Tar mig friheten att lägga ut Dagens Nyheters artikel från 2026 01 11. Utan lov. Som annars finns bakom tidningens betalvägg. Ursäktar mig med att DN i sin databas har hundratals av mina frilansartiklar (Larsson) på nätet, utan mitt OK. Vi är kvitt så att säga. Skämt åsido, Kvistrumartikeln ser jag som reklam för Dagens Nyheters abonnemang, välmatad och sökbar från starten på 1800-talet. https://arkivet.dn.se/
Han köpte militärens bergrum för 42 000 kronor – får inte veta vad som gömmer sig där
Uppdaterad 08:04 Publicerad i går 20:11
MUNKEDAL. Efter kalla kriget såldes militära bergrum av i rask takt. Nu köps flera tillbaka. Men inte marken med den atombombsäkrade krigsstabsplats som Anders Karlsson fick köpa för 42 000 kronor.
Han vill få ritningarna över bergrummet – men nekas med hänvisning till ”omvärldsläget” och uppmanas att låta bli att försöka ta sig in. Vad som döljer sig i berget får han inte veta. Kanske kommer svar i en amerikansk tv-dokumentär.
Text och fotoLars Näslund och Veronika Ljung Nielsen
SparaDela
Nedanför oss: Kvistrumsbron över Örekilsälven i Munkedal som minner om när norsk-danska trupper stred sig över den mot Gustav III:s armé under Teaterkriget 1788.
Framför oss: En gallerport spärrar ingången till en bergtunnel som minner om kalla kriget-rustningen mot Sovjetunionen.
Här står Anders Karlsson som har klivit ur sin gamla Volvo och i foppatofflor och varseljacka låser han upp.
Han är småföretagaren, uppvuxen i Munkedal, som jobbat med maskiner hela yrkeslivet och nu riktar han en lampas sken in i tunneln avsedd att leda bort stötvågen ifall en bomb skulle detonera.
Till höger står stötvågsdörren öppen in till det som var Älvsborg radio, som ett hus på 2 500 kvadrat i två våningar dolt inne i berget. ”Greger” var dess anropsnamn och därifrån skötte marinen från 1962 till 1986 kontakten med sina fartyg och FN-förbanden.
Luften är rå, numera härskar här fukten och möglet. ”Gasgräns” står att läsa på en skylt.
– Ser ni där nere?
Vi är kanske 30 meter in i berget och Anders Karlsson riktar ljuset på en nödutgång till stötvågstunneln. Där ska plomberingen finnas som döljer ingången till huvuddelen av bergrummet.
– Plomberingen ska vara tillverkad av komposit granit och svår att se, men jag har en bra hint om var, säger Anders Karlsson.
Hans plan är att spränga bort den, men vad finns i så fall bakom?
Anders Karlsson talar om utrymmen som sträcker sig ända upp till pappersbruket avsedda att försörja en mindre stad med sjukhus, el- och vattenanläggningar, tv-studio, biograf och tryckeri – utöver lokaler för dåvarande Marinkommando Västs krigsstabsplats och ledningscentral för flyg och kustartilleriet.
– Ingången som Anders pratar om finns, säger Christian Gilensparr, pensionerad efter att ha jobbat inom Kriminalvården.
Han säger att han som medlem i frivilliga befälsutbildningen en gång tillsammans med en kompis lyckades smita in förbi vakterna.
– Vi följde tunneln, sen kom en kanske tre meter bred trappa neråt. Det är väldigt stort där inne kan jag tala om för dig.
Men var ”Greger” också ett så kallat ”riksberg” dit kungen, regeringen och försvarets ledning skulle föras och skyddas om kriget bröt ut?
Det hävdar Anders Karlsson själv att han fått höra av Munkedalsbor som jobbat i berget och i bloggar har det publicerats bild på rummet som uppges ha varit kungens eget logement.
Karlsson berättar hur han som ung vid tre tillfällen såg kungen i uniform kliva ur helikoptrar för att besöka berget och i sociala medier talar debattörer om Munkedal som plats för samverkan med Nato-officerare och att amerikanska militären såg Saltkällefjordens djupa vatten två kilometer söder om bergrummet som lämplig för att avlossa Polarisrobotar mot Ryssland från ubåtar.
– Från fjorden kunde kungen och en exilregering ta sig till Skottland med ubåt, det var tanken, brukar Anders Karlsson berätta för grupper av intresserade under föredrag på Kviströms gästgiveri.
Ett visst vetenskapligt stöd hittar han i den tidigare ubåtschefen och kommendören Nils Bruzelius avhandling på KTH från 2007 om amerikanska robotubåtars aktivitet i Skandinavien där han nämnde att det på svenska västkusten ”fanns flera passande platser” där Polarisubåtar ”kunde lägga sig i väntläge på havsbottnen”.
– Det råder dock tveksamheter kring grundtesen, historiker har inte hittat belägg för uppgiften, säger i dag avhandlingens opponent Kjell Engelbrekt, professor vid Försvarshögskolan.
Stort och viktigt, ja. Men något ”riksberg” fanns inte i Munkedal, den mytomspunna ”högkvarterszonen” fanns i en annan del av landet, säger andra som DN talat med.
– Att marinchefen skulle flyttas till England för att leda försvaret därifrån är väl beskrivet. Och man hade säkert planer på att kunna använda västkusten för att kunna ta snabba båtar eller ubåtar men Zonen placerar jag längre norrut, säger Lars A Hansson, militärhistoriker, författare och guide vid gamla befästningar.
Han tvivlar också på att bergrummet i Munkedal är något mer än de 2 500 kvadratmeter som Anders Karlsson visar runt DN i.
– Men är det som han beskriver vore det på långa vägar Europas största berganläggning.
Göran Mossberg, ordförande i Svensk Fortifikationshistorisk förening och reservofficer i marinen, säger att åtskilligt som berättas om Munkedal ”tyvärr är byggt på fantasier”.
– Att kungen åkte dit var i sig inget konstigt, han är ju amiral i marinen också. Men på riktigt hemliga platser var det förbjudet att gå i uniform. Riksberg finns, men inte ett utan flera för att ingen utomstående ska veta vilket man åker till.
Det håller en tidigare hög militär chef, som inte vill bli citerad med sitt namn, med om.
– Jag har jobbat i Högkvarteret i många år och det var definitivt inte i Munkedal.
Men pratet om att från Munkedalsområdet kunna smuggla ut nyckelpersoner med ubåt ligger det något i, säger den före detta höga militära chefen.
– Det fanns en planläggning för att flytta en mindre grupp från Sverige till Storbritannien, chefen för marinen och några till. Man skulle då kunna ta sig iväg med ubåt och närmaste läget var via Gullmarsfjorden och Skredsvik, säger den tidigare höga militära chefen.
Det är också korrekt att det på 1950-talet hade sprängts ut en viktig anläggning innanför plomberingen i Kviströmsberget, dess namn på offentliga kartor, säger en officer som tjänstgjort där.
– Jag var där på en stor stabsövning. Det är en klassisk anläggning med en jättelik plot på väggen där lottor arbetade med att lägga in ny information på lägesbordet.
Detta lägesbord såg även Morgan Berg när han var på repmånad i mitten på 1970-talet.
– Vi körde lackade kuvert från basen i Skredsvik till regementet i Uddevalla. Inne i berget i Munkedal hämtade vi ut motorcyklar och k-pistar.
Han reagerade på oordningen.
– Det var bara att hämta ut vapen och motorcyklar, inga underskrifter, ingenting. Jävligt slappt. Och det var stort så in i helvete där inne, fullt med bilar och lastbilar.
En annan som haft ärende i berget berättar att enbart förrådet med sjukvårdsutrustning var jättelikt.
För 21 år sedan såldes alltså hela anläggningen för 42 000 kronor. Men Anders Karlsson har inte fått några signaler om att Försvarsmakten vill återta ”Greger”.
På fler andra håll köper dock försvaret tillbaka bergrum, en del är offentligt kända, andra inte och generellt för betydligt mer pengar än de såldes.
Fortifikationsverket och Försvarsmakten säger att de gör en översyn för att bedöma de nya behoven. Fortifikationsverket hänvisar till det säkerhetspolitiska läget men svarar DN att ”det ligger i sakens natur att vi inte kommenterar eventuella planer på att bygga nya bergrum”.
För Anders Karlsson råder nu ett slags Moment 22. Han säger att han önskar skapa ett slags Kalla kriget-museum av ”Greger” eller låta kommunen använda det som skyddsrum, för krigssjukvård eller nyttja generatorer och vattenbrunnar.
Vare sig Fortifikationsverket eller försvaret, som varit hyresgäst, vill säga någonting om vad hans berg användes till eller vilken utrustning som kan finnas kvar.
”Även fast det var drygt 20 år sedan det användes av Försvarsmakten så har vi inte möjlighet att gå in på detaljer på hur vi agerar och hur våra lokaler har använts”, svarar försvarets presstjänst.
Fortifikationshistorikern och reservofficeren Göran Mossberg säger att avsikten normalt inte varit att öppna plomberingar till stängda bergrum.
– Men man hann nog inte alltid tänka färdigt på det där och vissa bergrum blev inte helt rensade på inredning och utrustning.
Skröna eller inte, men Anders Karlsson tror att oviljan att vara öppen med vad som finns bakom plomberingen i hans berg handlar om att amerikanska datorer som användes för att styra robotar ska ha lämnats kvar och att det skulle vara genant om det kom fram.
Att Fortifikationsverket var angeläget om att han inte skulle ta sig in i berget framgick av ett brev till Munkedals kommun redan två månader efter försäljningen.
Myndigheten skrev att de fått veta att Karlsson ”börjat ta hål på plomberingen”, begärt att få ta del av hemliga ritningar ”eftersom de berör konstruktionsdetaljer som finns kvar”, och att man ”ser allvarligt på agerandet”. De uppmanade kommunen att hålla ett vakande öga på vad Karlsson hade för sig.
Svaret i dag är snarlikt: ”Fortifikationsverkets inställning är att det är mycket olämpligt att öppna plomberade delar av bergrum och att fastighetsägare ska undersöka sitt ansvar noga innan besökare eller personal går ner i ett bergrum”.
Det är precis vad Anders Karlsson säger att han försöker göra, men inte förstår hur han ska bära sig åt.
Historier om gamla militära anläggningar är populära hos internationella tv-kanaler och en amerikansk producent som sålt program till bolag som Paramount, Netflix och Discovery har meddelat intresse av att ha ensamrätt till att filma när plomberingen sprängs bort.
Men producenten har först velat se dokument på att inga juridiska hinder finns.
Därför skrev Anders Karlsson i mars i fjol till Fortifikationsverket att kommunen meddelat honom att en sprängning kräver en risk- och konsekvensanalys och att han därför behöver ritningarna över anläggningen och dräneringen.
Men de svarade att de redan meddelat kommunen att myndigheten inte har laglig grund att hindra honom att öppna plomberingen ”även om vi bedömer det som olämpligt”, och att de med hänsyn till omvärldsläget och sekretess inte kan skicka några ritningar.
Då valde Karlsson att vända sig till Regeringskansliet ”för att inte skapa några förvecklingar” och efterfrågade ett intyg om att det var okej att öppna.
Efter att kommunen hört av sig igen till dem svarade Fortifikationsverket i november i fjol att de ”sagt upp anspråken på området” och att kommunen inte längre behövde informera om ”vad den nuvarande fastighetsägaren gör”.
När DN i dag frågar kommunen hur de ser på bergrummet passar de vidare till Anders Karlsson själv.
– Anders äger berget, vad han gör med det är upp till honom, säger samhällsbyggnadschefen Peter Karlsson.
Vet du vad som finns i berget?
– Vi har inte någon bild av det och vi har heller inte velat ha någon information.
Karlsson säger att han erbjuder er att använda bergrummet för att stärka beredskapen.
– Vi jobbar med beredskapsfrågan varje dag men vi talar inte öppet om vilka åtgärder vi vidtar. Därför kan jag inte säga om vi har nytta av berget.
Vad är myt och inte om innandömet? Medan tiden går fortsätter ägaren av Munkedals stora märklighet att hålla föredrag om vad han säger sig veta döljer sig där.
Han är för nyfiken för att bara låta bli att fortsätta söka svar.
– Om jag ska spränga? Ja, det ska jag. Det blir i mars eller april, säger han.
Fakta.Bergrum som köps tillbaka
Ett av de bergrum som staten via Fortifikationsverket köpt tillbaka är det 4 000 kvadratmeter stora i Lockne söder om Östersund.
Ett annat är den tidigare underjordiska ammunitionsfabriken i Gällö, även det i Jämtland. Det lämnade försvaret 2004, samma år som Munkedalsberget såldes. Nu har det köpt tillbaka för 26 miljoner efter att ha varit en kommunägd skidtunnel.
Några månader efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina kom det fram att försvaret ville köpa tillbaka Svinbäcksberget i Karlstad och nyligen blev det känt att Fortifikationsverket betalar 950 000 kronor för det 2 200 kvadratmeter stora bergrummet Alfred söder om Höör i Skåne som man hade lämnat 2006.
Källa: DN, NWT, ÖP m fl.
Magasin Hällungen 