han stod straks op og gik i en baat, rodde ut til flaaten og gik ombord paa kongsskibet. Kongen tok vel imot ham, og Ivar fór med ham. Kong Magnus seilte indefter indtil der, hvor fjorden deler sig, og styrte da ind i Norefjorden. Han hadde 26 skibe, de fleste store og vel rustet baade med mænd og vaaben.

88. Nu er at fortælle om kong Sverre, at fredagen, efterat han hadde brændt i Sogndal, laa han ved Hagastrondi ved et sted, som heter Fimreite, og fik sig mat ved nonstid; han hadde tolv skibe der, men to laa efter inde i Sogndal. Men da mændene hadde spist en stund, hørte kongen, at vagtmændene, som var like overfor kongsskibet ved utsigtsvarden (507), talte og sa, at de saa mange skibe seile ind efter Sognsjøen; det var stundom at se seks eller syv, men naar de drev mere fra hinanden, og skibene fór mere spredt, da saa de ti eller tolv eller endda nogen flere. Vagtmændene talte sig imellem om, hvad for skibe dette vel kunde være; nogen sa, at det maatte være færger, og at sogningene vel hadde seilt sammen nordover fra Bergen, men nogen sa, at det syntes likere til langskibsseil. Men da kongen hørte denne tale, stod han op fra bordet og gik op paa land og dit til vagtmændene; folk ute fra skibene drev da ogsaa til ham, og enhver sa sin mening om, hvad for skibe det kunde være. Kongen stod en stund og saa utover og sa saa: «Ikke kan det dølges, at her er ufred, dette er visselig langskibsseil.» Kongen lot straks sin lursvend kalde og lot blaase alle mand til landgang, og da hele hæren var kommet av skibene, da tok kongen til orde og talte saaledes: «Endda kan det gaa med os birkebeiner, at det blir som før, at vi faar stræv foran os, ti det synes mig, som om det ikke kan dølges, at kong Magnus snart vil komme for at se til os. Det er kjendt for eder alle, at meget av vor hær er faret bort, en del syd til Bergen — og Gud raade nu for, hvad erende de har hat der denne gang —, men en del ind til kaupangen for at brænde der; den styrke kommer os ikke til hjælp. Nu venter jeg, hvis vi bier her paa kong Magnus, at om end vore hære har været ujevne i folkemon, naar vi har hat strid, da synes det mig dog likest, at vi nok aldrig har hat at kjæmpe imot saa stor overmagt som nu. Jeg vil, at vi nu skal gjøre vort raad, om vi skal yde motstand med den hær, som vi nu har, eller om det synes eder bedre at forlate skibene og gaa paa land. Det tør vel hænde, at vi ikke har gjort os godvenner med dem, som bor her i Sogn, og da er det let at se, at det vil gaa slik, at kong Magnus og hans hær vil fare efter os, og med dem hele landsmugen, hvor vi end farer. Det er ogsaa sandt at sige, at saa meget stræv og møie, som jeg hadde, inden jeg fik disse skibe, tykkes det mig likest, at om jeg mister dem nu, vil jeg ikke oftere prøve at faa skibe i Norge, og da vil hver faa at sørge for sig selv. Nu vil jeg ikke med egenraadighet lede eder imot saa stor overmagt, hvis alle synes at se, at det ikke kan nytte, men ikke vil jeg ræddes eller ta et andet raad, hvis høvdingene og andre hærmænd kunde synes, at det var nogen mulighet for at gjøre motstand.» Og da kongen endte sin tale, tyktes mændene at skjønne, hvad han ønsket, og alle fandt det bedst at gi sit bifald til, hvad de saa var hans vilje, men ikke syntes de at ha haab. Alle svarte nu næsten paa én gang og ropte, at de vilde for visst kjæmpe og aldrig lægge sig paa flugt uprøvet; det var ingen fare, sa de, de hadde jevnlig kjæmpet imot stor folkemon, og dog vundet seier. Da svarte kongen: «Nu har I valgt det, som jeg har mest lyst til, og nu kan jeg sige eder det, — og strid derfor saa meget bedre og mandigere, som I nu vil sætte kongen i Hel (508).» Dette ord gav mange mænd meget at tænke paa, om hvilken av de to konger det skulde være. Efter dette sa kong Sverre, at mændene skulde kaste av sig tjeldene og ro ind langs land: «men en skute skal ro av alle kræfter ind til Sogndal efter vore folk og bede dem komme imot os, men vi skal ro imot dem. Paa hvert skib skal én mand i hvert halvrum sitte ved aaren, men den anden skal ro med baat ind til land og føre sten ut, den tredie og alle de andre, som er løse, skal gjøre sig rede og sætte viggyrdler (509) op paa skibene sine. Saa blev nu gjort, som kongen bød, de tok da spikerne, som kongen hadde git dem (510), og fæstet løkker av hvalrosrep overalt indentil paa skibsbordene, satte støttestaver deri og fæstet viggyrdlerne derved. Alle var nu i fuldt arbeide, og det var let at se paa birkebeinerne, at de var vante til slikt. Men da de paa skuten rodde indover, møtte de sine kamerater, som rodde utover, og fortalte dem om dette rygte; men de, som var paa langskibene, tok fat, slog aarene i vandet og rodde som ivrigst, og da de søkte imot hæren, kappedes de saa meget, at de rodde saa nær, at de brøt aarene istykker for hverandre. Da sa kongen: «Vi har andet at gjøre nu, end at I skal lamme roningen for hverandre,» og bød dem snu mot land og bie der paa kong Magnus. Da blev ogsaa sten flyttet ut, som de vilde, og skanseklædninger blev sat op paa skibene. Da sa kongen, at man skulde føre agtertaugene iland paa alle skibene, men vende fremstavnene ut og lægge aarene rede til roning. Kongeskibet laa ytterst ved stranden. Siden sa kongen, at mændene skulde væbne sig og fordele sig i rummene, — og saa blev gjort. Kong Sverre gik op i land og bort til en liten bæk (511); der lot kongen gi sig haandlaug og lot sine klær børste, som om han skulde gaa til gjestebud; kongen hadde brune klær. Efter det gik han ned paa berget, hvor hans skib laa nedenunder, og talte da endnu nogen ord og tok om skibsstavnen, men hans mænd tok hans hænder fra, ti tjæren var ikke tør paa branden (512). Da sa kongen: «Ikke vil vi tenge vore skibe sammen; hvis det skal nytte, vil vi nyde godt av, at vi har høie skibsborder og skarpt og stridsøvet folk; men én utvei eier vi, hvis vi vil beholde livet, at stige over hoderne paa vore uvenner, ti det nytter os hverken at flygte eller bede om fred. Hold vel paa eders vaaben og kast dem ikke overbord til unytte; dæk eder først. Hver vogte den anden, men Gud os alle!» Siden bød han dem at sætte merket op. Det gik en liten fjeldknat frem utenfor nær deres skibe, og derfor kunde de ikke se ut fjorden. Han lot da en skute ro ut for at se efter kong Magnus’s hær; men da de hadde rodd faa aaretak fra land, da rodde de kraftig agterover og sa, at der fór da flaaten efter dem. Det blev da straks blaast, og birkebeinerne tok til at ro alle skibene ut imot og ropte straks hærrop. Tord Finngeirsbror styrte Mariasuden.

89. Kong Magnus søkte nu ind i fjorden efter birkebeinerne, og da de visste, at det kun var kort mellem dem, firte de seilene ned og lot skibene drive for mastene og holdt dem fast sammen; da var ogsaa heklungene hærklædd og rede til kamp. Da tok kong Magnus til orde og talte: «Disse store kjøbmandsskibe (513), som vi har, paa dem kan der kun litet roes; dem skal man tenge mellem mit og Orms skibe, og vi skal flytte os frem imot det store skibet (514) og fæste os sammen med det, og det skulde jeg ønske, at de ikke blev løst fra hverandre, førend enten det eller vore skibe var ryddet. Jeg vet, at det vil være efter mange mænds ord og sind, om det blev en slik avgjørelse, at jeg og Sverre ikke trængte til oftere begge at kræve denne leding og dette stræv. Og vel var det at bede Gud om, at saa hændte, og nær er det ved baade mit ønske og min anelse. Jeg var fem vintre gammel, da høvdingene og dette landefolk gav mig kongsnavn, men syv vintre, da legaten fra Romaborg og erkebiskop Øystein og med dem alle lydbiskoper i dette land vidde mig til konge. Jeg var da saa barnslig, at jeg hverken kunde raa for ord eller ed, og bedre tyktes det mig da at være i lek med andre gutter end at sitte mellem høvdinger; ikke længtet jeg efter kongedømmet, og liten glæde og hygge har jeg hat indenlands. Nu er jeg otte og tyve aar gammel, og i de otte, som nu sidst har været, har mit styre været til skade baade for mig og for alle folk her i landet; men den almægtige Gud lønne mine mænd og høvdingene og hele almuen for den kjærlige støtte, som de har ydet mig i mange prøvelser. Men ikke trænger jeg at lægge til mange ord til at egge eder; alle kan nu se, hvor nødvendig det er, at hver kjæmper saa mandig, han kan. Nu er det ogsaa leilighet nok dertil, ti ikke skorter det os paa hærstyrke, og Gud være lovet for det, ti hvor vi har kommet ved land, har folk strømmet til os. Men Sverre har nu spredt sin hær hit og dit, saa at han nu bare har faa folk tilbake, og de er nu stængt inde i fjorden foran os som sauer i kvi. Gud gi, at dette møte maa ende slik, at vi siden kan ha fred og ro for vore uvenner, hvad enten vi da er levende eller døde!» Det blev store bifaldsrop til hans tale, og alle sa: «Gud velsigne dig for dine ord, konge, og la dig styrte dine uvenner!» Da sa Orm kongsbror: «Det skulde være mit raad, herre, at vi la først imot de mindre skibe; der vil det bli liten motstand; men det store skibet tænker jeg vil bli os vanskelig at vinde, saalænge de har folkestyrke fra de andre skibe til at hjælpe sig.» Kongen svarte: «Mig tykkes det, som om alle skibene er vundet, naar det store skibet er vundet.» Det blev nu gjort saa, som kongen bød; de fire skibe, som var størst, blev tenget sammen, og kongsskibet laa nærmest sydstranden.

90. Asbjørn Jonssøn la sit skib frem ved siden av Orms skib og lot det tenge sammen med det. Da talte Asbjørn: «Nu er den dag kommet, som vi alle har længtet efter, at Sverre og birkebeinerne er jaget foran os som sauer i kvi, og nu er det ende med alle hans knep og kunster; ti nu vil han svigte ham og birkebeinerne, som han har tat alle sine raad fra, men det er fanden, som han tror paa, og som er vant til at gjøre saa med alle sine venner, at han gir dem fremgang en stund, men svigter dem ved deres livs endedage. Sverre er nu raadløs; han sendte fra sig Svina-Peter syd til Bergen, og der hadde de lykke med sit erende. Ind i Sogn er de sendt, som er de værste av dem, de fandens lemmer, gjestene, og han, som har gjort mest ondt av dem, torpersønnen Ulv av Lauvnes. Sverre har fremdeles øket sine onde gjerninger og sit hærverk, nu han med ild har ødet et kristent land, og det var det eneste onde, som han hittil har latt ugjort, saa visst som han nu skal undgjælde for det. La os nu søke imot birkebeinerne, to eller tre imot en, om det falder lettere. La os hugge store hugg imot alt, som vender sig imot, og ikke agte paa, hvor det rammer, ti det er ikke saa nøie, naar en skal dele ut mat til hunder og ravner. La sogndølene sørge for deres sjæle!» Der blev store bifaldsrop til hans tale, alle sa, at det var vel talt. Efter dette tenget de skibene sammen, fire eller fem for sig, og det blev rodd utenbords paa de ytterste, og de drev sammen ind efter fjorden jevnsides, idet de fór nær sydsiden av landet. Kong Magnus hadde en tvefarvet kjortel, halvt av rød skarlagen (515) og halvt hvit; og Magnus Mange (516), søn av Eirik Stagbrell, hadde kjortel av samme farver og stof. Kongen hadde et sverd, som het Fiskeryg og blev sagt at være det bedste sverd.

91. Nu skal vi fortælle om nogen hændelser, som skedde i møtet mellem disse to konger. Vi maa da ta fat paa det, som vi forut vendte os fra, at birkebeinerne rodde ut fra land, og at de saa, at kong Magnus’s flaate løp imot dem; og desuten, at saa var det foran denne flaate at se paa sjøen, som naar det falder stort regn i stille veir. Denne skur gik snart over, det var pileregnen; og da trængtes skjoldene. Mariasuden svang i en lang krok, da de skulde snu den; før den var snudd fuldt imot, løp skibene sammen. Kong Magnus’s skibe kom frem paa baugen av Mariasuden og støtte mot bredsiden av den, men forstavnene av kong Magnus’s skibe vendte imot; Skjeggen laa ved det forreste øserum, men derefter det ene efter det andet, som de hadde rum til. Det kom da til en haard og stor kamp der; kong Magnus’s mænd var meget hidsige, men birkebeinerne dækket sig mere imot dem; og begge flaaterne drev sammen indover langs stranden og næsten til land. Det gik i førstningen ugreit for birkebeinerne med at lægge til; Mariasuden kom mellem kong Magnus’s skibe og landet. Da løp Sverre ned i en baat, og en mand med ham, og rodde til Eirik kongssøns skib og ropte paa dem og sa, at de fór ilde og udjervt; han bød dem ro ut omkring det store skibet og lægge til der, hvor de mindre skibe var, og friste, hvad de kunde faa vundet der. Kongen rodde mellem skibene, egget sine mænd og sa dem, hvor de skulde lægge til; birkebeinerne rettet sig vel efter kongens ord og la djervt frem og gjorde da en haard rid, og en likesaa haard mottok de av de andre. Da lot begge flokker alt gaa, hvad de hadde av vaaben. Kongen rodde derefter tilbake til sit skib. Da traf en pil i baatstavnen over kongens hode, og straks efter en anden i bordet foran hans knær. Kongen sat og rørte ikke en mine, men han, som fulgte ham, sa: «Et farlig skud, herre.» Kongen svarte: «Det kommer nær, naar Gud vil.» Da saa kongen, at det regnet saa tykt med vaaben og sten over Mariasuden, at han ikke kunde gaa ombord paa sit skib, han rodde da bort og til land. Munan Gautssøn og hans mænd la ogsaa sit skib til land; de løp op og førte store stener ut paa Mariasuden over hele forrummet og frem til øserummet, saa at de fik stor skade, som holdt til der. Frembyggerne kom mest ut for heklungenes anfald og vaabenbyrden; de talte da sig imellem om, at forrumsmændene (517) nu ogsaa burde lønne kongen for mjøden eller de fagre kjortelkiær. Da ropte bakstavnsmændene til dem paa styrbord, at de skulde ro frem; de gjorde saa og drog skibet frem, saa at Skjeggen nu laa ved det agtre øserum; da hadde alle bakbordsmændene og forrumsmændene nok at gjøre; ti da laa 14 skibe paa bakbord av Mariasuden. Heklungene lot da gaa baade piler og spyd og hardstener (518), som de hadde ført med sig østen fra Skien (519), og det blev den største mandefare. De kastet ogsaa haandsakser (520) og paalstaver (521), men ikke kom de saa nær, at de kunde komme til med hugg. Birkebeinerne dækket sig og kunde ikke faa gjort mere, og dog faldt mange, men næsten alle var saaret av vaaben og stener. Og saa trætte og forslaatte var de, at nogen, som enten hadde faa eller ingen saar, var døde av anstrengelse. Men heklungene ventet med at entre, fordi det var vanskelig for dem at komme til, da de maatte søke frem over stavnen av sine egne skibe; men hvis de hadde ligget side om side, da vilde den ene av partene meget før ha gaat op.

92. Nu vil det tykkes dem, som lytter til dette frasagn, som om det ikke er rimelig, som fortælles om utgangen paa dette slag; men dog skal vi opregne det, som foruten lykken mest bidrog til, at seieren vendte sig til den side, hvor det tyktes mindre rimelig. Eirik kongssøn og de 13 skibe, som fór løse, rodde ut om det store skib, saaledes som før er sagt, og vendte sig mot de 14 av heklungenes skibe, som fór ytterst og ikke hadde lagt mot Mariasuden; de var alle de mindste av kong Magnus’s skibe. Det blev der den haardeste strid; birkebeinerne hadde der større skibe og flere folk og søkte frem fast og mandig. Heklungene gjorde haard motstand og kjæmpet saa kraftig, at ingen mand tyktes at vite, om det først vilde komme til en avgjørelse der med dem, eller om det store skibet først vilde bli ryddet. Det var en mængde baater der, som sogningene hadde, og de laa i skudmaal imot birkebeinerne og skjøt paa dem. Eirik kongssøn la sit skib langskibs med det skib, som laa ytterst av dem, som var tenget sammen, og han hadde der meget høiere skibsbord. Der blev det en skarp strid; heklungene gjorde djerv motstand. Men da huggkampen hadde varet en stund, blev heklungene overmandet, nogen faldt, men nogen opgav halvrummene. Birkebeinerne gav sig da til at entre. Benedikt Hoved het en mand, som bar Eirik kongssøns merke; han gik først op, og med ham stavnboerne. Men da heklungene saa det, søkte de haardt imot dem og dræpte Benedikt og endnu flere, som hadde gaat op, men drev alle ned. Kongssønnen egget da sine mænd til at gaa op anden gang, og de gjorde nu paany et haardt angrep og fik tat merket; de gik da saaledes frem, at heklungene vek tilbake og løp op paa det skib, som laa nærmest dem; men birkebeinerne søkte fast efter dem. Det gik da saa, som det stadig gaar, naar rædsel eller flugt kommer paa mænd i et slag, at sjelden er flygtende mænd gode at stanse, om de end er raske under motstand. Nu blev motstanden mindre her end paa det første skibet, og alle løp av det og op paa det skibet, som var nærmest, og saa fra det ene til det andre; men birkebeinerne løp efter dem med rop og skrik og eggen. de hug ned og dræpte alt, som kom ut for dem. Men da mængden av flygtningene styrtet sig ind paa storskibene, da løp mændene i sjøen fra kongsskibet, ti det laa nærmest land; men de tre andre skibe, som var størst, sank under mandemængden; det var Orms skib og Asbjørns skib og Gjestefløiet.

93. Kong Sverre var paa land, og da han saa disse tidender, gik han ned til baaten, og med ham Peter, søn av Roe biskop (522). Da rodde det en skute mot dem utenfra, og folkene vilde lande. Kongen ropte til dem og sa: «Vend om igjen! Se, nu flygter de!» De gjorde nu saa, snudde om igjen og saa da de samme tidender som før; de la sig paa aarene og rodde ut efter fjorden. Peter sa til kongen: «Kjendte I disse mænd, herre, eller hvorfor talte I saa?» Kongen svarte: «Var det ikke det eneste, som var at sige, hvem de saa var? Straks efter fór kongen ut til sit skib, gik agter ut i løftingen, istemte Kyrie eleison og hilste seieren; og alle sang med ham. Kong Magnus løp overbord fra sit skib, og alle de mænd, som var paa dette skib; der druknet hele mængden av deres hær. Birkebeinerne løp op paa land og tok i fjæren imot dem, som søkte til land; derfor kom ikke nogen stor mængde av hæren paa land, men nogen skuter rodde ut efter fjorden og kom derved unda. Birkebeinerne rodde ut paa smaabaater og dræpte dem, som svømmet, men nogen gav de grid; alle de mænd fik grid, som naadde til kongen. Lendermændene og andre av kong Sverres skibsstyrere gav grid til sine frænder og venner. Der faldt disse høvdinger med kong Magnus: Harald, søn av kong Inge, Magnus Eirikssøn, som blev kaldt Mange (523), han var dattersøn av Ragnvald jarl (524); der faldt Orm kongsbror, Asbjørn Jonssøn, Ragnvald, søn av Jon Hallkelssøn (525), Paal Smaatauga (526), Lodin av Manvik (527), Olav Gunnvaldssøn, Eidride Torve, søn av Jon Kutiza (528), Ivar Elda (529), Viljalm av Torgar (530), Andreas, søn av Gudbrand Kula (531); der faldt ogsaa Ivar Steig (532), søn av Orm kongsbror, Hallstein Snaak Botolvssøn (533), kong Magnus’s frænde, Ketil Lavranssøn, Sigurd Hit (534) og Ketil Fluga (535). Der faldt efter de fleste mænds mening ikke færre end 1800 (536) mand. Det var Vitusmessedag (537) henimot aften, at dette slag tok paa; det var ved solegladstid (538), at den store flugt hændte, men ved midnatstid var alle manddrap endt, og birkebeinerne hadde da flyttet alle sine skibe i leie og tjeldet og bragt alt istand.

94. Tidlig næste morgen lot kongen blaase til husting; han stod da op og talte saa: «Gud selv skal vi love for vor seier; ti han har i dette slag meget tydeligere end før ydet os sin støtte og kraft, og ikke kan vi anderledes tilregne os denne fagre seier, end at dette er gaat efter Guds vilje og hans tilskikkelse. Nu skal vi til gjengjæld gi ham tak og løn, som det sig hør og bør: det er først at holde vor grid imot alle de mænd, som har faat grid av os. La os ogsaa hjælpe de saarede mænd og gi alle de lik, som vi kan naa, begravelse efter kristne mænds sed. Det vil jeg byde alle mine mænd, at de efter skyldighet leter efter lik langs stranden, enhver med slike redskaper og midler, som han har dertil. Det er for dem, som vil gjøre det, baade til tak for Gud og til vinding, ti alle har vel hat noget gods paa sig, men nogen meget. Nu venter jeg, at magten over dette land er kommet under mig, hvad enten vi vil styre det vel eller ilde, og det vil være tak til Gud i det, at vi nu er fredsommelige og retfærdige, og det vil mange synes, at de trænger til. Det vil jeg nu tale til eder, mine mænd, at Gud lønne eder for den kjærlige hjælp, I har ydet mig; jeg skal ogsaa lønne eder med godt og efter den bedste evne, jeg har dertil. Godt er det nu at vite, at de eiendommer og alt det gods, som disse guldhalsene har hat, som ligger her langs stranden, det skal I nu ha, og dertil de bedste giftermaal, som til er i landet, og slike navnebøter (539) som I selv liker; ti det er store ting I har utrettet i denne kamp, men det er noget, som vi iforveien har mer end nok av, og det er avindsmænd, og dem skal vi vogte os vel imot, men Gud vogte os alle!» Til denne tale blev der store og gode tilrop, og mændene takket kongen vel for hans ord.

95. Efter dette lot kongen ro alle skibene indover langs stranden og la til land der, hvor det var ventelig, at ikke liklugten fra de faldne skulde kjendes, og laa der en tid. Da kom sogndølene og kaupangsmændene (540) til ham og forliktes med ham, og da talte de ikke et ord imot hans vilje og bandt det med eder. Der kom det frem, som sagt er: at mangen kysser den haand, som han gjerne saa var av. Kongen paala dem og de andre bønder at faa likene i jorden; han gav ogsaa hver mand lov til at stelle saa vel om sine frænders og venners lik, som han selv vilde. Det fór da hver dag mange mænd, baade kongsmænd og bønder, paa baater for at lete efter likene, og de drog op mange lik. En dag fandtes Orm kongsbrors lik; siden tok hans venner det og bragte det syd til Bergen; da tok vikværingene det og flyttet det øster til Oslo, og han er lagt i stenvæggen i Hallvardskirken nær kong Inge, sin bror, og kong Sigurd Jorsalafarer. Den anden søndag efter (541), da det led ut paa kvelden, fór mange mænd paa baater for at lete efter likene; kongen rodde ogsaa ut til dem paa en liten skute. Ljot Haraldssøn het en mand. som var i en baat, og to mænd med ham, Arne Gudmundssøn og Jon Koll. Da sa kongen til dem: «Sitter I her fast i fisket, eller hvorledes gaar det med fangsten?» I det samme drog de et lik op. Kongen sa: «En dyrebar fangst drog I der til baatkanten, og I har stor lykke med eder i dette.» Ljot svarte: «Ja. det har bitt godt, herre, hvis dette er kong Magnus’s lik.» Kongen sa: «Dette er kong Magnus’s lik.» De skjøt et skjold under liket og løftet det op i den skute, som kongen var i. Siden rodde de ind til land, liket blev baaret op, og mændene gik da til for at gjenkjende det; liket var let kjendelig, ti det hadde ikke forandret sit utseende, rødmen var ikke veket fra kindene, og liket var ikke stivnet.

96. Mandagen efter (542) blev en kiste gjort istand, og før kongens lik var svøpt i duker, lot kongen alle de mænd gaa til, som forut hadde været kong Magnus’s mænd, og bad dem gjenkjende liket og siden bære vidne derom, hvis vikværingene bragte det ut, at kong Magnus levde, og de derved reiste nogen ildgjerningsflok; «det kom ikke av nogen haardhet imot dem,» sa han. Siden gik de til liket, og næsten ingen av dem, som gik til det, kunde holde taarerne tilbake; de kysset liket og gik siden bort. Kong Magnus’s lik blev svøpt i duk og siden lagt i kiste, og kongen lot det flytte syd til Bergen. Mange stormænds lik var forut fundet. Straks efter gjorde kongen sig rede til at dra bort; sogndølene betalte ham da 15 mark guld. Derefter fór kong Sverre syd til Bergen. Disse tidender var forut kommet dit, og dette skedde først paa følgende maate. Lørdagen næst efter slaget (543), da det led paa dagen, kom et skib til byen og la til ute ved kongsgaarden. Det var prydet med skjolder fra stavn til stavn og vel bemandet; nogen mente, at det kunde være kong Magnus. De gik iland, og straks efter blev det blaast til møte og sagt, at Svina-Peter vil ha ting. Hele byalmuen kom da dit, og Peter stod op og talte: «Her gaar det, som sagt er: «ofte kommer det samme svin i akeren.» Jeg heter ogsaa Svina-Peter, og det er kort at mindes tilbake, at vi blev kjørt ut av denne byen, og det noksaa haanlig, men nu er vi atter kommet tilbake. Store tidender har vi at sige eder: Kong Magnus, Harald Ingessøn, Orm kongsbror, Asbjørn Jonssøn og mange andre lendermænd er faldt; men nu er kong Sverre ventendes til byen, naar han kommer fra Sogn, og han bad om, at I vilde ta sømmelig imot ham, som hans værdighet kræver. Men hvad kommer det av, at alle mænd hænger ned med hodet eller holder klær for ansigtet? Det vet Gud, at aldrig før saa jeg mænd bære sig saa underlig som her. Men det kan jeg sige eder med sandhet, at om I bærer eder aldrig saa ilde, snøktegraater eller sørger, saa er kong Magnus like fuldt død med hele sin hær, og nu vil det være mere passende, at I for at hædre dem lar ringe eller synge for deres sjæle eller gir gods til de fattige eller til prester for at holde bønner. Ikke nytter det nu for eder at tyte eller tutre han Sverre fra kongedømmet. Bøiet har han nu halsene paa større storbukker end I er, bønder og kjøbmænd; ti kjøbmanden og bonden kvier sig, den ene for sig og sit gods, den anden for vind og for væte. Jeg vil gi eder et godt raad: La kong Magnus ligge saa, som han har redet for sig, og ta nu imot kong Sverre, som Gud har sendt eder; da har I en høvding, som er retfærdig og vis, mild og maalsnild, forsonlig og fredsommelig, en herlig seiervinder og dygtig til landevern og alt landstyre. Borte er nu den Sverre, som fór med hærfærd til mange kjøpstæder, og borte er nu de samme birkebeiner, som sværmet om her i byen og sopte med urene hænder om i eders gjemmer; men her vil nu sammen med vor konge komme spake og stilfærdige hirdmænd, som skal være laas og nøkkel for denne og andre kjøpstæders fred og frelse. La nu bedragere, falsknere og drottensvikere fare bort, men bli nu hulde og tro og tjenstvillige imot eders konge! La ogsaa, naar kongen kommer til byen, alle de mænd fare bort, som er dømt for svikeraad imot kongen eller hans mænd og ikke siden har gaat til forlik! Eller ogsaa maa de passe sig for de krigsmænd, som render rundt. Ti disse mænd ser ikke folk længe i øinene, og deres vaaben skjønner sig ikke paa gamle ætter. Kongen selv byder grid og forlik til alle mænd, som kommer til ham, og for det sammes skyld vil Gud og alle Guds hellige mænd glæde ham og lede ham til fred.»

97. Kong Sverre seilte med fager bør til Bergen. Da de seilte ind til byen, sa kongen, at de skulde indrette færden saaledes, at deres hær kunde synes bymændene saa stor som mulig, hvad enten de syntes det var godt eller ilde. Og saa gjorde de. Men da kongen kom til byen, blev det ringt imot ham over hele byen, og der blev gaat procession imot ham; folk tok vel imot ham, og kongen dvælte der en tid. Kong Magnus’s lik blev baaret til graven, og han blev jordet i Kristkirken utenfor koret fremfor stenvæggen paa den søndre side. Kong Sverre og biskop Paal og alle folk, som var i byen, stod over hans grav. Og inden kongens lik blev lagt i stenkisten, kaldte kong Sverre mænd til for at gjenkjende liket, at de ikke siden skulde sige, at denne Magnus kjæmpet imot ham. Nu gik mange til og saa liket og skiltes graatende fra det, og en av kong Magnus’s gjester kysset liket og fældte taarer derved. Kong Sverre saa efter ham og sa: «Sent tænker jeg, en kan tro slike mænd.» Det blev talt fagre ord der over hans grav. Nikolas Sultan, kong Sverres morbror, talte, han var den maalsnildeste mand. Kongen holdt ogsaa en lang tale og begyndte saaledes: «Vi staar nu ved graven til denne mand, som var god og elsket av sine venner og frænder, skjønt han og jeg som frænder ikke hadde lykke til at være enige os imellem. Haard var han mot mig og mine mænd, men Gud tilgi ham nu alt det, han har feilet i; ti han var en sømmelig høvding i mange stykker og prydet med kongelig æt.» Kongen talte mange fagre ord, ti det skortet ham hverken paa ord eller snildhet til at vende talen derhen, hvor han helst vilde. Kongen lot omhyggelig stelle om kong Magnus’s leie, lot gjøre en grind utenom gravstenen og brede et teppe over. Kong Magnus hviler i den samme kirke, som han var viet i.

98. Kong Magnus var baade vennesæl og elsket av landsfolket; han hadde mest støtte hos vikværingene. Det var et merke paa, hvor vennesæl han var, at saa skadelig som det blev at følge ham, saa skortet det ham dog aldrig paa folk, som fulgte ham, saa længe han levde; og det viste sig siden, at de hadde godt for at faa hærstyrke, som sa sig at være hans avkom, saaledes som fremdeles vil bli sagt senere. Og vi tror, at det kom mest derav, at alle folk i landet var saa glade i alt avkom av kong Sigurd Jorsalafarer eller av kong Øystein, hans bror, men de nærte hat imot Harald Gilles æt og vilde ødelægge den; de sa, at det var den værste sending, som var kommet til landet, da han kom. Kong Magnus var nedladende og glad; han hadde i mangt unge mænds sed, han var en stor drikkemand og kvindekjær; han likte at leke og at være omfram alle mænd i legemsfærdighet. Han var en noksaa sterk mand, gavmild og gav store gaver; han var ogsaa veltalende. Alle slike egenskaper syntes folk godt om. Han var ogsaa den vaabendjerveste mand, satte pris paa stas og prægtige klær; han var høi av vekst og velvoksen, smal om livet, hadde sterke og fagre lemmer; han var i det hele en vakker mand av aasyn, undtagen at han hadde en noget styg mund.

99. Kong Sverre lot blaase til møte med hele byfolket ute paa Holmen i Kristkirkegaarden (544) og holdt ting der. Haavard jarlssøn (545) stod først op og talte paa kongens vegne; han sa, hvad skyldighet de hadde til at ta vel og sømmelig imot kongen, «eftersom han kan gi os mange ting til vor hæder; det vilde da ogsaa være godt og passende, at han var os til trøst og vern, som det sømmer sig for ham, men at vi ydet ham paalidelig og fuldtro hjælp og alt det, som han med rette bør faa av os. I kan nu se, hvad han har kostet paa, før han naaade sit rike, og har taalt derfor baade møie og vanskeligheter og vaaget baade sit eget og mange andre gode drenges og gjæve mænds liv; men Gud har nu frelst ham av mangen livsfare, som I nu vel har spurt for sandt. Nu er det det eneste fornuftige, som er at gjøre for alle, at gjøre vel imot kongen, om de end forut har staat ham imot; han vil ogsaa øve miskundhet imot alle dem, som vil tjene ham uten svik. Tænk nu paa, hvem det gaar bedst, dem som vil bøie sig til hans venskap, eller dem, som vil sætte sig imot hans vilje. Gjør nu, som Gud lærer eder, og vender eders sak til en god ende.» Efter dette stod kongen selv op og saa sig længe om og tok sent til at tale, og begyndte saaledes: «De ord vil vi gaa ut ifra, som salme-skalden talte: Miserere mei, deus, quoniam conculcavit me homo, tota die expugnans tribulavit me! Det er utlagt: «Hav miskundhet med mig, Gud, ti manden traadte mig under føtter og kjæmpet hele dagen imot mig og pinte mig (546).» Dette spaasagn, som blev spaadd for mange levealdre siden, er nu opfyldt i vore dage, da min frænde kong Magnus kjæmpet imot mig og vilde ødelægge mit liv; men Gud løste mig nu som før og tildelte mig hans rike. Intet har til alle tider været Gud saa forhatt som overmodige mænd; dem har han ogsaa revset haardest. Først, da han drev fra sig den engel, som vilde jevne sig med ham; det blev ham gjengjældt saaledes, at han blev til den værste djævel. Siden, da vor første frænde Adam gjorde imot Guds vilje, blev han drevet ut fra Paradis hit i denne verden og denne nød. Og da rikerne opstod og Farao undertrykte Guds love og folk, da kom de 10 undre over landet, slike som det aldrig har været make til i verden. Saa var det ogsaa, da kong Saul satte sig op imot Gud; da flakket han siden om besat av den urene aand, og om vi end opregner bare dette, saa har det altid gaat slik for sig i verden. Nu kan det vel være, at vor tale tykkes eder at komme nærmere mot vore enemerker. Saa har det ogsaa gaat for sig her i landet, at de har reist sig op, som ikke var av kongsætten, slike som Erling jarl var, søn av Kyrpinge-Orm (547). Han lot gi sig jarlsnavn, men sin søn kongsnavn. Siden slog de ned alle kongsætter, og ingen maatte kalde sig av kongsætten, ellers skulde han dræpes. De hadde hos sig de bedste raadgivere, som var i landet, og tok under sig hele riket til de konger, som var ætbaarne til det, indtil Gud sendte utenfra utskjærene en liten og laag mand for at styrte deres overmot, og denne manden var jeg. Ikke tok vi det av os selv, men Gud viste, hvor litet det kostet ham at styrte deres overmot. Det gaar. som sagt er, at saart biter sulten lus. Ikke var kong Magnus og Erling jarl uten skyld imot os, som disse folk siger, at vi gik imot dem med urette. Vi har ikke saa kort hukommelse, at vi ikke mindes, hvad som var gjort av dem imot os. Først det, at bergensmændene dræpte kong Sigurd, min far, som var ætbaaren til dette land. Men siden reiste de en flok med Erling jarl imot kong Haakon, min bror, og fældte ham; siden tok Erling mine brødre og fæstet den ene op som en kraakeunge, men den anden blev halshugget, og dette samme, som jeg nu nævnte, kan vi sent glemme. Og stadig har det været slik, at saa stor tvang har ligget paa os, at vi hadde meget større lyst til at gaa fra det hele, hvis vi ikke syntes synd i vort folk, eller de andre styrte over det, som de ikke var født til. Nu er det gjort frit, men dog gjengjælder I det med et fiendskap, som en sjelden har hørt make til. Dette siger nogen: «Sverre er seiersæl, Sverre er forstandig.» Da blir det svart: «Hvad underlig er det? Meget har han gjort for at vinde det, git sig til fanden.» Somme siger, at jeg er djævelen selv, kommet fra helvede, og han skulde da være sluppet løs og være blit til mig. Tænk da paa eder selv, hvem I da er, naar I siger, at Gud har løst djævelen, og jeg er ham. Hvad er I da andet end djævelens træler, hvis I tjener ham, og saa meget ulykkeligere end alle andre folk i verden, at I skal tjene ham nu, men siden brænde med ham i den anden verden. Er det ikke urimelig fjollet at sige slikt om hvem det saa er og især om kongen sin, at han skulde ha git sig til djævelen? Da vilde Sverre være en daare, om han vilde ofre saa meget for at vinde dette usle riket, som ikke til nogen tid er i ro og likevel ikke var noget værd, om det stod med fred, men til gjengjæld vilde miste sin sjæl og al sjælehjælp. Saa synes det mig, som om her alle vandrer sammen, kalver og ulver; det kan være, at I synes, at mit saald er storhullet. Mangen bøier sig nu for den haand, som han gjerne vilde var av; han kalder nu den en frænde, som han nylig kaldte fiende. Det tror jeg, at hvis jeg her nu kunde se hver mands hug, som er kommet hit, og hvis det stod et horn ut av panden paa hver den, som tænker ilde om mig, da vilde mangen en gaa her med knuter i panden. Det siger ogsaa barnet, naar det gaar ned til sjøen og har en sten i haanden og kaster den ned i stenene: «Her skulde Sverres hode ligge under.» Slikt lærer I eders barn. Det samme siger ogsaa hver stakkars tjenestejente, naar hun gaar ut av herberget med et banketræ i haanden og slaar det mot hellen. «Her skulde Sverres hode ligge under,» siger hun. Men det kan være, at Sverre vil dø sottedød likevel. Og vit nu det, alle I kong Magnus’s mænd, som har været paa dette møte, at I skal være borte fra byen inden tre solemerker! Men alle vore venner, som har kommet hit til dette ting, ha Guds tak!»

100. Efter kong Magnus’s fald fór kong Sverre om sommeren øster til Viken og helt til landsenden og la hele landet under sig; da talte ingen imot kongens vilje. Han satte nu sine sysselmænd over hele landet. Kong Sverre var nu alene herre over hele Norge; da var det gaat 7 vintre fra den tid, da det blev git ham kongsnavn, men fem vintre siden Erling jarls fald. Kong Sverre gav da mange av sine mænd navnebøter, nogen sysler, nogen landindtægter; mange gav han ogsaa gjæve giftermaal. Han gjorde da mange, som hadde fulgt ham i kampen om landet, til høvdinger, og mange gjorde han til stormænd, som folk sa ingen æt hadde til det; de var stadig siden hans trofaste tilhængere. Kong Sverre giftet sin søster Cecilia med Baard Guttormssøn paa Rein; Ivar Silke giftet han med Skjaldvor, datter av Andres Skjaldvorssøn (548); Peter Ragna fik Ingebjorg, som Ivar Elda (549) hadde hat. Mange andre giftermaal gav han til de mænd, som hadde fulgt ham til landet, og han hævet da mange til magt og gav dem lendermandsnavn. En vinter efter kong Magnus’s fald giftet kong Sverre sig og fik Margret, datter av sveakongen Eirik Jatvardssøn den hellige (550). Kong Eirik hviler i skrin i Upsala i Svitjod, Margret var søster til Knut sveakonge (551). Kong Sverre hadde to sønner; den ældste var Sigurd, som blev kaldt Lavard, men den anden het Haakon; hans døtre het Cecilia og Ingebjorg (552).

101. En vinter efter kong Magnus’s fald [1185] hændte de tidender om høsten øster i Viken, at der reiste sig en flok, og høvding for den var en mand, som het Jon og blev kaldt søn av kong Inge Haraldsson. Til dette uraad slog mange høvdinger sig; der var Simon, søn av Alra-Kaare (553), Nikolas, søn av Bjørn Bukk (554), Andres Brasad, Jon Kutiza, Baard Saala Torbergssøn (555) og Paal i Herdsla (556). De kom ned til Tunsberg Mikaels-messedag (557), og der blev sammenkaldt Hauge-ting (558). Jon blev tat til konge der paa tinget, og hele landet blev tilsvoret ham. Jon hadde forut været munk i Hovedøen; han la der paa tinget fra sig kuvlen (559), som birkebeinerne fæstet ved ham og kaldte ham Kuvlung; de gav ham det navn istedenfor navnet «konung». Meget og vakkert folk drev til ham, alle de bedste mænds sønner i Viken; og de skaffet sig skibe og fór nord [vest] i landet, fordi birkebeinerne samlet sig i Viken og fik en stor hær; derfor søkte kuvlungene unda, saasnart de fik skibe. Birkebeinerne fór ikke efter dem, ti de hadde ikke skibe nok til det. Og saasnart kuvlungene kom ut paa Agder, da gik alt folket under dem, og derefter la de hele landet under sig, der hvor de fór; ti de hadde en stor hær. Men da kuvlungene kom ned til Tunsberg, dræpte de der Simon Skerpla, som da hadde syssel i Tunsberg; der faldt hans følge med ham, næsten 30 mand.

102. Saa gav kuvlungene sig til at fare nordover langs landet; folket gik under dem, hvor de kom, og de fik ingen motstand. De kom til Bergen og la til bryggerne, saasnart de kom. Kuvlungene la under sig hele landet nord til Stad; de sat om vinteren i borgen (560) i Bergen. Da kong Sverre kom indenfra Sogn, hadde han latt sætte op Mariasuden ute paa Holmen og lot gjøre tak over den; den kom aldrig siden paa vandet. Kuvlungene vilde sætte skibet frem, og hele byfolket blev blaast sammen dertil; skibet blev da saa rystet, at brandene brøtes sønder, og det gik dog ikke av stedet; da satte de ild paa det og brændte det op. Kuvlungene kom ind paa Bergens Vaag paa den tid av dagen, da høimesserne blev sunget i byen; de kom meget uventet. Askel Kussa hadde da syssel i byen (561) og holdt følge der; han var til messe i Stenkirken (562) og blev ikke noget var, førend kuvlungene kom i kirken med væbnet magt. Askel løp op i trappen, og derfra op i støpulen. Kuvlungene løp efter ham; da faldt en stor sten ned fra støpulen i hodet paa en av dem, og han fik straks bane derav. Da svettet den hellige rode (563), saa at det dryppet ned paa alteret. Askel og hans mænd lukket straks taarnet igjen og holdt sig der længe, indtil bymændene løste dem ut med gods. Kuvlungene dvælte længe i byen og vendte siden tilbake øster til Viken; men da det samlet sig mange folk til kuvlungene, søkte de imot birkebeinerne. Kong Sverre hadde sat Ulv av Lauvnes, Ulv Fly (564), Haavard jarlssøn, Torolv Rympel og endda flere sveitehøvdinger til at verge landet i Viken. Fra begge sider gjorde de angrep paa hinanden, saa som de kunde komme til. Kuvlungenes styrke vokste slik, at birkebeinerne flygtet fra Viken nord i landet, undtagen Ulv av Lauvnes; han holdt sig med sin flok og sa, at han ikke vilde fly.

103. Om vaaren efter paaske [1186] fór kong Sverre sydover fra Trondheim med en stor hær og kom til Bergen ved voketid (565); da var ogsaa mange kjøbmandsskibe kommet til byen, og næsten fra alle land. Tyskerne (566) hadde ført meget vin dit, saa at vin da ikke var dyrere i Bergen end øl. Det var en gang, at nogen mænd sat og drak vin, at de vilde la hente mere vin, men tyskernes svend vilde ikke hente mere vin, og det stod ikke mere mellem dem end en pot vin; de trættet, indtil nordmændene vilde gaa til og bryte boden op, men tyskerne verget sig indenfor og stak sverd ut, og mænd blev saaret. Dette spurtes over byen. Straks løp bymændene og de tyske mænd til vaaben og slos; det faldt mange mænd, og flest av bymændene. Tyskerne løp til skibene og la alle kuggerne (567) sammen utpaa Vaagen, men bymændene rustet sig til at søke imot dem; og omsider blev det mæglet fred. Den samme sommer blev det ogsaa mange andre forstyrrelser paa grund av drikken. Det var en mand blandt birkebeinerne, som var saa vetløs av drik, at han løp ut av hallen mellem denne og kongsstuen og trodde, at han løp ut i sjøen, og fik straks sin bane; en anden løp ut fra bryggen ved kongsgaarden og druknet. Kong Sverre var da ikke i byen; men da han kom til byen, hændte det snart efter en dag, at to mænd trættet; de var begge meget drukne. Den ene var kongens gjest, den anden hans huskarl. Dernæst vilde de fare paa hverandre. I det samme kom gjestehøvdingen Torolv Rympel ut fra drikkestuen: han hadde ingen vaaben, men han tok staalhuen av sit hode og slog til huskarlen: men denne slog til Torolv med en haandøks. Efter det holdt den ene paa den anden, og hver tok til det redskap, han kunde finde, for at slaas, og alle var de drukne. Torolv Rympel slet sig ut av denne trængsel og fór til sine folk og lot blaase i gjesteluren, og da alle gjestene kom sammen, bød Torolv dem at væbnes. Huskarlene samlet sig ogsaa og væbnedes, og gik ned paa sit skib; Asgeir Hamarskalle var deres formand. Men da alle gjestene kom sammen, kastet Torolv Rympel sverdet ut paa skibet og løp straks selv efter det og fik tat det, og begyndte straks at slaas. Gjestene løp ut efter ham; det blev en stor kamp der, og Torolv og gjestene stanset ikke, førend skibet var ryddet; mange faldt av huskarlene, men de fleste løp paa sjøen. Men da kongen blev dette var, bragte han grid istand og holdt et stevne, og siden forliktes de.

104. Nogen tid senere holdt kong Sverre ting i byen, talte der og sa: «Vi vil takke alle engelske mænd, fordi de er kommet hit, dem, som har bragt hvete og honning, hvetemel (568) eller klæde; videre vil vi ogsaa takke alle de mænd, som har flyttet hit lerret eller lin, voks eller kjedler. De mænd vil vi ogsaa nævne med venskap, som er kommet fra Orknøene eller Hjaltland eller Færøene eller Island, og alle dem, som har bragt hit til dette land de ting, som ikke kan undværes og som dette land har nytte av. Men de tyske mænd, som er kommet hit i stor mængde og med store skibe, vil flytte herfra smør eller skreid, — og av den utførsel kommer stor landsødelæggelse —, men i stedet kommer vin, som folk har git sig til at kjøpe, baade mine mænd, bymænd og kjøbmænd. Av dette kjøp er kommet meget ondt, men intet godt. Mange har for den saks skyld mistet sit liv, nogen lemmene; nogen bærer mén av det for hele sin levetid, andre har lidt beskjæmmelse, er blit saaret eller banket; og dette kommer av for meget drik. Disse tyskere skylder jeg stor utak for deres færd, og hvis de vil beholde sit liv eller gods, saa faar de straks dra bort herfra; deres erende har været til litet tarv for os og vort rike. I maa kunne tænke over, hvad umaatelighet i drik har paa sig, hvad den fører til og hvad den ødelægger: For det første det, som er for mindst at regne, at den, som vænner sig til at drikke for meget, han forsømmer alt sit gods og faar til gjengjæld drik og dens følge, mister og ødelægger alt sit gods; ti den mand, som forut hadde fuldt op av gods, han blir ussel og ulykkelig og fattig, hvis han ikke gir op at drikke. Det er en anden følge av drikken, at den dræper alt minde, og at en glemmer alt det, som skulde mindes. Det er den tredie, at en blir ivrig efter alle uretfærdige ting; en ræddes da ikke for at ta med uret gods eller kvinder. Det er den fjerde følge av drik, at den egger en mand til ikke at taale noget, hverken ord eller handlinger, men til at gjøre dobbelt saa meget ondt som det, som er gjort imot ham, og omframt dette egger den til at finde paa ond omtale av dem, som ikke har forskyldt det. Den følge kommer ogsaa av umaadelig drik, at en snart svækker sin krop, naar en skal taale ondt, utmattes av nattevaaken, fordærver blodet i alle ledemod, spilder blodet til vanhelse, og dermed mister al sin helbred. Og naar det da er gaat saa sørgelig, at en paa grund av umaadelig drik mister al sin eiendom og helse og dermed sit vet, da egger drikken ogsaa til at gjøre ende paa det, som endnu ikke er tapt, men det er sjælen. Da egger den til at vanrøgte al ret sedelighet og alle rette bud, og til at tragte efter synder, og glemme den almægtige Gud og alt det rette, og ikke tænke paa noget av det, han har gjort. Tænk nu paa det, I drikkere, naar I paa engang skal skilles fra drikken og livet, hvem der da vil gripe sjælen. Tænk nu paa, hvor ulikt dette liv er, hvad det skulde være; ti i alle ting skulde det være maatehold. Hærmænd skulde i fred være stilfærdige som lam, men i ufred stridbare som løven. Kjøbmænd og bønder skulde ogsaa fare saaledes i sin virksomhet, avle sit gods med rette og dog med møie, men vogte det med forstand og gi det ut med gavmildhet; men de, som ringere er, skal være taknemmelige og tjene hver sin overmand med god vilje og efter sin evne.» Kongen endte sin tale saaledes, at han bød sine mænd være sedelige og fredsommelige imot bymænd, bønder og kjøbmænd. Denne tale blev meget rost av alle forstandige mænd og tyktes vel talt. Kong Sverre fór om høsten nord til kaupangen og sat der om vinteren; der var de fleste av hans høvdinger med ham. Kuvlungene var i Viken.

105. Den samme sommer gjorde kuvlungene sig rede til at fare nordover mot kong Sverre, men blev sent færdige om høsten. Men da de kom nord forbi Stad, fik de hvas vind nord til Agdenes. Da kvad Nefare (569) denne vise:

Tyn de birke-beiner!
Bær død over Sverre!
La det skarpe sverdet
svinge tidt og kraftig!
La os prale mindst mulig,
men maales heller paa valen!
La Gud for lykken raade!
Løp en rid, saa det svider!

Derefter fik de svak nordøstvind og rodde om kvelden ind i fjorden og kom først paa natten ind til kaupangen; det kom da ingen efterretning forut om dem. Kong Sverre sat oppe i borgen paa Steinbergene, og kun faa folk hos ham, men de fleste av hirden og høvdingene var i byen og hadde ikke blit kuvlungene var, førend de hadde tat byen. De dræpte der mange birkebeiner og gode drenger, men de fleste løp ind i kirkerne. Der faldt Brynjolv Ragnvaldssøn, Ottar Knerra, Sigurd Dota-finn (570), Andres Krista (571), Andres Bjuge. Jon Kuvlung gav grid til alle de birkebeiner, som blev fanget, og sa, at de skulde være hans mænd, og da de skulde gaa ham til haande, eftergav han dem eden og sa, at de nok var saa gode drenger, at de ikke mindre vilde holde sine ord end sin ed. Og straks efter om kvelden gik birkebeinerne med sine vaaben, to eller tre sammen, men stundom fem eller flere, op til borgen til kong Sverre. Om morgenen var de alle borte fra kuvlungene, og de fortalte kong Sverre, hvorledes kuvlungene hadde git dem grid; men Sverre sa, at Jon Kuvlung nok ikke skjønte sig paa at være høvding, og at han hadde vist det ved denne adfærd. Kuvlungene tok der alle kong Sverres skibe og tok nogen med sig, men nogen brændte de. Efter dette fór de en nat, da det var blit mørkt, bort fra byen, ti de ræddedes for, at kongen vilde gjøre noget angrep paa dem; men kongen sat hele denne tid i borgen og syntes ikke. at han hadde hær til at kjæmpe imot dem. Siden fór Jon Kuvlung syd til Bergen, men kong Sverre sat efter i kaupangen.

106. Om vaaren efter [1187] fór Jon Kuvlung anden gang nord til kaupangen med en stor hær, og de laa nogen nætter ved Holmen. Kong Sverre hadde om vinteren latt gjøre kraker hele veien langs sjøen, og likesaa ovenfor byen. Det fór da ord imellem dem, og kong Sverre tilbød kuvlungene at kjæmpe imot ham paa land og tillot dem landgang; men det blev det ikke noget av, og kuvlungene vendte tilbake til Bergen uten at ha utrettet noget. Den samme sommer fór Jon Kuvlung nordover med mange skuter og tænkte at komme uventet: men kong Sverre fór sydover imot ham med en stor hær. Da kvad Blakk (572) denne vise:

Fanen er reist foran fyrsten!
Før den tungt mot kuvlunger!
Brynede sverd la bite,
bytte gi til ravneklo!
La knækkes fiendeflokken
og fredes landet med branden!
Slaa av dem størstedelen,
saa spydene røde farves!

Men kuvlungenes skuter skiltes ad i uveir om natten utenfor Stad. Kuvlungene kom med sine skuter nord i Anger (573). Da kom kong Sverre over dem med mange storskibe og dræpte nogen mænd av dem, men kuvlungene kom unda ved flugt. Nogen andre av kuvlungenes flok støtte paa birkebeiner; for disse birkebeiner var Atle Skalme fører, han var en gjest; de dræpte hvert mandsbarn, som var paa skibet. Litt senere samlet Jon Kuvlungs hær sig atter til ham, og de fór derpaa syd langs land og videre unda østover. Kong Sverre fór efter dem helt til Bergen, men sendte østover foran sig Ulv av Lauvnes og sin bror Hide (574) med 6 skibe for at speide. De kom om natten syd til Rott (575), og der laa kuvlungene foran dem med 20 skuter. Ulv og hans mænd rodde imot dem og ropte straks hærrop. Kuvlungene trodde, at kong Sverre selv var kommet der med hele sin hær, og rodde ut av havnen og flygtet sydover. Ulv og hans mænd tok to skuter fra dem og dræpte hver mand, som var paa dem; de styrtes av Erlend Gudbrandssøn og Paal Vaarskind; kuvlungenes flokker fór nu hver for sig, og Jon Kuvlung fór længe alene med sit skib, inden hans hær kom til ham. Efter dette fór kuvlungene, indtil de kom til Tunsberg. Da kvad Blakk en vise:

Folk min’s at meget pralte
(mændene for det bøtet
fordum av flokken deres)
falske kuvlunge-tunger.
Nu det i Tuns-berg-bergets
(bølgen med liket rider)
sten paa anden vis suser;
sulten i Rott blev ei ravnen.

107. Om vinteren efter hændte store tidender i Trondheim. Erkebiskop Øystein blev syk straks om høsten og laa om vinteren, indtil det led over jul [1188]. Og da det tok av med hans kræfter, sendte han bud til kong Sverre, at han skulde komme til ham. Han gjorde saa. De talte da sig imellem om mange ting, som før hadde hændt i det, de hadde hat med hverandre, og da de skiltes, bad erkebiskopen om, at kongen vilde tilgi ham alt det, han hadde handlet utilbørlig imot ham i den tid, da striden hadde staat mellem kong Magnus og kong Sverre; de forliktes da helt, og hver av dem tilgav den anden de ting, som hadde været mellem dem. Erkebiskop Øystein døde den næste nat efter Paalsmesse (576), og hans grav blev bygget i skrudhuset (577) i Kristkirken. Og noget senere talte kong Sverre i koret i Kristkirken og sa, hvorledes talen mellem ham og erkebiskopen hadde faldt den sidste gang, og at erkebiskopen hadde vedgaat, at han var gaat videre i sin motstand imot ham, end han visste var retfærdig for Gud, og aarsaken dertil hadde ikke mindst været, at han tyktes ikke at kunne slaa haanden av kong Magnus. Kuvlungene sat den vinter i Viken.

108. Vaaren efter rustet kong Sverre sin hær og hadde stor styrke; han fór siden syd til Bergen og dvælte længe der; der var da møte av biskoper og andre hærmænd, og det blev da talt om valget av erkebiskop. Mest blev nævnt dertil biskop Eirik av Stavanger (578), fordi erkebiskop Øystein helst hadde nævnt ham til det. Kong Sverre talte tildels imot dette; han nævnte, at han ikke var vel skikket til at raa for gods; ti han var en gavmild mand. Mange mænd sa, at det trængtes at vælge en erkebiskop, som gav vel av godset, og de mente, at stolen ikke skulde komme til at mangle gods; det blev da omsider enighet om, at biskop Eirik blev valgt; han fór samme sommer fra landet (579). Men kong Sverre fór med sin hær øster i Viken. Kongen mistet et skib paa denne færd; de seilte op paa et skjær ved Agder og brøt skibet der. men kongen lot vraket brænde og fór siden videre. Kuvlungene var i Tunsberg og hadde en stor hær, men faa skibe. Men da kong Sverre nærmet sig byen, fik kuvlungene nys om det og la sine skibe ut ved Ravnaberg (580); de hadde 16 skibe; men da Sverre kom dit, la han sine skibe ute ved øen ved Smørberg (581). Fem skibe lot han ro ind til byen. og de laa der ved bryggerne; kongen hadde ialt mer end 30 skibe. De laa saa tre nætter, og kongen vilde ikke lægge til, fordi kuvlungene hadde stor hær oppe paa berget; det tyktes kongen uraadelig at lægge sine skibe under store stener, om de veltet slike ned paa dem. Kuvlungene trøstet sig heller ikke til at lægge imot kongen. Paa den fjerde nat la kuvlungene i stilhet ind til bryggerne, der hvor birkebeinerne laa frem for dem med fem skibe. Men det var saa mørkt, at de ikke saa hverandre, førend skibene rendte imot dem og paa dem, som laa der forut. Det blev da straks kamp. Men da kong Sverre blev var, at de kjæmpet, tænkte han, at hans mænd kunde være ilde stedt, og la til saa haardt, han kunde; men kuvlungene vilde ikke bie paa dem og gik op paa land; det laa mange mænd igjen der av begge flokker. Kuvlungene fór landeveien nord til Nidaros og kom der litt før Mikaelsmesse (582). Der var Ivar Klementssøn tilstede i byen med 80 mand. Da blev alle folk i byen, baade hærmændene og bymændene, blaast ut til borgen for at verge der. Kuvlungene hadde 800 [960] mand og søkte haardt imot borgen, men bymændene verget den. Det blev der en haard kamp, men ikke lang, fordi kuvlungene brøt op træborgen, og da de kom ind, flygtet bymændene; der faldt Ivar Klementssøn og næsten hele hans følge, men kuvlungene tok byen. Efter dette blev det holdt ting ute paa Ørene, og Bjørn Erlingssøn (583) gav Jon kongsnavn. Torstein Kugad vogtet borgen Zion (584); det var ogsaa folk i borgen, saa at intet skortet til vern. Kuvlungene fór op til borgen, og de skjøt paa hverandre, men kuvlungene utrettet intet. Men da de saa det, tok de i Kristkirken Nikolas Sultan (585), kong Sverres morbror; de bragte ham op til borgen og reiste der et galgetræ og sa, at de skulde hænge ham der. «Men dette,» sa de, «volder du, Torstein, og I borgmænd. Nikolas og I alle skal faa grid, hvis I gir op borgen; men hvis I ikke vil det, da er det Nikolas’s bane, og for det samme vil kong Sverre fæste eder op, og ingen mon lavere, og det er vel; det samme kan I ogsaa vente eder av os, saasnart vi kan komme dertil.» Torstein blev nu ræd og tænkte, at de nok sa sandt, at han vilde være ilde faren, i hvis vold han end kom, hvis Nikolas blev hængt op; han tok da det raad at opgi borgen. Kuvlungene gav Torstein grid og lot ham beholde alt sit gods; alle borgmændene fik ogsaa beholde livet, men kuvlungene tok alt godset og brændte borgen og brøt den helt ned. Der fik kuvlungene mange av kong Sverres klenodier; de tok meget hærfang der, da de kom til byen. Kuvlungene la stor skat paa byen og sa, at de ellers vilde brænde den og lønne bymændene for samling og motstand, men bymændene valgte heller at betale skatten. Kuvlungene gjorde sig istand til at dra bort; men bymændene holdt dem ikke tilbake og bad dem fare vel, men vilde dog heller, at det skulde fare ilde med dem. Kuvlungene var nogen dage der, efterat skuterne var gjort færdige. Da kom det rygte til byen, at en hær fór indover Gaularaasen, og folk trodde, at det var kong Sverre, som kom. Og da kuvlungene hørte dette rygte, løp de til sine skibe, kastet tjeldene av, slog aarerne i vandet og rodde i flyvende fart ut av elven; bymændene bad dem aldrig komme igjen. Kuvlungene fór ut efter fjordene og bar sig voldsomt ad, hvor de kom hen; de ranet de byrdinger (586), som de fik fat i. De tok et kjøbmandsskib, det var en islandsfarer, som het Stangfolen (587) og var drevet tilbake av vind, og ranet hver penning paa den. Derefter fór de syd til Bergen og kom der nogen tid før jul.

109. Kuvlungene holdt ting i byen og krævde skat av bymændene til julegjestebud og sa, at ellers vilde de brænde op hele byen. Bymændene gjorde indvending imot skatten og bad om frist for sig, men kuvlungene truet dem ellers med overlast; og saaledes stod denne sak en stund. Litt før jul hændte det en morgen i lysningen, at tolv langskibe seilte søndenfra Kvarvsnes til byen. Kuvlungene blev nu var dette og løp til sine vaaben, men de fleste løp ut av byen og op i fjeldet, eller ind forbi Olavskirken. Jon Kuvlung lot blaase sin hær til skibene; han og de mænd, som var med ham, løp ut paa et skib og rodde ut paa Vaagen imot dem, men da de saa, at hæren ikke kom efter dem, vendte de over til Munkebryggen og nær det andet land; der rodde de op paa et skjær, og der stod skibet fast. I det samme rendte birkebeinernes skibe til dem; kuvlungene løp da overbord og svømte til land, men nogen druknet. Jon Kuvlung løp ikke overbord, men bidde paa birkebeinerne paa skibet og faldt der, og én mand med ham; birkebeinerne drog klærne av deres lik. Men da kong Sverre fik vite dette, lot han flytte liket over til byen og bære det op til Mariakirken; der lot han det lægge ned ved sydvæggen og brede vadmel over det. Kuvlungene løp ned fra fjeldet inde ved Olavskirken, fylket der og ropte til birkebeinerne og egget dem til kamp; men kongen bød sine mænd ikke bry sig om dem: «Ikke vil vi kjæmpe med hovedløse mænd; sig dem, at deres høvding ligger her ved Mariakirken, og at de har skilt sig daarlig fra ham; han var heller ikke nogen god høvding at passe paa.» Kuvlungene vaaget sig ikke ut i byen, og det blev ingen strid av; de drog bort og skiltes ad efter dette. Det var en mand i byen, som het Peter; birkebeinerne sa, at han var far til en mand, som het Orm, men dennes mor var Astrid Steik; og den samme Orm, sa de, hadde kuvlungene kaldt sin konge Jon Ingessøn, og han laa nu der ved Mariakirken. De bad nu Peter gaa til og gjenkjende sin søn, men sige noget merke paa ham, inden han saa liket. Peter svarte: «Det er til merke paa ham, hvis han er min søn, at han som gut løp paa en ljaa og fik et stort saar under fotbladet paa høire fot. Nu er det visst, at hvis dette ikke findes paa ham, da er han ikke min søn; men hvis det findes, da vil jeg ikke negte for det. Da lot kongen føre ham dit, hvor liket laa, og trække av det skoen og hosen, og da sa Peter, at han gjenkjendte det merke, som hadde været paa hans søn. Kong Sverre lyste det baade for bymændene og for sine mænd, at den Jon, som kuvlungene hadde kaldt sin konge, het Orm, søn av Peter og Astrid, og det tillike, at Peter var tilstede der og gjenkjendte sin søns lik. «Og det vil vel være kjendt for eder bymænd,» sa han, «om Peter og Astrid har nogen æt til det, at deres søn skulde være konge over Norge; og der kan en nu se den falskhet, som denne onde ransflok har faret med.» Efter dette blev Jon Kuvlungs lik jordet ved Mariakirken. Da var det første gang, at kong Sverre og hans hær kom saaledes til Bergen, at hele almuen blev glad derved. Nu var Sverre alene konge over Norge; han var efter dette en tid i Bergen.

110. Østerpaa i Marker (588) kom en flok op, som hadde løpet ned i Viken og der gjort meget ondt, dræpt folk og ranet nogen og brændt for andre. Høvding for denne flok var en mand, som kaldtes Sigurd Brænder (589), og sagdes at være søn av kong Inge Haraldssøn. Sigurd Brænder hadde truffet Jon Kuvlung, og Jon hadde vedkjendt sig frændskapet med ham og budt ham til sig; han sa, at han lignet særdeles meget sin æt, og at han nok vilde vise sig baade daadskraftig og som en, der stundet efter store foretagender. Men Sigurd syntes, at det var litet hold i kuvlungene, og trøstet sig bedre til at raa for land og styre hird, hvad vid og vennesælhet angaar, og det kunde alt trænges imot Sverre prests raad; han sa ogsaa, at om han og Sverre møttes, vilde han litet agte frændskapet med ham eller hans vielse, det tyktes ham, at Sverre gjorde likesaa imot sine frænder; han vilde helst fare alene med sin flok. Han hadde 300 [360] mand en tid, og disse mænd fór litet fredsommelig, hvor de end kom. Da det led paa sommeren, efter Kuvlungs fald, fór bønderne og med dem nogen hærmænd imot Sigurd Brænder, omringet huset, hvor han var, og søkte imot ham og hans mænd i en stue, men de verget sig vel og mandig. Og da de fleste av de mænd, som var inde, var faldt, ropte Sigurd paa dem og bad dem høre paa ham, og da han fik stilhet, sa han: «Nu er det likest, at I vil faa utført eders erende hit, som I ønsker; og I vil fortælle kong Sverre og de andre høvdinger om denne seier, som I har vundet, og at I har fældt fra landet høvdingen for denne flok, Sigurd Brænder, kong Inges søn. Men det er meget mindre frasagn værd, end I tror, om I fælder mig; ti det er med sandhet at sige eder, at jeg heter Hedin, og jeg er søn av Torgrim Rosseprest fra Island; jeg er islænding av hele min æt.» Siden skjøt de imot ham, men han verget sig som en kar. Dog fældte de ham omsider og sa, at han var en overlag modig mand og den haardeste dreng.

111. Om sommeren efter kuvlungens fald kom erkebiskop Eirik til Norge og hadde faat pallium (590) i Rom; han fór nord til sin stol i Nidaros. Den sommer døde Haavard jarlssøn. Det var alle mænds tale at vælge til biskop i Stavanger Nikolas Arnessøn i Stovreim, kongsbror (591). Kong Sverre talte imot. Men da Nikolas fik vite dette, sendte han brev til dronning Margret og deri var talt baade fagert og ydmygt om kong Sverre og om hende, og at han regnet frændskap med hende (592). Dronning Margret spurte kong Sverre om, hvad han mente om dette, og nævnte Nikolas’s gode løfter; men kongen sa, at han hadde ikke lyst til at gjøre ham til større mand, end han nu var, og han ventet, at om han fik nogen magt i Norge, større end han forut hadde, da vilde han ha samme hug imot ham, og ikke vilde hans troskap vokse, om han end fik høiere værdighet, end han nu hadde. Dronningen bad. at kongen ikke skulde staa ham imot, og nævnte, hvor meget Nikolas hadde mistet i striden mellem ham og kong Magnus ved sine frænders fald, og sa, at det var den bedste bot at gjøre ham til fyrstelig mand indenlands; han vilde ikke vise nogen utroskap, naar han la sine vaaben ned og blev en kirkeviet mand. Kongen svarte, at han fik føie hende i dette; «men jeg tror ikke, at det vil vare længe, før vi begge og mange andre vil angre det.» Efter dette kom det et brev fra kongen om, at Nikolas skulde vies til biskop: det blev nu gjort saa, at erkebiskopen vidde Nikolas til biskop. Ved denne tid døde biskopen (593) i Oslo, og derefter fik Nikolas lov av erkebiskopen til at sætte sig i stolen i Oslo. Biskop Njaal blev da siden viet til Stavanger; han var biskop der (594).

112. Da erkebiskop Eirik kom til stolen i Nidaros, tok korsbrødrene (595) vel imot ham. Derefter prædiket han i koret haarde ord om birkebeinerne; og straks var det mange av hærmændene, som ærgret sig over slik tale, og det blev uvenlig stemning mellem dem. Snart kom det op mange tvistemaal mellem kong Sverre og erkebiskopen, ti kong Magnus og Erling jarl hadde, saalænge de styrte riket, latt den sak ligge, som erkebiskopen hadde faat istand med bønderne, at naar erkebiskopen hadde bøter at ta, da skulde i disse betalinger regnes efter sølvmerket øre, men forut hadde samme sakøre været regnet som i kongens saker (596). Erling jarl hadde fundet sig i dette, fordi erkebiskopen vilde vie hans søn Magnus til konge; men da blev ørebetalingen fordoblet. Kong Sverre krævde av erkebiskopen, at den gamle ret skulde staa ved erkebiskopens saker saa som ved kongens saker, og mente, at Erling Skakke vel ikke hadde ret til at bryte den hellige kong Olavs lov, for at hans søn kunde bli viet til konge, det han ikke hadde nogen ret adkomst til; ti aldrig, siden kristendommen kom til Norge, og heller ikke i hedensk tid, hadde det hændt, at den var konge, som ikke var konges søn; det er ogsaa forbudt i de landslove, som den hellige kong Olav satte. «Om det end var kjøp mellem erkebiskop Øystein og Erling jarl, at erkebiskopen skulde vie hans søn til konge, men Erling jarl skulde gi lov til, at erkebiskopen fik frem alle de ulovligheter, som han kunde opnaa hos bønderne ved sin magt, saa synes det mig dog, som om dette hverken var gjort efter Guds eller landets lov. Men i andet fald, hvis du, erkebiskop, vil øke din ret saa meget, da vil jeg, at du gir lov til, at jeg likesaa meget øker kongens ret, og da faar du ansvaret for Gud og bønderne og landsfolket for, hvor rettelig landsstyrelsen gaar i landet.» Erkebiskopen negtet dette, men vilde ha sin ret og sa, at Guds ret skulde stadig vokse, men aldrig forringes. «Men I, herre, har den ret og den lov, som I har svoret til, men bærer selv ansvaret for Gud og mænd, om I holder den ed, ti aldrig har øre-regningen vokset i kongens ret.»

113. Efter kong Magnus’s fald spurte Eirik kongssøn efter hos kong Sverre, sin bror, om han vilde gi ham større navnbøter, end han hittil hadde, og dermed en del av riket. Men kongen bød ham være inden hirden og ha et følge som lendermænd, men dog at være den ypperste av dem alle i hæder; derimot undslog han sig ved at dele landet. Eirik fandt sig ikke vel i dette, men det blev dog derved for en tid. Han holdt et stort følge, men da han holdt sine mænd godt og ikke hadde store landindtægter, kom han tilkort paa penger. Næste vinter gjorde han sig rede til utfærd fra landet og fór [1185] i austerveg for at herje paa hedenske lande. Paa denne færd gav mange hærmænd sig med ham; de hadde fem skibe: et skib styrte Assur prest, et andet Tjodolv Pik, et tredie Hermund Kvaada. De styrte om sommeren i austerveg til Estland (597) og herjet ved de steder, som heter Vikar (598) og Tunta (599); de fik meget gods og vendte om tilbake til Gotland; der kom de i strid med sakser (600) og vandt av dem to kogger og tok der en mængde gods. Derfra fór de til Svitjod og fandt der kong Knut; hos ham blev de mottat vel, og han gav Eirik et langskib, inden han seilte bort. Eirik og hans mænd fór temmelig voldsomt paa tilbakereisen gjennem Sveavælde og Danevælde; de kom tilbake om høsten og hadde da 11 skibe. Ravneberg-høsten, da kong Sverre var i Viken [1188], skiftet han land med sin bror Eirik; han gav ham land østenfra Svinesund og nord [vest] til Rygjarbit (601), og dertil hele Oplandene; han gav ham dermed jarlsnavn. Efter dette fik Eirik sig en hird og blev en stor høvding; Aasa het hans hustru.

114. Simon Kaaressøn og Ølve av Gudrann (602) og de flokkehøvdinger, som hadde været hos kuvlungene, hadde faret syd til Danmark; men en fór øster til Marker og dvælte der sommeren [1189] efter. Men da det led paa vinteren, søkte de til Danmark og fandt der Simon Kaaressøn (603); han hadde med sig en søn av kong Magnus Erlingssøn. De reiste da straks en flok og fik mange folk. De fór om sommeren [1190] nord i Viken og hadde 16 skibe. De fór med voldsomhet og rante baade bønder og kjøbmænd, og fór saaledes vestover gjennem Viken. Derpaa seilte de ut over Folden og nord [vest] til Agder og rante der; de søkte saa ind mot Tunsberg. Eirik jarl var oppe i landet, og det var ikke mange birkebeiner i Viken. Men da tunsbergmændene spurte disse tidender, skaffet de sig skibe — de hadde nogen langskibe og byrdinger — og la skibene foran bryggerne; derpaa fordelte de folk paa skibene og rustet sig til at verge byen. Den flok, som Simon hadde, kaldte folk vaarbelger (604). Og da Simon spurte, hvad tunsbergmændene holdt paa med, og at de samlet folk, da trøstet han og hans mænd sig ikke til at fare dit, men seilte tilbake øster over Folden. Nu fik tunsbergmændene vite dette; da løp de paa sine skibe og satte efter vaarbelgene; for deres hær raadde Torlak Ulvgestssøn, Ulv Svarte og Aasleiv bonde (605). Simon og hans mænd fór nu østover for at komme unda, men tunsbergmændene fór efter dem og fandt dem syd ved Tristein (606). De la straks imot dem, og det blev der en stor og haard kamp; bønderne hadde større og bordhøiere skibe. Og da denne strid hadde holdt paa en stund, snudde mandefaldet sig imot vaarbelgene, og deres skibe ryddedes. Dette møte endte saaledes, at der faldt Simon Kaaressøn, Ølve av Gudrann og de fleste av deres hær, saa at kun faa kom unda. Paa det skib, som Simon Kaaressøn hadde styrt, fandt de nede under tiljerne i forrummet Vikar, vaarbelgenes konge, han var faa vintre gammel (607); de dræpte ham straks. Tunsbergmændene fik i denne færd megen hæder og meget gods, og fór derefter hjem.

115. Men i det samme aar [1190], da vaarbelgene faldt, fik Eirik jarl sott; han var da i Tunsberg. Og da sygdommen fik overhaand, gav han sig i kloster og tok munkeklær. Han døde, da han hadde ligget i fem nætter, og den samme dag døde hans hustru Aasa, men to nætter senere døde deres søn, som het Magnus. Det blev der talt mangt og meget om disse tidender; det var mange mænds tale, at vonde mænd visst hadde gjort dem svik og voldt deres død. Efter det tok kong Sverre under sig det rike, som Eirik hadde hat, og satte sysselmænd over det. Litt efter døde Ivar Silke.

116. Den samme sommer, da Eirik jarl var død, reiste det sig en flok øster paa Marker; høvdingen for denne flok var en mand, som blev kaldt Torleiv Breidskjegg, og sagdes at være søn av kong Øystein Haraldssøn, og det skulde være jertegn derom, at det mellem herderne paa ham var et ar, grodd i kors (608). De kom ned i Viken og fór fredsommelig og kjøpte sig mat og andet, som de trængte. Torleiv Breidskjegg hadde været munk; denne flok hadde liten styrke. De fik snart smaat om penger, og det var da nogen i flokken, som stjal, da det var forbudt dem at rane. Det tyktes mange mænd at ha spurt, at Torleiv var en saa vis mand, at ikke noget kom uventet paa ham, og desuten, at han var saa sedelig, at hans liv lignet mere munkenes regel end lægmænds levnet; det sa folk ogsaa, at han var saa veltalende og kunde tale saa fagert, at ingen mand, som hørte hans tale, kunde vredes paa ham. Men dette var dog alt den største løgn og digt, som det siden viste sig. Denne flok var oppe paa Marker om vinteren efter; og den næste sommer [1191] fór bønderne imot dem, der de laa i en skog om natten. Det viste sig da. at det ikke var sandhet om Breidskjegg, hverken at han visste forut om angrepet, og heller ikke at han da talte slikt, at hans liv blev hjulpet mere derved end forut. Han blev dræpt der og næsten hele hans følge, men nogen løp paa skogen. Efter Breidskjeggs fald blev det spredt ut, at han var hellig; men Blakk skald talte derimot og kvad dette:

Bjart siges Breidskjeggs
kjerte brænde over graven.
Selv vil høvdingen savne
siden lyset hinsides.
Bedre kan en ei vente
efter hans gjeminger.
Han fik en ussel ende.
Ei slikt taaltes, jeg trodde.

Blakk digtet en arvedraapa om Breidskjegg, og dette var stevet deri:

Breidskjegg, mens ham bar jorden,
begge deler eide,
(nu er fredsbryter falden):
fattigst lykke og høiest hovmod.

117. I denne tid var det mange tvistigheter mellem kong Sverre og erkebiskopen. Kongen skjøt stadig sin sak til den landslov, som den hellige kong Olav hadde sat, og til trøndernes lovbok, den som er kaldt Graagaas, og som kong Magnus den gode, Olavs søn, hadde latt skrive. Erkebiskopen henviste til den bok, som er kaldt Guldfjær, og som erkebiskop Øystein lot, skrive, og desuten til Guds lov, den romerske (609), og til andet, som han hadde pavens brev og indsegl paa. Det var et tvistemaal mellem dem, at det var gammel lov og sedvane, at kongen og bønderne kunde la bygge kirker paa sine gaarder og paa sin bekostning, om de vilde (610); for disse kirker skulde de selv raade og sætte prester til dem; men erkebiskopen tok magt og raadighet over enhver kirke, saasnart den var viet, og over alle dem, han tillot messe ved (611). Kongen krævde her lovens bud, men erkebiskopen negtet det. Da lot kongen paa tinget (612) læse lovboken op; det stod i boken, at naar erkebiskopen fór i sin syssel, skulde han ha med sig 30 mand og 12 skjolder, alle hvite. Da krævde kong Sverre her lovens bud i dette og sa saa: «Erkebiskopen trænger ikke at ha nogen hird eller hærmænd eller fuldskjoldet skib, og han har gaat ikke mindre ut over, hvad loven siger, end at han farer med tyvesætet snekke, og har derpaa nitti mand eller flere, og alle med skjolder; og vi birkebeiner kan nok mindes, at fuldt væbnet tyktes os det skib, som erkebiskopen lot lægge imot os under Hattehammeren. Saa var det ogsaa i Bergen, da vi søkte imot skibene, da var erkebiskopens skib og hans mænd raskere end kongsmændene til at gripe vaaben for at kjæmpe imot os. Jeg vilde synes, at erkebiskopen mere fulgte Guds ret ved ikke at ha nogen hird, som er imot loven, ti ingen vil herje paa ham eller hans stol; han skulde heller koste penger paa at la mænd arbeide i stenbrud og ved stenflytning eller med at hugge sten og holde domkirken ved magt, saaledes som alt er paabegyndt.» Erkebiskopen svarte saa: «Paven i Rom satte mig til styrer for denne stol og stolens gods; jeg kan derfor godt raa for godset; det er ogsaa Guds og hellige mænds gods. Men sandt er det, herre, at de fleste dugelige mænd tykkes bedre om at være hos mig i fred end at være med eder i ufred og ildgjerninger; ti faa faar nu lov til at sitte i ro. Men om end mine mænd har vaaben og gode klær, da er det deres eiendom, og ikke en penning er røvet; de farer med sindighet, hvor de end kommer. Nu vil det ikke tykkes sømmelig, at det skal spørges i andre lande, at erkebiskopen ikke selv skulde raa for, hvem han skal gi sin mat eller klær. Men eders sysselmænd, som I har tat fra tiggerstien, skal ha saa store følger, som de vil, og fare imot bønderne og mot lov og ret ta baade mat og øl fra dem, og dog skal den, som eier noget, være glad ved, at han ikke blir ranet for mere.» Kong Sverre krævde da lov og ret, og at bønderne skulde lægge dom i saken og dømme efter landsloven, hvor mange huskarler erkebiskopen skulde ha. Efter det fastsatte kongen fem dages frist (613) for de mænd hos erkebiskopen, som var flere, end loven sa, saa at efter fem dage skulde de alle være utlæge og ha forgjort sit gods og sin fred, og kunne dræpes der, hvor de stod. Men da erkebiskopen spurte dette, gjorde han sig rede til at fare bort fra byen meget skyndsomt; han hadde med sig alle sine mænd og det løsøre, som de kunde naa. Erkebiskopen fór da bort, og helt syd til Bergen, og siden syd til Danmark til erkebiskop Absalon (614); han tok vel imot ham, og han dvælte længe der i god pleie. Erkebiskop Eirik fik den vanhelse, at han mistet sit syn og blev blind (615).

118. Hallkel, søn av Jon Hallkelssøn, var gift med Ragnhild, datter av Erling jarl og Kristine kongsdatter (616). Hallkel og flere mænd med ham hadde et raad for haanden. Hallkel hadde da litt tidligere tat lendermands ret av kong Sverre. Sigurd, søn av Erling jarl, var frillesøn og var da kong Sverres fostersøn; han hadde da været længe der hos ham og var blit godt behandlet; han visste ogsaa dette raad med Hallkel og Ragnhild. Olav, Harald jarls maag (617), var fremdeles en hovedmand for dette raad med dem. Sigurd het en søn til kong Magnus Erlingssøn og Gyrid, datter av Aslak unge (618); han var da kommet i Hallkels og Ragnhilds verge og vern. Det var deres raad, at de gav Sigurd kongssøn i Olav jarlsmaags hænder, og Olav hadde ham med sig i Bergen. Olav var jevnlig i tale med kong Sverre, og ingen hadde nogen mistanke til ham. En gang, da Olavs skib var færdig, sa kong Sverre, efter at de hadde forut været i samtale: «Tro skulde du være mig nu, Olav!« Han svarte: «Hvorfor taler I slik, herre?» Kongen hadde en kniv i haanden, og stak foran sig og sa: «Vore uvenners fylgjer sværmer nu her i nærheten.» Og da Olav gik ut i forstuen, løp den unge kongssønnen til ham. Olav sa: «Nær var det med os nu, fostersøn!« Olav hadde gutten med sig om høsten vester til Hjaltland; han hadde store eiendommer der. Da var det gaat 8 vintre [1192] fra kong Magnus’s fald.

119. Vaaren efter [1193] fór Olav og Sigurd syd til Orknøene til Harald jarl og fik der god mottagelse. Den samme vaar gjorde Hallkel Jonssøn sig rede og sa, at han vilde fare i vesterviking; han hadde et vel rustet langskib og seilte siden vestpaa til Orknøene. Men da han og Olav jarlsmaag møttes, blev denne sak bragt frem for Harald jarl, at der var søn av kong Magnus kommen, og de bad jarlen, at han vilde yde ham nogen hjælp. Jarlen tok vel imot hans sak og gav ham et godt langskib; kong Magnus hadde været den bedste ven av ham, og jarlen tillot hver mand, som vilde det, at fare til Hallkel og Olav og deres flok. De gav Sigurd kongsnavn, og mange blev ham nu haandgangne og svor ham troskapseder, og det drev en mængde folk til ham, orknøyinger og hjalter. De skaffet sig siden skibe og drog vestenfra om sommeren. Men da de kom til Norge, seilte de straks østover langs landet til Viken og fór hastig; de kom uventet til Tunsberg og fandt der Jon, kong Sverres systrung (619). De dræpte der Jon og Helge Bring, som før hadde baaret kong Sverres merke; der faldt mange av birkebeinerne. Efter det holdt de ting, og da blev Sigurd tat til konge. Denne flok blev kaldt øyskjeggene (620). Siden fór de ind til Oslo, og da gik alt landsfolket under dem, og likesaa overalt, hvor de kom i Viken. De fór fredelig og lot enhver raa for sit; men eftersom de hadde en stor hær, men endnu litet av land, saa blev det smaat om penger for dem. De tok da det raad at dra med hele hæren syd til Danmark og kom helt syd til Trave (621); der vandt de et kjøbmandsskib og tok en mængde gods, mest klæde, men dog meget guld og sølv. Da det blev høst, vendte de tilbake til Norge. Men da Sverre spurte til denne flok, var han i det trondhjemske; han sendte da en stor hær over land til Viken, men somme av høvdingene var forut i Viken. Da de hørte, at øyskjeggene kom søndenfra til Viken, samlet birkebeinerne sig i Borg (622); disse var høvdinger der: Sigurd Lavard, kongens søn, Philippus, søn av Birger jarl (623), Haakon Galen, søstersøn av kong Sverre (624), Peter Støyper, Hjarrande Hvida og endda flere flokkehøvdinger; de hadde 300 [360] mand. Øyskjeggene spurte dette og seilte op efter elven og la til ved sletterne utenfor byen, gik op der og fylket sin hær. Men da birkebeinerne saa, hvor stor hær øyskjeggene hadde, flygtet de, men øyskjeggene søkte efter dem og dræpte nogen mænd for dem. Birkebeinerne flygtet op i landet. Herefter fik øyskjeggene ingen motstand i Viken, og da det led paa høsten, fór de nord til Bergen og var der om vinteren og la under sig hele landet like til Stad med skatter og skylder. De vilde la sig kalde gullbeiner (625).

120. Kong Sverre hadde latt gjøre en borg (626) i Bergen paa berget ovenfor biskopsgaarden, og der hadde birkebeinerne om vinteren en stor flok; for den raadde Sigurd Borgarklett (627). Øyskjeggene gjorde stadig anfald paa borgmændene, men naadde ikke til stort andet end at skyte paa dem; borgmændene skjøt igjen, og øyskjeggene fik oftest skade derav. Mange mænd drev om vinteren til øyskjeggene og blev dem haandgangne. Sigurd jarlssøn hadde om høsten i Viken løpet fra birkebeinerne til øyskjeggene og var nu en av høvdingene hos dem; han blev kaldt en klok mand. Det hændte en helligdag i førstningen av langfasten [1194], at Olav jarlsmaag hørte messe i Olavskirken paa Bakken og stod under messen ute ved kirken og hadde lagt haanden op paa kirkestolpen; da drog en mand i borgen en laasbue og skjøt i haanden, saa at pilen stod fast i stolpen; det var et stort saar. Øyskjeggene sendte fra sig sine mænd i sysler og til forskjellige kanter; for de ventet ikke kong Sverre, førend det led paa vaaren. Kong Sverre sat om vinteren i Trondheim og hadde opnævnt leding fra herredene og holdt sig stadig rede, som om øyskjeggene snart vilde komme søndenfra. Hæren laa da om vinteren ute i Gildeskaalen, indtil kongen fór sydover om vaaren ved langefaste; han hadde ikke større skibe end tyvesesser og endda mindre skibe. Kongen fór meget skyndsomt syd til Bergen, og øyskjeggene fik ingen nys om kongens færd, førend han kom nær byen. De holdt ting lørdagen (628) før palmesøndag. Da talte Olav jarlsmaag til hæren og sa: «Nu har vi spurt det om kong Sverres færd, at han vil snart komme imot os; vi skal nu lægge raad om, enten vi skal bie paa ham her og stride med den hær, vi nu har, eller om I vil gi et andet raad, ti meget av vor hær er borte. Sigurd jarlssøn er med 7 skibe syd i Stavanger, og vi kan da seile unda og søke til ham. Øystein Korp er inde i Sogn med tre skibe, og den hærstyrke vil saaledes være os til liten hjælp.» Da svarte Hallkel Jonsson: «Det venter jeg, at vi denne gang ikke vil mangle folk imot kong Sverre, hvis det ikke kommer til at skorte os mere paa gode raad, eller større vanskjæbne vil falde os til del i vort skifte, end vi kan tænke. For de fleste synes raadene mig at ha svigtet imot kong Sverre, og det venter jeg, at vi vil seire over ham, hvis vi ikke raser frem uten raad, og det maa vi vogte os for, ti vi kan ikke mindre vente det end de mænd, hvem slikt før har hændt.» De fleste hadde ogsaa mest lyst til at stride; de gik da til skibene og rustet sig, satte viggyrdler paa skibene og la, da det led ut paa kvelden, ut til Florevaag (629) og laa der om natten. Men kong Sverre kom den samme aften efter solefald nær til Bergen; han steg da ned i en skute og rodde ind til byen; men den øvrige hær rodde syd til Gravdal den ytre vei. Kongen fik da fuldt nys om, hvad øyskjeggene holdt paa med; han gik iland ute i Holmen og op til Kristkirken. Der fik han den tidende, at biskop Paal (630) var død samme dag, og hans lik stod da der i kirken. Siden fór kongen op til borgen og sa til borgmændene, at de skulde skaffe ham folk til kampen. Kongen var en kort stund i byen og rodde sydover efter sin hær; derefter la de skibene syd til Kvarvsnes. Siden fór kongen paa en baat ut til Florevaag for at speide efter øyskjeggenes vagt; han hørte da deres samtale og Hallkells og de andres plan, at de vilde stride, naar det lysnet. «Det er mit raad,» sa Hallkel, «at tenge vore skibe sammen; da vil vore folk bedst følge hverandre. La os først gjøre en stenrid mot dem, saalænge det rækker, dernæst skal vi la skudvaabnene gaa, og saa skal vi søke ind imot dem med huggvaaben; da vil det snart bli avgjort. La enhver kjæmpe, som han kan, og Gud vogte os da!» Kong Sverre fór da tilbake til sine mænd og sa dem hele øyskjeggenes plan og ordning. «Det synes mig et godt raad at lægge mot dem straks — heller end at de skal forekomme os — og da vil de ikke være forberedt til at ta imot os. Nu skal vi,» sa han, «merke alle vore skibe og knytte linbaand om forstavnene, hvis vi lægger imot dem, før det er lyst. Vi skal ogsaa være vare under angrepet, eftersom vi har at kjæmpe med bordhøiere skibe; vi vil holde vore skibe løse i førstningen, mens de er mest hidsige. Vogt eder da vel og dæk eder først, og la dem kaste sine vaaben overbord. Ta vel vare paa eders vaaben og aarer, ti dem vil vi trænge, hvem der end seirer.» Kong Sverre hadde 20 skibe og noksaa smaa, men øyskjeggene hadde 13 (631) skibe, de fleste store. I dagningen laa øyskjeggene i Florevaagen uten tjeld; dernæst kastet de landtaugene og rodde ut av vaagen. De la tauger mellem sine skibe baade forut og agter, rodde alle skibene frem jevnsides og vilde da søke efter kong Sverre; men fordi det var mørkt, saa de ikke noget, førend kong Sverres skibe løp imot dem. Da ropte begge hærer straks hærrop. Da grep øyskjeggene ivrig til taugene og drog skibene sammen, mens de løp frem for mastene. Da drev hvert skib paa aarerne til et andet og brøt dem sønder. Siden drog de alle sine skibe i tengsler; da rendte ogsaa birkebeinernes skibe til, og straks tok striden paa. Øyskjeggene søkte hidsig frem, men birkebeinerne skjøt skjolder over sig saa tykt, at en ingensteds saa dem; de lot skibene vike litt tilbake og søkte at erte fienden ved smaaangrep; det var let at se, at de var vante til dette arbeide, saa veløvet som de handlet. Men da øyskjeggene begyndte at bli trætte, og den stridestes kudkamp næsten stanset, egget kong Sverre birkebeinerne og ropte: «Staa nu op og ta eders vaaben; vær nu birkebeiner og la se, hvorledes eders vaaben biter!» Da reiste birkebeinerne sig op under skjoldene og gjorde et haardt anfald; somme kastet sten, men nogen skjøt, og de la nu fast til. Men øyskjeggene tok meget kraftig imot dem, og nøt nu godt av, at det var forskjel i bordhøiden. De haket stavnljaaer fast i kongsskibet, dræpte stavnboerne og tok merket (632); og de ryddet næsten hele skibet agterover imot masten. Men da de laget sig til at entre, egget kongen sine mænd; birkebeinerne søkte saa modig frem imot dem, at øyskjeggene vek unda; nogen blev dræpt men nogen kom sig tilbake til skibene sine. Birkebeinerne fik da løst sine skibe fra, de hadde én færd alle de, som hadde ligget saa nær storskibene, at øyskjeggene hadde haket sig fast ved dem, saa at paa den maate nogen av birkebeinernes skibe blev ryddet; denne strid var meget blodig, og det faldt flere paa kongens side. Siden la birkebeinerne sine skibe fra. Da sa kong Sverre: «Hold eder vel, gode venner! Ikke vil de gjøre os mange slike ri’er. La os være ved godt mot, de er nok ikke mindre tandsaare end vi.» Men da øyskjeggene saa, at birkebeinerne la sine skibe fra, trodde de, at de vilde fly. Da sa Olav jarlsmaag: «La os nu ta vel fat, ti nu er de rædde, og jeg ser, at saa gaar det de fleste, som kommer ut for overmagt. La os nu nytte vor seier, og hug I nu tengslene og forfølg dem som mænd.» Alle hadde lyst til det, og saa blev nu gjort. Men da skibene løsnet fra hverandre, og de skulde ro til, savnet de aarerne, og skibene drev da for strømmen hvert for sig. Birkebeinerne rodde nu til og la to eller tre skibe om ett, og i det samme kom mændene inde fra byen; de hadde et langskib, og paa det var det 90 mand, alle i ringbrynjer. Dette folk kom vel til nytte, og nu ryddedes øyskjeggenes skibe, og efter hvert som et ryddedes, gik birkebeinerne av smaaskuterne og op paa de større skibe. Øyskjeggene hadde sat Seierfluen, kong Sverres merke, op i stavnen paa høvdingeskibet; birkebeinerne saa da fuldtvel, hvor de hadde at søke efter det, og de trængte da fast frem der og stanset ikke, førend de naadde merket, og dernæst gik de op paa skibet og ryddet det langs stavnene; men Sigurd kongssøn løp overbord og blev dræpt svømmende. Da rodde Loden, søn av Paal Smaattauga, og Hallvard Bratte bort med to skibe. Olav jarlsmaag løp ogsaa overbord, da hans skib var ryddet, og svømmet til lands; men birkebeinerne vadde ut imot ham og dræpte ham, inden han kom paa land. Hallkels skib blev sidst ryddet, fordi det var bedst bemandet og hadde de høieste sider; Hallkel faldt paa sit skib og de fleste av hans folk. Der faldt næsten hele øyskjeggenes hær undtagen de, som fik grid. Kongen hadde sagt, at det ikke skulde synges messer i byen, førend han kom fra slaget, hvis det ikke varte altfor længe. Kongen rodde nu ind til byen og lot føre alle skibene med sig; det faldt saa til, at det var høimessetid, da kongen kom fra slaget; det blev da straks sunget messer, efterat han var kommet. Litt efter slaget døde Baard Guttormssøn og Benedikt Litle og end flere hærmænd. Litt senere fandtes Sigurds og Olavs lik. Da lot kong Sverre vise frem for mængden Sigurds lik og sa, at det var liket av den høvding, som denne flok hadde hat, og bød at jorde liket søndenfor sanghuset i Mariakirkegaarden. Der blev gjort en stor grav, og i den blev lagt øyskjeggenes lik, men øverst Olav jarlsmaag. Det er mænds tale, at det ikke har været noget slag, hvori folk har vundet seier imot saa meget høiere skibe, som i Florevaag; det kom av den store forskjel i dygtigheten til at utføre angrep, og aarsaken var, at birkebeinerne var mere vante til slag; men øyskjeggene var djerve imot vaaben og litet varsomme til at dække sig. Men da Sigurd jarlssøn spurte disse tidender, snudde han sydover langs landet og seilte øster i Viken og derfra til Danmark; en del av hæren fulgte ham, men nogen spredte sig ymse veier og nogen gik til grid. Øystein Korp seilte vester over havet.

121. Erkebiskop Eirik og erkebiskop Absalon sendte mænd med brev syd til Rom til paven; i dem var skrevet alt om kong Sverre efter erkebiskop Eiriks og hans mænds vidnesbyrd, saa og om alle de sammenstøt, som hadde været, inden erkebiskopen fór fra sin stol (633). Fra paven kom slike svar, som erkebiskopen hadde sendt bud efter, at paven lyste ban over kong Sverre, hvis han ikke lot erkebiskopen faa alt slikt, som han krævde med rette. Dette brev lot erkebiskopen læse op i Danmark, og lyste hver søndag oppe i koret ban over kong Sverre. Men da kong Sverre spurte dette, talte han ofte paa tingene om denne sak og sa saa, at det var opspind av danerne, men ikke pavens ord, og han tænkte, at Eirik den blinde ikke kunde lyve ham fra hans kongedømme; «og det ban og den forbandelse, som han forkynder imot mig, det har nu faret i øinene hans, og derfor er han nu blind. De kommer i ban, som gjør bans verk; men jeg er kongssøn og med rette kommet til dette land og rike. Jeg har ogsaa utstaat mangen møie og fare, inden jeg naadde dette rike, og ikke vil jeg nu opgi det for disse sakers skyld. La Eirik fare hjem til sin stol, om han end er blind, hvis han vil holde landets love, saa som de skal staa i dette land; men om han end hadde der begge de øine hele, som han nu er blind paa, og dertil hadde viljen til at se det rette, saa vil jeg ikke bryte den hellige kong Olavs lov for hans skyld, om han end stadig bander eller forbander sig.»

122. Kong Sverre fór litt efter paaske øster efter Sigurd jarlssøn og vilde drive fra hverandre den flok, som holdt sig sammen. Han fór om vaaren helt øster til Konungahella. Da kom pavens sendemand, legaten (634), og hans følgesvender dit. Kong Sverre bød dem til sig og hadde legaten i gjestebud hos sig. De talte sig imellem om mange ting, og kongen forespurte sig hos legaten, om han skulde være villig til at gi ham kongsvigsel og krone ham; men legaten svarte ikke uvillig paa dette. Men da de andre prester fik nys om denne avtale, sa de til legaten, at kongen var uforlikt med erkebiskopen, og at denne var borte fra sin stol, og at legaten ikke skulde vie ham eller samtykke i dette. De fandt det til saker imot kongen, at han forut hadde været viet til prest, og desuten, at han hadde tat en egtehustru, og dog hadde han i forveien en anden, som han hadde faat efter loven, og de levde begge; og mange andre ting hadde de til baktalelse imot kongen. Men næste gang, da kong Sverre kom i tale om denne sak med legaten, negtet han at vie kongen og bad ham forlike sig med erkebiskopen, og sa, at han skulde da vie ham. Da svarte kongen: «Jeg ser, hvad dit erende er her i landet, det samme som mange andre falsknere har, at de løper hit fra utlandet og vil skaffe sig gods, men spotter vort rike, naar de kommer bort. Nu vil jeg, at du skal fare bort fra dette land, og jeg vil ikke, at du ved svik skal faa penger av mine undersaatter her i mit land.» Efter dette fór legaten bort.

123. Kong Sverre reiste tilbake nord i Viken. Kongen sendte mænd efter biskop Nikolas, og da biskopen kom til kongen, kaldte kongen ham til enetale og sa ham, at han hadde faat visshet for, at alle de svikeraad, som Hallkel og hans fæller hadde hat imot kong Sverre, de var først kommet op fra biskopens tungerøtter; dette bar kongen paa ham med tydelige beviser. Biskopen negtet og talte imot, men kongen sa, at det ikke vilde nytte ham, han visste forut sandheten. Kongen truet ham med haard medfærd og kaldte ham drottensviker og landraademand. Biskopen bad kongen om skaansel, lovte ham troskap og tilbød at binde den med eder og svorne løfter, og lovte, at han skulde bøte vel alt det, som han hadde syndet, saaledes som kongen selv vilde kræve, og han var da meget myk. Kong Sverre tok biskopen med sig nord til Bergen. Kongen sendte bud til biskop Tore av Hamar (635), at han skulde som snarest komme til Bergen; han gjorde saa. Der kom ogsaa biskop Njaal fra Stavanger. Der blev det talt om valg, hvem som skulde vælges i stedet for biskop Paal i Bergen. Da blev en mand valgt, som het Martein og var hirdprest hos kong Sverre; han var engelsk av al sin æt, og en sjelden god klerk. De vidde ham til biskop med kong Sverres raad; disse biskoper var tilstede: biskop Nikolas, biskop Tore, biskop Njaal. Biskop Nikolas var da i meget venskap med kong Sverre; han var da ogsaa formand med kongen for alle de raad, som kongen vilde la utføre. Det blev da gjort et stort gjestebud i kongsgaarden, og det blev avtalt, at disse biskoper skulde gi kong Sverre vigsel og krone ham. Det gik ogsaa frem, at de vidde ham til konge paa apostlene Peters og Paulus’s dag (636); da tok han kronen, og biskop Nikolas var hovedmand ved vigselen. Kongen gav dem alle gode gaver, og de skiltes i meget venskap (637).

124. Vinteren forut var paa Island biskop Torlak den hellige død (638), og den samme sommer kom Paal (639), søn av Jon Loftssøn, ut fra Island; han var om vinteren i Norge nord i Nidaros. Vaaren efter [1195] fór han landeveien øster til Viken. Han traf kong Sverre i Oslo; der hadde han sittet om vinteren. Paal fór derefter syd til Danmark og fik biskopsvigsel av erkebiskop Absalon og fór samme sommer tilbake til Norge, og saa nord til Bergen. Kong Sverre fór om vaaren nord til Bergen; der var da avtalt et stevne, at alle de biskoper som var i Norge, skulde komme dit til raadslagning med kongen; ti erkebiskop Eirik hadde sendt sine breve nord i Norge og stevnt alle biskopene fra Norge til sig. Da kom alle biskoper til Bergen; dit kom ogsaa biskop Paal (640). Den forrige sommer hadde kong Sverre tænkt paa at sende en hær vesterpaa til Orknøene for at gjengjælde orknøyingene deres svikeraad. Men da dette spurtes vester i øene, tok Harald jarl (641) og biskop Bjarne (642) det raad for dem, at jarlen drog vestenfra, og med ham Bjarne biskop og alle de bedste mænd fra Orknøene. De kom til Norge ved dette biskopsmøte. Nu holdt høvdingene stevner og avtaler mellem sig, og det raad blev tat at sende mænd med breve til paven. For disse breve blev kong Sverres og alle de biskopers segl sat, som var tilstede der og før er nævnt. Til den færd valgtes Tore biskop og med ham Rikard Svarte-mester (643); de fór med disse erender til pave Celestinus (644).

125. Efter dette bragte kong Sverre og Harald jarl sin sak paa tale. Det var da stevnt ting ute paa Kristkirkegaarden, og hirden stod rundt om kongen, men nogen av dem sat der fremmenfor. Da stod fremdeles mange mænd utenfor, og der var jarlen. Han tok til orde og sa: «Her er nu en stor mængde gode mænd kommet sammen. Jeg kunde nok trænge i min sak gode tilrop av mugen. Jeg er nu saa gammel, som I kan se paa mit skjeg, og jeg har kommet for mange kongers knæ, stundom med stor kjærlighet, men ofte med vanskelige saker. Nu har jeg faat en ny vanskelighet for haanden, min herres, kong Sverres vrede. Men jeg volder dog mindre den sak, end det blir mig tillagt. Ikke raadde jeg for, at flokken reiste sig, men sandt er det, at jeg ikke kjæmpet imot. Men ikke kunde jeg lægge mig ut med alt folket der i landet, saalænge jeg skal være jarl derover. Og ikke gjør orknøyingene alting efter min vilje, mange løper ut fra Orknøene og herjer paa Irland eller Skotland eller raner kjøbmænd, altsammen mot min vilje; og dog er det sagt, at jeg ikke er uvillig til at revse. Men ikke skal jeg herom føre lang tale; efter det, som nu er gjort, da lægger jeg alt i Guds og eders vold, herre.» Efter denne tale gik jarlen frem mellem mændene og faldt kongen til fote. Kongen saa sig om, tok sent til orde og talte: «Stort hærløp gjorde de i Norge, som reiste en saa sterk flok, som øyskjeggene var, og sendte den hit i landet; det var meget gjort imot min og mine mænds vilje. Men nu er jarlen kommet hit, som I kan se, og nu angrer han det onde, som han har gjort imot os, og beder om miskund; det vil jeg vise ham, ti jeg kan ogsaa trænge til, at den almægtige Gud viser større miskund imot mig, end jeg har fortjent. Staa op, herre jarl, og vær i Guds og min grid. Men vore forliksvilkaar skal jeg sætte frem, naar det er bedre tid til det.» Kong Sverre lot skrive hele det forlik, som han gjorde med Harald jarl; han lot ogsaa optegne alle de jorder og eiendommer i Orknøene og paa Hjaltland, som hadde faldt i kongens gaard og som de mænd hadde eid, som faldt i Florevaag. Han satte tre vintres frist, da de dødes frænder skulde ha løst jordene med løsøre, men det, som da ikke blev løst, skulde alt falde i kongens gaard til evig eie. Kong Sverre tok under sig hele Hjaltland med skatter og skylder; han satte Harald jarl over Orknøene med det vilkaar, at kongen skulde ha halvdelen av alle sakører, og satte sysselmænd over dem. Harald jarl svor kongen eder, før de skiltes.

126. Siden holdt kong Sverre samtale med biskopene, inden de skiltes. Da sa kongen: «Det er mit raad til eder, gode høvdinger, at I vogter med visdom det rike, som Gud har sat eder til; la det altid komme eder i hug, at det ikke er eders fædrene eiendom eller arv, og det med, at hvis Eirik den blinde driver eder av riket, da vil han ikke gi eder meget godt i stedet, mest fordi han ikke faar noget for sig selv; han har nu ikke mere end 9 eller 10 mand, og dog alle paa en anden mands kostnad. Men hvis I holder fast paa forbundet med mig, da skal jeg sørge for vores alles sak.» De gav alle gode løfter om ikke at skilles fra kongen eller hans sak.

127. Reidar het en mand fra Viken, som da længe hadde været borte fra landet og hadde faret videnom. Han kom den sommer til Norge med breve og det indsegl, som blev kaldt Guldbulle-skraaen (645). Det indsegl hadde grækerkongen Kirialax (646) sendt til kong Sverre; men i brevene stod det, at kong Sverre skulde sende græker-kongen ti hundrede [1200] gode hærmænd. Han hadde ogsaa til kong Knut i Danmark sendt den mand. som het Peter og blev kaldt Peter Ildske, med lignende ordsending; en tredje mand hadde han sendt til sveakongen. Reidar sendemand talte ofte til kongen om sit erende, og kongen optok det i førstningen velvillig og sa, at han skulde tænke over det. Den høst døde kong Knut i Svitjod, men der kom Sverker Karlsson (647) til riket og kongedømmet efter ham.

128. Den samme høst [1195] fór biskop Nikolas syd til Danmark til erkebiskopene Absalon og Eirik og forlikte sig med dem. Men vinteren efter (648) kom biskop Tore og mester Rikard søndenfra Rom til Danmark, og med dem kom en kardinal fra Romaborg. Men de fik alle en braa sygdom der og døde; det kom med det første ingen visshet til Norge om, hvorledes det var gaat med deres erende. Men nogen tid senere kom det nogen danske mænd, som førte til kong Sverre pavens brev og indsegl og sa saa, at biskop Tore og mester Rikard hadde sat disse breve i pant, men de hadde (sa de) git biskopen penger til laans; de gav kongen brevene, men han gav dem saamange penger, som han fandt passende. Kong Sverre lot disse breve læse op i koret og vise frem der pavens indsegl og brev. Det stod i brevene, at saasnart paven fik vite sandheten, at kongen hadde mere ret end erkebiskopen, løste paven ham og hele hans rike fra alle banlysninger (649). Kongen sa, at han hadde spurt for sandt, at kardinalen og biskop Tore og mester Rikard hadde været i gjestebud hos en prest, og om kvelden blev det kastet gift i deres drik, og der døde de alle.

129. Vaaren efter [1196] forespurte Reidar hos kongen, hvad avgjørelse hans erende skulde faa. Kongen svarte saa: «Jeg synes ikke, at det ser meget fredsommelig ut her i landet. Jeg har spurt, at danerne fremdeles vil ale op ulver for os, hvis de kan komme til, det sitter ogsaa indenlands somme, som jeg ikke tror vel, saasnart en flok reiser sig; jeg vil ikke sende min hær bort under slike forhold.» Da bad Reidar, om kongen vilde gi bondesønner eller kjøbmænd lov til at fare, hvis de vilde, og kongen sa, at det vilde han gjøre. Reidar fik sig da en flok og fór om sommeren ut av landet og syd til Halør (650), mens det var marked og kjøpstad der. Dit kom biskop Nikolas og en stor mængde nordmænd med ham, mest vikværinger. Biskop Nikolas og hans mænd hadde der med sig en ung gut, som de kaldte Inge, søn av kong Magnus Erlingssøn; men birkebeinerne sa, at han var dansk og het Torgils Tuveskit. Og der paa Øren reiste de en stor flok av mænd, og til deres færd var ogsaa erkebiskop Eirik med. De fór siden med den flok nord til Norge. Der var da ogsaa Sigurd, søn av Erling jarl, og mange andre stormænd. Denne flok blev kaldt «bagler» (651).

130. Kong Sverre var øster i Viken, da dette hændte. Baglerne fór videre, indtil de kom til Saltøysund (652). Kong Sverre spurte i Seimsfjorden (653) til dem og fór straks imot dem. Kongen selv var paa speideri, og med ham Nikolas av Vestnes (654); kongen blev nu var, hvad slags hær baglerne hadde, og den syntes ham meget stor. Kongen sa til Nikolas og Sigurd Lavard, at de skulde lægge skibene til ved en gaard, som heter Sonaberg (655), og bad dem anfalde baglerne, om de fik nogen leilighet dertil; men kongen rodde til Havstein (656) og fandt der baglernes vagtmænd, som han drev bort. Efter det rodde han ind til sin hær, og de hadde da en skud-strid med dem; dog blev det litet mandefald. Den skute, som kongen styrte, laa nærmest land. Baglerne var oppe paa land ved et sted, som heter Muge-vollene, og hadde drat sine skibe op hos sig. De hadde 5 langskibe og 100 [120] smaaskibe; kong Sverre hadde 30 skibe, men de fleste var smaa. Men da kongen saa, at de fik ikke utrettet noget imot den mængde, som var imot dem, bød han sine mænd fare varlig og ikke la skibene dra op under sig. Kongen la derpaa sine skibe ut av skudmaal paa den anden side av sundet ute ved øen og laa der en stund. Han lot reise en valslynge (657) paa et berg like overfor baglernes skibe, og om kvelden, da valslyngen var færdig, slynget birkebeinerne en stund med den og brot skibene isønder for baglerne. Men da det blev mørkt om kvelden, satte kongen sin søn Lavard og Eiliv Raude der til at vogte valslyngen; de styrte begge samme skib, og paa det var det nær 80 mand. Kongen sa til dem: «Ta eder i vare! ti baglerne kommer her i nat.» Siden gik kongen til sine skibe. Det var meget koldt veir, saa at mange fik skade i føtterne; nogen satte sig til ildene, andre la sig i klynge under valslyngen; det var saa nidmørkt som mulig. Det gik et rev mellem landet og øen, og dit gik baglerne ut om natten ved fjæretid og op paa øen. De hadde 100 [120] mand, alle i brynjer. Birkebeinerne, de som var under valslyngen, merket ikke noget, førend spydene stod i dem, og de løp da op. Da sa Eiliv Raude: «La os drive dem fra os; de har bare en haandfuld av mænd.» Derefter tok han til at verge sig, og faa mænd med ham, men de fleste av dem faldt. Sigurd Lavard, kongens søn, styrtet sig ned gjennem en klev, og saa gjorde de fleste; de stevnte til skibene, og likesaa de, som forut hadde undkommet. Baglerne fulgte efter dem, og de løp allesammen, men det hjalp birkebeinerne meget, at det var saa mørkt, at de ikke kjendte hverandre; men dog mistet birkebeinerne mere end 20 mand. Baglerne brøt valslyngen isønder. Da de paa skibene blev dette var, lot birkebeinerne blaase til landgang, og Nikolas av Vestnes var raskest paa land. Da drog baglerne sig unda og tilbake til sin hær. Kong Sverre talte mange haarde ord til sin søn, Sigurd Lavard, og sa det, som sandt var: «Paa anden vis holdt jeg vagt, da jeg søkte at vinde landet fra kong Magnus. Ve vorde den kongssøn, som saa ilde vogter sit følge, som du har gjort! Dra dig nu op i land, og kom ikke for mit aasyn, før end det dages!» Mange mænd gik da op i land og vaaket, til det blev dag.

131. Det var en dag, mens kong Sverre laa i Seimsfjorden, at han var paa en skute, og de rodde ind under land. Men baglerne gik frem paa et berg og ropte paa dem. Da sa Sigurd jarlssøn: «Er Sverre, som har git mig mat, ombord?» Da svarte Ljot Haraldssøn (658): «Her er kong Sverre paa skuten, og sandt er det, at han har ikke git mat til nogen værre mand end dig, og det vil du nu vise.» Da talte biskop Nikolas: «Hvorfor gaar du ikke iland, Sverre? Vil du ikke slaas nu, din gudniding (659)? Du synes ikke noget er jevngodt med et liv, som gaar med at rane og herje. Nu vil jeg bie her paa dig. Se her er haandlinet (660) mit,» han holdt skjoldet op, «nu har jeg den mitra (661) og den stav, som jeg skal bære imot dig efter pavens bud, men det er staalhue og sverd. Disse vaaben skal jeg bære, indtil du er dræpt eller drevet av dit rike eller fra landet.» Birkebeinerne skjøt stadig ord ind i hans tale og sa: «Ikke vilde det synes os vanskelig med landgangen, hvis det bare var slike som du imot os, din niding, og disse vaaben skal du bære frem paa dommedag.» Men nogen sa: «Ilde bærer du dine vaaben, og det har du før vist.» Kongen bød dem ikke at mundhugges med ham. Atter talte biskopen: «Stadig faar jeg høre av eder birkebeiner, at jeg ikke har mot. Gaa nu du, Sverre, ene i land, men jeg skal gaa imot dig, og da skal det prøves, om apostelen Peter og den hellige Hallvard vil hjælpe mig mere, end den gautske hættekjærringen (662), som du tror paa, vil hjælpe dig.» Da svarte kong Sverre, saa at hans mænd hørte det: «Det vilde folk sige, hvis Nikolas og jeg kjæmpet. at det var tisper, som gik imot hverandre, eftersom ingen av dem er modige.» Kongen lot da sine mænd ro bort og til sin hær.

132. Morgenen efter holdt kongen husting og spurte sine mænd om, hvad raad de skulde ta. Nikolas av Vestnes svarte: «Ilde tykkes det os at ligge her matløse. Vi vil nu lægge imot dem og slaas eller falde som mænd eller ogsaa fare bort og dit, hvor vi kan faa os mat.» Kongen svarte: «Saa er det nu. Nikolas, at du siger manges tanke, og jeg vet, at ledingsmændene er heimfuse; men saa ilde, som det tykkes dem at ligge her, saa tykkes det ingen mon bedre for dem, som ligger her indenfor sundet, og de vil nok løse samlingen op, hvis vi holder ut. Men siden I nu vil bort, da skal det være saa.» Kongen bød nu at lægge bort med skibene, og saa blev gjort. Det var en søndag, og kongen lot sine mænds lik føre til kirke i Saltøysund. Efter dette seilte kongen nordover med hele sin hær, og han fik god bør til Bergen. Han tillot da alle ledingsmændene at fare bort, men han seilte nordefter og drak julen i Trondheim og var der om vinteren. Men baglerne søkte nord i Viken og lot stevne Borgarting (663); der tok de til konge Inge, søn av kong Magnus. De la da hele Viken og Oplandene under sig og satte mænd i alle sysler. Biskop Nikolas var om vinteren i Oslo ved sin stol, men stundom syd i Danmark. Da blev Ivar Skjaalge (664) viet til biskop i Hamar. Da kom Hallvard av Saastad (665), Kolbein Strynev (666) og mange andre til flokken. Den vinter tok biskop Nikolas og Sigurd jarlssøn mange penger, som kong Sverre eide, ut av væggen i Mariakirken paa Hovedøen (667) og hadde dem med sig.

133. Vaaren efter [1197] fór biskop Nikolas og Sigurd jarlssøn op paa Hedemarken og sendte folk fra sig nord over fjeldet. De kom ned i en fjord, som heter Olden (668) indenfor Rugsund (669), og dræpte der kong Sverres sysselmænd, Tore Darre (670) og Einar Lygra (671), og en flok med dem. Men de sysselmænd, som var nærmest, Tore Kraak og Torgils, flygtet unda til kong Sverre, og baglerne fór tilbake til Oplandene. Om vinteren efter jul holdt kong Sverre ting med bønderne og bød leding ut over Trøndelagen, Haalogaland, begge Mørene og Raumsdal; han stevnte hele hæren til sig tidlig paa vaaren. Og ved Hallvardsmessedag (672) var han kommet med hele hæren syd til Bergen; han hadde da tredive hundrede [3600] mand, alle paa skibene. Kongen sat længe om sommeren i Bergen, helt til Margretemessedag (673), og ventet paa den leding, som var utbudt overalt søndenfor Stad; det drev da folk til ham, saa de blev regnet til 60 hundreder [7200], inden han fór fra Bergen. Han seilte da med hele hæren syd til Grøningasund (674), og det tyktes mange underlig, at kongen ikke fór videre paa sin vei; ikke ænset han, hvad som blev talt derom. Kongen holdt ting med bønderne og talte meget for sin hær, saa at baade bønder og hærmænd hørte det. Han hadde en stor mængde ledingsmænd, og av dem var det mange, som var ustyrlige og holdt sig litet i tømme. Kongen talte for dem paa dette ting og sa saa: «Det sømmer sig litet for gode bondesønner at fare slik fra Trondheim eller Haalogaland eller Møre, eller om de ogsaa er kommet nærmere fra, at de slaas med bøndernes redskap eller kjerald eller andet bohave, hugger det eller slaar det sønder, bare fordi det staar foran eder. Det er ikke til noget gagn eller hæder for eder, men til ugagn for dem, som eier det. Jeg raader eder til, at I ikke gjør saa længer. Det vilde ikke være et kongelig erende at tale om slikt, hvis ikke nødvendigheten krævde det. Jeg fortjener ikke længer at kaldes styrer over dette land, hvis jeg ikke gjør saa, at uskikker lægges ned og ikke gaar frem der, hvor jeg har magt til det. Jeg beder eder med venlige ord, at I gjør ende paa denne ustyrlighet, ti jeg har meget imot at revse eder, og det maa jeg dog gjøre, hvis det ikke blir bedre med dette. Jeg synes dog, jeg har fuldkommen ret til magt og styre over dette land, om end biskop Nikolas siger noget andet, saa at jeg ikke skulde trænge til at tale om det samme to eller tre ganger, naar det ikke gjælder større ting end det, jeg nu har talt om. Men det skjønner jeg ikke, hvad grund biskop Nikolas finder for det, naar han siger, at jeg ikke bør være konge over Norge. Mange har baaret kongsnavn, som har været tjenestekvindesønner; men jeg er sand søn av kong Sigurd og Gunnhild. Det er kjendt for mange mænd, hvad hendes æt er; men hvis det her er somme (hvad jeg tænker), som ikke kjender til det, saa kan jeg nu sige noget derom.» Derpaa regnet han op alle hendes ættegrener for alle tingmændene, og da lærte mange mænd, som ikke før hadde nogen greie paa det, at kjende, at de var i frændskap med ham, baade i fars- og morsæt. Kongen endte saa sin tale, at han sa, at han visste ingen mand paa den tid, som hadde bedre ret, hverken for Gud eller mennesker, til at bære kongsnavn i Norge end han selv. «Men omend biskop Nikolas heller vilde ha en anden, saa vil vi birkebeiner ikke handle efter det nu mere end før. Kongen, som styrer riket, trænger at være baade haard og raadsnild; men det synes os, at omend Nikolas er en tungesnild mand, saa har han hjerte som en hare og troskap som en ræv, ti stadig har han vist sig slik. Og om vi skulde regne op hele Ingerids (675) avkom, vilde faa findes trofaste. Ikke var Magnus (676) trofast, og ikke var Buris (677) trofast, som siden har faat merkes. Nu er det bedst at la slikt være stilt, ti omsider vil det alt prøves, hvordan enhver er. Men nu venter jeg, at det vil vare kort tid, inden vi birkebeiner vil søke imot baglerne, og da vil vi faa se, hvor modig og trofast han er, Buske-halen (678), naar han skal lægge raad imot os birkebeiner.»

134. Efter denne tale løstes tinget; bønderne drog hjem, men birkebeinerne og ledingsmændene fór ned igjen til skibene. Det varte ikke længe, før det blaaste op en bør. Kongen lot blaase til at lægge ut, seilene blev sat op, og de seilte østover langs landet; de stanset ikke, førend de seilte ind til Oslo; der laa baglerne tilstede med hele hæren sin. Jakobsmesse-aften (679) la kong Sverre sig ved Hovedøen og gik iland om morgenen og hørte messe. Men da han kom til skibene, holdt han husting med hæren og talte: «Baglerne er i byen med en meget stor hær og tænker at ta imot os. Lyt nu nøie til, paa hvad maate jeg ordner landgangen. Haakon, min søn, skal ro med alle smaaskuterne ind til leiren indenfor Nonnesæter (680); der skal han gaa op og saa til byen og falde i ryggen paa dem, som er paa bryggerne; men mine lendermænd, Gregorius Jonsson (681), Sigurd av Modastad (682) og Øystein Ragnvaldssøn (683), og med dem mørerne, skal lægge til ute paa Ørene ved Maria kirkegaard og gaa op der gjennem det søndre stræde; men hele den øvrige hær skal fare med mit merke ind til bryggerne (684), der vil deres hovedstyrke være. La os nu gaa til skibene og lægge ind imot dem.» Det blev da blaast hærblaast. De rodde da ind med hele hæren, og skibene delte sig saaledes, som kongen hadde sagt, at det skulde være.

135. Biskop Nikolas talte for baglerne og fordelte deres fylkinger, idet han sa saa: «Sigurd jarlssøn med sin flok og Hallvard av Saastad med oplændingene skal ha en fylking indenfor Nonnesæter, og passe paa, at de ikke kommer op der; men sønnene til Aanund Lunn og Kolbein Strynev og den flok, som er den allerhaardeste, skal vogte broen (685), at de ikke kommer ind i byen der, om de lægger til ute ved Trælaberg (686), men kongsmerket og mine mænd og bymændene skal være ute paa Ørene og verge bryggerne. Kong Sverre har ikke saa stor hær, som I tror. Det er saa tyndt med folk paa skibene, at det bare er én mand i hvert halvrum, der hvor de er flest. Ser I ikke, at de har sat sækkefeldene sine op i rummene, eller tror I, at det er mænd? Birkebeinerne er saa bansatte (687), at deres sverd nok ikke vil komme til at bite, og de tør nok ikke lægge til. Vær nu ved friskt mot! Sverre vil være dødsens, om han lægger til, og det kan være, at det gaar ham likesaa ilde her som i Seimsfjord.» Biskopen sat til hest, og nogen klerker med ham, og var oppe i strædet ved sin gaard, da skibene la til; begge flokker ropte da hærrop. Kong Sverre la saa kraftig til, at de byrdinger, som laa foran bryggerne, brøtes sønder; baglerne hadde sænket nogen skibe foran bryggerne, og derfor kunde birkebeinerne ikke straks komme til at lande. Begge flokker skjøt da paa hverandre med bueskud og haandskud (668). Siden søkte birkebeinerne frem over byrdingene. Bengeir Lange og Botulv Havrssøn kom først op paa bryggerne; men en engelskmand hug straks til Bengeir og sa, at de ikke skulde faa gaa op der. Bengeir svinget sverdet — han var den dygtigste mand med sverd og skjold —, han hug engelskmanden op under skjoldet, det traf ham nedenfor næsen og hug kjakene sønder, saa de faldt av. Mange birkebeiner søkte nu op paa bryggerne, men baglerne tok vel imot dem, og det blev en haard strid. En mand sa til biskopen: «Herre, rid nu haardt frem! ti nu trænger vore mænd til, at I sætter mot i dem; det ser ut for os nu, som om sverdene biter for birkebeinerne.» Da sa biskopen: «La os ride unda, saa fort vi kan; nu er djævelen løs!» Dermed red de op av byen og stanset ikke, førend de kom op paa Gjelleraasen, og der bidde de paa sin hær. Gregorius Jonssøn og hans mænd landet paa Ørene ved elvemundingen, og der var det langgrund; men da skibene naadde grunden, løp mændene overbord, vadde til lands og gik modig op. Baglerflokken hadde været oppe ved Geitabru (689); men da de saa, at birkebeinerne var kommet op, gjorde de saa haardt et fremstøt imot dem, at birkebeinerne gav efter og vendte ut igjen til skibene; nogen faldt, men nogen løp paa sjøen. Men da de kom ombord paa skibene, la de til ute ved Trælaborg og gik iland der; siden søkte de ind efter sletterne til byen; men da baglerne saa det, søkte de ut imot dem over Geitabru, og der blev det for anden gang en haard strid med dem. Haakon kongssøn la til inde paa Leiran. og fra først av slik, at alle skuterne rendte op paa tørt land. De løp straks overbord, stillet sig i fylking og gik op imot baglerne; de skjøt først, og dernæst stak de med spyd. Baglerne bidde ikke paa huggene, der de stod, men flygtet nordover gjennem byen. Birkebeinerne fulgte efter dem og dræpte alle de av dem, som de naadde; nogen slog sig frem til byen og gav nakkedrag til dem, som stod paa bryggerne. Da var ogsaa Sigerflugan, kong Sverres merke, kommet op paa bryggerne, og ved samme tid flygtet bagler og bymænd, nogen op fra byen, nogen ind i gaardene. Kong Sverre gik op gjennem Langstrætet, og da han kom op i veiene, saa han, hvorledes de slos ut paa vollene. Han snudde sig da over aaen ovenfor byen og fór ut efter vollene; de gav da baglerne et haardt bakslag og dræpte der næsten al den hær, som var der. Birkebeinerne ransakte byen og brøt op huser for at komme til baglerne; de dræpte mange, men mange løp unda og stevnte op fra byen. Nogen flokker av birkebeinerne var næsten oppe paa vollene, nogen var oppe paa Martestokker (690) og møtte stadig baglerne, hvor de kunde komme til. Det var der et stort mandefald, men dog meget mere av baglerne; dog kom denne gang de fleste av deres høvdinger unda.

136. Efter dette lot kong Sverre blaase hele hæren op paa Martestokker; han holdt da tale for dem og sa: «Gud ha tak, fordi han ikke nu mere end før har vendt lykken fra os birkebeiner og negtet os seieren! Og jeg venter, at Nikolas buskehale neppe med uræd hjerte har søkt unda. Men jeg vil dog sige eder, at jeg vil la skibene lægge ut til Hovedøen; jeg vil ikke, at vi skal faa noget pludselig overfald av dem, men at vi skal vogte os for deres overløp, hvis det er nogen av dem, som har mot til at vende om igjen til byen, saasnart de venter, at mændene ligger og drikker i byen.» Da fór mændene til skibene og gjorde saa, som kongen bød. Inden de fór bort, blev alt gods i byen tat op; ti bønder (691) og kjøbmænd hadde kjæmpet med imot kongen. Langskibene, som fandtes, tok de og brændte de fleste, men de hadde med sig Bokaskreppan (692), som biskop Nikolas hadde eid, og Gullsuden, som Hide (693) før hadde latt gjøre; Hide tok imot Bokaskreppan, men brændte Vidsjaaen (694), som han før hadde hat, han tok vare paa spiker og seil, ti bønderne hadde ret til al redskapen. Nu laa kongen ved Hovedøen og lot bære alt hærfanget op paa en voll paa sydsiden av øen; siden lot han skifte hærfanget i fire deler. Derefter blev det blaast til husting, og han holdt da tale til sin hær. Da lot han mændene gaa under stangen. Hæren blev talt, og det var da henimot 50 hundreder (695). Da kom en mand fra biskop Nikolas, en prest, og hadde et brev, som biskopen hadde latt skrive, med til kong Sverre. Det stod i dette brev, at biskopen vilde forlike sig med kongen. Kongen svarte saa: «Det har han gjort før, og ikke vet jeg, om han vil holde det nu bedre end før; men dog vilde jeg unde Nikolas grid, om han selv kommer til mig, og du kan sige ham, at jeg synes, jeg kan vinde større hæder ved andet end at dræpe ham, hvis han kommer i min vold; han raader for det og kommer, om det saa synes ham.» Da krævde kongen av hærmændene og ledingsmændene, at han vilde ha skibene og al den skibsredskap, som var tat, tilkjøps for 15 mærker guld. Men hærmændene trodde, at det ikke vilde være mere end en tredjedel av dets værd, hvis han fik det saaledes. Og de gik til, Sigvalde Karl, Sigurd av Modastad og Øystein Ragnvaldssøn og mange andre og delte redskapen og seilene i fjerdinger som andet gods. Men da kongen fik vite det, løp han av sit skib; han hadde en svepe i haanden og lot den gaa. De fleste vek unda og kastet ned det, de holdt paa, fordi de saa, at kongen var vred. Sigvalde bidde og vek ikke unda; kongen slog ham to slag tvers over herderne, men Sigvalde vilde ikke sætte sig til motverge. Kongen stanset og sa, at de gjorde ilde, som brøt hans bud, han vilde selv ha det, som trængtes til vern for landet. Og saa gik det; kongen gav den betaling derfor, som han vilde. Tirsdagen blev hæren blaast op til skifte; da blev det kastet lod om fjerdingene. Derefter skiftet hver fjerding sin del i tylvter, og saaledes blev godset skiftet, indtil det omsider kom i enkelte lodder. Det var ikke mindre gods, end at hver mand fik til 2 mærker veiet. Kongen laa der en halv maaned.

137. Nu er det at fortælle om baglerne, efterat de hadde flygtet, at høvdingene og hovedstyrken tok landeveien over Oplandene, og derfra nord til Trondheim og til Nidaros. Og da de kom til borgen paa Steinbergene, satte de sine folk rundt om den og sa, at de vilde tjelde der. Der i borgen var Torstein Kugad og Bjaalve Skindstakk og Asgaut; de hadde 80 mand, det skortet dem hverken paa vaaben eller mat eller drikke; baglerne fik intet utrettet der. Siden holdt de stevner med bymændene og ting oppe i Kristkirkegaarden, la matskat paa byen og krævde leding av bønderne fra herredet; de fulgte nu birkebeinernes sedvane, og lot folk sverge sig troskapsed, at de ikke skulde være i motstanderflokken til dem eller deres konge. Efter dette fór de op til borgen og skjøt en lang stund paa den; siden kaldte de paa hverandre. Eiskop Nikolas sa til Torstein: «Det er ikke raadelig for dig at holde borgen og være i ban; du kommer til at miste mere paa et andet sted. Vi vil sende folk til dine gaarder, Stein (696) og Gudrekstader (697), og der la rane alt det, som til er, lægge ild i husene og brænde gaardene op.» Efter dette kaldte Torstein Bjaalve Skindstakk til sig og sa ham, at det ikke var raadelig at holde borgen, hvis baglerne vilde sitte om den. Saa endte deres tale. at de blev enige om at gi borgen op; ikke visste de andre borgmænd noget om dette raad. Det var en løndør i borgen; til den gik Torstein, og da kunde han tale med baglerne. Gudbrand Unge (698) gik ham imøte, og de gjorde sig imellem en avtale; Torstein bad baglerne først fare ned i byen, men komme op om kvelden, naar borgmændene mindst ventet det; «da skal jeg la denne samme dør være aapen.» Imot dette lovte Gudbrand paa baglernes vegne, at alle borgmændene skulde beholde livet og vaaben og klær. Siden fór baglerne ned i byen, men om kvelden gik de op til borgen. Torstein lot da løndøren være aapen, og baglerne gik der ind. Det var paa den tid, da borgmændene sat ved maten; de merket ikke noget, førend borgen var fuld av bagler. Borgmændene fik beholde livet, og de hadde sine gangklær, men kun faa fik ta sine vaaben, og ingen noget gods. Asgaut og Bjaalve drog ut paa landsbygden; men Torstein Kugad gik baglerne til haande og fór med dem. Baglerne tok alt det gods, som var i borgen, og siden brændte de hvert hus, som der var; de tok en død mand og styrtet ham i brønden, og bar siden sten der oven paa, indtil den var fuld. De stevnte da bymændene til for at bryte alle stenvæggene ned til jorden, inden de skiltes fra dem; de brændte alle kongens langskibe, inden de fór bort. Efter dette drog de tilbake til Oplandene, og tyktes at ha vundet meget gods paa denne færd.

138. Det er at sige om kong Sverre, at han fór fra Oslofjorden og drog sydover til Gudmaren (699) og la ind i fjorden paa sydlandet ved et sted, som heter Fyrileiv (700); han stevnte der ting med bønderne og anklaget dem for, at de hadde været i samling imot ham i Sæmsfjorden og hadde tat en anden konge istedenfor ham. Helge het en mand, som svarte paa kongens tale, og talte saa: «Det var faa mænd her i bygden i den flok, og bare mænd med liten indflydelse, de som var med; vi skjønner ikke, at denne beskyldning rammer os, herre; vi er saa gamle, at vi kan se os for, førend vi kommer i uføre. Saa vidt kjender vi ogsaa til lov i Norge og til mægtige mænds ret, at vi vet, hvad loven siger om, hvor konge skal tages i Norge; vi tror, at ingen er ret tat til landet, uten at det gjøres paa Øreting i Trondheim. Nu kan I, herre, med eders forstand se, at vi nok ikke er slike hjemmefødinger, at vi uten at tænke os om fylder den flok, som ikke har større ret, og dertil staar eder meget imot, herre.» Det blev talt om meget der paa tinget, og alt tegnet sig til forlik.

139. Efter det fór kongen bort og la sig i Nautesund (701). Han sendte sine mænd i erender frem over en skog; der møtte de bagler, som løp imot dem og dræpte 12 mand for dem. Derefter la kongen ind til Svanhals (702); derfra seilte han øster til elven, og der laa hele almuen ute i skogene. Kongen sendte bud til bønderne, at de skulde komme til ham i grid, han vilde forlikes med dem og stevnte dem til ting; men da de visste sig brødefulde imot kongen, utsatte de stevnetiden og nølte længe. Hæren syntes ikke om utsættelsen og holdt lønting og vilde bryte ledingen. Olav fra Beitstaden het en mand, som talte for dem; han var kong Sverres huskarl. Men saasnart kongen blev dette var, lot han ta Olav og dræpe; de andre blev da mindre hidsige paa denne raadslagning. Kongen stevnte atter bønderne til ting; men i andet fald, sa han, at han vilde brænde op alle bygdene for dem. Da kom bønderne ned og holdt ting med kongen; det blev da enden, at de overlot i kongens vold at fastsætte bøter for landeraad. Og dagen efter kom baade leding og lide-gjæld og sakører ned; det var mange hundrede stykker naut og meget andet gods. Efter dette fór kongen nord i Viken og seilte ind til Oslo, ti han spurte da til baglerne, at de var kommet nordenfra Trondheim og agtet sig til Oslo. Kongen fór op imot dem, men da han kom til Gjelleraasen (703), fik han høre, at de hadde tat den øvre vei sydover, saasnart de spurte, at kongen var tilstede i byen. Kong Sverre vendte da tilbake til byen og fór siden ut til Tunsberg; han sendte da Philippus jarl, Birger Brosas søn, fra sig op til Mjøsen; han skulde sitte der for at se til, om han kunde gjøre noget overfald paa baglerne; han vilde ogsaa, at hans bror Hide skulde fare dit, men han blev ikke færdig. Kongen fór fra Tunsberg og agtet sig til Bergen; han hadde god vind, da han seilte fra byen; men hans bror Hide blev efter der med sin flok. Kongen seilte sydover til Helgasund (704); der spurte han, at Sigurd jarlssøn hadde seilt nordenfra forbi dem, og det tyktes ham, at Sigurds færd kunde bli livsfarlig for Hide og hans folk. Kongen lot straks tidlig om morgenen blaase til husting og sa saa: «Det synes mig, at vore mænd, som er blit efter, er kommet i en farlig stilling, og min bror Hide kan bli mest utsat, ti han maa tro, at han har paalitlige speidere, naar jeg farer vestover med hele hæren, og nu vil de ikke ta sig i vare; jeg er ræd for, at vi ikke har gjort havnene trygge nok.» Kongen tok da alle skuter og lette skibe, bemandet dem som bedst, gik selv ombord og fór for at lete efter Sigurd.

140. Sigurd hadde lagt raad for sig og lagt sig utenfor leden; han laa der ved nogen holmer, som het Sveinar (705); derfra saa de kongens hær, da de seilte den indre hovedled. Natten efter fór Sigurd og hans mænd ind til byen og kom ganske uventet over Hide. Baglerne løp ind i byen og blev straks var, hvor birkebeinerne var. De var i Aasleivsgaard og drak i den søndre stue; de løp ut, de fleste vaabenløse, og blev straks dræpt, hver hvor de stod; alle kirker var laast, saa de fik ikke nogen hjælp i dem. Hide løp sydover fra stuen til bryggerhusene og kom op under skurfjælene mellem husene; han turde ikke løpe ut av byen, ti baglerne holdt vagt rundt omkring byen. Om morgenen, da det var blit lyst, ransakte baglerne byen og dræpte birkebeinerne, hvor de fandt dem. Hviting het en omstreifer blandt baglerne; han fandt Hide, og Hide bad manden gjemme ham og gav ham dertil en guldring. Manden lovte godt, men han sa det dog straks til baglerne, da han møtte dem. Hide blev da fanget og dræpt. Sigurd fór straks bort samme dag. Med Hide faldt nær femti mand, og mange av dem var hirdmænd.

141. Kong Sverre rodde først til Tunsberg og fik der vite de tidender, som hadde hændt der. Han sa da til sine folk, at han vilde lete efter Sigurd, om han kunde naa ham. Kongen la straks bort og seilte øster over Folden; han spurte da, at Sigurd var faret øster i Viken. Kongen søkte da efter dem. Men da det var kort mellem dem, fik Sigurd høre, hvor kongen fór. Han vendte da ind gjennem Lanesund (706) og la op i Bevja (707). Litt senere kom kong Sverre dit og la imot dem. Sigurd og hans mænd kastet straks tjeldene av sig og skjøt paa dem; de fleste hadde gaat iland, før kongens skibe la til; men de flydde straks, da birkebeinerne løp paa land. Sigurd løp over broen, men birkebeinerne efter; de fleste av Sigurds mænd kom over, men nogen av dem faldt der. Da brøt baglerne broen av og løp siden op i landet. Birkebeinerne tok da skibene og alt det, som var paa dem; nogen av skuterne tok de med sig, men nogen brændte de. Derefter drog kongen igjen nordover og fór helt til Bergen; der sat han om vinteren.

142. Om høsten, da kongen skiltes fra sin hær i Helgesund, fór hans mænd med hærskibene den korteste vei like til Bergen, og derfra nord til Trondheim. Først kom Øyolv Avlessøn, Eirik av Haa og Arne Skadered paa tre skibe; de spurte, at baglerne var i byen og hadde gjort mange mænd skade. Birkebeinerne kom om natten til Holm (708); det var like i lysingen. Eirik og Arne rodde med to skibe ind i elven, men Øyolv la til ved sanden indenfor borgen og stevnte utenom byen op til broen. Baglerne blev intet var, førend birkebeinerne var i byen og lurene lød; da løp nogen av baglerne ind i kirkerne, men nogen op til broen, men der fandt de alt folk, som gav dem nok at bestille; andre løp hit og dit «som mus i hul» og søkte at slippe unda. Mange blev dræpt, men nogen fik grid. Dette var tre nætter før Andreasmessedag (709). Birkebeinerne lot skibene sætte op ute paa Ørene, og hadde da byen i forvaring og likeledes syslene paa landet. Om vinteren efter jul dræpte baglerne Jon Magre paa den maate, at de hjemsøkte hans gaard. Det gik en mand til døren, som het Salve, og bad Jon gaa ut og lukke op døren. Jon kjendte hans røst og gik til døren. Da sa Salve: «Luk døren op, jeg har tidender at sige dig.» «Gid de var gode,» sa Jon, skjøt slaaen fra og lukket op. Salve stak straks sverdet gjennem ham, saa at odden stod ut baktil. Jon grep ham i det samme om halsen og fik klemt ham under sig og vilde siden lange efter sverdet, som hang ved sengen; men da kom avmagten over ham, og han faldt der. Baglerne hadde da saa stor folkestyrke, at det over hele Viken og Oplandene var storflokker av deres hær. Hallvard av Saastad hadde dengang deres kongsemne i sin varetægt; de var da paa Oplandene og fór efter jul nord over fjeldet. De fór ned over Opdalsskogen og gjennem Rennebu og dræpte der Ivar aarmand (710) og Torleiv Styrja. Siden drog de til Orkedalen og dræpte der Einar Skitenbeine, inde i Skaun dræpte de Skjegge paa Eggja (711). Siden fór de til byen. Gunnar Galen og Eindride Rakke hadde kommet unda og bar disse tidender til byen. Gunnar fór ut paa Ørene og la ild i langskibene; han vilde heller brænde dem op, end at baglerne skulde faa dem. Ilden var sen til at tænde, og han visste ikke av det, førend baglerne kom over ham og dræpte ham, og likesaa Eindride; dette var to nætter før Brettivamesse (712). Baglerne tok da byen, men mange birkebeiner, som forut hadde spurt om baglernes færd, hadde flydd bort, og det blev ikke gjort motstand i byen. De gav grid til mange, som bad derom og kom i deres vold; de blev der om vaaren og bød siden leding ut over hele Trondheim, skjøt skibe paa sjøen og gjorde sig som bedst rede til at verge sig. Birkebeinerne laa ute i skog og mark og ventet paa, at kong Sverre vilde komme og frelse sine mænd av den store nød. Da blev det git Inge kongsnavn; Baard het den mand, som gjorde det. Baglerne tok nu baade leding og mænd, satte sysselmænd i herredene og bemandet skibene med sine folk. Deres hær var baade stor og vel rustet, og da det led ut paa vaaren, la de ut i fjorden til Raudabjorg (713). Det var en uke før Halvardsmessedag (714), at de møtte kong Sverre.

143. Kong Sverre utrustet i Bergen nogen skuter og lette skibe og fór skyndsomt avsted; han tænkte at komme uventet over baglerne, som han stadig forhen hadde gjort. Færden gik vel for ham, og da han kom ind forbi Agdenes, fandt han et baglerskib i den havn, som heter Selven (715). Birkebeinerne rodde imot dem og dræpte mange paa dette skib, men de, som kom unda, gik paa land. Men da de fór ind forbi Hornbore (716), møtte de en anden baglerflaate; baglerne rodde til land og løp op, men nogen blev dræpt. Da rodde birkebeinerne over fjorden til Rein; der var bagler med en tyvesesse. Birkebeinerne dræpte der de fleste av mandskapet, men nogen løp iland. Birkebeinerne tok alt godset, og somme vilde ha med sig skibet; men kongen syntes, at det ikke kunde holde fart sammen med deres skuter under roningen, de lot da skibet efter. Men da baglerne saa birkebeinerne komme roende, kastet de av sig tjeldene, la skibene sammen og tenget; de hadde 7 skibe, alle store; de laa paa et sted, som heter Torsbjorg (717). Det blaaste en let landnørding (718), og baglernes skibe drev med staaende master for vinden. Men da kong Sverre saa, hvor baglerne var, lot han blaase hærblaast og satte op sit merke og bød at lægge til. Birkebeinerne rodde imot, de skjøt paa hverandre en stund, og de rodde i ring om baglerne og paa vindsiden av dem; birkebeinerne kunde da være nærmere eller fjernere, eftersom de vilde. Birkebeinerne syntes det var stor forskjel i høide paa skibsbordene, og saa var det; ti birkebeinernes stavner naadde ikke høiere end baglernes biggyrdler. Denne skudkamp var baade haard og lang; men birkebeinerne la ikke saa nær, at baglerne kunde naa deres skibe med stavnljaaene. Det faldt mænd paa begge sider, og mange blev saaret. Men da kongen saa, at de ikke kom nogen vei paa denne vis, bød han dem at lægge fra. De gjorde saa og la skuterne sammen utenfor skudmaal. Da sa kongen: «Ikke er birkebeinerne nu, som de har været før. De gamle birkebeiner la ikke til slik som I med dragkjortlene; de hadde stuttere kjortler, men bedre hjerter. Men ikke nytter det nu at ligge her, la os ro ind til byen. Eller i andet fald vær raske drenger og læg til slik, at I faar vite, for hvem sverdene biter bedst.» Men før kongen hadde endt sin tale, ropte birkebeinerne hærrop og egget hverandre. De rodde i første taket saa fast til, at skuterne naadde langskibene, og gjorde saa fast og hidsig et anfald baade med spydstik og sverdhugg, at baglerne maatte dække sig og vek tilbake, saa at Saalmund Systrung (719) og hans mænd, fem sammen, kom op paa Gudbrand Unges (720) skib. Da ropte Gudbrand paa sine mænd, at de skulde drive dem ned, og baglerne gik da saa haardt imot birkebeinerne, at de vek ned, men nogen faldt. Siden søkte baglerne fast frem og lot da gaa baade vaaben og stener. De nød da godt av bordemonen, idet de kastet saa store stener ned paa dem, at de ikke kunde holde sig og næsten ikke kunde staa under dem; da faldt mange birkebeiner. Baglerne førte stavnljaaer over til birkebeinernes skibe og holdt dem fast. Birkebeinerne tok alle ett raad, og ingen trængte at lære det av de andre: de stak baadshaker mot storskibene, og enhver løste sig da bort saa godt han kunde. De, som var paa kongsskibet, fik kastet stavnljaaene av, og likesaa Nikolas av Vestnes; men Saalmund Systrung faldt der, og hele hans mandskap. Ogsaa en anden skute blev ryddet for birkebeinerne, og baglerne fik tat begge disse skibe. Nikolas blev saaret; han fik et skud fortil i staalhuen, og det gik ind gjennem den og syntes et litet saar at se til. Da sa kong Sverre: «Det nytter os ikke denne gang at stride imot dem, og vi skal nu ro ind til byen.» Birkebeinerne la nu fra.

144. En mand. som het Agmund og blev kaldt Vaagepung (721), hadde været baglernes sysselmand; han hadde sin æt paa Oplandene, men hadde syssel i Orkedalen og styrte nu det skib, som Øyolv Avlessøn hadde ført dit om høsten. Han hadde lagt til ute ved Ingardal (722) under berget paa et sted, som heter Ravnaas; han saa derfra over fjorden, mens de kjæmpet sammen, birkebeiner og bagler. Det blev en trætte der, nogen vilde fare til for at hjælpe sine mænd, men nogen vilde heller op paa land, og det skib kom ikke til nytte for baglerne. Kong Sverre styrte ind efter fjorden og møtte et baglerskib indenfor Tinn-osen (723), mellem den og Trangen (724), og jaget dem, som var i det, op der. Siden stevnte han over Fladkefjorden (725) og jaget to skibe paa land ved Klefstad (726); siden fór han ind til byen og var der. Baglerne snudde efter og satte sig det i hugen, at det ikke vilde være svært at fange kong Sverre, da han hadde en ringe og saaret styrke: mange gode drenger var faldt av hans hær om dagen ved Torsbjorg, men mange var saaret, saa at de ikke var vaabenføre, om de end vilde friste det. Men da baglerne kom ind til byen, turde de ikke lægge til ved Ørene; de trodde, at om de steg i land med de folk, som de hadde faat der i Trøndelagen, vilde de ikke være dem tro, men saasnart de satte føtterne paa land, vilde enhver straks stevne enten dit, hvor kong Sverre var, eller til sit hjem. Derfor blev det ikke noget av landgangen. Baglerne laa ute under Holmen. Kong Sverre var ute paa Ørene, rede til at ta imot dem, om de la til der. Nu holdt baglerne raad, og det syntes dem saa, som om det var raadeligst for dem at fare syd til Bergen. De la nu hele landet under sig, men gav ikke agt paa, hvor Sverre fór med skuterne sine; det syntes dem, som han ingen utsigter hadde, hvor de end møttes, hvis der skulde kjæmpes tilskibs. Nikolas av Vestnes lot ikke sit saar skjøtte; han syntes ikke, det hadde noget at betyde, og fór i bad med det; da slog det sig verk i det, og han laa en kort tid, før han døde; det var et stort mandetap. Siden fór baglerne sydover langs land med hele sin hær, og de holdt vel sammen; om de skiltes ad, frygtet de stadig for kong Sverre, og mere for hans snilde raad end for hans folkestyrke. De trodde, at de nok vilde faa nogen skade av dem. Baglerne la til i en havn, som heter Anger (727) nordenfor Stad. Alene kong Sverre fór bort fra kaupangen og sydover efter dem; han rodde en dag ut fra Herøyene og stevnte syd forbi Stad. Baglerne saa det, kastet av sig tjeldene og sa, at de skulde ro iveien for ham; men det blev ikke noget av. Sverre ænste det ikke, men fór sin vei, og baglerne litt senere.

145. Sigurd jarlssøn hadde faret østenfra Viken og spurte, at kong Sverre var drat nordover fra Bergen. Sigurd fór til Bergen og fandt der ingen motstand; han tok der kong Sverres skibe og brændte Sygna-branden (728) og de andre, som han fik tak i. De tok i byen nogen huser, som tilhørte birkebeinerne, og førte dem op til borgen og gjorde siden et stort baal imot borgen, hvor vinden stod paa, der hvor det tyktes dem, at borgmændene vilde faa mest mén derav. Og da borgmændene saa disse tidender, sa de det til dronning Margret; hun var da i borgen, og med hende var Aura-Paal (729) og hadde styrelsen. Hun og mange andre kvinder fik stor skræk over dette, og de birkebeiner, som var i borgen, syntes ogsaa, at det var nødvendig at ta sig vel i vare. Aura-Paal fandt paa det raad, at de tok en tønde og bar i den spaan, næver og tjære. Siden la de ild i den, og slængte den i baalet for baglerne, før de hadde faat det færdig eller baaret det sammen. Men det blev saa stor en lue, at de ikke fik slukket det, førend de hadde brutt sønder alt det, som de forut hadde ført sammen. Dette sinket dem meget, men dog gav de sig til med det anden gang, og bar sammen til et nyt baal. Da bad dronningen for Guds skyld, at de skulde gi borgen op, og da vilde folk faa lov til at gaa ut, heller end at ilden skulde flamme over dem. Hun sa, det var værre at miste altsammen, folk og gods. Da gjorde Paal det raad, at alle kvinderne skulde gaa ut i det hus, som var over borgporten og før hadde været fængsel (730); han sa, at det da ikke vilde vare længe, inden de kunde faa gaa ut av borgen. Kvinderne gik nu dit, glade, om det var haab om det; men da de kom ind i huset, lot han døren slaa igjen og satte siden laas for den. Det skortet ikke paa livsophold der for dem. Asgaut het en mand, han var fehirde (731); han fik fat paa en tom smørløp, skar den fuld av glugger og la næver, stry og svovel i den; siden stak han ild i den og slynget den ned i baalet, men baalet var gjort slik, at det var hult indvendig, og da ilden kom deri, slog det saa stor lue i det, at baglerne ikke fik slukket det; hele baalet brandt da op for dem. Derefter fór de ned til byen; men Paal gik til dronningen og spurte hende, hvad hun vilde gi ham, hvis han fandt paa slikt et raad, at baglerne drog bort. Hun sa, at hun vilde gi mange penger til det, og bad ham gjøre det, hvis han kunde faa det istand. Da sa Paal, at hun skulde laane ham sit segl, og saa gjorde hun. Siden skrev han et brev og satte dronningens indsegl under det. Det var skrevet til Aute (732) prest og Jordan Skinnpeita (733) og lød saa: «Det venter vi, at I vil lægge mest vegt paa kongens sak, om I end nu helder noget til baglerne. Men vi har nu en lønlig sak at sige eder og dog store tidender, som kongen har latt sige os, nemlig at han har møtt sine uvenner nord i Trøndelagen, og det er saa meget bedre, at det har gaat nu som før, at kongen har seiret, men dog har han mistet gode mænd, Nikolas av Vestnes og Saalmund Systrung og Peter Ragnvaldssøn og mange andre. Nu beder kongen eder i fortrolighet, at I vil sinke baglernes færd her i byen; men han vil selv komme hit imorgen, enten tidlig eller sent.» Der i borgen var det en vikværsk svend, som var kjendt med baglerne; ham fik Paal til at bringe dette brev til prestene. Han blev fulgt ut av borgen, og de skiltes ved ham under en sten. Det saa de bagler, som var paa vagt, og de syntes, det saa likest ut til, at en mand vilde løpe fra borgmændene, og de listet sig bort til stenen, fandt svenden, der han laa, og tok ham til fange; men fordi de kjendte ham, gav de ham grid. De spurte, hvor han agtet sig hen. Han svarte: «Jeg farer med et brev til Aute prest og Jordan, og jeg vet ikke, hvad det staar i det.» Baglerne tok brevet og bragte det til Sigurd jarlssøn, og da han saa, hvad som stod i det, ventet han sig straks ufred, og morgenen efter i lysingen lot han blaase hæren til opbrud; men de tok meget gods av Aute prest og Jordan, og trodde, at de hadde været utro mot baglerne. Efter dette fór baglerne bort sydover. Da sa Paal til dronningen, at baglerne rodde ut ad Vaagen; dronningen gik ut i borgen for at se det og takket Paal vel for denne list.

146. Kong Sverre kom til byen tidlig om morgenen og gik straks op til borgen; der møtte han dem, som raadde for den, Sigurd Borgarklett (734) og Aura-Paal, og fortalte dem om sin færd og likeledes, at han denne gang bare vilde dvæle en kort stund der. Kongen sa til Sigurd: «Du skal kræve folk av bymændene, og ta til dig dem, du faar, ti det kan hænde, at vi vil trænge folkehjælp næste gang, vi kommer til byen.» Kong Sverre forlot byen om dagen og holdt sydover til Siggjarvaag (735). Den samme dag kom Hallvard (736), og med ham baglernes hær paa storskibene til byen og la straks bort for at lete efter kong Sverre. Kongen saa seilene og bød sine mænd lægge skibene ut av syne; «og la dem seile forbi os sydover!» Og saa gik det, at baglerne seilte forbi dem sydover og ikke la merke til, hvor birkebeinerne laa. Men saasnart de hadde faret forbi, lot kongen sine skibe vende tilbake nordover til Bergen saa fort, de kunde. Kongen fór op til borgen, fandt der sine folk og spurte om, hvor mange folk Sigurd hadde faat. Han sa, at bønderne ikke ænste hans ord, og at de ikke gjør noget for at vise kongen hæder. Siden blev det stevnt ting i byen, og kong Sverre talte og var meget vred og sa saa: «Endda viser I, bergensmænd, mig stort uvenskap, og herfra reiser sig mest al ufred imot mig, og slik har det stadig været. Siden jeg tok imot riket, da har I været i fuldt fiendskap imot os. Det kunde undskyldes, saalænge Magnus og Erling levde; men nu er det ikke andet end fiendskap alene, at styrke ildgjerningsmænd og vikinger imot den rette konge og saaledes øde hans rike. Og det er likest, at det da gaar eder nu som før. at eders lod vil bli saa meget værre, jo større I gjør forhaanelsen mot os. Det skal I ogsaa vite, at I skal miste gods og lemmer, og det er likere, at ogsaa livet vil følge med, hvis I ikke lover mig alt det, jeg kræver.« Da svarte Finn Forræde (737) kongen og talte imot ham og kom med utflugter. Men tilslut blev det dog saa, at de gav sig under alt det, som kongen krævde, og gav ham 100 [120] mand, (hus-)bønder og kjøbmænd. Kong Sverre la ut av byen, og hadde 30 skuter. Men da han kom syd til Salbirne (738) og laa der, seilte baglerne nordover for at lete efter birkebeinerne. Kongen rodde da imot dem, før de visste ord av det, og la sig paa vindsiden av dem, saa at han kunde være dem nær eller fjernt, eftersom han vilde. Det blev da litt kamp av med skud og stenkast; men kongen hadde at kjæmpe mot meget høiere skibe likesom før. Dog la birkebeinerne meget modig til under deres vaaben. Baglerne hadde faat stavnljaaer op paa nogen av kongsskibene, men de blev støtt bort. Og da birkebeinerne saa, at de ikke kunde vinde seier over dem, la de sine skibe fra og fór nord til Bergen; de kom dit ved solopgang og satte sine skibe op under borgen paa nordsiden av den, og blev i byen. Men den samme dag kom baglerne til byen ved middagstid; de forsøkte straks at lande, men birkebeinerne hindret dem, saa de fik ikke gaa op. Kongen satte sine mænd rundt omkring borgen i telter. Baglerne laa nogen nætter ved byen ute ved Nordnes, og siden fór de bort og drog til sig mat. Baglerne var borte i 7 nætter; de tok Jon Trin, kong Sverres sysselmand, og gav ham grid, og han blev deres mand; og endda flere birkebeiner fór til baglerne. Baglerne fór tilbake til Bergen og la til syd for byen ved Nordnes utenfor Munkeliv; der gik de op og frygtet ikke birkebeinerne; de tyktes at ha deres skjæbne i sin haand og gik i land og hadde smaakampe med dem; begge flokker skjøt paa hinanden, naar de kunde komme til. Birkebeinerne var stadig i byen og hadde mange erender dit: nogen hadde koner der, men mange søkte dit for at drikke. Birkebeinerne skjøt stadig under husvæggene imot baglerne, og baglerne turde ikke være i byen for birkebeinernes overfald. Baglerne gik stadig ind paa Jonsvollene, fylket der og viste birkebeinerne sin hær, ropte paa dem og sa, at de ikke eide hug i brystet, og naar de løste sin fylking, gik mange til leker og moret sig. De viste, at de ikke syntes birkebeinerne var stort værd. Baglerne hadde da en stor hær og vakkert folk, vel rustet baade med vaaben og klær.

147. Kong Sverre holdt husting paa bakkerne ovenfor Nikolaskirke, mens baglerne holdt lek paa Jonsvollene. Kongen talte saaledes: «Slik vil det nu altid være med os birkebeiner, at det er nogen rædsel over os, og at det ikke blir langt mellem hver gang. Men jeg venter nu som før godt følge av eder, likesom jeg tænker, at der vil findes faa eksempler paa, at nogen har bedre fulgt sin konge. Og med det kan I birkebeiner være vel fornøiet, at I er over andre mænd i mot og raskhet. Baglerne mener nu, at de har vor skjæbne i sin haand, men jeg venter, at det vil gaa anderledes, og ikke tror jeg, at vi inden kort tid skal ha mindre magt end de. Nu vil jeg ikke længer taale deres spot og haan, hvis I vil som jeg; men la os dog først tænke efter, allesammen, hvad som er raadeligst. Det staar os frit for at kjæmpe med baglerne, saasnart I vil, og hver sige nu sin vilje!» Men alle taug. Kongen sa: «Ikke gjør I nu ret, naar I tier stille. Den tjeneste skal I gjøre eders konge, at I svarer paa hans tale, og hver skal nu sige sin mening.» Da svarte de og bad kongen raa. Han sa: «Dette er vel talt, som jeg ventet.» Kongen talte fremdeles: «Den utvei har vi, at sætte os i borgen, og det er et trygt vern, saalænge vi har kost nok; men naar den slipper op, vil det være vanskelig at staa imot. Den anden utvei er at fly op i fjeldene, og da vil baglerne jage os og ta fra os alt slikt, som de vil ha, og aldrig faar de mænd rosende eftermæle, som falder paa flugt. Den utvei er det fremdeles, som birkebeinerne før pleide at gripe til, at gaa imot dem og la od og egg skifte mellem os. Og mig synes, som om den utvei ikke er uten haab for os, saasnart vi staar jevnhøit alle.» De svarte, at de alle heller vilde kjæmpe end flygte. Da sa kongen: «Baglerne ser vel nu vort maalstevne, men vet ikke, hvad raad vi tar. Nu skal vi først gaa ut til borgen. Derefter skal I gaa ned i byen, to og to, stundom fire eller fem, syv eller otte sammen, og møtes alle inde ved Olavskirken.» De gjorde saa, men baglerne merket ikke dette raad. Og da hæren hadde kommet sammen ved Olavskirken, lot kongen sit merke sætte op og sa: «Ikke vil vi fylke, men la os rende ind paa dem saa haardt, vi kan, og ingen skal nu ha nogen anden foran sig, men enhver skal gjøre sit bedste, og da vil det trænges kort strid, ti med baglerne vil det vise sig nu som før, at det vil skyte rædsel i bringen paa dem, saasnart de ser mandefaldet; for de er høiest i ord som ræven i halen. Gjør nu angrepet saa haardt som mulig, ti daarlig vil de kunne hugge, som har løpet hjemmefra kjerne-asken (739) og aldrig har set før, hvorledes birkebeinerne kan la vaabnene sine bite, naar de kjæmper. Løp frem nu, gode halser, og Gud verge eder!»

148. Efter dette løp de ut paa vollene. Ledingsmændene fik se, det var fare paa færde, saasnart de hørte birkebeinernes lurblaast og saa merkerne bølge og hæren komme løpende imot dem med rop og eggen. Kesjerne fløi, saasnart de kom saa nær, at en kunde naa til dem. De saa ogsaa, at sverdene glitret i luften og svingedes truende. Baglerne flokket sig sammen og stillet sig i fylking, og Sigurd jarlssøn var under merket. Men det gik saa, som kongen spaadde, at de fremste av baglerne flygtet braat, og ikke mindre de, som saa til; det faldt mange mænd der, hvor de kom sammen. Men da baglerne vek unda, da hug birkebeinerne som tiest, og gik saa nær dem, at de alle sammen fór ut over vollene og videre ut forbi Jonskirkegaarden. Men da baglerne var kommet dit, vendte de sig en stund imot dem. Men da birkebeinerne brukte sverdene, vek baglerne unda; denne motstand blev dem ikke til mindre mandsskade end den forrige, snarere faldt det der flere. Birkebeinerne jaget dem helt ut til skibene. Nogen av baglerne løp i sjøen. men de fleste kom op paa de skibene, som laa nærmest land. Narve, søn av Hallvard av Saastad, styrte et stort skib; paa det skib løp det en saa stor mængde mænd ombord, at skibet seg ned i grunden og blev sittende fast. Siden kom birkebeinerne til der, og nogen holdt skibet fast, men andre gik imot dem, som var paa det, og de fik mange sverdhugg for ingenting; det endte saa, at birkebeinerne ryddet skibet: der faldt Narve og mange mænd med ham, men somme løp i vandet. Kong Sverre red ved siden av sine mænd, mens de forfulgte de flygtende, og hans spyd var helt blodig like op paa skaftet, saa at blodet randt op paa hans hænder. Og da han fór ut forbi Jonskirken, vendte en bagling sig imot ham; han hadde to spyd, og skjøt begge paa én gang imot kongen. Kongen lot skjoldet sige ned foran hesten saa meget han kunde, og det ene spyd kom da i skjoldet, men det andet fløi under hestens buk. Men da han saa, at spydet ikke naadde kongen, slængte han sverdet efter det spyd, som fløi under hestens buk, kastet sig selv ned efter det og fik tat spydet op fra vollen. Men kongen stak til ham med kesjen i akslen, og han fik vel slaat spydet bort, men det skar dog op, hvor det var gaat ind. Kongen red frem imot ham saa haardt, at han faldt fremfor ham; da holdt kongen hesten og vilde træde ham under føtterne; men han stak liggende spydskaftet op, og det naadde kongen litt; men hesten blev sky og løp bort. Manden løp op og stevnte til kirkegaarden, men kongen drev hesten efter ham og la spydet gjennem ham, og dér faldt denne mand. Birkebeinerne søkte da tilbake i byen og fór op til borgen; siden den tid fik baglerne det mindre braat med at leke, og var nu korte stunder i land. Biskop Nikolas og hans mænd la til ute ved Taleholmen (740) og lot rydde holmen; siden satte han landtjeld der og lot synge messe; han sa, at der skulde der reises et stort hovedsæte og stenkirke. Nogen av hæren laa ved Nordnes, men andre længer syd. Birkebeinerne var nu lange stunder i byen; de fór ogsaa op i landet efter fangst, hvor de vilde for baglerne, og søndhorderne og hardingene syntes, at de ikke sopte lemfældig om tunene, naar de fór efter matkjøp. Men bønderne hadde forhen sendt folk og leding fra herredene til baglerne. Nu sendte bønderne bud til baglerne, at de skulde være vern for dem og gaardene deres; men baglerne bad dem drive buskapen til dem og sa, at da skulde de nok ta vare paa den. Bønderne drev nu en mængde naut dit og hadde dem i Laksevaag. En nat stevnte kong Sverre sine folk til sig og gik ut av borgen den øvre vei over fjeldet og gik saa rundt ind til Aalreksstad (741), og atter utefter langs Aalreksstadvaagen (742) til Laksevaag, hvor baglerhæren laa. De hadde vagter ute, men kong Sverre hadde faat nys om, hvor deres vagter stod, og sendte forut seks mand, bad dem fare som skyndsomst og se til, om de kunde faa tat vagten. De kom til en vagt, hvor det var to mænd; den ene hadde sovnet, men den anden vaaket; han skrek til, i det samme spydet stod midt i ham og gjennem ham, men den anden vaaknet ved sin død. Baglerne hørte denne mands rop og spurte, hvad som var paafærde med vagten, siden han skrek saa høit; men de, som hadde dræpt dem, at det var deres lek: «vi er kaate og skjemter.» Da fór speiderne tilbake og sa kongen, at vagtene var døde; kongen svarte, at det var godt gjort. Siden fór han med sine folk imot dem, og saa stilt, at de ikke vaaknet, førend birkebeinerne drog skibene op under dem, og dræpte der mange mænd av baglerne. Men denne strid og vaabenbrak hørte de bagler, som laa fjernere, og mistænkte, at det nok var ufred; alle rodde dit, hvor ropet og vaabenbraket hørtes, og da det ikke var løiet om ufreden, løp de op paa land og vilde gaa imot dem. Birkebeinerne ventet ikke derpaa, men løp imot dem og gjorde slikt et anfald, at det tyktes baglerne raadelig at vende om. som de ogsaa gjorde, og de løp tilbake til skibene; dog laa mange efter, før de skiltes, og mange løp i vandet. Efter dette løste baglerne alle sine skibe fra landtaugene og la dem ut av skudmaal. Birkebeinerne drev kuene bort og ind til Aalreksstad. Men baglerne undersøkte sin skade og fandt, at de hadde mistet mange folk; dette tyktes dem at være stor skam, og de egget hverandre til at hevne det. De visste, at kongen bare hadde en flok mænd imot deres hær. De tok da paa at ro og stevnte ind i fjorden og op i Aalreksstadvaagen, la til i vaagsbunden, løp op der og fylket sin hær; det var da lys dag. De var saa heldige, at birkebeinerne ikke hadde faret forbi. Kong Sverre saa baglernes hær og merket, at de ikke blev leie av at gjøre angrep paa ham. Kongen talte da til sin hær og sa: «Endda engang venter jeg, at det vil bli møte mellem os og baglerne. La os gaa op i bakken og løpe derfra paa dem saa haardt vi kan, og jeg venter, at de da vil vike ved det.» Birkebeinerne gjorde som vanlig, rendte djervt frem og løp saa haardt ned paa baglerne, at straks de fremste av baglerne faldt. Eindride Ljoxa (743) het en mand, han bar baglernes høvdingemerke; han var trøndersk av æt, den modigste og djerveste mand. Han bar merket vel frem, saa at imot ham kom Bergsvein Lange, kong Sverres merkesmand; de gik saa nær hverandre, at de skiftet hugg med hinanden, og det endte slik, at Bergsvein blev saaret, men Eindride faldt; da faldt ogsaa baglernes merke ned: men da baglerne saa det, flygtet de. Birkebeinerne drev dem tilbake og fulgte dem helt til skibene; mange av baglerne faldt i begge disse kampe, men dog flest av ledingsmændene. Derefter fór kong Sverre til borgen og takket Gud for sin seier; det var nu ogsaa god raad paa kjøtmat, og det skortet dem ikke paa føde, men de hadde ogsaa modig søkt efter den.

149. Baglerne holdt sig nu noksaa fjernt fra borgen og byen, og det tyktes dem ikke, det gik saa glat for dem, som de hadde trodd. Ofte naar femti eller seksti bagler gik i land for at skjemte sig, og de saa ti eller femten birkebeiner, og kongen var selv med, da flydde de til skibene; det var ogsaa stundom, at birkebeinerne kom over dem uventet, og da kom baglerne ilde fra det og fór i hui og hast ned til sine skibe med skam og skade. Jonsoknat fór kong Sverre med 100 [120] mand ned i byen; de tok korkaaper ut av kirkerne og tok dem paa sig, gik sammen fem eller seks eller endnu færre, og samlet sig saa alle over ved Munkeliv (744) og gjemte sig i en laave; ti kongen ventet, at biskop Nikolas og andre av baglernes høvdinger vilde søke til messe om dagen. Nogen mænd, som stod paa utkik, tok munkekapper og holdt sig ute paa kirkegaarden, gik sammen to og to og saa til, om baglerne gik i land. Baglerne var endnu paa skibene, men deres svender fór til lands i baater og gik op for at ta sig brændefang. Birkebeinerne tok enhver, som kom op; de dræpte somme, men skamhug andre, saa at ingen efterretninger kunde bringes til skibene. En prest gik ogsaa iland; birkebeinerne omringet ham og spurte, om biskopen vilde komme til messe. Presten svarte, at biskopen agtet sig iland, naar han var færdig. Men da det led paa, kom det en velklædd mand og gik forbi ikke langt fra dem. De gik imot ham, og da han saa dem, tyktes det ham underlig, at munker hadde lave sko og røde hoser; han tverstanset og gik ikke nærmere. Munkene spurte, hvor snart biskopen vilde komme til messe. Baglingen svarte: «Han gaar, naar han er færdig. Men hvorfor har munker lave sko og røde hoser?» De svarte: «Det hænder noget av hvert nu,» løp ind paa ham og grep ham og flettet av ham den gode kjortel, som han hadde, og vilde ikke skjemme den med blod. Men da ærmerne gled ut av hænderne, kom han løs fra dem, skjøt benene under sig og løp til skibene, som om han var ør og galen, og fortalte biskopen om, hvorledes han blev hindret fra at søke messe. Denne mand hadde det til merke paa, at han ikke løi, at han hadde faat et pileskud i laaret, og han sa det med, at dette tyktes ham likere en sending fra birkebeinerne end fra munkene. Biskopen og Reidar (745) og andre stormænd var da rede til at fare i land, og nogen hadde kommet ned i baater, før denne efterretning kom. Kong Sverre vendte tilbake til borgen, saasnart han skjønte, at baglerne hadde faat nys om det. Baglerne var nu mere vare av sig end før. Mange ganger blev det gjort angrep og landgang, som kunde synes frasagn værd, men en faar ikke skrevet alt i én bok. Begge flokker tok mænd fra de andre og dræpte stadig dem, som de kunde komme over. Mange av de birkebeiner, som hadde været i herredene, løp over til baglerne, nogen med sin gode vilje, men nogen blev tat bort med vold. Denne sommer kaldte de Bergens-sommeren.

150. Nat til Lavransmesse (746) fik det raad fremgang, som baglernes høvdinger før hadde truet med. De sa, at bergensmændene var støtte og styrke for det, at kong Sverre kunde holde sig i borgen. Dette raad fik fra først av biskop Nikolas skyld for, men de kom dog overens om, at kjøpstaden i Bergen skulde ødelægges, og at de skulde reise den paa et andet sted paa Hordaland; saa kunde en se til, hvad nytte kong Sverre fik av borgen. Biskopen sa saa, at birkebeinerne hadde gjort alle kirkerne urene, siden bansatte mænd hadde været inde i dem, saa at de ikke var mere hellige end andre porthus (747). Baglerne rodde om natten ind foran bryggerne med to skuter, som var fuldlastet med ved; de stak ild i husene paa et sted inde ved Korskirken, paa et andet sted overfor Fauskabryggen (748) ved Finn Forrædes (749) gaard, paa et tredje sted ved Mariakirken. Bymændene gjorde ingen motstand; de hadde ikke let for at hindre det, ti alle brygger var tat bort. Birkebeinerne blev intet var, førend byen tok til at lue, og da saa de, at det ikke var raad for at berge byen; de frygtet for, at borgen skulde brænde, og bar da ut seil og vætet dem imot ilden. Av byen brændte da alt nedenfor strætet helt inde fra Korskirken og ut til Sandbru (750); men ovenfor strætet alt utenfor Sandbru og ind til Nikolaskirken. Da blev den hellige rode (751) baaret ut imot ilden fra Steinkirken (752), og da stanset ilden. Sunnivas (753) skrin blev baaret ind til Sandbru og sat der; da gik ilden ikke længere der, og det var et fuldbjart jertegn. Baglerne laa med skuterne ute paa Vaagen og skjøt op i ilden efter de mænd, som vilde berge husene og slukke ilden. Mange bergensmænd hadde forut flyttet bort alt det av sit gods, som de kunde faa fat i, saasnart de hørte, at baglerne hadde dette raad i sinde; nogen hadde flyttet det ut paa landet, men nogen op til borgen. Biskop Nikolas var paa den skute, som fór med ild til byen, og sa stadig, hvor de skulde sætte ild, og hvor de skulde skyte, og han blev meget forhadt for dette raad. Dette blev mange mænds mén og skade, saa at mangen en, som før hadde fuldt op, nu gik fattig bort. Bergensmændene glemte aldrig biskop Nikolas dette. Der brændte Mariakirken og fem andre kirker.

151. Litt senere fór kong Sverre fra byen med 100 [120] mand til et sted, hvor han visste, at hans mænd hadde samlet sammen store flokker kvæg til ham. Men da baglerne fik vite, at kongen var borte, gik de paa land med sin hær og op den øvre vei; de kom ned til Olavskirken paa Bakken. Birkebeinerne løp ut av borgen med sin hær, undtagen treti mand, som stod ute i Holmen for at passe paa, at ingen la skibe til der; da fylket baglerne sin hær. Birkebeinerne tænkte endnu som før ikke at fylke, for de hadde en vakker hær og vilde straks løpe imot dem og paa den maate bryte deres fylking. Birkebeinerne løp i førstningen saaledes imot den ene armen av fylkingen, at baglerne der vek tilbake; men den anden arm av fylkingen deres rykket efter, og birkebeinerne kom ind i ringen; nu var det stor folkemon, og de kjæmpet ikke længe, før birkebeinerne saa, at det ikke var mulig at gjøre motstand, og søkte at komme unda til borgen; baglerne søkte haardt efter. Der faldt da mange gode og raske drenger: Sigurd Borgarklett, Finn Færøiske, Tord Loke (754), Rita-Kaare (755), Einar Bjarnessøn, Bengeir Lange og Eindride Peine (756), bror til Øystein raadsmand (757) og søn av Hallkel paa Lo (758), Philippus jarls merkesmand; han var fører for Philippus jarls mandskap og saa djerv en mand, at da han hadde faat store saar og ikke trodde at kunne komme bort, stak han merket ned i jorden, grep sverdet med begge hænder og hug saa til begge sider. Han faldt med stor hæder, og alle verget de sig vel. Baglerne søkte efter dem helt under borgen. Og da birkebeinerne kom ind i borgen, kom baglerne saa nær dem, at de fik tat en mand i føtterne, som vilde ind i borgen, men birkebeinerne vilde berge ham og tok ham i akslene. De trak nu begge i ham, og slet ham i to mellem sig, og først derefter skiltes de. Dette var Mariamesseaften (759). Baglerne hadde ogsaa lagt skuter til ved Holmen, og de birkebeiner faldt, som skulde ha været til vern der. Baglerne gik op under borgen der, hvor skibene var, la ild i dem og brændte dem alle op. Efter dette fór de tilbake til sine skibe, og hadde utført sine saker vel. Da digtet baglerne dette vers:

Mandag mildingen sine mønstret,
mænd drev haardt paa vaabensending;
Inges hird skulde op gange
aarle morgen til Sverre-borgen.
Mot dem reiste mændene merker,
mange stænger, og kjæmpet længe,
baglerne stod i brodde-haglen,
brændte skib, da kjæmper rendte.

Men birkebeinerne kvad denne vise:

Mandag nidingen sine mønstret,
mænd drev haardt paa vaaben-sending
(Tuve-skit skal aldrig trives)
tidlig morgen til Sverre-borgen
Mot dem reiste mændene merker,
mange stænger, og kjæmpet længe,
(bagler staar i bannet alle)
brændte skib, da kjæmper rendte.

Men da kongen kom tilbake, syntes han, at dette var blit et usselt overfald, og han kaldte det daarlig vagt og uforsigtighet.

152. Litt senere fór kong Sverre bort fra Bergen, men satte folk efter i borgen for at vogte den. Kongen fór derfra op paa Voss og videre til Raudafjeld (760). Og anden gang gik nu kongen over Raudafjeld, og atter med stor møie; de kom ned i Sogn og dvælte i Aurlandsfjord, ti folkene var saaret. De fór siden hele veien nord til Trondheim, og der blev kongen mottat vel. Kong Sverre spurte der de tidender, som litt forut hadde hændt, at baglerne hadde kommet til byen med tre skibe; førere for den hær var Kinad Eldridsson (761), Torstein Kugad og Eirik Trøndske. Karl, søn av kong Sverke (762), som da var gift med kong Sverres datter Ingebjørg, hadde netop været der. Hr. Karl hadde hørt et rygte om baglernes færd og hadde faret bort fra byen om kvelden og var paa en gaard, som heter Berg (763). Baglerne kom til byen om natten; hr. Karl var da borte, men det blev sagt dem, hvor han var, og de kom der om natten; da blev hr. Karl og hele hans følge dræpt. Siden fór de bort fra byen. Efter dette holdt de ting ute paa Ørene. Der talte Torstein Kugad og sa saa: «Det skal I vite, bymænd, at kong Sverre nok nu blir sen for eder til landevern her i Trondheim.» Han fortalte siden om skiftet mellem baglerne og kong Sverre, hvorledes det var gaat om sommeren, men mest fortalte han om det, som sidst var hændt blandt disse stortidender, at kongen hadde mistet sine folk under borgen. Han endte med det, at han sa, at kongen hadde gaat ut av borgen og kunde ventes dit til byen ad de øvre veier overland; ti kongen eide ikke, sa han, saa meget av skibe, at han hadde en eneste baat. Baglerne hadde skibene og meget andet av det, som kongen forut hadde at raa for. Saa lot de ogsaa birkebeinerne, som om intet kunde staa for dem, og én av dem ikke var mindre kar end seks bagler. «Men det skal I vite, at saa er det skiftet i sommer, at vi har nu med os ikke stort færre birkebeiner, end de selv har, og de kan ikke hjælpe eder. Nogen av dem er nu her med os, og de er ikke værre farne end forut hos birkebeinerne; ti nu synes de, at de kan se, hvor meget falskhet Sverre prest længe har faret med.»

153. Baglerne hadde flygtet bort og ut av fjorden, før kongen kom. Kong Sverre spurte omhyggelig efter alt dette, og tok sig meget nær av sin maags, hr. Karls fald. Baglerne fór nordover med hele sin hær og storskibene; i den færd kom de til Folskn (764) og laa der en stund; ti de vilde ikke fare ind i fjorden, da de spurte, at kong Sverre var tilstede der. Baglerne hadde vondt for matkjøp, ti de hadde en stor hær; de spredte da hæren rundt i bygdene, noget av hæren fór syd paa Møre og helt til Borgund (765). Men da de seilte utenfor Hevne-mynne (766), seilte Torstein Kugad sit skib paa et skjær med forsæt og vilde bryte det, som det ogsaa gik. Det blev da flyttet ind til land, og hans skibsfolk merket ikke noget, førend han løp bort fra dem om natten selv tredje over fjeldet, og kom frem ute i Orkedalen. Mange andre mænd løp fra baglerne, de som hadde hjemme i Trondheim og hadde fulgt dem om sommeren. Torstein var hjemme paa sin gaard og holdt sig skjult; han sendte en mand ind til byen til Gunnar Grjonbak (767) og bad ham om at søke om grid for ham hos kongen. Gunnar talte en gang til kongen og sa: «Herre, en meget rask mand har vi der mistet, siden Torstein Kugad er hos baglerne, og gjerne skulde vi endda ville lokke ham til os.» Kongen sa: «Ikke tror jeg, at Torstein nu mindes det, at han har været vor mand og vor ven, og jeg tænker, at det vil være os til ringe skade.» Da sa Gunnar: «Herre, vet jeg, at Torstein vil faa grid av eder, hvis vi faar lokket ham fra baglerne?« Da sa kongen og lo: «Hvad er det nu, Gunnar? Er Torstein i din varetægt? Grid skal han faa av mig; men hvis birkebeiner møter ham ute paa gaterne, vet jeg ikke, hvorledes det gaar med hans sak.» Litt senere sendte Gunnar bud til Torstein, at han skulde komme til byen. Derefter fór Torstein dit, men meget lønlig. Dagen efter gik de, Gunnar og Torstein, til kongen, som var paa et stevne. Torstein hadde en sid hat paa hodet, saa at mændene ikke kjendte ham, førend han kom frem for kongen. Han kastet av sig kappen og faldt paa gulvet, som om han var hugget, grep om kongens fot, kysset den og sa: «Sæl er jeg, min herre, at jeg er kommet saa nær dig, at jeg kan ta paa dig, og at jeg er kommet løs fra de djævels baglerne, som er bansatte, og det har de sandelig fortjent: de er ransmænd og ildgjerningsmænd og ingen høvdinger, og de sætter sig op imot den manden, som er den bedste, imot eder, herre, ti du er kronet konge, og alle skal lyde dig, om de gjør ret. Herre min, ta nu imot mig og la mig aldrig skilles fra dig! Jeg vet ikke, hvorledes den vonde kjætterbiskopen kunde gjøre mig saa ør og blind, at jeg ikke kunde se, med hvilken falskhet de farer, de nidingene, som hadde svoret dig troskapsed. Hvorledes kunde de vonde falsknere være mig gode, de som var blit nidinger mot sin konge?» Birkebeinerne kastet ord ind i hans tale, og de ordene var ikke blide; nogen sa, at ingen var større niding end han, nogen bad, at han skulde føres ut paa Ørene og hænges op. Da sa kongen: «Staa op, Torstein, grid skal du ha; du skal fortælle mig om sederne hos baglerne!» Da sa Torstein: «Sæl er jeg, herre, at jeg ser dine øine, og aldrig siden skal jeg svigte i eders tjeneste. Men om baglerne kan jeg fortælle meget, naar I vil høre, og det meste er ufagert.» Torstein fik nu grid. Kongen lot ham ofte tale paa tingstevner og fortælle om baglernes seder.

154. Baglerne tok al skat og leding over begge Mører og Romsdal, men rante paa nogen steder, og de dvælte paa denne færd en halv maaned. Derpaa drev de helt nord til Haalogaland; de fór ind i hver en fjord og øvet megen vold og tok en mængde gods der; de hadde med i sin flok alle de bedste mænd, som der var: Tore Knap (768), Guttorm i Mjola (769), hans bror Brynjolv, Bjarne Mardssøn (770), Halldor i Hjorleivsvik (771) og hans sønner, Ivar Nev (772), Gregorius Kik (773), Erling i Tjøtta (774), Guzalin prest og en mængde andre mænd. Den samme høst faldt Rikard, Englands konge (775), og da tok hans bror Jon, som blev kaldt «uten land» (776), kongedømme i England. Kong Sverre sat i Kaupangen (777). Det var en gang, at kongen holdt ting med bønderne om vinteren efter jul [1199], og bad om, at de vilde bygge nogen skibe til hjælp for ham og for at frelse landet fra baglernes hærfærd. «Det kan ventes med visshet,» sa han, «at saasnart det vaares, vil baglerne stevne hit i fjorden, og da vil de gjøre eder stor skade, ti denne flokken raner stadig paa eder; men vi birkebeiner er nu uten skibe, som I vet, og ikke vel istand til at verge eders gods eller liv. Vi kan ikke løpe saa fort den øvre veien gjennem landet, som de kan ro den ytre vei Men om dette tykkes eder at kræve nogen kostnad, saa vil dog det godstap bli større, som baglerne kommer til at gjøre eder.» Bønderne svarte: «Det er et rimelig raad, herre, at la gjøre skibe til landevern. Men hvor mange og hvor store skibe er det, du tænker at ha (778)?« Kongen sa saa: «Jeg vil helst, at bønderne i hvert fylke i Trøndelagene skal overta omkostningen ved at bygge ét skib, men bymændene og vi birkebeiner skal da omframt la gjøre saa meget, som vi faar leilighet til. Intet av disse skibe skal ha mindre end fem og tyve rum eller mere. Ved Torsbjorg blev jeg lei av det, da brandene (779) paa baglernes skibe stod i øinene paa mig. Kunde det nu være saa vel, at vi fik likesaa meget høiere skibe end de!» Om morgenen efter holdt bønderne sit stevne i Olavskirken, og regnet efter sine omkostninger, og det syntes dem da, som om det ikke vilde komme meget paa hver mand. De blev da enige om at gaa under dette med godvilje og sa, at det ikke skulde skorte fra deres side paa de omkostninger, som kongen fandt fornødne. Kongen lot da ta fat paa skibsbygningen. Efter paaske blev otte skibe reist, seks, alle store, ute paa Ørene, men to i kongsgaarden og i biskopsgaarden. Det, som blev bygget i kongsgaarden, var paa treti rum og blev kaldt «Ognarbranden» (780). Alle disse skibe hadde høie sider i forhold til aaretallet. Kong Sverre lot ogsaa ta nogen byrdinger og hugge sønder og skjøte kjølen, saa de kunde roes langs hele skibssiderne. Alle de skibe i byen, som tyktes at kunne brukes i hærfærd, blev da rustet, men noksaa skyndsomt.

155. Vaaren efter gjorde baglerne sig rede til at fare med hele sin hær fra Haalogaland; de søkte syd til Trondheimsmynne (781) og styrte siden ind i fjorden; det var i kvitsunnhelgen (782). De seilte ind til Holmen, men det syntes dem ikke let at søke ind der; de drog siden ind i Trondheim og herjet, fór over hele den indre fjord og tok sig gods. Bønderne laa samlet imot dem, skjøt paa baglerne og fældte av dem saa mange, som de kunde komme til. Biskop Nikolas talte ofte for hæren og sa saa: «Sverre prest har nu ikke mere av Norge end et nes, og det kunde være passelig stort, om han raadde over den del av Ørene, som er utenfor krakerne (783), og han selv var hængt der i galge. Men litet tænker jeg, at vi bagler bør bry os om, hvor han farer med havbukkene (784) sine, som han lar klinke sammen der i byen; jeg tænker, at trønderne vil faa alle husene sine brændt til kul, før de kommer til nytte for dem; vi kan for deres skyld sværme om her i fjorden, som vi synes, og ræddes litet for dem, ti de har ingen mandestyrke imot os.» Baglerne snudde nu med hæren ut efter fjorden; de la til ved Depil (785) indenfor Ladehammeren. De gjorde det raad for sig, at de folk, som var paa storskibene, skulde gaa op og fare landeveien til broen, og derfra skulde de søke imot byen; men skutehæren skulde fare utenom til elven og søke opgang der.

156. Kong Sverre hadde gjort sig istand og rustet sig til at ta imot dem i byen. En valslynge var reist ute paa Ørene, og en anden ved aaen, og fra den ene ende av byen til den anden var der gjort istand forsvar oppe paa husene: bordstabler var reist paa utsiden av takene, som om det var viggyrdler, og en mængde store stener baaret derop. Ledingsmænd og bymænd var sat til vern der. Kongen selv var ute paa Ørene og hadde ikke mange folk der; men den største del av hirden var oppe ved broen, og førere for den var Haakon Galen (786) og Peter Støyper. Baglernes skuter rodde op i elven forbi byen, saa at de la til ved Skellinghellen (787); men de gav sig ikke til at gjøre landgang ved Bratøren; ti det tyktes dem at være «troll for døren», naar de merket, at Seierfluen (788) var i luften. De skjøt paa bymændene, men kunde ingensteds komme nær for den sten, som haglet fra husene og fra bryggerne. De andre bagler søkte landeveien til broen; deres høvdinger var Inge kongsemne, biskop Nikolas og Hallvard av Saastad. De gik straks frem mot broen, men birkebeinerne tok straks imot dem. De møttes paa broen, og der blev det det haardeste vaabenskifte. Det faldt mænd paa begge sider; birkebeinerne vek unda og tilbake over broen, men baglerne søkte fast efter. Nogen birkebeiner var i kastellet over broenden; de kastet store stener ned paa baglerne, og efter det valgtes frem av birkebeinerne de, som var de modigste, og gik ut paa broen. Da vek baglerne tilbake. De, som var de fremste, vilde snu sig paa flugt, men de, som var længer borte fra birkebeinernes vaaben, stod dem imot, og det opstod da saa stor trængsel paa broen, at rækverket gik ut. Det faldt da mange bagler paa broen, men nogen sprang i vandet. Siden gik birkebeinerne tilbake over elven, og baglerne kom ikke oftere ut paa broen. Efter det gik baglerne ut av skudmaal og holdt raad. Biskop Nikolas fandt paa det raad at sætte ild paa broen og brænde den op: «De har da ingen utvei fra byen undtagen forbi borgen, og den skal vi snart sætte os foran; da maa de svelte i byen, men i andet fald gaa ut under vore vaaben.» Saa blev gjort, at de brændte broen, men birkebeinerne verget imot ilden og fik slukket den, saa at et bjelkelag holdt sig ved det søndre land. Siden fór biskop Nikolas til Helgesæter (789) og nødte prioren og de andre kanniker til at kjæmpe paa deres side; ellers vilde han brænde klostret. De fór siden bort med ham og var paa hans skib. Mændene paa skuterne kom ikke til at ta del i striden, og de fandt ikke byen let at ta; de lot skuterne drive ned forbi Bakke (790). Kong Sverre gik op fra Ørene til Smieboderne (791) og gav baglerne leilighet til at gaa op paa Bratøren, men baglerne holdt raad om landgangen, og frygten blev drøiest hos dem. Men da kongen fandt det, lot han sine mænd styrte frem imot dem, og de skjøt hidsig imot dem baade med piler og spyd. Baglerne likte det ikke og vek straks unda; da blev et av deres skibe staaende fast i grunden, og det var like ved, at birkebeinerne fik tat det; der blev mange dræpt, og mange blev saaret. De rodde da ut av elven og til storskibene. Der var da ogsaa de av deres mænd kommet, som hadde faret til broen; de laa da alle samlet om natten. Men om morgenen rodde baglerne atter skuterne frem forbi Ladehammeren og la sig under den paa den side, som vender imot byen. Biskop Nikolas rodde derfra over til Ileviken; han hadde da Raudsiden (792), som var det raskeste skib. Han saa efter, hvor det syntes ham bedst at lægge til, hvis de skulde gaa op. Kong Sverre blev dette var og forstod hans færd; han tok siden en karve (793), som Anund Ufred eide, og lot dra den ut tvers over Ørene; det gik en mængde mænd rundt den, saa tykt, at en ikke kunde se skibet for dem, men saasnart det kom til sjøen, saa biskop Nikolas det og bød sine mænd at dra i aarerne saa haardt, de kunde: «Ta unda, som I bedst kan, og jeg gir eder kjortelklæde, baade grønt og rødt, om dere ror nu. Men dere ror jo ikke. Eller ser dere ikke, at fienderne vore løper som galne efter os? Men det er, som om skuten vor ligger stille.» Efter det løp han op fra løftingen og frem efter skibet; da føk kveiven (794) av hodet paa ham og faldt utenbords. Biskopen ropte atter til sine mænd og talte: «Ta nu vel i; det er mig, som de nu vil finde!» I førstningen, da baglerne vilde snu Raudsiden, og den ikke hadde faat fuld fart, da drog det raskt sammen med dem; men ikke trængte biskopen at egge sine mænd; ti alle hadde hug nok paa at ro unda. Men da baglerne paa de andre skibe saa dette, rodde de raskt sine skuter imot dem og vilde komme mellem Anund og landet. Anund saa nu, at dette ikke vilde gaa vel for ham, og vendte derefter tilbake; birkebeinerne fik da ikke mere av biskop Nikolas, men kveiven hans hadde de med til vidnesbyrd.

157. Efter dette blaaste det op en hvas nordostvind, og alle de store baglerskibene laa like imot veiret. Kong Sverre tyktes at vite, at det ikke vilde bli godt for dem at holde sig der. Han lot otte hester føre over elven; siden for han selv dit, steg til hest og red ind imot dem den øvre vei ovenfor Lade. Han kom dit, netop som de hadde sendt sine baater ind til land for at kaste landtaugene løs; de hadde ankere ute for skibene og halte sig ut under taugene. Kongen red til dem, som løste taugene, og dræpte der ni mænd. men nogen drev de i sjøen; nogen fór i baater ut til skibene. Baglerne hug landtaugene av, halte sig ut og tok da til sine seil; de seilte ut under Rødberget og laa der to nætter. Kong Sverre sendte sine mænd bort fra sig ut til Orkedalen, Øyjolv Avlessøn og Bjarne Skindstak, og en flok med ham. Baglerne seilte den tredje dag over til Orkedalen og la til ved Roaberg (795) og andre steder paa stranden; og saasnart landgangene kom paa land.,løp de op i skogene og søkte sig mat og gods baade paa sætrene og likesaa i bygden. Birkebeinerne la sig i bakhold for dem ved den gaard, som heter Holtan. Der blev baglerne dræpt, baade i tunet og paa veien til Orkla, mange løp der i vandet og somme svømte over elven, men nogen druknet; de andre bagler styrte tilbake til skibene. Ogsaa paa et andet sted blev det lagt bakhold for dem ved nogen sætre; der blev nogen dræpt, men nogen kom unda. Siden blev det ikke flere landganger av. Da hadde baglerne spurlag av, hvor buskapen til birkebeinerne var samlet; de sendte 300 [360] mand efter buskapen og drev den til stranden og hug hvert naut til sine skibe. De tok en birkebein fangen ved gaarden Rodar (796); han gjemte sig for dem og sa, at han var en ledingsmand, men ikke birkebein. De hug en fot av ham. Baglerne laa der en uke og gjorde ikke oftere landgang; derfra fór de ind til Holmen. Derefter tok de det raad heller paany at fare ind i herredene efter hærfang end at søke til byen. Da fór de ind i Aasenfjorden til Hyndøy (797); der laa de nogen nætter. Det led nu sterkt med kong Sverres skibsbygning; alle skibene var nu færdig utenbords, men endda ikke i det indre. Mange egget til straks at sætte dem i vandet, saasnart det syntes rimelig, at de ikke vilde gaa isønder under mandetyngden. Det blev da skyndt paa med skibsutrustningen saa meget som mulig, og skibene blev sat i vandet, saasnart det syntes gjørlig. Hele den hær, som kongen raadde over, var da ogsaa rustet.

158. Det var fredagen næst efter Botolvsmesse (798) tidlig om morgenen, at kong Sverre fór ut av elven med sin hær. Kongsskibet fór først, og da hele hæren kom efter ham, lot han blaase til at lægge skibene sammen. Siden steg kongen op paa kastellet og bad sine mænd lægge omhyggelig merke til, hvad han sa. Kongen tok nu til orde og talte: «Her er en stor hær kommet sammen, og hvis det gaar saa, som vi haaber, at det kommer til et møte mellem os og baglerne, er det ventelig, at ikke alle disse mænd kommer tilbake med livet, og faren er nu like nær for alle, og hver faar vare sig. Men det er min bøn og vilje, at alle de mænd gaar til skrifte, som ikke forut nylig har gjort det. Det er ogsaa mit raad, om det end er i tidligste laget, at folk faar sig noget mat i livet og drikker sig mot til; imens kan de vel skiftes til at ro. Men hvis vi finder baglerne, og de vil ro unda os, om de end før ikke har latt saa, da maa vi fare spredt med vore skibe, et pileskud eller længere mellem hvert skib; la alle skibene fare jevnsides, og vore skuter skal følge hver sit langskib.» Dette kunde være ved dagmaalstid (799). Det var solskinsveir, og en liten vindgul stod ind efter fjorden saavidt, at merket løftet sig fra stangen. Birkebeinerne tok da til at ro ind paa fjorden; det gik anderledes, end baglerne tænkte: deres skibe fløt overmaade let under aarerne, de var nytømret og nybrædte og hadde ingen anden last end mænd. Kong Sverre steg ned i en skute og lot den ro indover i forveien; han vilde holde utkik efter, hvor baglerne var. De saa en mand oppe paa land, la skuten til der og ropte paa ham og spurte, om han visste, hvor baglerne da kunde være. Bonden svarte: «Se ind til Horne (800), der ligger hele hæren deres;» siden ønsket han kongen og dem alle en lykkelig færd. Kongen fór da tilbake til sin hær og sa, hvilken vei de skulde styre. Og da de næsten hadde halvrodd fjorden, saa de baglernes skibe, som rodde inden fra Horne og ut til Tautra; de stevnte nordenom øen ut paa fjorden. Men da baglerne saa birkebeinernes skibe, da var det biskop Nikolas’s og Sigurd jarlssøns og Reidar sendemands raad og vilje, at de skulde ro ut efter fjorden og ikke stride imot kong Sverre; de sa, at han ikke kunde ro efter dem med storskibene. Men Hallvard av Saastad og Philippus av Veigen (801) vilde bie paa kongen; men biskopen fik raa, at det blev rodd utover. Nogen av deres styresmænd skiftet da skibe: Biskop Nikolas steg ombord paa Raudsiden, men Sigurd og Reidar paa skuterne, og de rodde foran langskibene. Nu saa birkebeinerne, hvor baglerne fór, og stevnte vestenfor Tautra ut paa fjorden for at komme foran dem. De møttes da snart med hverandre; det var indenfor Ombornes (802). Og da det var kort imellem dem, noget mere end et pileskud, la baglerne aarerne op og ropte hærrop og vendte skibene, som om de vilde kjæmpe; birkebeinerne var ikke hærklædd, men dog skjøt de sine aarer op, løp i sine hærklær og trodde, at baglerne vilde lægge til; men de vilde ikke lægge til, tok til aarerne og rodde fremdeles unda. Da sa kong Sverre: «Det frygter jeg, at de vil til byen, og de kan nok hete ilde op for bymændene, før vi kommer ind, hvis de tar det raad at styre dit.» Nu halte de ut med aarerne paa begge sider; paa kongsskibet var det fire mænd om hver aare, og det fløi, som var det en fugl, og hver aare blev rodd saa fast, som de trodde den kunde taale. Baglernes skibe gik senere, fordi de var vastrukne og meget tunge; de hadde ligget paa vandet hele vinteren forut og var ladde med mat og meget ranet gods.

159. Hallvard av Saastad saa, at birkebeinerne vilde ta alle de største skibene deres. Siden løp han op i løftingen og ropte til sine mænd, bød dem vende alle skibene og la dem løpe langs med birkebeinerne og ta først de skibene, som fór sidst, og rydde dem. Men Haakon kongssøn styrte det skib, som fór sidst; han hadde litet mandskap, derfor gik det senest med det. Og da de skulde vende, fik de vendt alle smaaskibene, men baglernes store skibe var ikke saa lette i vendingen som birkebeinernes. Da sa kongen til Tord Finngeirsbror — han styrte da kongsskibet (803) —: «Ser du Hallvards skib?» «Hvorfor skulde jeg ikke se det, herre?» sa han. Da var det saa nær, at de fra stavnboernes sveit paa kongsskibet skjøt over paa Hallvards skib, men kongsskibet fór noget foran birkebeinernes andre skibe, dog ikke kortere fra de andre end et pileskud. «Der skal det nu,» siger kongen, «gjælde din velfærd, at du naar Hallvards skib. Der skal vi nu lægge til idag, ti det er os en høvelig motstander.» Han svarer: «Det er ikke vanskelig; den svinger netop, som den skal, herre!» Kong Sverre hadde git sit skib navn og kaldte det «Hug-ro» (804). Hallvard hadde det skib, som de kaldte Skalpen (805), Peter Støyper og Øyvind prestmaag hadde Agnarbranden, Haakon kongssøn Vidsjaaen (806), Philippus jarl Hjaalpen (807). Siden svinget kongsskibet sammen med Hallvards skib, saa at kongsskibet laa paa bakbord av det; men Eirik av Haa’s (808) skute hadde forut rendt ind mellem skibene, og derfor laa Hugroen ikke hele veien side om side med det. Philippus jarls skib kom litt senere, og det fik ikke snudd saa braat, at han fik stevnt bent paa Hallvards skib; men skibet hans rendte frem og stevnte paa siden av det. Jarlens stavnboer haket en stavnljaa fast i det, den kom i hodet (809), og det gik av Hallvards skib; men de holdt fast i skaftet, da skibet hadde god fart. Hodet var malt, og skibet tyktes skjæmt ved at miste det. Derefter fik de vendt jarlsskibet, og la til paa styrbord fra stavnen agter til øserummet. Hvert skib la da til, som de kom efter. Baglernes seks storskibe blev da omringet, men birkebeinernes skibe la sig uten om alle de større av baglernes skibe, men deres mindre skibe la litt imot birkebeinerne; for de vilde ikke bli ringet inde, saa de ikke kunde dra sig unda, om de vilde. Ognarbranden, som Peter og Øyvind styrte, hadde ikke rodd til i førstningen, men da de vilde vende den, fik de ikke vendt den saa raskt, endskjønt de alle hamlet paa den ene side, men rodde paa den anden. Baglernes skuter undgik altid Ognarbranden, hvor den kom, og vilde ikke fæste sig ved den, men la kun til der, hvor den var fjernt, og saaledes gik det, saalænge striden varte. Dette slag var baade haardt og langt; det tok paa før middag, men varte indtil midaften. Dette slag stod paa Strindsjøen. Førend slaget tok paa, hadde kong Sverre talt dette til sin hær: «Hvis det gaar saa, som jeg venter, at vi faar seier, da skal I mindes det, at baglerne sultet eder ifjor sommer i Bergen i borgen, og gi ikke nogen mand grid uten dem, som kommer til mig; ti nu er det let at se, at vi ikke faar ødet vore fiender med noget andet end med odd og egg. Idag vil I møte blandt baglerne mangen edsbryter og mangen kongsniding; det skal de nu alle saart faa betale.» Det skib, som biskopen forhen hadde styrt, kom løs og fik rum utenfor birkebeinerne, fordi strømmen hadde drat skibene fra hverandre. Biskopen rodde bort og iland, og alle mænd, som var istand dertil, løp op. Kong Sverre skjøt om dagen med laasbue, likesaa Philippus jarl. Jarlen fik et skud i armen under brynjeærmet, men rykket ikke pilen ut førend om kvelden. Raudsiden. som biskopen og kongsemnet var paa, laa ikke nærmere kampen end saa, at de kunde se, hvem som seiret, og saasnart de saa, at det saa ut til seier for birkebeinerne, da rodde de ut efter fjorden, som de bedst kunde. Da mændene tok til at falde paa Hallvards skib, gik de op paa det baade fra kongsskibet og fra jarlens skib, og da begyndte skibet at ryddes. Hallvard hadde trængt frem fra løftingen til midt paa skibet under viden agtenfor masten, men der blev han dræpt. Agter ut paa Hallvards skib var det en mand, som hadde staalhue og panser, begge paa gautsk vis. Denne mand hadde tidlig under slaget faat et slikt slag av en skjæfteflette (810), at næsen var meget forslaat og knust; men da skibet var næsten ryddet, hadde han kommet op paa viden ved masten. Imot ham gik en hirdmand, som het Askel; han var en sterk mand og i platebrynje; han fór op imot ham, og de kjæmpet. Manden, som var der forut, hadde ikke skjold eller andre vaaben uten en sten i haanden. men Askel hadde sverd og skjold. De møttes saa, at et tjeld stod mellem dem. Askel hug haardt til, men sverdet kom i tjeldstangen, saa at det stod fast. Det tok den anden nytte av og slog ham med stenen, saa Askel faldt ned av viden. Det sa mange mænd, saa at kongen hørte det, at den mand vilde verge sit rum vel, om han var hos dem, og det var vel værd at gi ham grid; men kongen lot, som han ikke hørte det. Dernæst blev han rammet av en paalstav fra kongsskibet, og da faldt han ned. Askel var da staat op og hadde tat en øks; de fór da igjen paa hinanden, og det endte saa, at Askel blev meget saaret, men han dræpte baglingen. Hallvards skib var først ryddet; derpaa gik de over paa det ene efter det andet av de fem skibe, som laa der. Da flygtet baglerne; nogen skibe styrte de til land og løp der op; men de allerfleste av letteskibene rodde ut efter fjorden. Birkebeinerne forfulgte dem ikke langt. De tok alle de skibene, som rodde imot land. Der blev det ogsaa en kamp, og der faldt en mængde folk, mest av baglerne. Birkebeinerne rodde da tilbake til byen og kom op i elven med floen om natten. Men da hæren kom op i byen, viste det sig, at flokkehøvdingene hadde git grid til de bagler, som var deres frænder og venner; men nogen birkebeiner mindtes, hvad kongen hadde talt. De brøt ind der i en stue, hvor bagler var inde, og de blev dræpt; men deres frænder, som hadde git dem grid, gik da til kongen og klaget for ham. Kongen sa, at han hadde et godt raad for det: de skulde lete efter, om disse mænd, som hadde dræpt deres frænder, selv hadde git grid til sine frænder, og bød dem hevne det. Efter det gik flokkene om i byen og dræpte da hverandres frænder, indtil de alle var dræpt. Dagen efter hadde kongen ting ute paa Ørene og sa sine mænd, hvorledes de skulde skifte hærfanget. Alt skulde bæres til Apostelkirkegaarden. Kongen sa, at han da skulde sætte folk til at vogte det. Siden sendte han sine mænd nord i Haalogaland efter dem, som hadde tat veien dit; han tyktes sig at vite, at mange bønder hadde flygtet dit til sine hjem. De tok Bjarne Maardssøn (811) og Brynjolv i Meløy og mange andre brave mænd og fór haardt med deres gaarder.

160. Erlend het en mand, som var prest og sang i Korskirken (812); han var en klok mand og hadde meget at sige i byen. Han hadde en præbende oppe i Kristkirken (813). Presten hadde en ung og fager kone, som het Ingebjørg. Denne kone forførte Philippus jarl. Men da kongen fik vite dette, bad han jarlen med fagre ord, at han skulde la det være; jarlen svarte vel, men alt blev som før. Men da Erlend blev dette var, fyldtes han av fiendskap baade imot kongen og imot jarlen og tænkte paa svikeraad imot alle birkebeiner, om han kunde komme til dermed. Kong Sverre og Erlend prest hadde ofte før hat trætte om erkebiskopens sak. Efter slaget gjorde kong Sverre sig skyndsomt rede og fór med hæren og storskibene efter baglerne; men de drog sig stadig unda, indtil de kom øster i Viken; og derfra styrte baglerne syd til Danmark, men kong Sverre fór efter dem. Kongen seilte da helt syd under Lesø (814), og da han fik høre om baglerne, at de hadde seilt over til Jylland, styrte han tilbake til Viken og holdt til der om sommeren, og krævde bøter av bønderne for landeraad og tok leding. Han hadde en stor hær og satte sig om høsten i Oslo og gjorde sig istand til at sitte der om vinteren. Om høsten kom prestekonen, jarlens frille, sydover, og jarlen tok straks imot hende, men kongen forbød det. Da lot jarlen hende flytte kort vei bort til en gaard, som heter Aker (815), og dit red han ofte i løndom om nætterne og sov der. Kongen sa ofte til jarlen, at han fór uvarlig: «og jeg er ræd, frænde, at det vil bli os til stor skade!» Baglerne seilte i de første dage av julen syd fra Danmark med skutehæren. Under seilingen forgik en skute, som Audun Byleist (816) styrte, og ikke et mandsbarn fra den blev berget. Men da de kom utenfor Oslofjorden, styrte de ind i fjorden med femten skuter; for dem raadde kongsemnet og Reidar sendemand. Da de kom ind til Hovedøen, holdt de samtale sig imellem [1200]. Da sa Reidar sendemand: «Det vet jeg for visst, at birkebeinerne nu intet nys har om os, og det er vel stor lystighet i byen, og alle folkene er øldrukne. Nu er det et manddomsraad, at gjøre overfald paa dem, og slikt raad vilde Sverre gi, om han var i vort sted; nu skal vi ro saa stilfærdig som mulig ind til bryggerne. Jeg vet ogsaa, hvor vi kan vente en fangst. Philippus jarl sover over paa Aker med faa mænd. Da svarte mange: «Det er et godt raad; la ham aldrig slippe unda.» Siden rodde fem skuter dit, men de øvrige rodde ind til bryggerne og lyttet. Alt var stilt og rolig i byen, men de turde ikke gaa op og vendte om utover og til møte med sine mænd. Men de, som hadde landet ute i Akershagen, gik op til gaarden; jarlen merket intet, før husene blev omringet. Han kom sig ut gjennem en løndør, han var barfotet og bare i linklær. Det var tøveir og sneløst paa jorden, men glat i tælen; jarlen var den fotrappeste mand. De bagler, som var oppe paa husene, saa i belgmørket, at en mand i linklær løp ut og ropte til sine mænd, at de skulde ta ham. Folk løp da efter ham, og i det samme gled han og faldt. Da blev han skutt med et spyd, og det var hans banesaar. Han faldt paa et jorde ikke langt fra gaarden; der faldt ogsaa to andre mænd. Jarlens svend het Eirik Snage (817); han kom sig unda og bar bud til byen. Han kom til kongsgaarden og var da saa træt, at han ikke fik sagt andet end at han ropte høit og bad dem staa op. Kong Sverre var den første til at komme paa føtterne, i klærne og ut i gaarden; han spurte, hvad tidende det var. Svenden svarte: «Jarlen er falden, og baglerne har fældt ham!» «Altfor nær os,» sa kongen, — han trodde, at jarlen hadde sovet i byen i sit herberge, og at baglerne hadde kommet ind i byen. Han kaldte paa lursvenden, bad ham blaase som haardest og bød herbergesmændene at væbne sig; alle mand løp da til vaaben. Siden blev det sagt kongen, at jarlen var falden paa Aker. Men hele hæren vaakte væbnet om natten like til dag. Det var natten før ellevte dag i julen (818).

161. Nu seilte baglerne ut efter fjorden og fór nordover langs landet, først til Bergen, hvor de dvælte en kort tid; siden seilte de til Trondheim og kom uventet der. I kaupangen var birkebeiner tilstede: Hallvard Skygna med sit følge; han var bror til erkebiskop Guttorm (819). De blev dræpt, han og alle hans mænd. Baglerne satte sig i byen og hadde halvt sjette hundrede [660] mand. Paa den tid var det sterk frost, og isen laa. Da la kong Sverres sysselmænd og bønderne det raad, at fare med hær imot dem; fører for guldølene var Dyre av Gimsar (820), for orkedølene Øyjolv Avlessøn (821); de hadde femten hundrede [1800] mand. Baglerne merket ikke noget, førend de fór til byen; de fór ut til borgen imot dem og verget borgen, saa de ikke kunde komme ind; dagen forut hadde baglerne latt hugge isen like fra borgen og ned forbi broen. De skjøt paa hinanden om dagen, og mange mænd blev saaret paa begge sider; Philippus av Veigen blev saaret av en pil. Bønderne fór efter dette hjem, og fik ikke utrettet noget. Faa nætter senere gjorde bønderne en anden færd ind til byen. Da vilde baglerne ikke bie og fór bort, da de saa bøndernes færd ned over Steinbergene. Baglerne fór da, til de kom syd paa Møre til Borgund; men nogen fór til Tingvold (822) og holdt sig der om vaaren, indtil det led til paaske (823).

162. Kong Sverre la leding paa bønderne om vinteren, saa at der fra hver lide (824) skulde stilles én mand og omtrent et skippund korn og et naut. Kongen gav da trønderne hjemlov, men tok derefter folk fra herredene; over denne leding blev det stor knurring i Viken. Og efter dette hadde bønderne en raadslagning, som siden blev til mén for mange mænd. De gjorde svikeraad imot kongen, og dette gik saa underlig lønlig, at alle var med i uraadet østenfra Svinesund helt til Vestfold og Raumarike. De reiste sig alle paa én gang med almuen paa avtalt tid og opbød tegn og træl (825) over alle disse fylker. De dræpte alle sysselmænd, som var i herredene, enhver i sit herred. Disse var høvedsmænd for dette raad: Simon lagmand paa Thuvn (826), Aamunde Burst, Torvid Blinde, Tord Ulvgestssøn (827), Torlak Dravle, Jon Kula, Grim av Grettesvik (828), Hallkel fra Anger (829). De tok fat paa dette raad i Oslo og holdt stevne i Hallvardskirken og vedtok der raadet for de skatters skyld, som kongen hadde lagt paa dem. Onsdagen i imbredagene (830) i langefasten (831) dræpte de Benedikt, kong Sverres sysselmand i Tunsberg, med hele hans følge, Olav Smørkoll (832) paa Varna (833), Peter Lukasbror paa Aamord (834), og hver av de andre der, hvor de fandt dem; de satte vagtmænd paa alle de veier, som laa til byen. Fredagen efter kom et rygte for kongen om, at bønderne nok holdt samling. Det tyktes ham utrolig, og han lot da ransake om ledingsmændene; det fandtes saa, at alle de var borte, som var fra de nærmeste herreder. Kongen lot da sende bud efter dem, men om lørdagen og søndagen blev det ikke av, at de kom tilbake. Om søndagen kom en bonde ovenfra landet til kongen; han sa ham, at det samlet sig en hær imot ham, og at den snart vilde komme; han bad ham ta sig i vare; «for ikke vil de komme senere end nu i nat eller tidlig i morgen,» sa han; han hadde set bøndernes hær, fortalte han. Men da kongen hørte disse tidender, lot han straks blaase hele hæren sammen, baade sine mænd og likesaa byfolket og kjøbmændene. Kongen fortalte da disse tidender til almuen og bad bymændene og kjøbmændene om hjælp, idet han sa, at de vel vilde komme til at verge sit gods og sin frihet. De gjorde gode tilrop til hans tale. Hele hæren blev da delt i flokker; kongen bad sine mænd spise natverd, men siden (sa han) vilde han blaase hele hæren sammen, og saa blev gjort. Siden flyttet bymænd og kjøbmænd alt sit gods, som de kunde raa med, ind i kirkerne. Kongen sendte hestvagt fra sig allevegne. Sent om kvelden lot kongen for anden gang blaase hele hæren ut paa isen, som laa foran byen og helt ut forbi Hovedøen. Derpaa førte kongen hæren over til Akershagen (835) og der laa de om natten. Siden red kongen med nogen mænd til Folanger (836); han lot hestene staa i bakken, men han gik selv ned til vandet. Paa isen paa vandet laa en stor bondehær, og de holdt raad. Kongen lyttet til, hvad de sa, og gik siden bort til sine hester. Han red ned paa isen og utenom hagen (837) og ind til skibene. Han dvælte der en stund og fór da atter til sin hær. Det var da næsten dag. Da lot han blaase hæren ned paa isen mellem Snælda (838) og fastlandet. Kongen krævde lyd og talte saa: «Her er nu en stor hær kommet sammen, men vi trænger like fuldt til, at den almægtige Gud vogter os. En flok har samlet sig imot os, teler og markemænd (839), men jeg haaber, at de nu har vendt sig om. Men er alt dette vore mænd, eller er nogen kommet til av bønderne?» Det blev sagt ham, at dette var altsammen deres hær. «Da skal vi,» sa han, «vogte vore skibe. Vi skal skifte mænd til at hugge isen ut foran skibene.» Og i det samme kom en mand farende og sa, at en hær var kommet østenfra over Langemosen (840) og frem over Ryenbergene (841); det var skøyner (842), øyner (843), foldunger (844) og heggner (845). Da svarte kongen: «Da faar vi ta et andet raad.» Han sat tilhest og red dit, hvor bymændenes flok stod, og sa saa høit, at baade de og hans egne mænd hørte det: «To vilkaar har vi at vælge mellem, enten at flygte for bønderne eller at søke imot dem. Ilde vil det være at bede bønderne om grid; de vil gi os mindre hugg under motstand end under flugten.» De bad ham raa og sa nu som før, at dette vilde nytte bedst likesom altid før. Da spurte han bymændene, om de vilde yde ham nogen styrke, eller om de heller vilde, at hver flok skulde sørge for sig: «Saa siger vi birkebeiner nu til eder, som det gamle ordtak lyder: «I nød skal en nytte ven.» Bønderne og bymændene svarte, at de vilde gi kongen slik hjælp, som de kunde, — og saa gjorde de.

163. Kong Sverre talte nu for sin hær og sa: «Det er mit raad, at før bondemugen gaar imot os fra alle kanter, da skal vi søke imot den hær, som ligger her i nærheten av os oppe paa Ryenbergene. Men det er den samling, som er kommet østenfra, helt fra Svinesund. La os gaa op nordenfor Nonnesæter (846), og ingen skal gaa ned i byen.» Da sa kongen videre: «Paal Belte, og I oplændinger, skal ta eders ski og skigreier og stige paa dem og fare op paa berget ovenfor dem og se efter, hvor stor hær de har.» De gjorde saa og fór op paa berget østenfor bønderne. Det hadde faldt meget sne og var godt skiføre, men saa vondt at gaa, at en var nær ved at synke i, saasnart en fór av fra veien. Da tok det til at lyse, og veiret var klart. Paal og hans mænd fik slike tidender at se, da de kom op paa berget, at helt ovenfra Gjelleraasen og nordover langs Frysja (847) og likesaa helt ut til Akershagen var det at se, som alt landet flømmet av mænd. Paal og hans mænd fór i største skynding tilbake og sa kongen disse tidender. Kongen var da kommet op til Martestokker (848) og stanset og hørte paa deres frasagn; men hans merke og de fremste av hæren søkte op gjennem dalen og videre op i berget Nogen fór op efter kjøreveien, men andre kløv op over en bakke saa brat, at en kunde godt staa med den ene fot paa knæ, naar det andet stod ret Bønderne satte i et hærrop, løp frem paa berget og lot spydene og kesjerne (849) gaa; det faldt let for dem at bære vaaben paa dem, som stod under foten paa dem, og desuten kunde de, som stod vester paa berget paa høire side av birkebeinerne, skyte paa dem i de aapne skjoldene. Veien var ikke bredere, end at fire eller fem kunde gaa jevnsides, og desuten brat. Birkebeinerne blev meget saaret, men nogen faldt. Det blev ikke greit for dem at gaa op, og han, som bar merket, faldt, og det blev en haard kamp, førend birkebeinerne fik tat merket. Da saa birkebeinerne, at de ikke kunde staa imot og flygtet. Da rendte de, som var forrest, ned paa dem, som stod længer nede paa berget og de fór saaledes ned paa flatlandet, at den ene faldt over den anden; men banderne søkte ikke efter dem, ti de saa, at birkebeinernes hovedstyrke da søkte op imot berget. Kong Sverre kom da til og sa: «Tvi vorde eder. som I render, saa den ene ligger tvers over den anden! Ser I ikke, at ikke én mand farer efter eder.» Da lot han blaase hele sin hær tilbake til Martestokkene. Paa Ryenberget faldt 17 mand av birkebeinerne, alle hirdmænd, men mange blev saaret. Da talte kongen: «Hold eder nu vel, gode halser, om vi end har faat litt bank. ’Ofte hænder slikt paa sjøen,’ sa sælen, den blev skutt i øiet. Nu har bønderne faat den seier over os, som de vil komme til at faa. Her opfyldtes den drømmen, som aabenbartes mig inat, at jeg hadde en bok, som var ganske løs og saa stor, at den naadde over meget av landet, men det ene læg var stjaalet ut av den. Det var vore mænd, som bønderne har tat. Vær derfor ikke ræd for bøndernes hær, ti de skal fare saa meget værre færd, som de er flere tilsammen.» Kong Sverre talte da fremdeles: «La os snu op her efter veien og dit paa berget, hvor det er lavere østenfor dem.» Og saa blev det gjort. Men da de hadde kommet et stykke op, saa de ut over bøndernes hær, og det var overalt nordenfra og utover at se, som om en saa ind i en skog. Da sa kongen: «Du, Lavard (850), og Haakon, mine sønner, og eders flokker, skal sætte op merker og bli her paa Martestokker og møte dem, som er oppe paa berget, saa at de ikke gir os bakslag; men jeg vil nu nordover imot den hær, som kommer derfra.» Efter dette vendte kongen og hans mænd nordover til Frysjabroen (851) og fandt der bondehæren; de skjøt paa hverandre over elven, men kunde ikke gaa nærmere hverandre; nogen mænd blev da saaret. Da vendte kongen og hans mænd sig ut til isen, ti der hadde vestfoldinger og teler og raumer kommet. Dit drog da ogsaa de sig, som hadde været ved broen, og da var hele deres hovedhær kommet sammen der, og det var en vældig stor hær, saa at det kunde synes ugjørlig at gaa imot dem, naar det ikke var fuldt modige mænd. Aale Hallvardssøn het en mand; han var kong Sverres lendermand. Han talte saa: «Skal vi ikke fylke, herre?» Kongen svarte: «Den sed har vi birkebeiner tat op, at vi fylker ikke, naar vi kjæmper paa land, men vi render sammen i smaaflokker og gjør saa meget støi, som vi kan; da kan enhver være saa langt fremme, som han selv vil. La os løpe haardt paa, og da tænker jeg, at bønderne skal gi efter. Det er nu gaat med os, som sagt er, at ’fald er held paa færden’.» Da lot han blaase og ropte: «Nu frem alle kristmænd, korsmænd og den hellige Olavs mænd, og la os fare spredt!» Kongen sat paa en brun hest, han hadde en god brynje og et sterkt panser utenpaa, men ytterst en rød kofte og en vid staalhue, saa som tyskerne bruker, og under den en brynjehætte; han hadde sverd ved siden og et spyd i haanden. Han red forrest i hæren, saa at brystet paa hesten rørte ved bøndernes skjolder. Birkebeinerne stormet frem med dragne sverd paa begge sider av ham, og søkte saa haardt frem imot bønderne, at de, som var de fremste, vilde gjerne være fjernere, om de kunde, men ingen vilde frem foran de andre. Birkebeinerne fandt nu rum til at hugge løs paa bønderne og drog nytte derav. Mandefaldet vendte sig da straks imot bønderne, rædsel kom over mange av dem, saa at hele deres hær kom paa flugt, og de stevnte ind paa Akershagen. Birkebeinerne gav dem haarde nakkedrag og fulgte dem ind imot land; der faldt mange av bønderne, og de laa vidt omkring paa isen. Tunsbergmændene og alle sjøbyggerne (852) hadde faret paa skibe ind i fjorden og landet uten til ved iskanten og gik op der. Det var en meget stor og vel rustet hær, ti det var husbønder og kjøbmænd fra Tunsberg. De søkte ind efter isen og haabet, at de andre hadde bidd paa dem. Men da birkebeinerne saa denne fylking, vendte de sig imot dem. Da sa kongen: «Nu faar vi nok igjen nyt stræv, og det blir nu kort mellem hver gang. La os nu vende os imot dem! Dette er en meget mindre hob end den forrige; men disse vil ogsaa faa slik kjøpfærd som de forrige.» Han bad lursvenden blaase sterkt. Hæren tok da veien ut efter isen, og de fór i flyvende fart, som om de hadde friske kræfter. Men tunsbergmændenes hær stanset og flokket sig sammen ved dette syn; de ventet sig hjælp av den hær, som bønderne hadde oppe i Hagen. Men birkebeinerne søkte straks imot dem og gav dem hugg, som de var vant til. Det blev den første følge, at der laa tunsbergmændene, hvor de kom sammen, saa tykt som tang, som er kastet op paa stranden; men de løp paa flugt, som levde efter, og deres motstand var kort. Birkebeinerne forfulgte de flygtende ut efter isen og fældte mange; ti de fleste av dem hadde skobrodder, men flygtningene var paa bare saaler, men isen blev glat av blodet. Kongen red nær dem, og det var hans hænders verk, at han stak med sit spyd efter enhver, han naadde, men birkebeinerne gav bakefter enhver saa meget, han trængte. Der faldt mange gode kjøbmænd: Svein Sveiteskit, Sigurd Taalge (853) og mange andre. De flygtet til sine skibe, men nogen flygtet op i Hagen til vestfoldingene. De samlet paany mængden i Hagen. — Saa siger folk, at da kongen lot sin hær mønstre, blev det talt næsten halvtredje tusen [3000]; men da de kom imot bondemængden, syntes det, som om det var en haandfuld alene, og folk trodde, at det kunde være tyve imot en. Derfor vilde kongen ikke fylke sin hær sammen, fordi det tyktes ham, som om bondehæren da vilde lukke sig om dem. I disse rier løstes begge hære op i flokker og gik imot hverandre i avdelinger, og seiren var skiftende. Det var paa mange steder saa store kampe, at en vel kunde fortælle mange frasagn om dem: men en faar ikke skrevet det alt i én bok. Her er mest fortalt om det, som blev til tidende der, hvor kongens merke fór, og hvor han selv var tilstede.

164. Nu er det at fortælle om kongssønnerne, Sigurd Lavard og Haakon, og om de bønder, som laa paa Ryenbergene. De saa, at kong Sverre hadde jaget mange flokker paa isen, og at bønderne kunde trænge til hjælp. De egget hinanden til kamp og fór ned over berget med sin hær. Men da Sigurd Lavard og hans mænd saa dette, drog de imot dem. Det var først et dalføre imellem dem, og de møttes i dalen; det blev der en haard kamp. Birkebeinerne hadde 400 [480] mand, men bønderne nær 20 hundreder [2400]. Bønderne søkte fast frem, og birkebeinerne blev overmandet, og de flydde da ned paa veiene. Sigurd Lavard stevnte ned i byen, satte med sin hest ind i Hallvardskirken, og mange mænd med ham. Men Haakon og Svina-Peter og en del av hæren stevnte ovenfor Nonnesæter og derefter ut paa isen til møte med kongen. Bønderne var ikke raske til at forfølge de flygtende; de gik ned i byen med fylket hær, men da de ikke fik motstand, spredte de sig straks og utsaa sig vertshus, hvor enhver skulde drikke om kvelden. De gik ogsaa ned til kongens skibe; nogen vilde brænde dem, men nogen talte imot dette og sa, at de ikke skulde ødelægge sit kosteligste hærfang. Siden gik de op forbi Nonnesæter og stillet sig der i fylking. Kong Sverre saa bøndernes fylking. Han hadde da nylig skilt sig fra tunsbergmændene. Han kaldte atter paa sine mænd og bød dem holde sig vel: «ti alt vil spørges,« sa han, «hvem som er de modigste. Mig synes saa, som om disse bønderne, som vi møtte imorges, paany vil finde os. Det er ogsaa vel, at vi kan faa minde dem om den skade, de gjorde os. Nu kan vi staa like høit som de og trænger ikke at klyve i berg op imot dem.» Kongen førte da sin hær imot dem; der blev det en haard strid, men det endte som vanlig med, at bønderne flygtet nordenom byen til Valkaberg (854). Haakon kongssøn fulgte dem og dræpte mange av dem; men da de saa, at hovedstyrken ikke fór efter dem, gjorde de motstand oppe ved Valkaberg, og der blev det en haard kamp. Kong Sverre snudde sydover gjennem Geilerne (855) forbi Skomakerboderne (856) og videre frem til Hallvardskirken. Da løp Sigurd og hans mænd ut av kirken. Kong Sverre sa til ham: «Du blir dig selv lik! Litet haab har birkebeinerne om at faa en god høvding i dig, og om dig er det sandt, som kvædet er:

Ulik er du
dine ætmænd,
dem, som fordum
framdjerve var.»

Og fremdeles sa han til de birkebeiner, som var i kirken: «Ikke er I like de gamle birkebeiner, som gik for at vinde land med mig imot kong Magnus. Dem tyktes jeg ikke god nok til at være med i de slag, vi holdt, og de sa dog, at det kom av forsigtighet, men alle andre sa, at det kom av motløshet. Men

Ingen er modig,
naar ælde ham tar,
hvis han i barndommen er blaut (857).

Men nu for tiden, hver gang vi kjæmper, da er jeg forrest, og de synes nu at være rigtig djerve, som farer jevnsides med mig, og vel vil jeg takke dem for, at de følger med; men dem er I ulike. De har seiret idag, men I har været jaget. Far I nu efter bønderne og gi dem bakslag, siden modigere mænd, end I er, har drevet dem paa flugten.» Kong Sverre fór da op fra kirkegaarden, men mange av hans mænd kysset kirkerne. Da sa kongen: «I birkebeiner er blit meget gudfrygtigere end før. I later nu, som om I skal slikke hver kirke, som I kommer til; men oftest er det slik, at I ikke bryr eder stort om kirkerne.» Kongen red da op gjennem gaterne, og en stor hær fulgte ham; de hug sterkt til bønderne. Da saa de nord paa Valkaberg, at det svang vaaben i luften, og kongen snudde da den vei. Det blev et stort mandefald der, saasnart han kom til, og det gik ut over bønderne. Bønderne flygtet nu unda og rendte, som de bedst kunde, nogen efter veiene, andre hit og dit. Det gik oftest saa den dag, at saasnart bønderne løp unda ved flugt, da drog de sig mest helt bort, og det var saaledes den største mængde, som undkom; men dog faldt saa mange, at det var vanskelig at tælle, ti mange av likene fandtes ikke før end om vaaren.

165. Kong Sverre lot hele hæren blaase op til Martestokkene, og da han kom dit, sa han: «Sæt eder nu ned og hvil eder. Tjenestesvendene skal fare ned i byen og hente mat og drikke til mændene.» Og saa blev gjort. Mange mænd bandt da sine saar til; det var ved nonstid. Da saa de over i Akershagen, at det der drog sig en stor hær sammen, og folk kom til fra alle kanter; det var fremdeles bondehæren, som de hadde kjæmpet med om dagen. Bønderne flokket sig paa østsiden av Akershagen ved isen og holdt der raad; nogen vilde vende hjem, men de, som var de strideste i sin sak, vilde endda slaas. De sa saa: «Det er ikke saa mange faldt av vor hær, at vi er ikke endda likesaa dygtige til at slaas nu som i førstningen. Birkebeinerne har mistet mange folk, men mange er nok saaret og mødige: vi vil ikke faa at kjæmpe imot dem, som er faldt. Eller hvorfor var det ingen til at dræpe kongen, da han red imot os? Det vet Gud, at hvis han farer saa oftere, da skal han aldrig komme levende bort; ti ikke vil vi faa bedre tak i ham end nu. Men hvis vi nu farer hjem og lar birkebeinerne faa magten over os, da vil vi aldrig siden bære hodet frit. La os holde os vel og staa fast, om end birkebeinerne søker imot os, og hver vogte sig, at han ikke render fra de andre.» Bøndernes flokkehøvdinger gjorde nu alle sambaand og lovte med haandslag, at den ene ikke skulde rende fra den anden. De stod da op og fylket hæren, som de bedst kunde; de ordnet til, hvem som skulde holde skjoldene, eller hvem som skulde hugge eller stikke, og stillet sine buemænd sammen; de tykte sig nu trygge imot birkebeinerne. Dette saa birkebeinerne, at bønderne gjorde sig rede til slag. Kongen stod op og talte: «Det sandes her om disse bønder, som sagt er, at ’sent frygter den, som har uret’. Det synes mig saa, som om de atter er rede til at kjæmpe, og det gjælder nu for os birkebeiner, at de ikke vinder nogen bugt med os. La os paany søke imot dem og gi dem slik bekomst, at de faar større lyst til at fare hjem end til længer at ha at gjøre med os birkebeiner. Det er nu det raad for os at kaste kliningen og kanden (858) og late saa, som vi har friske kræfter.» Efter dette lot han blaase hærblaast og vendte siden med hæren ned til isen. Da gjorde birkebeinerne et haardt anfald paa bønderne. Bønderne tok ogsaa imot dem paa det haardeste, og det blev et stort slag. Kongen selv red imot bøndernes fylking og fristet at faa den til at vike; men hvis det ikke gik paa det ene sted, red han til paa et andet sted. Saaledes fór han stadig og kom frem paa ymse steder. Bønderne kjendte kongen fuldt vel, og hver ropte til den anden: «Dræp ham, hug ham, stik ham, dræp hesten under ham!» Dette blev sagt, men ikke gjort. Men da striden hadde staat paa en stund, da er det om slutten paa den at sige, at bøndernes fylking brøtes. Deres hær splittedes og tok til at spredes. Da viste lindeskjoldene sig upaalitlige for dem og dudde ikke mot spydene til birkebeinerne. Bønderne hadde traadt sig en fast plads i sneen der, hvor de hadde fylket, og da birkebeinerne var kommet op paa pladsen ved siden av bønderne, da holdt ikke bøndernes løfte om sambaand længer helt; da gik det paa den vis, at de samme, som sa, at de aldrig skulde skilles ad, de flygtet nu hver sin vei; og da hele bondehæren kom paa flugt, rak ikke veiene til for dem, og mændene spredte sig til alle sider. Birkebeinerne søkte fast efter dem og fældte en stor mængde; men under denne færd fremover opløstes de i smaaflokker. Fremme i hagen var det en kratskog. Aale Hallvardssøn hadde hele sin klædedragt paa samme vis som kongen; han red frem i kjærret, og faa mænd fulgte ham. Da kom en flok bønder drivende dit og dræpte ham. Han fik et slag ind under øret, og det blev hans banesaar. De trak da vaabnene av ham og slog op et stort rop og sa, at kongen var falden. Men da birkebeinerne hørte dette, blev de mindre raske i at forfølge, og rygtet kom snart ut baade mellem bønderne og birkebeinerne, og begges flokker drog sig da sammen. Men da kongen hørte dette, lot han blaase hærblaast og red haardt og djervt frem. Da merket bønderne, at de nok «hadde faat en mindre stek paa spiddet», end de trodde. Birkebeinerne søkte nu frem gjennem kjærret, og kongsmerket gik fremst. Siden fór de frem over nogen enger, og ved et berg fandt de en stor samling bønder. Birkebeinerne løp straks imot dem, og det blev der en haard og stor strid, ti begges hære strømmet til. Bønderne blev da atter meget tandsaare som før, og de blev nu leie av at være der og vilde heller hjem; de rendte nu bort vide veier. Birkebeinerne dræpte saa mange, de kunde naa, og forfulgte dem helt til natten. Kong Sverre gav grid om dagen til hver den, som bad derom og kom til ham; Torvid Blinde blev tat, og kongen gav ham grid. Det var en bonde, som blev tat den dag tre ganger, og kongen gav ham hver gang grid; men han løp stadig til bønderne og kjæmpet sammen med dem; den fjerde gang blev han tat og dræpt. Kongen fór om kvelden tilbake til byen; han satte vagter om natten paa alle veier, som førte fra byen. Om morgenen efter lot kongen blaase til ting, og takket bymændene for deres hjælp og sine mænd for deres trofaste følge; han talte derom mange fagre ord: «Vi har hat det held,» sa han, «at hele denne mugen ikke styrtet over os paa én gang, og det haaber jeg, at ikke oftere slik overmagt kommer imot os. Og det tror jeg, at vanskelig vil det findes døme til, at nogen har kjæmpet imot en slik masse med ikke større hær, end vi har hat. Jeg vil la hugge raak ut gjennem isen, saa at vore skibe kan flyte ut. Fire mand skal hugge én favn i længden og fire i bredden og rense vaaken efter sig; saaledes skal det hugges dag efter dag, indtil vi kommer ut. Kongen lot da skibene sætte paa vandet, saasnart det kunde gjøres, og føre ut fra byen; han lot siden skibene gjøre rede og styrte ut av fjorden. Siden fór han sin vei nord [vest] i Viken, saa at han kom paaskeaften (859) til Bergen. Alle blev der glade ved hans komme, og mest fordi de hadde hørt et rygte om. at baglerne var paa veien nordenfra og snart vilde til byen.

166. Paaskedag, da solen endda ikke var høit paa himlen, saa vagtmændene baglernes skuter, som rodde sydover forbi Hegranes (860) og stevnte til byen. Vagtmændene blaaste og vækket hæren; birkebeinerne kastet straks tjeldene av sig. Kongen bød dem ikke være for hidsige paa fangst, men la baglerne ro ind paa Vaagen. Mastene var endda ikke lagt ned paa skibene til kongen; det saa baglerne og trodde, at det var kjøbmandsskibe. Men da de rendte ind paa Vaagen, fik de andet i syne; ti birkebeinerne hadde forut snudd sine skibe utad og sat sig ved aarerne og styrtet nu imot dem saa hvast, de kunde. Da saa og kjendte baglerne baade Seierfluen, kong Sverres merke, og Andvaka, hans lur. Da tok de alle ét raad, lot aarerne stryke paa utbordssiden, men rodde saa sterkt, de kunde, paa styrbord og rodde saa unda sydover. Men før de hadde faat snudd alle sine skibe, rodde birkebeinerne paa to skuter, saa at kjølene vendte op paa begge. Paa begge sider rodde de, som de kunde bedst; de naadde nær til baglerne, og nogen løp op i Gravdal, men kongsemnet og Reidar med nogen skibe løp ind i Gygesvik (861), og nogen vendte sig endnu længere syd. Birkebeinerne fulgte efter dem og fældte der mange mænd; men deres høvdinger drog sig unda. Kongen fór da tilbake til byen; men baglerne drog sig atter sammen og flygtet øster i Viken; bønderne tok vel imot dem og knyttet forbund med dem i sin vaande.

167. Kong Sverre dvælte en tid i byen og stevnte til sig fra herredene hærmænd og leding og rustet sig om vaaren med en stor hær. Han hadde mange og store skibe. Da hadde han den store Hovde-busse (862). Han fór sydover langs land og derefter øster til Viken; men da han kom til Viken og ind til Tunsberg, var baglerne der. Der var Reidar sendemand med en stor hærflok, og de sat der til landevern for vestfoldingene imot birkebeinerne. De hadde sat sig fast oppe paa berget og gjort meget til vern der, bygget to kasteller, det ene nord paa berget, men det andet syd over «Gaten», som gaar op fra Lavranskirken (863). Kong Sverre dvælte denne gang ikke længe i Tunsberg; da de rodde fra byen, sa han: «Saa godt som berget tykkes eder bagler nu, saa vondt skal det tykkes eder en anden gang.» Kong Sverre fór derefter øster i Viken, men bønderne hadde overalt samlinger imot dem; der var kommet tegn og træl. Kongen og hans mænd kunde ikke nogensteds komme til paa fastlandet, og av hans mænd blev flere dræpt, hvor de landet, og det blev skutt paa dem, hvis de fór nær fastlandet. Sigurd jarlssøn, Hallvard Bratte, Loden Paalssøn, Aamunde Bust og mange andre flokkehøvdinger var der hos bønderne. Kong Sverre fór øster langs landet like til Konungahella og stevnte der ting med bønderne; og eftersom kongen var mandsterk og hadde en stor hær, og det ikke der var nogen bønder, som hadde faret til Oslo imot kongen, saa kom bønderne til tinget. Kongen krævde da leding og lide-gjæld (864) og fandt endda andet at kræve. Bønderne gav sig under alle paalæg, og det var ikke andet raad for imot kongen. Kongen vendte da om og holdt ting med bønderne i Orust; han krævde da atter det samme og sa: «Jeg vil bede eder bønder om at faa til laans alle de hester, som er her paa øen. Vi tykkes os at trænge til dem, men I faar stille mænd til dem, hvis I vil, for at vogte dem og ta dem hjem, naar vi har brukt dem. Nu skal I ha tak for det, hvis I gjør dette godvillig, men hvorledes det nu er, saa maa vi ha dem.» Bønderne lot dem faa hestene; likesaa fra Tjørn og de andre øer. Og de flyttet dem saa stadig efter sig nord i Viken, men bondesamlingen fór hele tiden likeoverfor dem paa fastlandet. Og da kong Sverre kom nord til Sotenes (865), vendte han sig ind fra leden og la til ved et sted, som heter Tharve (866). Der var en flok av baglerne. Kongen lot ikke sine mænd gaa i land for det første. Baglerne søkte da op i landet for at møte bondesamlingen, og de holdt alle tilsammen ting ved Foss kirke og holdt der raad. Bønderne egget dem til at fare imot kongen og kjæmpe imot ham og sa saa, at han ellers vilde brænde bygden. De tok nu det raad mellem sig, og saaledes endte tinget. De vendte sig nu alle sammen til færd imot kongen, og Sigurd jarlssøn satte der sit merke op.

168. Kong Sverre gik iland fra sine skibe og sa til sin hær, at han nu vilde søke imot baglerne eller bønderne, hvem han saa støtte paa; han hadde (sa han) længe nok ræket frem langs landet og ikke faat av bønderne det, han hadde ret til. Han delte hæren, lot en del vogte skibe, men en del gik op, og det var den største del av hæren; da hadde mange de hester, som var at faa, men nogen var tilfots. De fór nu den dag, og bønderne hadde lagt hele bygden øde. Det var ved nonstid, at kongen var kommet til et berg og stanset da og sa: «Nu faar vi snu nedover igjen, og nu skal hele bygden brænde, hvor vi farer.» Litt senere kom en mand til kongen og ropte: «Her nordenfor berget, ned gjennem dalen, farer nu bondehæren.» Kongen sa: «Da skal det være vort raad, at vi vender os dit imot dem og frister, hvorledes det da gaar.» Og han bød at blaase hærblaast. Da søkte hæren til ham, han vendte sig ogsaa straks nord i dalen, og hans flok fór fremst. Men da bønderne saa dette, kastet de kurvene og tok til sine vaaben; de fór imot hverandre og møttes paa et sted, hvor det paa den ene side var noget skog, men paa den anden en liten lerbæk; der var det ogsaa nogen akrer. Kongen red straks ind paa fienderne, da han kom nær dem, og imot ham stod de fremste av Sigurd jarlssøns flok og hadde hans merke, men han var selv ikke tilstede. Det blev der en haard strid, og hæren støtte snart til kongen, men bønderne saa mere til og holdt raad om, hvorvidt det vilde være bedst at fare frem eller tilbake. Der fældte da birkebeinerne de fleste av baglerflokken, som hadde været længst fremme, og merket blev da hugget ned. Da var ogsaa bønderne fuldt enige om, at de alle vilde holde sig fjernt fra birkebeinerne; hele bøndernes hær slog sig da paa flugt, men birkebeinerne fulgte efter dem og dræpte der mange folk; om aftenen vendte de tilbake til skibene. Kampen stod ved en gaard, som heter Skarvstader (867).

169. Dagen efter kom bønderne ned og søkte sig grid. Kong Sverre gav grid til alle dem, som bad derom; da kom mange bønder ned og bragte store bøter til kongen. Siden førte kong Sverre hæren bort og drog nord i Viken. Han la op i en fjord, som heter Hornesfjorden (868), og sendte bud til bønderne, at de ogsaa skulde forlikes med ham. Nogen kom ned til forliksmøtet, men nogen ikke, og det var meget flere, som ikke kom østenfor Aaen (869) i Aamord (870); de stolte paa, at baglerne vilde komme dem til hjælp. Og da kongen hadde ligget der nogen nætter, gik han op i bygden paa Nordlandet; der hadde alt folket flygtet fra husene. Og da de hadde faret længe, og det led paa dagen, sa kongen, at de skulde snu om og fare ned; han sa, at hans søn Haakon og en del av hæren skulde fare paa den ene side av bygden; «men vi,» sa kongen, «skal stevne ned her, og begge flokkene skal brænde hele bygden.» Det blev da sat ild paa husene og brændt overalt, hvor de fór, og det brændte mange storgaarder der. Da brændte de Store Dal (871), som Haavard Bonde eide. Om kvelden løp en gut frem fra skogen til kongen og sa: «Herre, for Guds skyld la ikke gaarden til far min brænde her fremme!» Kongen svarte: «Visst skal gaarden hans ikke brændes, siden du beder om det, og ikke skulde nogen gaard ha været brændt idag, hvis bønderne hadde været hjemme og hadde bedt om grid, og sig dem, at herefter skal ingen brændes.» Da for kongen til sine skibe; men næste dag kom bønderne ned og vedtok bøter til kongen, og da gik alt folket der under ham og utredet gjæld. Men da han hadde utrettet alt, som han vilde, da fór han nord [vest] over Folden og derfra ind i Grindholmesund (872). Om kvelden spurtes det, at baglerne hadde skaffet sig skibe i Tunsberg og var kommet ut i Havsteinssund (873). Kongen rodde da avsted for at lete efter dem nordenom Tjømø (874), da det tok til at mørkne. Kongen laa om natten i Ravnsvaag paa utsiden av Tjømø (875), men baglerne laa litt længere syd ved stranden. Straks i dagningen rodde kongen ut med skuter og letteskibe for at lete efter dem; men baglerne hadde, førend det blev dag, seilet ut til havs, og kongen fór efter dem. Da baglerne saa, at birkebeinernes skib skjøt bedre fart, og at de ikke kunde dra sig unda, vendte de ind til land. Da vendte en karve, som Sæbjørn Lim styrte, ind til Tunneskagerne (876). Birkebeinerne rodde efter ham, og Sæbjørn kom unda selv anden, men alle de andre faldt; birkebeinerne tok karven og alt det, som var paa den. Baglerne stevnte med syv skibe ind utenom Yxnøy (877) og ind i Sandefjorden og ind paa det nordre land til et sted, som heter Hellesvik (878); der la de til og løp paa land. Kong Sverre la mot dem og dræpte mange av dem, tok skibene og alt det, som var paa dem; men baglerne flydde op paa land; kong Sverre vendte tilbake til Tunsberg og dvælte der en tid.

170. Noget senere fór han sin vei nordover; men da han kom til Portyrja (879), vendte han atter tilbake til Viken med nogen skuter og letteskibe og tænkte at ta fra baglerne slikt, som han kunde naa. Han fór nu dag og nat og ventet at baglerne vilde søke til kjøpstæderne, saasnart de tænkte, at han vel var ute av Viken. Kongen fór først til Tunsberg, og der faldt det syv mand av baglerne. Siden fór han til Oslo, og der dræpte han fremdeles nogen mænd. Siden fór han tilbake til sin hær og møtte den med storskibene i Askøysund (880) nord [vest] paa Limgardssiden (881); birkebeinerne blev glade ved hans komme. Kong Sverre fór da med sin hær nord til Bergen; der gav han ledingsmændene lov til at fare hjem; men han sat om vinteren i Bergen. Baglerne sat i Viken og hadde der skatter og skylder.

171. Vaaren efter [1201] hadde kong Sverre leding ute helt nordenfra landet og fór med stor hær øster til Viken. Reidar sat i Tunsberg og hadde neppe 200 [240] mand; der var Hallvard Bratte (882) og mange andre sveitehøvdinger, men kongsemnet deres og Sigurd jarlssøn og desuten en stor hær med dem var oppe i landet. Kong Sverre seilte øster over Folden og fór der om sommeren og tok gjæld av bønderne; da gik alt folket under ham undtagen skøynerne (883). Efter det fór han op til Borg og lot dra nogen skuter op forbi fossen Sarp. De rodde siden op efter elven, gik op i Skaun og brændte hele bygden der. Da gik bønderne til forlik og utredet gjæld. Kongen fór da tilbake til sine skibe og seilte saa nord [vest] over Folden til Tunsberg. Det var ved Mariamesse øvre (884). Kong Sverre satte sig omkring berget og hindret utgangen for baglerne. Han satte tjeldboder (885) helt nordenom berget, fra byen og nord [vest] til sjøen, og han lot skjære et dike utenom hærbodene helt nordenfra vaagen og syd til Skeljasteinssund (886) og satte kraker overalt indenfor diket; alt det var gjort imot anfald av en hær inde fra landet. Kongen lot sine skibe sætte op og stelle om dem. Han fordelte sine mænd i faste stillinger rundt berget. Gjestene var nord ved veien, som gaar ned fra Frodeaasen (887); deres høvding var Peter Støyper; de tok et hus nede i byen og flyttet det op dit, og det sted kaldes siden Gjestebakken. Kongen sov oftest i byen og mange av hans mænd med ham.

172. Kong Sverre ordnet nu sin hær til at gjøre angrep paa berget. Kongen lot sit merke føre søndenfra op i kleven, men gjestene søkte imot det nordre kastel. Men da birkebeinerne søkte op i berget, hadde baglerne stillet sig op til vern og bar baade sten og skud paa dem. Birkebeinerne gik op like under kastellet, og fra begge sider stak de hverandre med kesjer. Baglerne var i kastellet og kastet store stener ned, saa at intet holdt mot dem, og baade skjolder og staalhuer knustes; birkebeinerne vek da tilbake ned i kleven saaret og banket. Da saa kongen, at baglernes stilling var saa sterk, at de ikke med vaaben kunde faa vundet berget. Baglerne var nu kaate og store i ord. Og da kongen hadde dvælt en tid ved berget, sendte han sine mænd fra sig overalt omkring i herredene for at flytte leding og proviant til ham, og det gik altsammen vel, saalænge det ikke var vanskelig for birkebeinerne at fare med skibe for isen. Det tyktes kong Sverre at være stor skade, at ingen mand kunde fortælle ham om, hvordan de hadde indrettet sig der paa berget. Han gjorde da det raad, at de tok kirkestiger i byen og bandt den ene til den anden og satte dem paa sydsiden av taarnet i Laurentius-kirken. En mand gik op efter dem og helt op paa taket paa den side, som vendte fra berget, grep med hænderne om knappen og saa da alt, som foregik paa berget. Baglerne saa ham, og Reidar sendemand skjøt efter ham, og han satte den første pil i knappen, og straks derefter en anden, og den kom mellem hans hænder, netop som han slap dem løs; men taket dækket ham imot flere skud. Siden fór han ned og fortalte kongen det, han hadde set. Baglerne hadde drat nogen skuter op paa berget, og kort nedenfor det nordre kastel var det deres brønd, og over den hadde de hvælvet en skute, saa at de godt kunde gaa til den fra kastellet, naar de vilde. Kastellene var bygget saaledes, at fire staver stod op, og det var sviller imellem dem, og paa dem var aaren lagt; men nede mellem stavene var dørene. En nat om høsten, da det var kulmørke, sendte kong Sverre en mand op paa berget, som het Svein Munke; han hadde med sig et taug og to spyd med korte skaft; det ene bar han i haanden, det andet hadde han under beltet. Han gik op paa berget og bandt tauget om en av stavene paa kastellet saa høit oppe, han kunde; men ved den anden ende av tauget stod mere end 100 [120] mand. Svein slog paa tauget og gav dem tilkjende, at den anden ende av tauget nu var fast; siden løp de til tauget og drog fast i det. Da tok kastellet paa at gi sig, men de bagler, som var i det, blev fulde av rædsel; i det samme brast tauget. Svein Munke gik op paa berget og østover til et sted, hvor det var to vagtmænd, som begge sov; han satte spydet gjennem den ene, men den anden løp op, og ham stak Svein staaende; han dræpte dem begge og fór saa ned paa østsiden av berget, og derpaa tilbake til birkebeinerne. Kong Sverre forsøkte mange slags list for at vinde berget; han lot gjøre en flake av tømmer med tykke staver under og lot den bære op under kastellet; men den var for uhaandterlig til at fare med, og den blev til ingen nytte. Stadig om dagene gik birkebeinerne i skudmaal, og de skjøt ofte paa hverandre; men baglerne stod sig bedst, fordi deres stilling dækket dem.

173. Baglernes høvding, Inge, og Sigurd jarlssøn, Arne biskopsfrænde (888) og mange andre av baglernes høvdinger og deres hovedstyrke var paa Oplandene, men stundom ute i Viken. De og Reidar hadde tat det raad mellem sig, at den ene flok skulde komme den anden til hjælp, om det blev nødvendig. Men da kong Sverre nu sperret Reidar og hans mænd inde, tyktes det dem, at det gik sent med hjælpen fra deres mænd, men de selv tyktes at sitte i stor fare. De tok da det raad at sende en mand til Inges hær, og det utførte de paa den vis, at en nat tok de en liten skute, som otte mand rodde paa hvert bord, og drog den vester over berget henimot sjøen; de la siden aarer i den, fæstet taug i den, satte vaager under og lot den gaa ut over berget. Ti mand gik i den, og deres fører var Tord Dokka. De lot skuten sige i rep ned i sjøen. Dette var en meget vaagelig færd, dog mest fordi birkebeinerne laa i skuter foran berget og holdt vagt der hver nat. Baglerne tok til aarerne og rodde i flyvende fart ut mellem dem gjennem sundet og løp paa land indenfor Smørberg (889). Birkebeinerne rodde efter dem og fik den tomme skuten, men ingen mænd. Baglerne fór sin vei, indtil de møtte Inge og Sigurd og fortalte dem Reidars ordsending og de tidender, som der hadde foregaat. Baglerne tyktes alene at spørge slikt om kong Sverre, at de ikke længtet efter at møte ham; de sa, at han vilde fare fra berget, saasnart det blev sne eller frost. Kong Sverre blev om morgenen efter var, at bagler hadde løpet fra berget; han sa: «Saa leie, som I er blit av at sitte om berget, saa ser I nu, at de er endda mere leie av at sitte der.»

174. Jon, Englands konge, hadde sommeren forut, da kong Sverre var i Bergen, sendt ham 100 [120] hærmænd av dem, som kaldtes ribbalder (890); de var saa rappe tilfots som dyr; de var ogsaa gode buemænd og meget djerve, men var ikke sparsomme i at gjøre vondt (891). Kongen sendte dem til Oplandene og satte til høvding over dem en mand, som het Hide; han var bror til Sigurd Skjaalge; Hide blev ikke meget rost av folk. Ribbalderne kom ned i Hallingdal, fór den øvre vei over Soknedal (892) og ned i Telemarken; og hvor de kom, dræpte de alle mennesker, unge og gamle, karfolk og kvinder. De dræpte ogsaa alt bufæ, som de kunde faa tat, og de dræpte baade hunder og katter og det levende, som kom ut for dem; de brændte ogsaa hele bygden, der de kom. Men naar folk samlet sig imot dem, løp de til fjeld eller ødemarker og kom stadig frem der, hvor ingen ventet dem, og fór paa hærfærd i de bygder, hvor aldrig før en hær hadde faret, og gjorde slikt hærverk, som ingen mand kjendte make til. De kom til kong Sverre, da han sat om berget; de gik stadig djervt frem imot baglerne, og de skjøt fra begge sider imot hverandre. En dag skjøt baglerne en av ribbalderne med en pil, saa at han straks fik sin bane derav; men de andre ribbalder hylte høit, da de saa dette, og løp stundom fra og stundom til berget og skjøt imot baglerne. Og litt senere skjøt en av dem Viking Nevja, saa at han fik sin bane; pilen kom op i halsen paa venstre side. Han hadde været den største hærmand.

175. Tord Dokka blev sendt fra berget, fordi Reidar tyktes at trænge hjælp fra Inge og Sigurd. Kong Sverre hadde spurt dette og sa: «Baglerne vil nu vente dem hit, om de ellers bryr sig om deres ordsending. Nu skal vi gjøre dem et puds. Inat i belgmørket skal vore mænd med en stor hær fare op over Frodeaasen og passe paa, at baglerne eller bymændene ikke lægger merke til dem; men de birkebeiner, som er efter, skal lytte til, naar kongen lar blaase, og gripe til vaabnene. Siden skal I fylke begge skarer og late, som om I kjæmper, men dog i virkeligheten skaane hverandre, som rimelig er. Men I, som farer op fra byen, skal falde for dem, som søker imot den, gjøre saa meget støi som mulig og late, som om I seirer; og endelig skal I alle vende eder til flugt. Og da skulde jeg gjerne vite, om baglerne ikke vilde gaa av berget; men hvis det skulde være saa, da skal vi holde noget av vor hær gjemt nærmest berget, og da kunde det vel være, at det kom trold mellem hus og bonde!» Dette raad blev sat i verk. Om morgenen, da det var blit lyst, saa baglernes vagtmænd fra det nordre kastel, at en stor og vel rustet hær fór ned veien over Frodeaasen; de gik straks og vækket Reidar og sa ham, at deres fæller nok kom der. Reidar stod da op, og hæren væbnet sig; men da de var væbnet, søkte de nord til kastellet. De saa da merker i begge flokkene, i den, som fór ned fra aasen, og i den, som kom fra byen; de hørte ogsaa sterk lurblaast, og dernæst saa de, at birkebeinerne flygtet, men nogen faldt. Da egget baglerne Reidar til at gaa ned av berget og hjælpe sine mænd og hindre, at birkebeinerne kom tilbake indover diket. Reidar svarte: «La os se først, hvorledes det gaar dem. Hvis birkebeinerne lar sig drive helt frem til diket, da vil det gaa sent for dem at klyve op paa krakerne, og da kan vore mænd dræpe saa mange av dem, som de vil.» Og videre sa han: «Underlig gaar det med denne flugt; det synes mig, som om dette er en lek. Ser I, at de søker sig steder at falde paa, hvor det er tørt under dem, eller ogsaa falder de ned paa skjoldene sine? Ser I noget blod paa deres vaaben eller klær?» «Nei,» sa han, «jeg ser ikke noget slikt, og dette er nok et knep av Sverre.» Og da kongen saa, at baglerne vogtet sig for at gaa av berget, vendte han og hele hans hær tilbake til sine hærboder.

176. Nu led det ut paa vinteren, og det la sig frost og is. Da blev det værre for birkebeinerne at sope kost til sig, og bønderne blev da ogsaa ’haardere at ta i horn’. Det blev nu værre for at faa mat hos dem, det blev stor murring i hæren, og de fleste av ledingsmændene vilde hjem. Kongen holdt da husting og talte og sa saa: «Det hører jeg nu av mændene mine, at denne beleiring tykkes faafængt, at det var godt at være hjemme, og at den var sæl, som skulde fare hjem. Slikt er ikke hærmænds tale, at knurre imot sin konge, om I ikke kan fylde vommen saa som arbeidsmanden, naar han tresker. Og ulik er I de mænd i fortiden, som det er gjort sagaer om, som sat saa standhaftig om sine fiender for at øde dem, at klærne raatnet av dem, og de aat balgen av sine sverd og overlæret av sine sko og gav sig ikke, førend de seiret. Men om jeg end nævner dette eksempel, saa findes det dog slikt nærmere: større standhaftighet og taalmod viser baglerne oppe paa berget, siden de ikke gir sig. La mig nu ikke mere høre denne knurren. Ti her skal I sitte, hvad enten det synes eder blidt eller stridt, indtil vi faar magt over baglerne.» Og da det led ut paa vinteren, minket maten paa berget. Reidar saa, at deres kost snart vilde svinde, hvis det ikke kom nogen hjælp efter den ordsending, som blev meldt til Inge og Sigurd; men derfra kom det intet andet svar end det alene, som birkebeinerne sa dem hver dag, at deres konge Inge vilde straks komme med en stor hær for at frelse dem; men dette tyktes baglerne at være spot, som det ogsaa var.

177. Efter dette lot Reidar skrive et brev til Inge og Sigurd; der blev det sagt, at de vilde kunne holde sig paa berget til Nikolasmesse (893), men dog i haarde kaar; han bad med fagre ord, at de skulde komme dem til hjælp. Det var da kommet sterk frost, og det hadde lagt sig is paa vaagen langs med berget. Natten efter sendte Reidar en mand med dette brev nord fra berget, han hadde ski og skred paa dem frem langs landet over diket. Birkebeinerne blev ikke manden var, førend han var borte. Han fór sin vei videre og kom med brevet til Inge i Hamarkaupang (894). Inge holdt stevne med flokkehøvdingene og lot brevet læse op. Sigurd jarlssøn svarte saa: «Vi har nu en tid samlet os i flokker; vi har stadig mistet vore mænd for kong Sverre, men vi har ogsaa gjort ham stor mandeskade. Nu vil vi heller ikke styrte os like i hel, om end Reidar vil vise os dit. Vi vil ta et andet raad: La os fare nord til fjordene og skaffe os skibe. Da skal Sverre spørge slikt om os. at det vil tykkes ham mere nødvendig at verge landet der, hvor vi kommer frem, end at sitte om de faa mænd paa berget.» Dette syntes alle var et ypperlig raad. Baglerne gav sig da paa færd nord i dalene og kom ned i Raumsdal: der fik de sig skuter og ræket syd over langs landet. Men da de kom syd over Sognsjøen, dreide de ind der og fik sterkt veir at ro imot. De kom om natten ind til Vik (895) og tok der en skute fra Jon Staal (896) og alt det, som var paa den; men han selv løp op paa land. Jon hadde villet fare syd til Bergen. Jon løp op i skogen med alle sine mænd, og bønderne skaffet dem vaaben og klær.

178. Morgenen efter fór næsten femti bagler op til Hov (897) for at ta bad. Da saa Jon Staal deres færd; han var oppe paa fjeldet med 18 mand. Og da det tyktes ham at være den rette tid, løp han ned til gaarden. Men da baglerne saa hans færd, løp de unda, men han fulgte efter dem ned til Aldinhage (898) og dræpte der én mand. Derefter vendte han opover igjen og gav sig dagen efter paa færd syd til Bergen over land. I Bergen fandt han Einar kongsmaag (899) og Dagfinn (900); de gjorde sig straks rede med den hær, som de kunde skaffe, skaffet sig skibe og fór siden nord til Sogn. De spurte det om baglerne, at de hadde slaat sig til ro inde i Lusakaupang og hadde stevnt sogningene til ting og budt leding ut. Der blev Inge tat til konge; Gunntjov het den bonde, som gav ham kongsnavn. Birkebeinerne rodde om natten ind i Sogn og kom i dagningen til Kaupanger; de la til ved bryggerne, lot lurene blaase og gik djervt op. Men baglerne grep sine vaaben og gav sig paa flugt, nogen faa av dem faldt. Bjørn Furulang het en mand, han var en omstreifer; han fandt paa en sæter i fjeldet ovenfor Lusakaupang Arne biskopsfrænde; han var meget saaret og hadde ikke orket at komme længere. Bjørn dræpte ham for at faa de klær og løsøre, han hadde paa sig, og gjemte liket; det blev fundet vaaren efter. Baglerne løp op i Kaupangerfjeldet og ind til Solvorn (901), men nogen til Folka (902); siden drog de paa færger og smaaskibe ind til Lyster. Men birkebeinerne tok deres skibe, en mængde vaaben og klær og alt deres gods. Baglerne samlet sig i Lyster og tok da veien over fjeldet og kom ned i Aardal. Jon Staal fik da spurt, hvor de var, og fór ind efter dem; men baglerne hadde da kommet op over vandet, og morgenen efter fór de over fjeldet op til Valdres og derfra til Oplandene.

179. Kong Sverre sat fremdeles om berget, og den tid var nu ledet, som Reidar hadde lovet i sit brev, at han vilde holde sig paa berget. Det blev nu saa haardt at sitte paa berget, at det var litet andet til mat, end at de hug sine lærrep sønder og laget dem til mat; med slikt maatte de stelle til julekost, men det strakte dog ikke halvt til. Mot enden av julen [1202] en nat løp Hallvard Bratte ned av berget med en anden mand, og de kom til kong Sverre, som gav dem grid. Birkebeinerne fik det at vite om morgenen, og de fleste tyktes, det var ilde, at baglerne skulde faa grid. Baglerne paa berget fik ogsaa vite dette, og de tyktes da at faa noget haab om grid, de som før slet ikke hadde ventet det. Da løp mange ned av berget til kongen, og de fik alle grid. Kongen fik da vite for sandt, at baglerne ikke ventet at berge livet paa berget, og at det var ute med dem alle av mangel paa mat. Da hadde ogsaa Reidar latt sige til kongen, at han næste dag vilde gaa ned av berget og heller taale døden for vaaben end av sult, men han vilde gjerne ta imot grid for sig og sine fæller, om den var at faa. Kong Sverre lot da blaase til husting; han talte saa: «Nu vil jeg søke raad hos eder, hvorledes vi skal gjøre med Reidar og hans mænd, hvis vi faar dem i vor vold. Og hvis saa sker, da vil alle vore mænd bli glade derover, at det blir ende paa denne langvarige beleiring, og de vil være de gladeste, som klaget mest i høst over, at de da ikke skulde gaa sin vei. Men skal vi gi grid til nogen av dem eller til ingen? Hvad er eders raad?» Da svarte mange: «Det synes os, som om de alene, som har gjort os og vore mænd mest ondt, har samlet sig her paa berget. Det vil tykkes os meget haardt at gaa paa, at vi har sultet i vinter for deres skyld og hat mangeslags stræv, men nu skal vi ta vore fædres eller brødres bane og gi dem grid og siden dele halvrum med dem.» Kongen sa: «Se, gode mænd, hvem av eder er slik, at han kan tykkes saa stor, at han ikke kan taale at jevnes med mig, og mindes han paa, at han her følger min dom, om nogen faar dadel for det siden. Her i Tunsberg fældte baglerne Hide, min bror, men i Oslo Philippus jarl, min frænde, og mange andre. I vinter har I vel hørt. at de har kaldt Sverre «bikje» eller «mær» og mange andre ilde navne, naar de har talt om mig. Nu vil jeg tilgi dem det for Guds skyld og venter mig til gjengjæld av ham tilgivelse for det, som jeg har syndet imot ham. I har heller ikke mindre sjæl end jeg, og skal ogsaa mindes det. Og ingen mand vil kalde eder motløse mænd for den saks skyld.» Tinget endte saaledes, at alle gik ind paa det, at kongen fik raa. Kongen lot da sende bud til Reidar, at de alle skulde ha grid. Reidar og hans mænd gik da alle ned av berget næste morgen ved dagverdsmaal. Kong Sverre lot dem føre for sig, og alle svor de ham eder. Siden lot han dem fordele paa sveitene og tok Reidar i sin egen sveit. Han bad sine mænd lægge stor hug paa at bringe dem til kræfter, og saa blev gjort; han bad dem ogsaa selv at ta i førstningen varsomt baade mat og drikke, men de fulgte ikke alle hans raad. Men saa nær hadde de alle kommet til døden, at de alle blev syke, og mange døde; mange av dem, som overlevde det, skrantet længe. Reidar var længe syk, og kongen brukte mange lægeraad for ham. Kongen sat om Tunsberg i 20 uker; men litt efter at berget var vundet, gjorde han sig rede til at fare bort og lot sætte sine skibe frem.

180. Kong Sverre fik en sykdom der i Tunsberg, men sykdommen tok ham ikke haardt i førstningen. Kongen fór bort, da han var rede, og nord til Bergen, og dit kom han ved langefasten eller litt før (903). Under færden laa han den længste tid om dagen agter i sit skib oppe i løftingen. Reidar laa der ogsaa, han hadde faat rum ved løftingen paa høisædeskisten. Kongen lot yde samme pleie og hjælp til ham som til sig selv og talte stadig med ham; ti Reidar var en forstandig mand og skjønte sig vel paa mange ting. Kong Sverre fór op til borgen i Bergen og var i hallen; der blev det redet leie for ham. Det var tirsdag (904) morgen i anden uke av langefasten, at kongen var kommet i sved og følte sig da fri for smerte; da kom mange mænd til ham, men oftest var det faa hos ham. Og da de fleste mænd hadde gaat bort, talte kongen til Peter Svarte (905) og sa, at han vilde fortælle sin drøm. En mand kom til mig,» sa han, «den samme, som ofte har vist sig for mig og aldrig har sagt mig usandt. Men jeg tyktes mig at vite, at jeg var syk og meget svak, og jeg tyktes, jeg spurte ham, hvorledes denne sot vilde ende. Men han tyktes mig straks at snu sig bort fra mig og svare paa denne vis: ’Gjør dig nu rede til opstandelsen (906), Sverre!’ sa han. Nu synes denne drøm mig meget tvetydig; men dog venter jeg nu efter denne sved, at det snart vil faa enten den ene eller den anden avgjørelse.» Peter svarte: «Alt dette kan I, herre, forstaa bedre end nogen anden; men min hug helder til det, at det her tales om den opstandelse, som er paa den ytterste dom. Og jeg vilde gjøre mig rede, herre, som om drømmemanden hadde aabenbart dette.» Kongen svarte: «Dette er visst raadelig.» Det gik ogsaa saa, at det blev tyngre for ham, efter som det led paa dagen. Morgenen efter lot kongen sende bud ned i byen efter prester, og alt blev da gjort rede for at gi ham den sidste olje. Han lot da læse op det brev, som han sendte til sin søn Haakon (907) om riksstyrelsen, og lot sætte indsegl for det brev. Han talte da for alle dem, som var tilstede, og sa saa: «I eders alles vidne vet jeg ikke at ha nogen søn i live uten Haakon alene, om end de mænd skulde siden komme op, som kaldte sig saa og dermed vilde gjøre ufred her i landet. Nu vil jeg, før jeg blir oljet, la mig løfte op i høisætet, og der vil jeg bie enten paa bedring eller bane. Og da vil det gaa anderledes, eller andet spørges, end biskop Nikolas Arnessøn venter, om jeg dør her i høisætet, og mine venner alene staar over mig. Han har sagt, at jeg skulde bli hugget ned til føde for hund og ravn. Men Gud være lovet for det, at han har verget mig i mange prøvelser imot mine uvenners vaaben.» Da blev oljen git kongen; efter det tok hans kræfter av. Og da han merket, at det drog nær imot hans død, da sa han: «Efter min død skal I la mit ansigt være bart og da la baade venner og uvenner se det, om det paa mit legeme viser sig noget spor av, at mine uvenner har bansat eller forbandet mig; nu vil jeg dog ikke kunne dølge det, hvis ikke min stilling er bedre, end de har sagt. Jeg har hat mere stræv og ufred og vaande i mit rike end ro og fred, og efter mit skjøn er det saa, at mange har været mine avindsmænd alene av fiendskap imot mig. Nu tilgi Gud dem alle, og Gud, min herre, dømme nu imellem os og i al min sak!»

181. Kong Sverre døde lørdagen i imbredagene (908), og om hans lik blev det stelt herlig, som ventelig var. Det blev saa gjort, som kongen hadde bedt om, at hans ansigt var latt bart; alle, som var tilstede, saa det, og derom bar siden alle et og samme vidnesbyrd, at ingen tyktes at ha set nogen død mands legeme fagrere end hans; han var ogsaa, mens han levde, den fagreste mand av ansigtsfarve. Kong Sverre var lav av vekst, tyk, sterk av kræfter, han hadde et bredt og velskapt ansigt; oftest bar han skjegget kortklippet. Han hadde rødlige øine, men de laa fagert og fast. Han var stilfærdig og sindig, den maalsnildeste mand, djerv i raad, hadde et klart mæle og saa sterk en røst, at om han end ikke syntes at tale høit, saa skjønte dog alle ham, om de end var fjernere. Han var en sømmelig høvding at se til, naar han sat i høisætet i pragtklær; ti han var høi i sætet, men hadde korte ben. Aldrig drak han saa sterk drik, at han spildte sit vet derved. Han spiste oftest bare ett maal om dagen; han var djerv og modig og meget utholdende i anstrengelser og nattevaaken.

Det viste sig her, som det ofte gjør, at en ikke kan kjende folks fædrene æt paa deres lynne. Ti kong Sverre og hans far kong Sigurd var ulike i sindelag: kong Sigurd var letsindig og heftig, men Sverre stadig og sindig. Sigurd var lettroende og snar at overtale, men Sverre varsom og forsigtig i valget av venner. Sigurd var ustadig og foranderlig av sind, men Sverre var standhaftig og altid éns. Sigurd var fremfusende og aapenmundet, men Sverre var ordfast og faamælt; Sigurd var faakyndig og raadvild, men Sverre var omtænksom og forsigtig i raad. Men dog var de i mangt og meget like: begge var storraadige og storsindet, begge hirdprude og venlige imot venner, men stride imot uvenner, begge aastsæle hos sin hird og sit følge; ti begge var de trofaste i nød, og begge var mest elsket av dem, som bedst kjendte deres seder. Over kong Sverres død sørget alle hans mænd og venner, og selv de, som hadde været hans uvenner, sa, at ikke hadde slik en mand kommet til Norge i deres dage som Sverre (909).

182. Kong Sverres lik blev baaret ned til Kristkirken, og hans likfærd gjordes med stor pragt. I Kristkirken blev stenvæggen aapnet utenfor koret og indenfor syddøren, og deri blev kongens lik lagt, og siden blev væggen atter lukket og paa den fæstet en kobbertavle, og derpaa skrevet med guldbokstaver nogen vers, som sa saa: Her ligger han, som var kongernes pryd, troens, ærens og mandhaftighets støtte og stav, mønster og forbillede, haard i kraft, sin fosterjords og fædrenearvs vern og forsvar, mot i kraftige raad, sine uvenners rædsel, Norges hæder, sit folks smykke, retfærds haandhæver, lovens hævder, alle sine mænds kjærlighet (910).

Utenpaa væggen var fæstet et pellsklæde (911) og derpaa hans merke, skjold, sverd og staalhue. Kong Sverre døde den 9de mars aar efter Herrens byrd 1202 (912). Da hadde han været konge i 25 vintrer, og da var 18 vintrer ledne fra kong Magnus Erlingssøns død. I det samme aar døde Knut danekonge, og hans bror Valdemar (913) kom til riket der. Da døde ogsaa Birger jarl Brosa, og svearne tok da kong Sverkers (914) søn Jon (915) til konge; han var da én vinter gammel, og svearne hadde da en brokløs konge.[Her ender nu sagaen om Sverre, Norges konge.]

Noter:

(*) f

17. Kjøpstad i Vestergötland oppe ved Götaelven, sv. Lödhuse eller «Gamla Lödöse», som efter 1473 flyttedes ned imot kysten ved Säfve-aaens utløp i Götaelven.

18. 22de december (1176).

19. (*) Brosa betyder «den smilende» (oldn. brosa f. og bros n. betyder «smil»). Birger Brosa var svensk riksjarl og døde i 1202. Han tilhørte Folkungeætten, hvis stamgods var Bjälbo i Gilstringe herred i Östergötland.

20. (*) Brigit eller Brigida var datter av Harald Gille. Hun hadde først været gift med den svenske konge Magnus Henriksson († 1161), søn av den danske kongesøn Henrik Skatelaar, som hadde været gift med en sønnedatter av den svenske konge Inge I. Navnet Brigit (senere Birgitta) stammer fra en navngjeten irsk helgeninde, St. Brigida, abbedisse i Kildare († 523).

21. (*) Vi ser av dette som ogsaa av andet, at alt paa Sverres tid blev mange av de eventyr, vi endnu kjender, fortalt i Norge.

22. Slaget stod i januar 1177. Se Snorre s. 661 ff. [I Magnus Erlingsøns saga, kap. 42].

23. Cecilia, kong Sigurds datter, var av Erling Skakke tvunget til at gifte sig med Folkvid Lagmand i Vermeland. Sagaen nævner med vilje ikke Folkvid eller hendes tvungne egteskap, i hvilket hun blev mor til Haakon Jarl.

28. Syvukersfasten gik i dette aar fra 6te mars til paaske (24de april). 1ste søndag i s. er saaledes 6te mars.

29. (*) Hirden bestod av 3 klasser. Hirdmændene var de øverste, de var kongens haandgangne mænd. Gjestene hadde halv hirdmandsløn; de blev især brukt paa farefulde sendefærder for at inddrive skat og hjemsøke kongens uvenner o. l. Huskarlene utførte alt grovere arbeide paa kongsgaarden. Opr. kaldtes alle hirdens medlemmer huskarler.

30. Sarpsborg.

31. Glommen.

32. Mariakirken i Sarpsborg laa omtrent der, hvor jordfaldet ved Borregaard nu er.

33. Kapel.

34. Sanghus, d. e. kor i en kirke.

35. Om hvorledes profeten Samuel salvet først Saul og siden David til konge, se 1ste Samuels bok kap 9-10 og 16.

36. Krisma (græsk Chrisma), indviet salveolje.

37. 9de mars 1177.

38. Gaarden Hamar paa Hamarö i Vänern søndenfor nuv. Karlstad og nær Vermelands tingsted («Thingvalla»). (*) Det er ikke urimelig, at Sverres søster Cecilia bodde paa Hamar.

39. (*) Saurbæir, nu Sörbygdens herred nord i Bohuslen.

40. 13de mars

41. (*) Paa oldn. Eidaskógr, paa grænsen mellem Norge (Raumarike) og Sverige (Vermeland).

42. Paaskedag var 24de april.

43. (*) Mange birkebeinere var efter slaget paa Re flygtet til Telemarken (k. 4). Ellers hadde der like fra Harald Haarfagres dage været mange stridigheter mellem telerne og kongemagten dels p. gr. av skatteinddrivning og dels p. gr. av drapssaker.

44. Østersjøen.

45. Nu Ekesherred eller Elvedalen (ved Klarelven) i det nordlige Vermeland.

46. Nu Ytre Malung ved vestre Dalelven, (*) 6 mil fra Ekesherred.

47. Jarnberaland (egentlig «Jernbergenes land»), nuværende Östre Dalarne.

48. Herjedalen.

49. «hans land» d. e. en del av hans rike, Norge.

50. Save el. sevje, det saftlag, som danner sig om vaaren mellem træets stamme og bark.

51. Gaard i Buviken nær Gulosen, Søndre Trondhjems amt. (*) Sigurd og hans 2 brødre, som i 1176 hadde sluttet sig til birkebeinerne, kaldtes Saltnessveinene.

52. Hvitesøndag (engl. Whitsunday) d. e. pinsedag, var i 1177 den 12te juni. Utrykningen foregik altsaa 10de juni.

53. (*) Nidaros kaldtes i almindelighet bare «Kaupangen» (kjøpstaden) eller «Kaupangen i Trondheim».

54. (*) I Flatøyboken opgives tallet til 1200.

55. Søn av lendermand Nikolas Skjaldvarssøn paa Steig, som faldt i Nidaros 1176.

56. Eirik var Sigurds svoger.

57. (*) «Horte« betyder muligens en, som er trodsig, uvillig. Ivar Horte nævnes flere ganger siden i sagaen. Munch mener, at han var herre til Fosen.

58. (*) En birkebeiner ved navn Ivar Silke (ell. Selke) nævnes ogsaa i Sverres saga. Den her nævnte Ivar Silke var muligens fra Tilrum i Brønnøy prestegjeld paa Helgeland, hvor der paa Haakon Haakonssøns tid bodde en høvding ved navn Jon Silke.

59. (*) Nedstammet muligens fra en Gjavvald, som var hirdmand hos Magnus Barfot.

60. (*) Han kaldes i et andet haandskrift for Jon Hein (ɔ: bryne).

61. Bønderne i Selbu.

62. Digre i Bratsberg sogn (Strinden), s. ø. for Nidaros.

63. (*) Dette har rimeligvis været mellem Dragstad og Varmdal.

64. D. e. over paa østsiden av Selbu-sjøen.

65. Stedsnavnet kjendes ikke, men antages at være Haaøen paa sydsiden av Selbu-sjøen.

66. Vasfjeld mellem Melhus herred i Guldalen og Klæbu herred paa Strinden.

67. Vestlig sidedal til Guldalen, ovenfor Støren.

68. Side 14. [Kap. 7].

69. Den øverste bygd i Orkedalen.

70. (*) Han var rimeligvis bror av den før (s. 16) [Kap. 9] nævnte Sigurd fra Saltnes og en av Saltnesguttene fra Saltnes i Buviken.

71. (*) Ved Stiklestad var det jo lendermænd og bønder som kjæmpet mot Olav den hellige.

72. (*) Lendermand og svigersøn av den i 1176 faldne lendermand og gjaldkere i Nidaros Nikolas Sigurdssøn.

73. Rødberget ytterst i Stadsbygden paa fjordens nordside.

74. Munkholmen utenfor Trondhjem.

75. Byrding vil sige et handelsfartøi eller fragtskib.

76. Vaagan i Lofoten.

77. Øen Storfosen utenfor Trondhjemsfjorden. (*) Ivar Horte var, som før nævnt, herre til Fosen.

78. (*) Tinget paa Ørene ved Nidelvens munding utenfor Nidaros (nu Bratøren) bruktes til hyldningsting.

79. (*) Tingalmuen vedtok beslutninger ved «vaabentak», d. e. ved at række sine vaaben i veiret eller ved at slaa dem mot hverandre.

80. Mjøsen.

81. Nu Saastad i Stange, Hedemarken.

82. Paa Sundbu (Sandbu) i Vaage.

83. (*) I Skaalholtsbok angives tallet bare til 700 (840).

84. Randsfjorden.

85. (*) Balle betyder maaske «den sterke». Han kaldtes ogsaa Assur Bilse («den svigtende«?). Han var rimeligvis lendermand og en av hovedanførerne for bønderne.

86. Kong Inges halvbror, uegte søn av hans mor, dronning Ingerid. (*) Han styrte paa Østlandet for kong Magnus.

87. Tyrifjorden paa Ringerike.

88. Nemlig opover «Kjølveien» til Einavand og derfra ned gjennem Hunnelven til Mjøsen (ved Gjøvik).

89. Lunner, d. e. ruller under skibene, naar de trækkes.

90. (*) Det gamle Hamar laa paa gaarden Storhammers grund i Vang paa Hedemarken.

91. (*) Kirkemesse, d. e. messe, som holdtes paa aarsdagen for en kirkes indvielse og som var en av de fornemste fester i sognet. Kirken paa Saastad stod helt til reformationen.

92. D. e. Borgunds sogn ovenfor Lærdalen.

93. Over Vindhellen, hvor hovedveien fra Borgund gik ned ad dalen, første gang omlagt i 1791-93, indtil den i 1871-72 blev lagt nede i dalen.

94. 14de oktober.

95. Vossevangen, øst for elven.

96. 28de oktober.

97. Vosseelven, omtrent ved Baatebro.

98. Lundevandet.

99. Gjennem Raundalen østover Gravehalsen.

100. Dagene fra 28de oktober til 1ste november. (*) I de fleste haandskrifter staar 8 døgn.

101. ɔ: 31te oktober, ti allehelgensmesse er 1ste november.

102. Matth. evang., kap. 11, v. 29.

103. Rimeligvis Hammersaeter og Kvignedal ovenfor Erdalen i indre Sogn (Lærdal).

104. Rimeligvis Kvigne øverst oppe i Erdalen.

105. (*) I Skaalholtsbok siges det, at Sverre kom dit ved hanegal.

106. Lærdal (Tønjum sogn).

107. I Fron (søndre).

108. Vistnok bror av kronprætendenten Olav Gudbrandssøn († 1169) og dattersøn av kong Øystein Magnussøn.

109. D. e. 1½ mark.

110. D. e. Elverum.

111. 20de december.

112. Hjemmebrygget øl.

113. Et økenavn, som kongsmænd brukte om bønderne; «vasekamp» svarer omtrent til det nuværende «vaasekop».

114. Skriksvik, nu Skredsvik ved Gullmaren i Läneherred, Bohuslen. (*) Simon selv var lendermand.

115. (*) D. e. et skib, som seiler paa Østersjøen.

116. (*) Trællene deltok i almindelighet ikke i kamp.

117. (*) Altsaa ved Akervik eller Akerström straks nedenfor Trollhättan.

118. (*) Elven og Gautelven d. e. Götaelven.

119. Huvunes laa, hvor nu byen Venersborg ligger, men skogen strakte sig henimot den daværende norske grænse.

120. (*) D. e. av Simons mænd.

121. (*) Andre haandskrifter opgir tallet til 8 og 6.

122. Bønderne i Sunndalen sydligst i Dalsland.

123. (*) D. e. falde dem i ryggen.

124. Se side 14. [Kap. 8, note 47].

125. Alfta vest for Bollnäs og Söderhamn.

126. (*) Lægge nidingsord paa en mand, d. e. kalde en mand niding, hvorved han blev utstøtt fra samfund med andre folk.

127. (*) Tallet angives i andre hdskr. til 70 og 40.

128. Sunne ved Storsjøen.

129. Nemlig paa isen.

130. Nu Andersø likeoverfor Sunne, (*) sydvestligst i Storsjøens hovedbassin.

131. Kongen har til minde om seiren bygget et kongelig kapel i Sunde og paalagt skat fra flere prestegjeld i Jæmtland, saaledes Brekke sogn, som endnu efter 1443 maatte betale denne avgift («Sundamaale»).

132. Veien har gaat gjennem det nuværende herred Lierne.

133. Nu Skjeingan, smaaøer i Flatanger, det sydvestligste herred i Namdalen, (*) straks utenfor Namsa.

134. (*) Orknøene og Hjaltland.

135. (*) Utløpet av Trondhjemsfjorden.

136. Storfosen, v. for Ørlandet.

137. Se side 18. [Kap. 11, note73].

138. Stadsbygden, som strækker sig østover til Vagnvik paa fjordens nordside.

139. Munkholmen.

140. N. v. for Lade.

141. Hvor nu fæstningen Kristiansten er.

142. Flak eller Flakkan under Byaasen.

143. Et nu ukjendt sted ved Byaasen vestenfor Digermulen.

144. (*) Nes paa sydsiden av Trondhjemsfjorden, straks utenfor Trondhjem.

145. (*) Nes paa sydsiden av Trondhjemsfjorden, litt utenfor Trondhjem.

146. Ørene utenfor Nidaros, nu ved kanalhavnen mellem Ravnkloa og Brattøren.

147. (*) Efter H. Koht visselig den samme, som et par ganger kaldes med tilnavnet Vale (av valr «falk»?).

148. (*) Bymændene hadde sine forsamlinger, som svarte til herredstingene paa landet og kaldtes mót.

149. Nu kongsgaarden syd for domkirken.

150. (*) Vete eller vite, d. e. en brændestabel, som bruktes som varde.

151. Det ytterste forbjerg mot nord av Byaasen; derfra kan man se over til Rødberget.

152. Ilsviken.

153. Er vistnok den nuværende Vættahaug ved Folefoten.

154. (*) D. e. fartøi med 20 sæter for rorsfolkene.

155. Kuvl, lat. cucullus, sid kappe med hætte paa, især munkekappe.

156. (*) Et slags let kastespyd.

157. Rød i Øre herred, Nordmøre.

158. Byneset.

159. (*) D. e. rokkehode.

160. Liten aa (i Sylling sogn i Lier), som løper forbi Hørte og mot øst falder i Holsfjorden, den sydøstlige arm av Tyrifjorden.

161. (*) D. e. gjennem de øvre grænseegne.

162. Götaelvens vestlige arm.

163. (*) Syssel, egtl. virkekreds, vil sige det omraade, som stod under en sysselmand, d. e. en kgl. ombudsmand.

164. Sørbygden i Bohuslen. Se side 13. [Kap. 7, note 39].

165. (*) Tallet angives ogsaa til 13.

166. (*) Erling jarls skib kaldes i Skaalholtsbok Rudin.

167. Paa Sunnmøre nordenfor Stad.

168. (*) Tallet angives i Fornmannasögur til 5 skibe, men i de andre haandskrifter til 2.

169. (*) D. e. Breidsund.

170. (*) Navnet kjendes ikke nu. Det maa være et stykke farvand i Trondhjemsleden paa strækningen mellem Edøen og Sandstad, søndenfor Hitteren.

171. (*) Paa reiser brukte folk sækkefelder dels til at sove i og dels til at ha reisegods i; de kaldtes «hudfat».

172. (*) Broen laa dengang litt østenfor bispegaarden (ved kongsgaarden) og over til sletten ved Elgesæter, de saak. Sprotevoller, nu Vollan.

173. (*) Skipakroken (kroken for skibene) var straks nedenfor bryggerne, mellem disse og Brattøren, som igjen var den ytterste del av Øren, østligst mot elven.

174. Klæbo herred, længer syd i Strinden.

175. Nu Vollan.

176. (*) Bakke i nærheten av gaarden Elsæter ved Trondhjem.

177. Vest for domkirken, det senere «Kalvskindet».

178. Se side 26. [Kap. 17, note 112].

179. Lat. nona hora (9de time) ved kl. 3 om eftermiddagen.

180. Paa Ilevollen, (*) hvor erkebiskop Øystein p. gr. av Sverres angrep hadde latt opføre en træborg, rimeligvis vinteren 1177-78.

181. Se side 39. [Note 174].

182. En nu forsvundet gaard paa Strinden, som maa ha ligget paa østsiden av Nidelven nordenfor Lerfossene.

183. Myrene ved den elv, som kommer fra Kjyvandet (Þjodarvatn} og gaar forbi Kystad (Þjodstaden) og falder i Nidelven fra vest nordenfor Selsbak.

184. I Leinstranden nær Gulelvens munding.

185. (*) Gulelven (Gaula) kaldtes i gamle dage Gaul.

186. Natmaal, tiden mellem 7½ og 10½ om aftenen.

187. Gulelven.

188. Melhus i Guldalen.

189. Se foran side 16. [Kap. 9, note 55].

190. Lendermanden Jon Torbergssøn av Randaberg (nordligst paa Jæderen) var gift med jarlens datter Ragnhild. (*) Han var rimeligvis av Arnungætten.

191. 19de juni (1179).

192. Høide søndenfor Trondhjem, hvorover den gamle vei til Guldalen gik.

193. Fegensbrekka («glædens bakke») kaldes den bratte bakke ned ad Steinberget imot byen, likesom det første syn av Rom av nordboerne kaldtes «Fegens brekka» (egentlig lat. Mons Fajani.)

194. Fustan, tyndt bomuldstøi, m. lat. fustannum (egtl. tøi fra Fostat, d. e. Gammel-Kairo i Ægypten).

195. Hovedtaarnet paa Kristkirken; kirken var vel ikke endnu fortsat længer mot vest.

196. (*) Lurk vil sige en tyk stav.

197. (*) Hviða bet. «stormkast, pludselig vindstøt».

198. D. e. vestenfor.

199. (*) Tilnavnet er mulig hunkjøn til spole, «væverspole». Han kaldes ogsaa Spæla. H. Koht forklarer det av spola, som i Telemarken betyder «rem, strimmel».

200. (*) Helges far Torfinn Svarte var fra Snaasen og var en av birkebeinernes høvdinger under Øystein Møyla.

201. (*) Navnet er muligens dannet av ryð, n. «rust».

202. (*) Søn av Nikolas Skjaldvorssøn av Steig, lendermand.

203. (*) Han var lendermand.

204. (*) Lendermanden Bjørn Bukk Nikolassøn var søn av Aasa, en søster til Erling Skakke.

205. Et blindt skjær paa østsiden av elven, omtr. 100 meter søndenfor «bybroen». Navnet uttales nu Sjælinghylla (med tykt l).

206. (*) Tilnavnet Snerel bet. «dreietap».

207. D. e. Olavsskibet (opkaldt efter Olav d. hellige).

208. Fordi koret («det østre skib») efter 1179 (1183) var blit utvidet mot nord og syd med sideskibe.

209. Øgeshjelm (egtl. rædselshjelm) kaldtes den hjelm, som ormen Favne bar, og som sagdes at frembringe rædsel ved sit utseende.

210. (*) D. e. Haakon Herdebred, som faldt ved Sekken i Romsdalen mai 1162.

211. (*) D. e. Øystein Møyla, som faldt paa Ré ved Tunsberg januar 1177.

212. «Tjeneste» betyder gudstjeneste eller kirkelig forretning, særlig nadvertjeneste eller «den sidste olje».

213. Ukjendt stedsnavn.

214. «Den graa hest» eller «den graahaarede mand» (jarlen). Erling sammenlignes med en gammel hingst, som hidses til kamp og blir liggende død efter.

215. Røvere eller urolige kropper (m. lat. ribaldus, gl.fransk ribaud).

216. (*) D. e. straks efter kampen paa Kalvskindet.

217. Navnbøte (egt. navnforbedring), d. e. høiere titel.

218. En kaape uten ærmer, slik som prester og munker brukte.

219. D. e. til akeren (Kalvskindet), hvor slaget stod.

220. Her er et ordspil mellem eldr (ild), eldast (ældes) og elta (trykke paa, jage), som ikke rigtig stemmer med vort nuværende sprog.

221. Dette er vel et senere tillæg, ti det henviser til Snorres fortælling i Magnus Erlingssøns saga.

222. (*) I Heimskringla (s. 60) heter det likedan om Harald Haarfagre: «Kong Harald for da tilbake til Trondheim og dvælte der om vinteren og regnet det siden stadig for sit hjem.» [I Harald Haarfagres saga, kap. 9].

223. (*) Sysselmænd begynder fra den tid av hyppig at træde istedenfor de mere selvstændige lendermænd.

224. (*) D. e. Nidaros.

225. (*) D. e. Nordmøre og Sunnmøre.

226. (*) Romsdalen.

227. Sønner av Arne paa Stovreim og enkedronning Ingerid, kong Inges mor.

228. Indbyggerne i Fjaler, det sydligste av Firdafylke.

229. Sogninger.

230. (*) Indbyggerne i Fjordene (Sønd- og Nordfjord).

231. (*) Gaarden kaldes i sagaene Steinn; nutidsformen er opstaat av den gamle dativ (á Steini). Et par haandskrifter kalder gaarden Beinsteinn.

232. (*) D. e. Byneset.

233. (*) Tilnavnet er dannet av «rumpe».

234. Nordenfor Steine i Byneset. (*) Sagaen kalder gaarden Langlóar.

235. Nidarholmen og klostret der.

236. (*) I sagaen om Haakon, Guttorm og Inge nævnes en Helge Gorn, som vistnok er søn av Birge Gorn. Tilnavnet betyder «tarm».

237. (*) Lyrta betyder rimeligvis «lortet».

238. Bonde paa Aastar (Aastan i Børsen), paa vestsiden av Orkedalsfjorden.

239. Muligens den samme som Heden Hardmage, som nævnes i Snorre, Inges saga. [Kap. 9].

240. (*) Han kaldes ogsaa Ulv Kneri.

241. D. e. sit rike.

242. Paa Ilevollene, bygget av erkebiskop Øystein, som det oplyses i kap. 58.

243. Gangdagene er de tre dage før himmelfartsdagen; mandag var i dette aar 26de mai.

244. (*) Sletterne ved Ilen, paa vestsiden av byen, ligger nu i Trondhjem.

245. 27de mai.

246. (*) Skeid var navn paa de største krigsskibe.

247. Nemlig naar solen kom nærmere syd, oppaa formiddagen.

248. (*) Nikolas Arnessøn av Stovreim var søn av Arne kongsmaag, som var gift med Harald Gilles enke dronning Ingerid. Han forsonte sig siden med kong Sverre, blev 1190 biskop i Oslo og døde 1225.

249. Lauvnes, nu Løvnes i Agdenes herred. Han blev lendermand før 1190, men var av ringe æt.

250. «Hals» er kjælenavnet for «mand».

251. (*) Paa gammelnorsk sa de «dreng», som i det gamle sprog betyder «en ung, kjæk mand, en helt».

252. (*) Paa lignende vis heter det i Haavamaal: Fæ dør, frænde dør. Selv dør du paa samme vis. Men ordets pryd aldrig dør, for den som god navnkundighet naar.

253. (*) Paa lignende maate heter det flere steder i Eddakvadene, f. eks.: «En lever ei nat efter nornernes dom».

254. (*) Feig, d. e. en, hvis død er forestaaende.

255. Brudemænd, d. e. mænd i brudefølget ved et bryllup.

256. Nemlig de, som var presset til at følge kong Magnus.

257. (*) Tilnavnet synes at hænge sammen med ordet «rumpe»; jfr. brorens tilnavn.

258. (*) Tallet angives litt forskjellig.

259. (*) Gjestene var en del av hirden, én grad lavere end hirdmændene.

260. (*) Lendermanden Philippus Arnessøn av Herdla var søn av Arne kongsmaag og dronning Ingerid.

261. Dræpt ved Konungahella 1159, søn av lendermanden Jon Mornev fra Trøndelagen.

262. En orknøing, dattersøn av den orknøiske høvding Haavard Gunnessøn.

263. Om ham se s. 4. [Kap. 1].

264. (*) Skjome, d. e. sverd (egt. det blanke).

265. Mondul betyder den stok, som møllestenen dreies med.

266. (*) Kaldes ogsaa Jon Bise Skrepssøn.

267. (*) Søn av lendermanden Ivar Gille fra Østlandet.

268. (*) Kaldes ogsaa Eirik Badkarl Spiknevssøn.

269. (*) Kong Magnus’s skib.

270. Paa nordøstsiden av Gaularaasen.

271. Se s. 18. [Kap. 11, note 73].

272. Stadsbygden.

273. Her Byaasen.

274. Steine i Bynesset.

275. Halvøen, hvorpaa nu Bergenhus ligger.

276. D. e. bryggen nedenfor Munkeliv kloster.

277. (*) D. e. Valdemar I [V. den Store] († 1182). Valdemars far, hertug Knut Lavard, var g. m. en datter av storfyrst Mstislav i Rusland, hvis anden datter var g. m. Sigurd Jorsalafarer. Sigurds datter Kristina var mor til kong Magnus.

278. 28de juni.

279. (*) Paal Andressøn var rimeligvis fra Trøndelagen og en bror av den ovenfor nævnte lendermand Nikolas Mondul Andressøn.

280. D. e. natten mellem 2den og 3die mars.

281. D. e. i kongsgaarden.

282. Nuv. Øvrestræde.

283. Nuv. Lungegaarden paa nordsiden av lille Lungegaardsvandet.

284. Aarstad.

285. Sønnesøn av Eindride i Gauldal. Han selv nævnes som lendermand i 1161.

286. D. e. bryggen ved Jonsklostret inde paa Nordnessiden (mellem Engen og Strandgaten).

287. (*) Kristkirken laa ute paa det nuv. Bergenhus, blev nedrevet paa 1500-tallet.

288. (*) Andvaka betyder «søvnløshet». Som navn paa en lur betyder det «den, som fordriver søvnen og holder folk vaakne.»

289. Nuv. domkirke.

290. I Vaagsbunden.

291. Paa skraaningen øst for Sverresborg.

292. Kolumbakirken, litt øst for Nikolaskirken, straks indenfor raadhuset.

293. I Vaagsbunden.

294. Vaagsbunden gik dengang helt ind henimot Allehelgenskirke.

295. D. e. Søndhordland.

296. Langefasten var fra 18de februar til paaske (5te april) 1181.

297. (*) Nikolas Kuvung av Giske, søn av Paal Skoftessøn. Kuvung betyder endnu en sjøsnegl og brukes især om dens hus.

298. Uken fra 5te til 11te april.

299. Nogen haandskrifter indskyter her ordene «i spiorinni», hvilket synes at være en feil.

300. Sundet mellem Saltø og Tjernø indenfor Koster i det nordlige Bohuslen.

301. Saltøen.

302. Søn av Sigurd Haavardssøn av Rør (Hedemarken), lendermand og siden jarl hos Haakon Herdebred.

303. Søn av Peter Burdarsvein, lendermand i Trøndelagen.

304. (*) Navnet hænger vistnok sammen med hrefni «det femte bord i bordveien paa et fartøi».

305. Pinse, 24de mai. Hvitedagene betyder pinseuken.

306. D. e. 31te mai.

307. (*) Ikke domkirken, men en kirke et stykke indenfor Sverresborg.

308. Korsfjorden ved søndre indløp til Bergen.

309. (*) Nes paa sydsiden av Trondhjemsfjorden, se s. 33. [Kap. 22].

310. Se s. 35. [Kap. 24].

311. Sunniva nævnes her med, fordi hun var bergensernes skytspatron eller vernehelgen.

312. (*) At «tenge skibene sammen» vil sige at binde dem sammen med «tengsler» eller sterke tauger, saa de laa i én linje. Dette blev ofte gjort i kampen.

313. (*) Neset Kvarven straks sydvest for Bergen.

314. Før 1179 Magnus’s skib. Se s. 44. [Kap. 33].

315. (*) Skeggi betyder paa oldn. en mand, især en skjegget mand. Skibet kaldtes kanske saa, fordi det var et utskaaret mandshode i forstavnen.

316. (*) Lendermanden Narve av Saastad var søn av lendermanden Hallvard av Saastad, se s. 21 o. fl. [Kap. 13].

317. (*) D. e. et skib med et utskaaret hode i forstavnen. Ordet busse er kommet fra Sydeuropa. I 11te og 12te aarh. kaldtes krigsskibe saa; siden blev det mest brukt om handelsfartøier.

318. Øen Tjörn i det sydlige Bohuslen.

319. (*) Lendermand i Ranrike. Tilnavnet betyder «smaaøigd, som har smaa, plirende øine».

320. Stor gaard i Ænes sogn, Kvinnherred, Søndhordland. Begge brødre likesom faren var lendermænd.

321. (*) Søn av Guttorm Aasulvssøn paa Rein, siden gift med kong Sverres halvsøster Cecilia.

322. (*) D. e. tarmen, av gorn f. «en tarm«.

323. (*) Den samme som Gudlaug stallare.

324. (*) D. e. koen fra Fjordene.

325. D. e. manden fra Hamar (sedvanlig gaardsnavn).

326. Halvrum, d. e. en av de halvdele, hvori hvert av skibets rum mellem rorbænkene var delt.

327. (*) Oldn. viða. Saa kaldtes et stillas eller et slags kastel, som var opført like bak masten paa krigsfartøier. Det var bygget av tømmerstokker, slik at en kunde gaa under det.

328. Indenfor bakstavnen (løftingen).

329. Tung kastestok.

330. Indenfor forstavnen.

331. (*) D. e. anføreren for kongens gjester.

332. (*) Med tilnavnet sml. nynorsk gjæla, «et tosset kvindfolk.»

333. (*) Dette stykke findes bare i Flatøyboken og er neppe historisk. Sekvens (lat. sequentia) er en hymne eller salme, som pleide at synges umiddelbart efter halleluja, mellem epistlen og evangeliet. Den her nævnte sekvens indeholder en opregning av Guds navne. Fortællingen hænger sammen med gammel overtro om den magiske kraft, som ligger i Guds navn.

334. Rummet foran løftingen, mellem denne og masten.

335. (*) Stavnljaa vil sige en hake, hvormed man i en sjøkamp søkte at faa tak i fiendens skibe og trække dem til sig.

336. (*) En vik indenfor Kvarven, straks sydvest for Bergen.

337. Eirik Ivarssøn, biskop i Stavanger fra ca. 1170, senere erkebiskop 1188-1206, † 1213. Hans far biskop Ivar Skrauthanke i Nidaros nævnes hos Snorre, Inges saga, k. 10.

338. (*) D. e. om de ikke paa en viss maate hadde været indestængt.

339. (*) Omkring kl. 3 om eftermiddagen.

340. (*) Furesund (eller Furusund, som det kaldtes i middelalderen) ligger ved den ytterste, sydvestlige side av Floren eller Florøy.

341. (*) Søn av Sæbjørn Sindressøn, som var lendermand paa Oplandene, s. 19. [Kap. 12].

342. Se s. 33. [Kap. 22].

343. D. e. palissader.

344. Jerusalem.

345. Konstantinopel.

346. Keiser Manuel I Komnenos, 1143-80.

347. D. e. det tysk-romerske rike.

348. D. e. renselser (ved jernbyrd).

349. (*) D. e. edsformularen.

350. D. e. Nidaros.

351. 3die august.

352. D. e. den tid, da Miklagilde hadde sine aarlige meter (se Snorre, Olav Kyrres saga, k. 2). (*) Gilderne, som gjerne var viet til St. Olav, spilte en stor rolle i middelalderens liv, baade ved sine selskabelige sammenkomster, og fordi gildebrødrene hjalp hverandre i nød og fare. Der findes bevart en middelalderlig gildeskraa fra Trøndelagen, hvorav det fremgaar, at gildebrødrene endog hadde pligt til at hevne hverandre.

353. D. e. Munkholmen.

354. Mungaat er tyndt, hjemmebrygget øl.

355. Ytterst paa Ørene.

356. Ikke rigtig. Det var erkebiskopen, som «viet Magnus»; legaten eller rettere den pavelige nuntius Stephanus hadde lavere rang og var kun tilstede ved høitideligheten. (*) Magnus har neppe talt, som her siges.

357. D. e. født av lendermandsæt.

358. (*) Tallet angives ogsaa til 17 og 18.

359. Rettere: i Romsdalen.

360. Her er Harald og Sigurd forvekslet. Harald blev halshugget paa Nordnes, Sigurd blev halshugget «utenfor Gravdal».

361. D. e. den voll (slette), hvor det ofres mænd til de hedenske guder.

362. Se ovenfor s. 53. [Kap. 45].

363. (*) D. e. utløpet av Trondhjemsfjorden.

364. Kol Isakssøn var søstersøn av Orknøjarlen, Magnus den hellige. Folskn er Storfosen utenfor Ørlandet.

365. Vaagedrumb, d. e. mand fra Vaage (*) (ell. Vaagar i Lofoten, sands, det sidste); jfr. s. 83. [Kap. 78]. I etpar haandskrifter kaldes han Assur Vaagadrumb Jonssøn.

366. Han kaldes ogsaa Øyvind, søn av Dyre Jonssøn.

367. D. e. før 11te november.

368. Myklegildets hus paa Ørene.

369. (*) Nes paa sydsiden av Trondhjemsfjorden straks utenfor Trondhjem.

370. D. e. 7de november.

371. Der har staat et kors ute paa Ørene, utenfor Myklegildet, som derav fik navnet «Korsgilde».

372. D. e. myntmester.

373. Paa Ilevollene.

374. (*) Ellers var kirkerne et fristed.

375. (*) «Skraap» betyder en, som har ru hud.

376. (*) Sverres stallare.

377. D. e. prinsen. Lavard er det gl.engelske hlâford, herre. Her menes Sverres ældste søn Sigurd Lavard. (*) Sverres ældste søn kaldes siden Sigurd; efter Saxo het han fra først av Unaas.

378. (*) Nu Aastan i Børsen herred.

379. Ustan i Orkedalens herred.

380. Rødaas i Orkedalens herred.

381. Evjen i Orkedalens herred.

382. Herred i Nordmøre.

383. Gaard i Orkedalsoset n. for Gjølme.

384. Gjølme ved Orkedalsoset.

385. (*) Sverres halvsøster, som var flygtet fra Folkvid lagmand. Det fortælles i sagaen om kong Guttorm Sigurdssøn, at da Cecilia spurte, at hendes bror Sverre var blit konge i Norge, fór hun fra sin mand; ti hun elsket ham litet. Kongen gav hende gaarden Gelmen at bo paa, hvor hun før hadde været opfostret.

386. Islandsk skald, om hvem ellers intet vites.

387. 29de december.

388. (*) Folden er det gamle navn paa Kristianiafjorden.

389. (*) Agder, senere Agdesiden, er det nuværende Nedenes amt samt Lister og Mandals amt. Det første kaldtes Øst-Agder, det sidste Vest- eller Nord-Agder.

390. (*) Vestfold (landet vestenfor Folden) er det nuv. Jarlsberg og Larviks amt med Eker og Lier.

391. 2den februar. (*) Navnet er en gjengivelse av det latinske missa candelarum «lysmesse», saa kaldt, fordi paa den dag kirkelysene blev indviet. Første led er oldnorsk kyndill «kjerte, lys».

392. (*) Skutilsvein, egt. svend, som varter op ved bordet (av skutill m. «fat»), var titel og stilling ved de norske kongers hird med gang og sæte næst efter lendermænd.

393. 20de februar.

394. (*) Like over Nidaros ved østsiden av Nidaros i Lade sogn. Her laa et nonnekloster, Nunnusetr á Bakka.

395. Høiden, hvorpaa nu Kristiansten ligger.

396. En bygaard ved Korskirken.

397. D. e. bryggerne ved kongsgaarden.

398. Et skjær paa østsiden av elven, nu landfast.

399. Den pludselige skræk, som kan overfalde krigsmænd, saa at den «fjætrer» dem (d. e. binder dem til stedet).

400. En gaard øst for Gløshaug.

401. Klæbo.

402. D. e. Opdalsskogen.

403. (*) En nu forsvunden gaard, som synes at ha ligget nær Orkedalens prestegaard og som rimeligvis senere for en del er gaat ind i denne.

404. Steine paa Bynesset.

405. Byaasen.

406. D. e. søndag d. 21de februar.

407. D. e. 24de februar.

408. D. e. 26de februar.

409. Almenning vil her sige den fulde utrustning av krigsfolk, skibe og proviant, som kongen hadde ret til at utbyde i leding.

410. (*) I Frostatingsloven heter det «at gjøre for en mand roning og redskap» (gera fyrir manni róðr ok reiðu); róðr betyder pligten til at ro (d. e. delta personlig) i ledingen, reiða betyder de materielle utredsler, som i forsvarsøiemed paahvilte landets indbyggere overhodet.

411. Nu Kjærstad i Meldalen.

412. (*) Formesse, d. e. messe, som blev holdt om morgenen like efter ottesangen.

413. Se s. 18. [Kap. 10].

414. Byaasen.

415. 27de februar.

416. (*) Krake, d. e. en slags palissade.

417. (*) Valslynge (lat. ballista), d. e. en maskine til at slynge store stener og andre dræpende gjenstande mot fienden. De skildres utførlig i «Kongespeilet», kap 39.

418. D. e. til de indtrønderske fylker, Indherred osv.

419. Depel, Devle, paa østsiden av Lade-halvøen.

420. D. e. Nidaros.

421. Den blev først kaldt Sion (som borgen over Jerusalem), men siden Sverresborg.

422. Fasten 1183 varte fra 2den mars.

423. Oldn. suð bet. 1. sammenføining, 2. skib; i den sidste bet. brukes ordet bare i sammensætninger.

424. (*) Tvekamp, hvori de stridende er bundet sammen med et belte.

425. (*) I andre haandskrifter angives tallet til 20; men det er visst galt.

426. D. e. forlening med kongens monopol paa handelen med finnerne oppe tilfjelds.

427. (*) Ætten paa Bjarkøy nedstammet paa mødrene side fra Thore Hund, hvis søn Sigurd hadde en datter Rannveig, som blev gift med Jon Arnessøn av Arnmødlingeætten. Dennes søn, Vidkunn Jonssøn, døde 1140 og var farfar til den her nævnte Vidkunn Erlingssøn.

428. Hun var enke efter Jon av Randaberg, som faldt 1179, se s. 44. [Kap. 33].

429. Nu Øksfjord (ogsaa skrevet Øgsfjord), skjærer søndenfra Vestfjorden ind i Hinnøy.

430. (*) D. e. et fartøi med 20 sæter for rorsfolkene. Skibet kaldtes vel «Guldbringen», fordi det hadde gyldne prydelser i forstavnen.

431. (*) Drumb, d. e. en svær klods. Jon Drumb er sands. den samme som Jon Vaagedrumb, s. 72. [Kap. 63].

432. Engeløy i Steigen herred, Nordland.

433. 28de mai.

434. (*) D. e. nesset straks nordenfor Steigens kirke.

435. Mellem Vaagsøy og fastlandet i Selje herred, Nordfjord.

436. (*) Stedet skrives i sagaen Áleyjarsund. Men i Haakon Haakonssøns saga kap. 79 skrives det samme navn i Eirspennil Allreyjarsund. I farvandet nord for Sulen findes der en række smaaøer, som danner skjsergaard for det indre farvand mot vest, regnet nordover er det: Storøy, Olderøy, Olderkalven og Langøy. Olderøy kaldes av almuen «Aaldra» eller «Aaldrøina». Det her nævnte sund er, som G. Storm i et efterlatt arbeide har vist, Oldresund mellem Olderøen og Olderkalven.

437. I Hammer sogn i Nordhordland.

438. Askøy utenfor Bergen.

439. Drevøy, n. for indre Sulen og n. for Laagøyfjorden.

440. (*) Holdhellen, nu Hellen, omtr. en halv mils vei nord for Bergen.

441. Vestkanten av det senere Sverresborg.

442. (*) Sandbro, bro i Bergen, som førte over den myrstrækning, som skilte Holmen (det gamle navn paa Bergenhus) fra selve byen.

443. (*) Maa ha ligget mellem bryggen og Maria kirkegaard.

444. (*) Peterskirken laa ved Øvregaten, straks søndenfor Mariakirken.

445. Lendermand av Blindheimsætten paa Sunnmøre, gift med Harald Gilles datter Margrete.

446. Den av kong Øystein byggede hall.

447. Den av kong Øystein byggede. P. A. Munch mener, at kongsgaarden var forbundet med en gang eller et galleri med Apostelkirken.

448. (*) Veisan er myren mellem Kannikeberget og høiden, hvor Sverresborg siden blev anlagt.

449. (*) Kopr var en del av byen søndenfor Sverresborg, henimot bakkerne ved Fløifjeldet.

450. Rimeligvis en brorsøn av erkebiskop Øystein.

451. (*) Kaldes ogsaa Merardraap, d. e. «hoppedræper».

452. Se side 56. [Kap. 49].

453. (*) D. e. fjorden ved Stend, Fanefjorden. Sagaen har ved feilskrift Strindarfjǫrðr, som feilagtig har været opfattet som Strandefjorden mellem Strandvik kirke og nordkysten av Tysnesøen.

454. (*) Nu Aarstad.

455. (*) Erkebiskop Øystein forlot Norge og drog til England efter slaget paa Ilevollene i 1180. I England bansatte han Sverre, hvad denne dog ikke brød sig om. Øystein opholdt sig fra 11/8 1181 til slutningen av februar 1182 i klosteret Bury St. Edmonds i Suffolk, hvor han bl. a. hjalp munkene til at faa stadfæstet valget av ny abbed. Han fik paa den engelske konges bud utbetalt 10 sh. om dagen.

456. Rettere: kong Knut VI, ti dennes far, kong Valdemar, var død mai 1182.

457. (*) Han kaldes ogsaa Daape eller Dave.

458. (*) Kaupangr eller Lúsakaupangr var i den tidlige middelalder en ganske liten kjøpstad med 1 kirke. Stedet, som laa i Sogndal paa gaarden Kaupangers grund, nævnes ikke længer som by i 14de aarh.

459. D. e. indbyggerne av Eid, strækningen mellem Kaupanger og Eidsfjorden.

460. Gaarden Kvaal i Sogndal.

461. (*) Han kaldes ogsaa Algeir og Alvgeir.

462. (*) Karlshoved (Karlshǫfuð) forekommer endnu i første halvdel av 14de aarh. som navn i Kaupanger.

463. (*) Smed kaldtes i gammelnorsk alle slags haandverkere; her bet. det skibstømmermand.

464. D. e. den nye Mariakirke nede i byen, idet den ældre Mariakirke var flyttet til Elgesæter.

465. (*) Kantarekaape (oldn. kantarakápa), en kaape, som presten var iført, naar han stod for alteret.

466. Nonneklostret var indviet til Maria.

467. (*) D. e. «Hjælpen».

468. (*) Oldn. viðsjá, betyder «forsigtighet».

469. 1ste april.

470. D. e. Valkyrjen, egt. «ønskemø».

471. Sundet mellem Hessen og Aspøy nær Aalesund paa Sunnmøre.

472. Staalet heter endnu det nordligste nes paa Stadland.

473. (*) Svina-Peter var Sverres frænde paa mødrene side, rimeligvis den samme, som ellers kaldtes Peter Steypir, og som var søn av Sverres halvsøster og Svina-Stefan. Tilnavnet er rimeligvis git av heklungene for spots skyld.

474. (*) Gaarden Rutle ved indløpet til Sognefjorden, paa sydsiden i Evenvik prestegjeld.

475. (*) I Vik prestegjeld i Sogn.

476. (*) 15de juni.

477. (*) Stedet kaldes i sagaene dels Hugastrǫnd dels Haugastrǫnd; begge deler er vistnok forvanskninger av Hagastrǫnd. En strækning, som gaar fra gaarden Haug østover til Hølen, i en længde av omkr. 2 km., har, saa længe folk kan mindes, været kaldt Hagastrondi.

478. (*) Ved indløpet til Sogndalsfjorden eller Norefjorden ligger gaarden Slinde paa nordsiden og Fimreite i nogen høide over havet paa sydsiden.

479. (*) Lendermand fra Tjörn i Bohuslen.

480. 4de april.

481. (*) 8de april.

482. (*) Tallet av kong Magnus’s skibe angives ogsaa til 23 og 25.

483. (*) Søn av Gaut av Ænes.

484. Av Blindheimsætten paa Vigra paa Sunnmøre, gift med kong Magnus’s søster Ragnhild.

485. Harald Ingessøn er ellers ukjendt; Inge Krokryg hadde neppe nogen søn.

486. (*) Jfr. keipr eller húðkeipr; saa kaldtes en slags skindbaater, som eskimoene paa Grønland brukte.

487. (*) Navnet er muligens dannet av gaarden Valle paa Tjörn i Bohuslen (efter H. Koht) ; buza («busse») er navn paa en slags brede, store skibe.

488. (*) Hummardus, sydligst paa Lister, i Vanse herred.

489. (*) Manden het Máni; men kongen kaldte ham med en omskrivning Tungli; ti tungl betyder ogsaa «maane» paa gammelnorsk.

490. D. e. ved Konungahella.

491. (*) Digtet, hvorav nogen vers er bevart, handlet om kong Sigurds Jorsalsfærd.

492. (*) Gige er et strengeinstrument, som ligner violinen, men har hvælvet resonansbund.

493. Fragtskibe.

494. (*) Andre haandskrifter har Eiliv Arnessøn og Klement av Gravdal. Gravdal er like ved Bergen.

495. Nat til 12te juni.

496. (*) Oldn. skeggi bet. «mand», opr. vel «den skjeggede». Skibet har vel hat et mandshode i forstavnen.

497. (*) Skjoldmø er det samme som valkyrje.

498. (*) Skibet kaldtes saa, fordi det var gave fra erkebiskopen.

499. (*) Hreinn bet «ren, rensdyr».

500. (*) Skibet kaldes ogsaa Gestafley, d. e. «gjestenes fløi»; fley bet. «skib».

501. (*) D. e. et skib, som seiler paa Østersjøen.

502. (*) Saks er den del av rælingen, som ligger nærmest forstavnen.

503. Midt imellem middag og non (*) eller omkr. halv to.

504. Fløifjeldet.

505. 14de juni.

506. (*) I Leikanger paa nordsiden av Sognefjorden.

507. (*) Varden har rimeligvis været paa Storholmen utenfor Hagastrondi.

508. (*) D. e. de dødes rike.

509. (*) D. e. skanseklædninger, som blev sat op paa skibene til vern mot fienden.

510. (*) Se s. 90. [kap. 84].

511. (*) Man mener, at denne bæk er en liten bæk, fem skridt fra husene paa pladsen Hølen.

512. (*) Saa kaldtes en bjelke paa hvert skibsbord nær stavnen. Den hadde form av en sverdklinge (brandr) ; derav navnet.

513. Keipen og Vallebussen (se s. 93). [Kap. 85].

514. (*) Rimeligvis Mariasuden.

515. (*) Skarlagen var et kostbart uldtøi, som især blev vævet i Nederlandene. Den røde skarlagen var finest. Det var i middelalderen almindelig at ha tvefarvede dragter.

516. (*) Dattersøn av Ragnvald jarl (Kale Kolssøn) paa Orknøene (1136-1157).

517. (*) Forrummet var straks nedenfor løftingen i den agtre del av skibet.

518. (*) D. e. brynestener. De kom fra Eidsborg i Telemarken. Der er i fjorden ved Fimreite fundet hardstener, som uten tvil stammer fra denne kamp, hvor de blev brukt som kastevaaben.

519. Skien nævnes her første gang (som kjøpstad). (*) Stedet kaldes i sagaerne Skiðan.

520. (*) Et slags kniv eller dolk, der isser bruktes som kastevaaben.

521. (*) Et slags tungt kastevaaben.

522. (*) Biskop Roe paa Færøene var Sverres morbror. Peter var den mand, som hadde fulgt Sverre i baaten (s. 101). [Kap. 91].

533. (*) Mange er kjæleform av Magnus; brukes endnu paa Island.

524. (*) Ragnvald jarl Kale, den hellige, † 1158.

525. (*) Av Blindheimsætten paa Sunnmøre.

526. (*) Lendermand i Ranrike.

527. (*) Gaard i Brunlanes.

528. (*) Jon Kutiza, lendermand, søn av Sigurd Eindridessøn fra Gauldal.

529. (*) Bonden fra Syrstrand, som nylig hadde sluttet sig til kong Magnus.

530. (*) Det gamle høvdingesæte Torget paa Helgeland. Viljalmsnavnet gaar igjen i ætten, som rimeligvis var kommet fra England.

531. (*) Rimeligvis en ætling av Gudbrand Kula, som var far til Aasta, Olav den helliges mor, og en slegtning av hersen Dale-Gudbrand paa Hundorp i Søndre Fron.

532. (*) D. e. gaarden Steig i Gudbrandsdalen.

533. (*) Lendermanden Botolv fra Fjordene faldt paa Kalvskindet 1179.

534. (*) Ætling av Sigurd Hit, som levde paa Olav den helliges tid og var merkesmand hos kong Rørek (Heimskringla, 311, 313)? [I Olav den helliges saga, kap. 83].

535. (*) Ætling av lendermanden Einar Fluga paa Tjotta paa Magnus den godes tid?

536. D. e. 2160.

537. 15de juni.

538. (*) Omkr. kl. 9.

539. (*) D. e. titler og værdigheter.

540. (*) D. e. folk fra Kaupanger.

541. 24de juni.

542. 25de juni.

543. 16de juni.

544. (*) Kristkirken laa paa Holmen.

545. (*) Han var vistnok blit stallare efter Gutllaug Vale.

546. (*) Stedet staar i Davids salmer 56, 2. Sverre citerer efter Vulgata, den latinske bibeloversættelse. I vor bibeloversættelse lyder det: «Vær mig naadig, o Gud! Ti menneskene vil opsluke mig; den hele dag trænger de mig med krig.»

547. (*) Lendermand paa Stødle.

548. (*) Søn av Sigurd Ranessøn og Skjaldvor, datter av Brynjolv Ulvalde og halvsøster til Magnus Barfot. Ivar Silke fik rimeligvis med sin kone gaarden Tilrem (Tjalgarheimr) i Brønnøy paa Helgeland.

549. (*) Den før nævnte bonde fra Syrstrand.

550. (*) † 1160.

551. (*) † 1195.

552. (*) Alle disse barn var født før Sverres egteskap. Hvem deres mor var, vet vi ikke.

553. (*) Kaldes ogsaa Alna-Kaare. Har muligens navn efter Orre paa Jæderen, som skrives Alro sokn, og neppe, som P. A. Munch mente, efter gaarden Alna i Vikebygd i Søndhordland. Simon kaldes i et samtidig latinsk skrift «en meget rik og høiættet mand.» Han var gift med Margrete, en søster av Nikolas Arnessøn, og far til den senere baglerkonge Philippus.

554. (*) Bjørn Bukk var søstersøn av Erling Skakke.

555. (*) Brorsøn av erkebiskop Øystein.

556. (*) Hassel i Rissen.

557. 29de september.

558. (*) Tinget for Vestfold holdtes paa Haugar, nu Møllebakken i Tønsberg.

559. Munkehætte.

560. Sverresborg, som ellers ikke omtales i sagaen før aar 1193.

561. (*) Han var kongelig befalingsmand.

562. (*) Kaldes ogsaa Columbas kirke.

563. (*) D. e. billede av Kristus paa korset.

564. (*) Lendermand, søn av lendermanden Peter Burdarsvein.

565. (*) Oldn. vaka «det at vaake» (nu voka) oversætter det latinske vigilia, som bet. aftenen før en kirkelig festdag og ofte selve festdagen med den til samme hørende vigilie. Paasken var i 1186 13de april. Hvilke festdage der her menes, er vanskelig at sige.

566. (*) Tyskerne kaldes paa oldn. suðrmenn, egt. «sydmænd». De her nævnte tyskere var vel fra Rhinen eller Westfalen.

567. (*) Kugge ell. kogge (oldn. kuggr) var navn paa en slags store skibe med mindre længde i forhold til bredden; de bruktes især av tyskere og nederlændere.

568. (*) Kaldes paa oldn. flúr, samme ord som engelsk flour.

569. (*) Denne ellers ukjendte skald var rimeligvis norsk.

570. (*) Tilnavnet, hvis første led ikke sikkert er forklaret, viser vistnok, at manden var av lappisk herkomst.

571. (*) D. e. med pipende røst.

572. (*) En islandsk skald.

573. (*) En havn paa østsiden av Sandøy i Sunnmøre.

574. (*) Sverres halvbror.

575. (*) Ø ved Jæderen.

576. 26de januar.

577. (*) D. e. sakristiet, hvor kirkens inventar gjemtes

578. (*) Biskop Eirik var søn av en islænding ved navn Ivar Skrauthanke (ɔ: prydhank), som hadde kjæmpet paa Magnus Blindes side ved Holmengraa og siden en tid været biskop i Nidaros. Eirik hadde studert i Paris og var biskop i Stavanger 1171-1188.

579. (*) Nemlig for at bli stadfæstet av paven. Han blev indviet i begyndelsen av 1189 og kom samme sommer tilbake til Norge.

580. (*) Gammelt navn paa høiden over den nordvestlige spids av Nøtterøy.

581. (*) Berghøide i vest for Tønsberg ved fjorden.

582. 29de september 1188.

583. (*) Man har gjettet paa, at denne ellers ukjendte mand var søn av Erling Skakke.

584. (*) Kaldtes almindelig Sverresborg, laa ved veien over Steinbergene. Endnu i 1873 paavistes der rester av grundmuren.

585. (*) Tilnavnet synes at være det fremmede «sultan».

586. (*) D. e. fragtskibe.

587. (*) Efter H. Koht «skibet fra Stǫng (d. e. Stangeraaen i Klingen eller Stang i Leka).»

588. (*) Bygdene paa begge sider av grænsen mellem Smaalenene og de svenske landskaper Dalsland og Vermeland.

589. (*) Han fik sit tilnavn, fordi han, som det staar ovenfor, hadde brændt for bønderne.

590. (*) Tegnet paa den erkebiskopelige værdighet, et bredt, korsformet baand, som bæres om halsen og hænger ned foran brystet.

591. (*) Nikolas var søn av Arne paa Stovreim, som var gift med Ingerid, Harald Gilles enke, og halvbror av kong Inge.

592. (*) Dronning Ingerid var datter av den svenske konge Ragnvald Ingessøn.

593. (*) Helge.

594. (*) Om bispevalget i Stavanger er foregaat paa den maate, som sagaen fortæller, er meget tvilsomt. Der findes et brev fra erkebiskop Eirik i Nidaros, til paven, skrevet fra Danmark aaret efter hans indvielse, altsaa 1190 (trykt i Diplomatarium Norvegicum VI nr. 3). Erkebiskopen fortæller, at da han kom tilbake fra Rom, holdt han møte for at vælge en ny biskop over den kirke, hvis biskop han selv før hadde været, nemlig Stavanger. Geistligheten og folket utpekte enstemmig en dertil skikket person (Nikolas Arnessøn?). Da kongen (Sverre) ikke hadde været tilstede og avgit første stemme, kasserte han valget og tvang geistligheten og folket til — under indsigelse fra Eirik — at vælge en anden person (Njaal?), som stod i begrep med at gifte sig for anden gang. Men da pave Hadrianus (det vil sige Nikolaus Brekspeare, der som legat kom til Norge) med apostolisk myndighet hadde forbudt dette, vaaget erkebispen ikke at foreta indvielsen. Paa et bispemøte, som maa ha været holdt 1189 eller 1190, nævnes ogsaa Njaal som biskop i Stavanger. Det ser saaledes ut, som om Njaal har været Sverres kandidat til bispestolen i Stavanger, mens kirkepartiet og erkebispen holdt paa Nikolas. Da Helge i Oslo døde i 1190, blev imidlertid Nikolas biskop der. Han blev først indviet 29/7 1194.

595. (*) Korsbrødre eller kanniker (lat. canonici) kaldtes medlemmene av domkapitlet, som valgte biskopen eller erkebiskopen.

596. (*) Den øre, hvorefter der regnedes ved betalingen av kongens sakøre (sakmetinn eyrir), var halvt saa meget værd, som naar øren blev beregnet i sølvværdi (silfrmetinn eyrir).

597. (*) Korstogene til Estland begyndte ved denne tid. I 1184 utgik der i Skaane almindelig opbud mot esterne.

598. (*) D. e. Wiek i kredsen Hapsal i den vestlige del av Estland

599. (*) Stedet kjendes ikke med sikkerhet.

600. (*) D. e. kjøbmænd fra Sachsen og Westfalen, som alt ved denne tid i større mængde bodde i Visby.

601. (*) Rygjarbit, nu Gjærnestangen, var grænsen mellem Agder og Grenland og i det hele mellem det østenfjeldske og det vestenfjeldske Norge.

602. (*) Nu Gurann i Botne prestegjeld ved Holmestrand. Gaarden kaldes i sagaen Goðrann, d. e. «gudehuset». I samme sogn er gaardene Guaaker og Gudum, som ogsaa minder om hedensk gudsdyrkelse. Paa Gurann har da rimeligvis alt i hedensk tid hovgoden og den fornemste mand i Botne bodd.

603. (*) Han hadde fundet tilhold hos en mand ved navn Sven Torkilssøn, muligens i Halland, hvor flygtningene fra Marker hadde lettest for at samle sig.

604. (*) Tilnavnet skrives paa oldnorsk várbelgr (med lang a) og ikke varbelgr. Det er uten tvil nedsættende og betyder rimeligvis «vaarskind»; saa kaldtes de, dels fordi flokken var stiftet om vaaren, og dels fordi skind ar dyr om vaaren er mindre værd end om vinteren.

605. D. e. husbonde.

606. (*) Sagaen har Bristeinn; dette er vistnok feilskrift for Þristeinn; Tristeinen kaldes nogen smaaøer syd sydøst for Akerøen, vestlig i Hvalergruppen. 607. (*) I den latinske beretning om de danskes og nordmændenes færd til det Hellige Land (Profectio Danorum in terram sanctam, kap. 13) siges det, at vaarbelgenes konge var søn av en dreier i Danmark. Dette skrift er forfattet av en nordmand omkr. 1200.

608. (*) Kong Øystein var blit dræpt (1157) ved at hugges i kors mellem skuldrene.

609. (*) D. e. den kanoniske ret, som var utdannet av romerkirken.

610. (*) I den ældste kristne tid i Norge var de fleste kirker privatkirker.

611. (*) Peder Claussøn, som synes at ha kjendt en tekst av Sverres saga, som har været noget forskjellig fra den, vi nu kjender, fremstiller i «Norske Kongers Chronica» (Kjøbenhavn 1633), s. 520, dette noget anderledes. Han siger: «Der Erchebisp Erich kom til Erchebisp Stolen, begyndte hand haardeligen at prediche oc skielde paa K. Suerris Krigsfolck, at de icke vilde holde den Christenret, som Erchebisp Øisten hafde ladet skrifue, som indeholt, at Bispens Sagefald skulde dobbelt saa got være som Kongens. Da K. Sverre det hørde, da lod hand forskrifue Erchebispen til Bergen . . . .»

612. (*) D. e. Frostatinget, som rimeligvis blev holdt i byen.

613. (*) Det kaldes i sagaen fimtarstefna, d. e. 1) møte. som skal holdes efter 5 dages varsel og forløp; 2) 5 dages varsel, tilsigelse om at gjøre noget inden 5 dage.

614. (*) Den navngjetne erkebiskop i Lund og biskop i Roskilde, † 21de mars 1201.

615. (*) Erkebiskop Eirik var i Danmark like til Sverres død i 1202. Han resignerte vaaren 1205 og døde 3die mai 1213. Eirik og Absalon hadde været studiefæller i Paris.

616. (*) Erling Skakke var gift med Kristina, datter av Sigurd Jorsalfarer.

617. (*) Svoger av Harald Maddadssøn paa Orknøene.

618. (*) Aslak unge Jonssøn nævnes som lendermand hos kong Øystein 1154.

619. (*) D. e. mosters søn.

620. D. e. mænd fra øene.

621. (*) Elven Trave ved Lübeck kaldes i sagaen Trafn.

622. (*) D. e. Sarpsborg.

623. (*) D. e. Birger jarl Brosa, som var gift med Sigurd Munds søster Brigida.

624. (*) Søn av Cecilia og Folkvid Lagmand.

625. (*) Saa kaldte de sig paa grund av sine prægtige klær, i motsætning til birkebeinerne.

626. (*) Den laa paa en høide litt østenfor kongsgaarden.

627. (*) D. e. «borgklippe»; saa kaldtes han vel, fordi borgen kunde stole paa ham.

628. 2den april 1194.

629. (*) Sydlig paa Askøen ved Bergen.

630. (*) Han hadde været kong Øysteins kapellan, indsattes efter biskop Sigurds død (1156) av kong Øystein, fordreves siden av kong Inges biskop, Nikolas, men blev siden enebiskop og flyttet 7/9 1170 den hellige Sunnivas levninger og dermed officielt bispestolen fra Selja til Bergen.

631. (*) I et andet haandskrift siges det, at de hadde 14 skibe.

632. (*) Sverres merke het Sigrflugan (Seierfluen, d. e. ravnen).

633. (*) Erkebiskop Eirik hadde kort efter sin ankomst til Danmark sendt en skrivelse til paven og fortalt om sit mellemværende med kong Sverre. Dette brev findes endnu bevart i avskrift og er trykt i Diplomatarium Norvegicum VI, nr. 3. Det er skrevet i 1191 av Eiriks og Absalons ungdomsven, franskmanden Vilhelm fra St. Genovefas kloster i Paris, som var kommet til Danmark og blit abbed i det av Absalon grundlagte kloster i Æbelholt i Nordsjælland Brevet er rettet til pave Clemens III (19/12 1187 – 27/3 1191). Der kom imidlertid, vel paa grund av pavevalg, idet Celestinus (30/3 1191 – 7/1 1198) efterfulgte Clemens III, foreløbig ikke svar paa dette brev. Derfor har sandsynligvis Eirik og Absalon paany sendt bud til Rom. Nu tok paven 15de juni 1194 erkebiskop Eirik og hans efterkommere under apostolisk vern og stadfæstet alle friheter og rettigheter for den norske kirke (trykt i Diplomatarium Norvegicum II, nr. 3). Desuten har paven muligens ogsaa sendt en anden skrivelse, som nu ikke findes længer, og hvori han satte Sverre i ban. Det er disse breve, sagaen henviser til.

634. (*) Navnet paa denne legat kjendes ikke, og det er tvilsomt, om han virkelig var utsending fra paven.

635. (*) Tore blev indviet til biskop i Hamar 1189-90, mens erkebiskop Eirik endda var i Norge. Han hadde i sin ungdom studert i Paris og nævnes som fælle til abbed Vilhelm i Æbelholt.

636. (*) 29de juni 1194.

637. (*) Den engelske historieskriver Robert av Hoveden, som levde i slutningen av 12te aarhundrede, har paa latin skrevet «Henrik II’s historie», som er en fuldstændig Englandshistorie indtil 1201. Han har ogsaa ved aar 1194 en delvis forvansket beretning om Sverres kroning: «I dette aar lot Sverre, Norges fyrste, sig krone til konge i Norge mot pavens forbud. Da erkebiskop Eustacius (ɔ: Eirik) av Nidaros hørte om dette, vilde han heller gaa i landflygtighet end delta i denne kroning; han gik bort, og den før nævnte Sverre, søn av Sigurd, forhen konge i Norge, bød, at alle Norges biskoper skulde komme sammen til Bergen paa apostlene Peters og Paulus’s dag for at krone ham. Mellem dem var en biskop i Viken ved navn Nikolaus Han sa, at han paa grund av sin erkebiskops fravær ikke vilde ta del i kroningen; da Sverre hørte om dette, lot han denne biskop gripe og binde til et skjær i havet, saa at havets bølger næsten trængte ind i munden paa ham. Saaledes skræmt gav denne biskop samtykke til Sverre Birkebains vilje og salvet og kronte ham til konge i Bergen paa apostlene Peters og Paulus’s dag, idet biskopene Martin av Bergen, Eirik (ɔ: Njaal) av Stavanger, Thore av Borgund (ɔ: Hamar) og Absalon (!) var tilstede og bifaldt det. Da paa samme dag denne Sverre, konge og prest, holdt maaltid paa kongelig vis med biskoper og stormænd, lot han hugge hodet av Sigurd, søn av Norges konge Adestan (!), og lot det bære frem for sig og sine gjester.»

638. (*) Biskop av Skaalholt, † 23/12 1193.

639. (*) Biskop Paal var søn av den mægtige islandske høvding Jon Loptssøn av Odda-ætten. Jons far var gift med Thora, en datter av Magnus Barfot. Biskop Paal var født 1155 og valgtes til biskop 1194. Han blev 25/2 1195 viet til prest i Hamar og blev søndag 23/4 1195 viet til biskop i Lund av erkebiskop Absalon. Han kom samme sommer tilbake til Island og døde 29/11 1211.

640. (*) Møtet i Bergen maa ha været holdt forsommeren 1194.

641. (*) D. e. Harald Maddhadssøn (1139-1206).

642. (*) Den navngjetne skald og sagamand Bjarne Kolbeinssøn blev biskop paa Orknøene efter sin forgjænger Viljalms død i 1188; han døde selv 15/9 1223.

643. (*) Rimeligvis en engelsk benediktinermunk.

644. (*) Da denne færd blev kjendt i Danmark, skrev abbed Vilhelm i Æbelholt et brev til paven; i dette minder han om, at paven 18de november foregaaende aar høitidelig bansatte de biskoper, som hadde kronet tyrannen (ɔ: Sverre), og beder ham om ikke at la sig besnære av deres opdigtelser mot erkebiskop (Eirik), men at la dem bøte for sin forseelse. Brevet er trykt i Diplomatarium Norvegicum VI, nr. 4.

645. (*) «Skraa» vil sige et tørt skindstykke. Her betyder det «skindbrev». Det kaldtes «Guldbulleskraa», fordi seglet laa i et guldgjemme.

646. (*) Kirialax er forvanskning av det græske Kyrios Alexios (d. e. herren eller herskeren Alexios). Den byzantinske keiser Isak Angelos var 1195 støtt fra tronen av sin bror Alexios, og denne søkte av frygt for selv at bli avsat at hverve leietropper, bl. a. i væringenes hjemland.

647. (*) Sagaen kalder ham Sörkvir. Sverker II var søn av den tidligere svenske konge Karl Sverkersson.

648. (*) D. e. vinteren 1195—1196. Tidsregningen er imidlertid ikke rigtig. Sagaen er her et aar fortidlig ute. Den kardinal, som fulgte Tore, var Fidantius, kardinalprest til St. Marcellus. Av breve, som er bevart, ser vi imidlertid, at Fidantius først forlot Rom efter 25de juni 1196. Han døde 19de februar 1197. Av sagaen ser det ut, som om biskop Tore døde samtidig med kardinalen og i Danmark. I et nekrologium fra St. Viktors kloster i Paris, hvor Tore hadde studert, angives imidlertid hans dødsdag til 31te august. Denne oplysning er vistnok paalitlig; ti nekrologiet har rigtige oplysninger om andre nordmænd. Tore maa da være død 31te august 1196 eller 1197.

649. (*) Den pavebulle, som Sverre lot oplæse, var forfalsket. Pave Celestinus’s efterfølger, Innocentius III, beskylder selv i et brev av 6te oktober 1198 kong Sverre for at ha forfalsket pavelige buller (Diplomatarium Norvegicum VI, nr. 7).

650. (*) Om beliggenheten av Halør (Halaeyrr). som ikke nævnes i danske skrifter, har der været forskjellige meninger. P. A. Munch trodde oprindelig, at det var det senere Helsingør. Senere mente han, at stranden overfor Refshalebugten ved Kjøbenhavn kunde ha været kaldt Refshale-øre eller Haløre. Efter al sandsynlighet er dog Halør den bekjendte by i Skaane, som almindelig kaldtes Skanør, og hvor der under sildefisket var et marked, som søktes fra hele det nordlige Europa.

651. (*) Navnet er dannet av bagall «bispestav». De kaldtes saa, fordi biskop Nikolas var formand for dem og stifter av deres flok.

652. (*) Sundet mellem Saltø og Tjernø i Tjernø kapelsogn nordlig i Bohuslen, litt søndenfor Strømstad.

653. (*) I Tanum sogn i Bohuslen, nu Sannäsfjord.

654. (*) Gaard i prestegjeldet av samme navn i Romsdals amt.

655. (*) Sandsynligvis paa eller ved Tjernø.

656. (*) Sagaen har Hásteinn, som rimeligvis er skrivfeil for Hafsteinn, nu Hafsten, en ø ved indløpet til Seimsfjorden.

657. (*) Valslynge (lat. balista) var en kastemaskine, en slags stor armbrøst hvormed der blev slynget sten og andre dræpende gjenstande mot fienden.

658. (*) Den samme, som hadde drat kong Magnus’s lik op av vandet.

659. (*) D. e. gudsfornegter. Det samme ord brukes bl. a. ogsaa om Julian den frafaldne.

660. (*) Haandlin kaldtes et av de klædningsstykker, som hørte til messeklærne.

661. (*) Bispehue.

662. (*) Sigter vistnok til Sverres svenske dronning. Læsemaaten og oversættelsen er ikke helt sikker.

663. (*) Tinget for Vikens (Borgartings) lagdømme blev holdt ved Borg.

664. (*) Tilnavnet betyder «skjeløiet». Hvor Ivar blev viet til biskop, siges ikke. Rimeligvis var det av erkebiskop Absalon i Lund. I sagaen om Haakon Haakonssøn heter det, at Ivar altid var en stor uven av kong Sverres æt.

665. (*) Lendermand paa Oplandene under kong Magnus.

666. (*) D. e. «strynæse», hvis næse er bevokset med stride haar.

667. (*) Cistercienserklostret paa Hovedøen var viet til Jomfru Maria. Klosterruinene fremviser i den indre kirkemur flere firkantede huller, som vel har været forsynt med dører.

668. (*) I Indvikens prestegjeld i Nordfjord.

669. (*) Ved indløpet til Nordfjord i Davikens prestegjeld.

670. (*) Tilnavnet betyder «spyd».

671. (*) Har vistnok faat sit tilnavn efter øen Lygra i Nordhordland.

672. (*) 15de mai.

673. (*) 20de juli.

674. (*) Mellem Sotra og fastlandet.

675. (*) D. e. Harald Gilles enke, som siden blev gift med Arne paa Stovreim.

676. (*) D. e. Ingerids søn i første egteskap (med den danske prins Henrik Skatelær), den svenske tronraner Magnus Henriksson, † 1161.

677. (*) Likeledes søn av Ingerid og Henrik Skatelær, var forræder mot Valdemar I i Danmark.

678. (*) Navn paa ræven, d. e. biskop Nikolas.

679. 24de juli.

680. (*) D. e. Mariæ nonnekloster for Benediktinerinder, stiftet omkr. 1160. Leiran eller Leret kaldtes strøket fra Klosterbækken til Tøienbækken. Klostret har rimeligvis ligget paa høiden ved Enerhaugen eller Aakeberg, omtrent paa det nuværende Bodsfængsels tomt.

681. (*) Søn av lendermanden Jon Hallkelssøn av Blindheimsætten.

682. (*) Nu Mostad paa Frosten.

683. (*) Rimeligvis søn av lendermanden Ragnvald, søn av Jon Hallkelssøn.

684. (*) Bryggerne strakte sig fra Biskopsalmenningen til utløpet av elven.

685. (*) Rimeligvis Gutabru (se nedenfor).

686. (*) Landingsplads under Ekebergaasen ved det tidligere alunverk.

687. (*) Det faldt av sig selv, at birkebeinerne, som hjalp Sverre, ogsaa var i kirkens ban.

688. (*) D. e. kastevaaben.

689. (*) Geitabru førte over Loelven ved Nikolaskirke.

690. (*) Mǫrtustokkar, nu Galgeberg ved Oslo, var rettersted.

691. (*) D. e. husbønder ell. huseiere.

692. (*) D. e. skreppen med bøker; skibet kaldtes vel saa, fordi biskop Nikolas paa sine reiser førte bøker med sig.

693. (*) Hide var Sverres halvbror; baglerne maa tidligere ha tat hans skib.

694. (*) Navnet bet. «forsigtighet».

695. D. e. under 6000.

696. (*) Nu Steine i Byneset. Den nuværende form stammer fra den gamle dativsform á Steini.

697. (*) Guðreksstaðir, nu Gaustad i Byneset.

698. (*) Se s. 153 anm. 2. [Kap. 143].

699. (*) Nu Gullmaren eller Gullmarsfjorden (i sagaene Goðmarr), som gaar ind ved Lysekil i Bohuslen.

700. (*) Ved Fyrileif (nu Ferlöf) inderst i Gullmarsfjorden seiret Magnus Blinde i 1134 over Harald Gille.

701. (*) Nötsund mellem Ordost (Orust) og Laneherad.

702. (*) Sundet ved gaarden Hals i Långelanda sogn paa Ordost.

703. (*) Aas, hvorover veien gaar fra Aker (Oslo herred) til Romerike.

704. (*) Enten Hellesund i Søgne prestegjeld vestenfor Kristianssand eller gamle Hellesund østenfor denne by i Høivaag sogn.

705. (*) Muligens Svenner, nogen smaaøer utenfor Larviksfjorden.

706. (*) Navn paa fjorden mellem Boksnäs sogn og Orust.

707. (*) Befja, nu Bäfveraaen ved Uddevalla, Bohusle

708. (*) D. e. Nidarholm, nu Munkholmen.

709. 27de november. Andreasmesse er 30te november.

710. (*) D. e. kongelig gaardsbestyrer.

711. (*) D. e. gaarden Eggan i Børsen. Skaun var i gamle dage navn paa naboherredet Børseskognen. Gaarden ligger i den del av Børsen, som tidligere hørte til Børseskognen.

712. 9de januar 1198.

713. (*) Rødberget i Stadsbygden vest for Trondhjem.

714. 8de mai.

715. (*) Selven (Sǫlvi) i Agdenes herred.

716. (*) Nu Hambaaren i Agdenes, en liten bugt litt søndenfor Selven.

717. (*) Navnet Þorsbjǫrg findes ikke længer; men der er sandsynligvis et minde om det i det nuværende Torshaug, sydvest for kirken i Stadsbygden.

718. (*) D. e. en nordøstlig vind inde fra fjorden.

719. (*) Systrung ɔ: mosters søn.

720. (*) Mulig i slegt med den Andres, søn av Eirik, søn av Gudbrand Kula, som faldt i Norefjorden og var en av Magnus Erlingssøns høvdinger.

721. (*) Rimeligvis efter Vaage i Gudbrandsdalen.

722. (*) Ingdalen i Stadsbygden paa sydsiden av Trondhjemsfjorden.

723. (*) Navnet Tinosen (Þinaróss) findes ikke længer paa disse kanter, likesaalitt som et elvenavn Tin. Det maa ha været navn paa den elv, som nu kaldes Prestelven vestenfor kirken i Stadsbygden.

724. (*) Trangan (i gammelnorsk Þrangar) er navn paa en vel kjendt gaard i Stadsbygden.

725. (*) Nu Flakfjord, saa kaldes en del av Trondhjemsfjorden mellem Byneset og Stadsbygden ved gaarden Flak. I sagaen kaldes den Flaðkafjǫrðr.

726. (*) Klefstad (Kleppastaðir) er nabogaard til Flak.

727. (*) Havn paa østsiden av Sandøy i Sunnmøre.

728. (*) D. e. «Sogningenes skib»; brandr kaldtes en stang i forstavnen paa skibet. Sverre har muligens tat «Sygnabranden» i Sogn.

729. (*) Aura er genitiv av eyrir, «løsøre». Tilnavnet betegner Paal som en rik mand.

730. (*) Fængsel heter paa oldnorsk myrkvastofa, «mørkestue».

731. (*) D. e. skatmester. Fehirden var en kongelig embedsmand, som hadde oppebørslen av kongens indtægter og derav skulde bestride hans utgifter.

732. (*) Navnet Aute forekommer ellers ikke i Norge, men var ikke sjeldent i Danmark. Aute prest var ikke usandsynlig dansk. Efter ham hadde Autealmenningen (nu Vetterlidsalm.) i Bergen navn.

733. (*) Jordan Skinnpeita var rimeligvis ogsaa en utlænding. Jordan bruktes alm. som navn i Danmark og Mellemeuropa.

734. (*) D. e. «borgklippe». Han kaldtes vel saa, fordi borgen kunde stole paa ham.

735. (*) Gaard og havn paa østsiden av Bømmeløen; har navn efter fjeldet Siggen.

736. (*) D. e. Hallvard av Saastad

737. (*) Han kaldtes paa oldnorsk forræði. d. e. den. som har forráð eller «styrelse». Han kaldes andetsteds forræðis maðr, «styresmand». P. A Munch oversætter forræði med «forstander» Enkelte har ment, at han var medlem av bystyret i Bergen. Gustav Storm mente dog, at han snarest hadde faat sit tilnavn paa grund av sin myndige optræden. Han eide en gaard ved bryggen, mellem Korskirken og Mariakirken, muligens den gaard, som siden — efter ham — kaldtes «Finnegaarden».

738. (*) Nu Selbjørn, en ø mellem Stolmen og Hofteren. Sverre laa sandsynligvis i Bekkervik, den almindelige havn.

739. (*) D. e. ask eller kar, hvori fløten kjernes til smør.

740. (*) Tǫluholmr, nu Holmen nord i Sandviken ved Bergen.

741. (*) Álreksstaðir, nu Aarstad, tæt ved Bergen.

742. (*) Álreksstaðavágr, nu Store Lungegaardsvandet ved Bergen.

743. (*) D. e. fra Leksen (Ljoxa), navn paa to nær sammen liggende øer utenfor mundingen av Trondhjemsfjorden i Trondhjemsleden.

744. (*) Det benediktinske Mikaelskloster paa Nordnes, som endnu heter Klostret.

745. (*) D. e. Reidar Sendemand.

746. (*) D. e. den hellige Laurentius’s dag, 10de august.

747. (*) D. e. hus for offentlige fruentimmer.

748. (*) I Vaagsbunden. I andre haandskrifter staar: Fiskebryggen.

749. (*) Jfr. kap. 146.

750. (*) Sandbru var en bro, som fra Øvregaten førte over Veisan.

751. (*) Oldn. róða er et ord, som er laant fra gammelengelsk og bet. krucifiks, billede av Kristus paa korset.

752. (*) Alm. kaldt Columbas kirke.

753. (*) Sunniva var en hellig jomfru, som ifølge legenden i slutten av 10de aarh. var kommet fra Irland til Selja, og var Bergens skytshelgen. Hendes skrin stod efter 1170 paa høialteret i Kristkirken paa Bergenhus, den som blev nedrevet i 1531.

754. (*) Loke synes at være guden Lokes navn, sandsynligvis brukt som tilnavn, fordi vedkommende var svikefuld og listig. Manden kaldes dog ogsaa Tord Lok (ɔ: en haarlok).

755. (*) Rita kommer av rit, «skrivelse». Kaare var vel skriver.

756. (*) Far til Sigurd Tafse, erkebiskop i Nidaros 1230, † 1252. En anden Eindride Peine nævnes 1316 som en anset mand i eller ved Tunsberg.

757. (*) Raadsmand (ráðsmaðr) kaldtes forstandere og forretningsførere ved en bispegaard. Øystein var rimeligvis raadsmand ved erkestolen i Nidaros. Øystein raadsmand nævnes mellem de geistlige herrer fra Trøndelagen ved riksmøtet i Bergen 1223.

758. (*) D. e. Lo i Opdal eller Lo i Meldal i Søndre Trondhjems amt.

759. (*) 7de september. Mariamesse om høsten (8de september) faldt 1198 paa en tirsdag. Aftenen var da en mandag.

760. (*) D. e. Rødeggen mellem Voss og Aurland i Sogn.

761. (*) Kinads mor Eldrid var først gift med Thore Skindfell, med hvem hun hadde denne søn. Siden blev hun Magnus Erlingssøns frille og hadde en datter med ham. Navnet Kinad er gælisk (Cinaedh, engelsk Kenneth).

762. (*) Sverke II Karlsson var konge i Sverige 1195-1208, han faldt i 1208. At Sverres svigersøn var søn av Sverke II, er dog ikke sikkert. Sverres egen dronning, Margrete, tilhørte den anden svenske kongeæt og var datter av Eirik den hellige.

763. (*) Gaard i Strinden.

764. (*) D. e. Stor-Fosen, utenfor Trondhjemsfjorden.

765. (*) Borgund paa Sunnmøre var i middelalderen en liten by.

766. (*) D. e. mundingen av Hevnefjorden i Fosens fogderi.

767. (*) Gunnar Grjonbak var trøndernes lagmand. Tilnavnet betyder «grynryg». Hans søn Einar Smørbak blev i 1254 erkebiskop.

768. (*) Søn av Eindride Slandre, jfr. s. 50 [Kap. 41].

769. (*) Meley i Rødøy prestegjeld i Helgeland. Guttorm var av gammel lendermandsæt.

770. (*) Bjarne Maardsson hadde faat Bjarkøy med sin kone Ragna, øster til Vidkunn Erlingssøn, som faldt i 1183, se s. 83 [Kap. 78].

771. (*) Navnet skrives ogsaa Hjorlaksvik. Efter H. Koht Hellesvik i Alstahaug.

772. (*) Ivar Nev (ɔ: næse) blev lendermand julen 1217-1218.

773. (*) Blev siden sysselmand paa Hjaltland og gift med Sverres datter Cecilia.

774. (*) Erling paa Tjøtta er den sidste kjendte ætling av Øyvind Skaldaspiller og Haarek paa Tjøtta.

775. (*) Rikard Løvehjerte døde ikke, som sagaen siger, høsten 1198, men 6te april 1199, av et saar, han hadde faat nogen uker i forveien.

776. (*) I sagaen staar Johan uten lands tilnavn paa latin: sine terra.

777. (*) D. e. i Nidaros.

778. (*) Trøndelagen skulde efter loven utruste 80 tyvesesser til ledingen.

779. (*) «Brand» kaldtes en utskaaret bjelke i forstavnen paa skibet.

780. (*) D. e. «rædselsskibet».

781. (*) D. e. utløpet av Trondhjemsfjorden.

782. (*) D. e. pinsehelgen; paa oldnorsk hvítadagar, «hvitedagene», 6te juni. H. Koht mener, at efter dagsregningen fremover til sjøslaget 18de juni, maa overfaldet paa Nidaros ha fundet sted 5te eller 6te juni; saa baglerne maa forut være kommet til Trøndelagen.

783. (*) Palissaderækken.

784. (*) Uttrykket er brukt haanlig istedenfor «havhest, bølgehest», som i skaldedigtningen er en almindelig betegnelse for «skib».

785. (*) Nu Devle i Strinden prestegjeld ved Trondhjem.

786. (*) Søn av Sverres halvsøster Cecilia og Folkvid lagmand.

787. (*) Skjær i Nidelven paa Baklandssiden i Trondhjem.

788. (*) Sverres merke.

789. (*) I Strinden. Gaarden het oprindelig Elgisetr og kaldes nu Elsæter. Men da den, rimeligvis under erkebiskop Øystein, var blit kloster for regulære kanniker av Augustinerordenen, skiftet den navn og blev kaldt Helgasetr, «Det hellige sæte» (paa latin Sancta Sedes).

790. (*) D. e. Bakkegaard og nonnekloster ved Trondhjem.

791. (*) Smieboderne (d. e. boderne for skibsbyggerne) laa litt oppe fra fjæren paa den vestlige Øre.

792. (*) Rauðsíða, d. e. «den røde side», vel fordi det var rødmalt. I ét haandskrift kaldes skibet Rauðsuðin, «det røde skib».

793. (*) Karve kaldtes en slags middelstore skibe.

794. (*) Oldn. kveif, som er en omdannelse av det franske coife. Dette ord betegnet oprindelig en slags hue. Men bruktes almindelig om en slags brynje- eller panserhætte. I middelhøitysk, hvor ordet ogsaa blev optat, betegner coife en slags harniskkappe, som blev bundet rundt hodet, efter at dette først var dækket av en bløt hue. Dette er rimeligvis ogsaa betydningen paa oldnorsk.

795. (*) Efter H. Koht fjeldet ved gaarden Roven inde i Orkedalsfjorden, paa vestsiden.

796. (*) Nu forsvundet gaard i Orkedalen.

797. (*) Hyndøy er en gaard paa sydsiden av Frosta.

798. (*) Botolvsmesse er 17de juni; den faldt i 1199 paa en torsdag; fredagen derefter er da 18de juni.

799. (*) Klokken 9 om formiddagen.

800. (*) Nu Hynne, det ytterste nes av Frostahalvøen.

801. (*) Veigin, nu Veien i Norderhov paa Ringerike, var alt i forhistorisk tid et høvdingesæte.

802. (*) Straks søndenfor Stranden kirke i Leksviken nord for Trondhjem, midt imot Tautra.

803. (*) Han hadde for 15 aar siden styrt Mariasuden i kampen mot kong Magnus.

804. (*) D. e. ro i hugen, «sindsro».

805. (*) Skibet hadde navn av «skalpr», «sverdskede»

806. (*) Oldn. viðsjá bet. «forsigtighet».

807. (*) Av hjálp, «hjælp».

808. (*) Muligens gaarden Haa i prestegjeldet av samme navn paa Jæderen.

809. Gallionsfiguren.

810. (*) Flettiskepta eller skeptifletta kaldtes et slags kastevaaben; det var en stok av træ, som var kløvet i den ene enden, og dér var det sat et flintstykke ind.

811. (*) Gift med Ragna, arving paa Bjarkøy.

812. (*) I den nedre del av byen.

813. (*) D. e. domkirken.

814. (*) Ø i Kattegat.

815. (*) En nu forsvundet gaard, som laa ved Gamle Akers kirke.

816. (*) Byleist er ogsaa navn paa bror til Loke.

817. (*) D. e. en hake eller krok til at hænge noget paa.

818. Natten 3dje-4de januar 1200.

819. (*) Erkebiskop 1214-1224. Denne oplysning synes at vise, at denne del av sagaen er skrevet efter 1214. — Skygna betyder «en, som har speidende øine».

820. (*) Nu Gunsan i Guldalen.

821. (*) Begge var Sverres sysselmænd.

822. (*) Paa Nordmøre. Herredet kaldes paa oldnorsk Þingvellir.

823. 9de april.

824. (*) Liði var navn paa en landsinddeling i det gamle Norge, særlig i Viken. Saa kaldtes den kreds av gaarder i en skiprede, som sammen stillet én mand og mat for to maaneder til leding. H. Koht mener, at 1 skippund korn og 1 naut var dobbelt ledingsskat.

825. (*) D. e. fri mand og træl.

826. (*) Þufn, nu Tom i Raade i Smaalenene.

827. (*) Efter H. Koht bror til Torlak Ulvgestssøn fra Tunsberg, kap. 114 (s. 124).

828. (*) Grettisvík, nu Græsvik i Onsø.

829. (*) Angr, nu forsvundet gaard i Sande i Jarlsberg.

830. (*) Ymbrudagr, paa dansk tamperdag, av lat. jejunia quatuor temporum; saaledes kaldtes de tre dage. onsdag, torsdag (ell. fredag) og lørdag, som gik forut for jul, paaske, jonsok og mikkelsmesse. og for hvilke faste særskilt var paabudt. Ordet, som er optat fra oldengelsk. brukes endnu flere steder i Norge (Imbredagar).

831. (*) 1ste mars 1200.

832. (*) D. e. »smorhode».

833. (*) Varna var navn paa Rygge med Moss herreds fastlandsdel. Navnet er bevaret i Værne kloster.

834. (*) Nu forsvundet bygdenavn i Borge i Smaalenene. Navnet er i sagaen skrevet forvansket Aumd.

835. (*) Saa kaldtes den flate strækning, hvor Kristiania nu ligger.

836. (*) Rimeligvis et nu forsvundet navn paa Engervandet ved Sandviken. I sagaen er navnet forvansket og skrives Sólangr.

837. (*) D. e. Akershagen.

838. (*) Ø ved utløpet av Akerselven i Bjørviken; der hvor nu neset gaar ut mellem Gamlebyen og Kristiania.

839. (*) D. e. folk fra Marker.

840. (*) Langimosi, navn paa en myr ved Langerud i Østre Aker ovenfor Ekeberg.

841. (*) Paa oldn. Ryginaberg; ved Oslo.

842. (*) D. e. folk fra Skaun, det nuv. Rakkestad i Smaalenene.

843. (*) Øyner (Eynir) kjendes ikke ellers.

844. (*) Foldunger, d. e. folk fra Follo.

845. (*) D. e. folk fra nabobygden Heggin (Eidsberg).

846. (*) Benediktinernonneklostret paa Leiran ved Munkekloster gaard.

847. (*) Akerselven ved Kristiania.

848. (*) Nu Galgeberget.

849. (*) Paa oldn. betegner kesja en egen slags spyd, som blev brukt ikke bare til at kaste, men ogsaa som støtvaaben.

850. (*) D. e. Sigurd Lavard.

851. (*) Bro over Akerselven (Frysja) nedenfor Åkers kirke, ved nuværende Nedre Foss.

852. (*) D. e. kystboerne.

853. (*) D. e. høvler.

854. (*) Nu Aakeberg, hvor bodsfængslet ligger.

855. (*) D. e. en smal vei med gjærde paa begge sider.

856. (*) Paa oldn. Sútarabúðir.

857. (*) Dette er et citat av Eddakvadet Favnesmaal. Det viser, at Eddadigtene paa Sverres tid var almindelig kjendte.

858. (*) Klining d. e. smørrebrød. Sverres hær hadde faat mat og drikke op til sig.

859. 8de april 1200

860. (*) Nes straks nord for Bergen, nu Hegernes.

861. (*) Navnet Gýgisvík findes ikke længer; det har været en av vikene nærmest utenfor Gravdal, dog ikke Skaalevik, som nævnes ved sit nuv. navn faa aar efter 1200.

862. (*) D. e. bussen med et (menneske- eller dyre-)hode i forstavnen. «Busse» (buza) kaldtes en slags brede, forholdsvis store skibe.

863. (*) Viet til St. Laurentius, i den nordlige del av byen.

864. (*) D. e. avgift, som skulde utredes av hver lide; se s. 178. [Kap. 162].

865. (*) Nu Sote-näset, halvø i Bohuslen.

866. (*) Ved Aabyfjorden i Bohuslen.

867. (*) Nu Skarstad paa Tångenäs i Bohuslen. Sverre har da efter H. Koht ikke gaat iland paa Sotanes, men paa østsiden av Åbyfjorden, hvor Tångenäs stikker ut nordenfra.

868. (*) Skjebergkilen i Smaalenene, hvor gaarden Hornes endda ligger.

869. (*) Sandsynligvis Skjebergaaen.

870. (*) Saaledes bør der ifølge et efterlatt stykke av G. Storm læses. Ámorð er et gammelt bygdenavn, omtrent = Borge hovedsogn; dog strakte det sig litt videre, da bl. a. Store-Dal i Skjeberg regnedes dertil.

871. (*) Store-Dal i Skjeberg.

872. (*) Vrængen mellem Nøtterø og Tjømø.

873. (*) Sandsynligvis et nu forsvundet navn paa et sund, rimeligvis paa østsiden av Tjømø.

874. (*) Paa oldn Tjuma.

875. (*) Vistnok litt østenfor sydspidsen av Tjømø.

876. (*) D. e. nesset eller skagen ved gaarden Skagen i Sandeherred, som ligger ytterst ute paa den smale halvø, som ender med Tønsberg Tønde (Tunna).

877. (*) Yxnøy, det gamle navn paa halvøen, som ender med Tønsberg Tønde.

878. (*) Ved Hellesøen paa østsiden av Sandefjorden.

879. (*) Havnen Portør søndenfor Kragerø i Bratsberg amt.

880. (*) Straks vestenfor Lyngør i Nedenes amt.

881. (*) Kysten omkring Lyngør.

882. (*) I slutten av det 13de og begyndelsen av 14de aarhundrede var det en anset kjøbmandsslegt av navnet Bratte i Tønsberg og Oslo.

883. (*) Indbyggerne av Skaun, det gamle navn paa Rakkestad i Smaalenene.

884. 8de september.

885. (*) Telter.

886. (*) Sundet mellem Nøtterø og fastlandet, hvor nu Stenskanalen er gravet.

887. (*) Høide straks nordenfor Tønsberg.

888. (*) Muligens en brorsøn av biskop Nikolas, opkaldt efter dennes far Arne.

889. (*) Smjǫrberg ved Tønsbergfjorden tæt ved Tønsberg.

890. (*) Oldn. ribbaldi er samme ord som det middelalderlig latinske ribaldus, gl. fransk ribaud, og betyder egt. en ryggesløs, udisciplinert, voldsom person. Saa kaldtes hærfolk, som blev brukt til farlige foretagender.

891. (*) I engelska räkenskaper för 1201-1202 nämns dessa män flera gånger, vilka Johan utan land skickade till sin förbundsman, kung Sverre. Deras ledare heter Serlo, son till Adam. De flesta var fotfolk från Herefordshire i Wales. Men de flesta var ridande bågskyttar. Sammanlagt nämns 77 walesiska fotfolk, 7 rangers och 4 ridande bågskyttar samt 11 andra fotfolk och 1 ryttare. De gav sig av från Norfolk eller Suffolk, troligen från Lynn. Kung Johan betalade för resan.

892. Sockendalen i Norderhov på Ringerike.

893. (*) 6 december.

894. (*) Hamar.

895. (*) I församling.

896. (*) Jon Staal var ståthållare i Sogn och blev landets herre vid julen 1217-1218.

897. (*) Hove i Vik socken i Sogn.

898. (*) Gården låg tidigare mellan Hove och Viksøren, den har nu gått under Sjøtun. Namnet Aldinhage bet. ”fruktträdgård”.

899. (*) Även kallad Einar präst, var gift med Sverres dotter Cecilia.

900. (*) Vanligtvis kallad Dagfinn Bonde, senare ståthållare i Gulating. Han och Einar innehade befälet i Bergen.

901. (*) I Hafslo socken i Sogn.

902. (*) Hafslo huvudförsamling i Indre Sogn.

903. (*) Fastan började i år, 1202, den 27 februari.

904. 5 mars.

905. (*) Efternamnet Svarte tyder möjligen på att Peter var en benediktinermunk; eftersom de kläddes svart och kallades ”svarta munkar”.

906. (*) På gammalt sätt betyder upprísa både ”att stå upp” och ”att uppstå”.

907. (*) Sverres äldste son Sigurd Lavard var i stort sett död. Hans död nämns inte i sagan, men i de isländska annalerna för år 1200. Sigurd lämnade efter sig en några månader gammal son vid namn Guttorm.

908. (*) 9 mars.

909. (*) Hela detta avsnitt, från ”Det visade sig”, finns bara i Flatøyboken.

910. (*) Verserna, som troligen var på latin, finns endast i Flatøyboken.

911. (*) Ett slags dyra sidenkläder.

912. (*) I alla fyra manuskripten anges dödsdatumet felaktigt som 8 mars istället för 9 mars, som inföll på en lördag.

913. (*) Valdemars seger.

914. (*) Sagan kallar honom Sorkvir.

915. (*) Konung Johan I Sverkersson, kallad den unge, † 1222.

Kategorier :

Navigeringsmeny

Logga in

Sida

Läsa

Textöversikt

Bakgrundsmaterial

Andra tjänster

Hjälpsidor

Verktyg

Externa länkar

Annons

Köp annonsutrymme

Hur du kan bidra

Hur du kan bidra

Magasin Hällungen

Bohuslän på längden och tvären

Sverres saga

Navigeringsmeny

Textöversikt

Bakgrundsmaterial

Andra tjänster

Hjälpsidor

Verktyg

Externa länkar

Annons

Hur du kan bidra

Skriv ut / Exportera

Sponsor

Navigeringsmeny

Textöversikt

Bakgrundsmaterial

Andra tjänster

Hjälpsidor

Verktyg

Externa länkar

Annons

Hur du kan bidra

Skriv ut / Exportera

Sponsor

Dela detta: