Fem högadliga vänner och Olof Palmes bror Claes skulle i motståndsrörelsen Stay Behind lotsa kungafamiljen genom Sverige till en exil i England. Kanske via Norge eller troligare från Bohuslän. Med båt från Grundsund på Skaftö tror Johan Wennström i nya boken Sveriges sak är vår.

För det var i Grundsund motståndsrörelsens Lindencrona skapare semestrade, nära bekant med ortens hamnkapten. Bara fem mil landvägen eller längs Gullmarsfjorden till militära bergrumen i Kvistrum/Munkedal. Ett fort som under kalla kriget skulle rymma kungafamilj, regering och fyra tusen andra personer.

Grundsunds hamn ligger undanskymd. Vid yttre havsbandet där Natos ubåtar kan smyga in och hämta folk till Storbritannien. Under kriget gömde sig brittiska ubåtar utanför bland skären för att torpedera tyska fartyg.

Statsminister Erlander gav 1958 försäkringsdirektören Alvar Lindecrona uppdraget att organisera en motståndsrörelse med hemliga namnet Metro. Styrt av ”Erlanders kommité” som förutom Lindencrona rekryterade pålilitligt folk från näringslivet och facklig verksamhet.

Fast motståndsrörelsen är mest känt som Stay Behind, myntat av CIA då motståndsrörelser förbereddes i Europa efter andra världskriget. En uppgift var att utifrån erfarenhet från kriget evakuera kung, regeringens krigskabinett och, delar av riksdagen till England eller USA.

Poletten faller ner

Statsledningen skulle styra riket från Storbritannien och eventuellt USA om Sovjet anföll. Det avslöjar Mikal Holmström i tegelstenen Den dolda alliansen.

Från Mikaels Holmsttöms kan ett pussel läggas för en hemlig flyktväg. Affärsflygplan var reserverade för resa från Bromma. Eller med Cessnaplan som Stay Behind 66 Flygdivision som landade på remsor inne i skogarna. Annars landvägen med bil eller järnväg.

Utifrån arkivstudier och intervjuer bidrar Wennström med ett alternativ till Västkusten, en flyktväg till kusten nära Trondheim.

​Mälardalen

Ett alternativ till flyg var med marinens fartyg över Mälaren till Västeråstrakten. För vidare befordran till någon av hemliga bergrumskompexen Zonen i Bergslagen. Kanske bergrummen vid Nora – Gytttorp eller nära Örebro. Hemligstämpeln skapar myter och smygfillmning.

Mälarens strategiska betydelse låg i dess skyddade inlandsförbindelser. Personer kunde med båt fara till områden utanför omedelbart flyganfall av sovjetiskt bombflyg. ​ Här fanns  bergrum för regeringen, radion och försvarsledningen.  Nära till flygfält, vägar och järnväg västerut.

 Den kungliga familjen och regeringsmedlemmar skulle i ett akut läge föras västerut genom Mälaren till bergsområden i Bergslagen, där den civila och militära ledningen hade särskilda skyddsrum . Med beredskap för förflyttning mot Norge eller svenska västkusten, varifrån evakuering till Storbritannien eller USA kunde ske.

Enligt kung Carl XVI Gustafs barndomsvän Carl Kleman: ”låg uppgiften att evakuera kungafamiljen i händelse av ockupation på ett antal framstående adelsmän – alla med ett förflutet som ryttmästare i kavalleriet”.

De sex kavalleriofficerare kallade sig Adelsfanan som i krig skulle lotsa kungafamiljen till en exil. Fem var högadliga med kungliga vänskapsband. Den sjätte var advokaten Claes Palme, bror till statsministern – som sannolikt var involverad i Stay Behind.

Zonen

Zonen tros vara flera bergrumsskomplex i skogrika och svårtillgängliga delar av Bergslagen och Värmland. Nora/Gyttorp, känt för ammunitionsfabriken, är en trolig plats. Förmodligen som annex till en förberedd plats för regeringen, riksdagens krigsdelegation, Sveriges Radio. och militärens tre vapengrenar. Utformad för flera månaders skydd mot kärnvapenangrepp. Inrett för bostäder, bostäder, kommunikation, ledningscentraler och radiosändaranläggningar. Men fortfarande så hemligt att åtskilligt får ses som mytbildning.

Planerna innebar att man kunde leda landet från underjordiska anläggningar i upp till flera månader, samtidigt som kontakter kunde upprätthållas med västkustens hamnar och Norge via vägar och järnväg för eventuell utrymning till väst.

 Zonen antas att som reservhuvudstat ha ingått i förutbestämd flyktväg från Mälarområdet till Bergslagen och vidare mot västkusten. Där ett bergrumskomplex nära Munkedal, Greger B380, var beredd att överta uppgiften som reservhuvudstad.

​Västkusten

Wennströms bok avslöjar att Stay Behinds organisatör, Alvar Lindencrona, gästade Grundsund på Skaftö. Om än belagt en utmärkt undanskymd plats för att till Natofartyg embarkera viktiga personer. En timmas resa landvägen eller på Gullmarsfjorden från militära bergrumskompexet B380 vid Kvistrum/Munkedal.

Kvistrum-bergrummet byggdes runt 1960 en skyddad och självförsörjande ledningscentral för totalförsvaret. Främst för Marinkommando väst och kustartilleriet.

Berget uppskattas rymma omkring två miljoner kubikmeter i flera våningar, med kapacitet att hysa upp till 4 000 personer. I anläggningen fanns sjukhus, matsalar, sovplatser, kraftförsörjning, vattenreservoarer och en avancerad kommunikationscentral med antenner placerade på bergstoppen. Tunnlarna var så stora att bussar och lastbilar kunde köras långt in i berget, och järnvägsvagnar användes för att transportera och lagra flygfotogen i bergets oljedepåer.

Bergrumkompexet Greger B380 är döpt efter namnsdagen då kung Gustaf VI Adolf invigde komplexet 13 mars 1958. Statsrådet Ulla Lindström avslöjar i en memoarbok detaljer från en konselj dei februari det året.

Av anteckningarna framgår att det fanns en samlingssal för hela riksdagen och lokaler ett antal myndigheter. Tanken på att rikets styresmän skulle överleva medan deras familjer utplånas av atombomber var något skrämde fler än statsminister Erlander.

Fotot avslöjar kungliga “gemaket” Här var det tänkt att kungafamiljen skulle ta skydd om kalla kriget övergick i ett stormaktskrig – där sannolikt Sverige skulle dras med. Ett foto från matssalen:

.

Allt var hemligt då anläggningen byggdes på 50-talet. Älvsborg Radio med 180 rum i två plan (som är rensad på inkråm) kan besökas om man snällt ber markägaren. Merparten har försvaret plomberat. Inredning lär finnas kvar så som det såg ut vid stängningen i början på 2000-talet.

Marinkommando Väst bemannade en ledningscentral för att övervaka Skagerack 1962-1987. Kustartilleriet för denna del av Bohuslän styrdes härifrån. Kommunikationen sköttes via ett femtiotal antenner på bergets topp. Liknande antennannex fanns på Skaftö och i skogarna norr om Kvistrum. Den militära verksamheten avvecklades 2004 då fastigheterna såldes till privata ägare.

---

Riksberget ett törnrosaslott?

Delar av marinens bergrum går att identifiera med markröntgen inne i kustradiostationen. Kungafamiljens och regeringens logement lär finnas kvar. Stridsledningscentralen stora sal, kyrkan kallad, förmodas stå orörd med datorer och dataskärmar, så som lokalerna övergavs på 1980-talet.

Kungen hade i skarpt läge delat lokalerna med krigskabinettet. Med minst fem statsråd var den tänkt som en exilregering i Storbritannien eller USA. Tillsammans med ett antal ledamöter i riksdagen. I evakueringen ingick ett ett antal officerare, som i samarbete med Nato skulle fortsätta kampen mot fienden.

Bergrumkompexet Greger B380 är döpt efter namnsdagen då kung Gustaf VI Adolf invigde komplexet 13 mars 1958. Statsrådet Ulla Lindström avslöjar i en memoarbok detaljer från en konselj dei februari det året.

Av anteckningarna framgår att det fanns en samlingssal för hela riksdagen och lokaler ett antal myndigheter. Tanken på att rikets styresmän skulle överleva medan deras familjer utplånas av atombomber var något skrämde fler än statsminister Erlander.

I hemliga beredskapen var det som regel marinens chef som från Storbritannien eller USA skulle fungera som ÖB i exil om svenska militärledningen stupade. Eller rättare sagt “då” för i ett storkrig skulle delar av Sverige utplånas av atomvapen trodde man. Det var därför militär och civil administration skulle ta skydd i bergrum som detta i Munkedal. Fanns där kungafamilj och krigskabinett kunde det betraktas som Riksberget.

Munkedalfortets militära roll avtog på1980-talet, särskilt efter Sovjetunionens sammanbrott. Beredskap för en statsledning i exil tycks ha funnits under hela kalla kriget. Per Rudberg, var som pensionerad marinchef krigsplacerad exil-ÖB, med en halvpackad resväska. Morgonen efter Palmemordet 28 februari 1986 ringde han överbefälhavaren Lennart Ljung och meddelade “”Om det behövs så är jag klar.”

Det finns flera indikationer på att bergrummet var tänkt att fungera som en skyddad samlingsplats för Sveriges statsledning. Enligt senare publicerade uppgifter skulle både regeringen och kungafamiljen kunna flyttas dit och fortsätta sin verksamhet i bergets specialbyggda lokaler, inklusive sammanträdesrum för riksdag och statsråd. Från Kvistrum skulle krigskabinettet kunna upprätthålla kontakt med militära förband och utländska allierade. Den västsvenska placeringen, med närhet till kusten och marina baser, tycks ha varit strategiskt vald för att möjliggöra snabb evakuering om Sverige skulle bli ockuperat. I flera berättelser nämns planer på att föra statsledningen vidare med ubåt via Gullmarsfjorden, där det enligt uppgifter kan ha funnits en hemlig marin koppling för förflyttning ut ur landet. Evakueringen verkar främst ha varit tänkt att leda till Storbritannien, eftersom historiska källor och analyser av Sveriges neutralitetspolitik pekar på att en svensk exilregering i London var en del av beredskapen. Det finns även antydningar om att Kvistrum hade en roll i ett eventuellt samarbete med NATO och att delar av anläggningen kunde stödja sådan verksamhet vid ett skarpt läge. Däremot är uppgifterna om en utsträckt exil vidare till USA mer vaga och betydligt sämre belagda än de som gäller England.

Sammantaget framträder en bild av Kvistrum-bergrummet som ett av de mest avancerade och centrala skyddsobjekten i det svenska totalförsvaret under kalla kriget. Mycket talar för att det var avsett att fungera som både ledningscentral och sista tillflyktsort för statens högsta ledning, med möjligheter att fortsätta verksamheten under extremt tryck och att vid behov evakueras till en säker exil. Samtidigt omges flera detaljer av osäkerhet, eftersom mycket av informationen bygger på senare intervjuer, lokala vittnesmål och analyser snarare än fullt avklassificerade officiella dokument. Trots detta ger helhetsbilden en tydlig uppfattning om att anläggningen var en central del av Sveriges hemliga krigsplanering och att den kunde fungera som en livlina västerut om landet föll under angrepp.

​

Related

Var låg Zonen exakt i Bergslagen

Vilka båtrutter på Mälaren var avsedda för evakuering

Finns dokument om kungafamiljens evakueringsplaner under kalla kriget

Vilka militära anläggningar förbindes med Zonen och västkusten

Finns kartor eller ritningar över evakueringsvägarna via Mälaren

You exhausted your three Pro Searches for today. Upgrade for unlimited access

Answers will now use basic search until your limit resets tomorrow

Sources

· Den kungliga familjen och regeringsmedlemmar skulle i ett akut läge kunna föras västerut från Stockholmstrakten genom Mälaren till bergsområden i Bergslagen, där den civila och militära ledningen hade särskilda skyddsrum och ledningscentraler. Därifrån fanns beredskap för vidare förflyttning mot västkusten, varifrån eventuell evakuering till Norge eller Storbritannien kunde ske vid totalt sammanbrott.​

Mälarens strategiska betydelse låg i dess skyddade inlandsförbindelser – särskilt eftersom den kunde användas för att snabbt flytta personer med båt till områden utanför omedelbart flyganfall av sovjetiskt bombflyg. Övergången till Zonen i Bergslagen markerade ett mellansteg i flykten: här fanns bergrum för regeringen, radion och försvarsledningen samt infrastrukturella kopplingar till flygfält och järnvägslinjer västerut.​

Zonens funktion och placering

Zonen bestod av flera berganläggningar i mellersta Sverige, ofta lokaliserade till skogrika och svårtillgängliga delar av Bergslagen och Värmland. Här fanns förberedd plats för regeringen, riksdagens krigsdelegation, Sveriges Radio och militärens tre vapengrenar. Den var noggrant utformad för långvarigt skydd mot kärnvapenangrepp och omfattade bostadskapacitet, kommunikation, ledningscentraler och radiosändaranläggningar.​

Planerna innebar att man kunde leda landet från underjordiska anläggningar i upp till flera månader, samtidigt som kontakter kunde upprätthållas med västkustens hamnar och Norge via vägar och järnväg för eventuell utrymning till väst.​

Zonen bestod av flera berganläggningar i mellersta Sverige, ofta lokaliserade till skogrika och svårtillgängliga delar av Bergslagen och Värmland. Här fanns förberedd plats för regeringen, riksdagens krigsdelegation, Sveriges Radio och militärens tre vapengrenar. Den var noggrant utformad för långvarigt skydd mot kärnvapenangrepp och omfattade bostadskapacitet, kommunikation, ledningscentraler och radiosändaranläggningar.​

Planerna innebar att man kunde leda landet från underjordiska anläggningar i upp till flera månader, samtidigt som kontakter kunde upprätthållas med västkustens hamnar och Norge via vägar och järnväg för eventuell utrymning till väst.​

Sammanfattningsvis var det alltså fullt reellt under kalla kriget att Sverige hade

Sammanfattningsvis var det alltså fullt reellt under kalla kriget att Sverige hade en förutbestämd flyktväg och reservhuvudstad, där vägen gick från Mälarområdet till Bergslagen och vidare mot västkusten, som ett sista steg i ett planerat reträttsystem för kungafamiljen och statsledningen.

Related

Var låg Zonen exakt i Bergslagen

Vilka båtrutter på Mälaren var avsedda för evakuering

Finns dokument om kungafamiljens evakueringsplaner under kalla kriget

Vilka militära anläggningar förbindes med Zonen och västkusten

Finns kartor eller ritningar över evakueringsvägarna via Mälaren

You exhausted your three Pro Searches for today. Upgrade for unlimited access

Answers will now use basic search until your limit resets tomorrow

Sources

·

hur rikets ledning skulle ta sig västerhavet och vidare till Storbritannien eller USA. Kanske med affärsflygplan reser, eventuellt Bromma,verade i . Den kungliga familjen och regeringsmedlemmar skulle i ett akut läge kunna föras västerut från Stockholmstrakten genom Mälaren till bergsområden i Bergslagen, där den civila och militära ledningen hade särskilda skyddsrum och ledningscentraler. Därifrån fanns beredskap för vidare förflyttning mot västkusten, varifrån eventuell evakuering till Norge eller Storbritannien kunde ske vid totalt sammanbrott..

Statsminister Erlander gav vid 50-talets mitt försäkringsdirektören Alvar Lindecrona uppdraget att organisera en motståndsrörelse, Metro fast mest känd det av CIA myntade Stay Behind. Styrt av ”Erlanders kommité” som förutom Lindencron rekryterade pålilitligt folk från näringslivet och facklig verksamhet.

Lindencrona gästade med famljen Grundsund och hamnkaptenen där. Det styrker Wennström tro att det var här som kunglighter och regeeringsmedlemma skulle hämtas till England. Som en pusselbit

Från Mikaels Holmsttöms tegelsen Den hemliga alliansen kan ett pusse för en hemlig flyktväg. Affärsflygplan var reserverade för resa från Bromma. Eller med Cessnaplan som Stay Behind 66 Flygdiviison som landade på remsor inne i skogarna.

De sex flykthjlparna var ryttmästare i kavalleriet och kallade sig Adelsfanan.

Stay Behinds högste chef V Lindenkrona of 1palmes bror Kung Carl XVI Gustafs barndomsvän Carl Kleman: ”låg uppgiften att evakuera kungafamiljen i händelse av ockupation på ett antal framstående adelsmän – alla med ett förflutet som ryttmästare i kavalleriet”.

I Adelsfanan som en gren i motståndtåndsrörelsen Stay Behind kallades ingick fem högadliga i kungens närhet plus Claes Palme, bror till Olof.

Citatet är hämtat från nykomna boken Sveriges sak är vår. Där författaren Johan Wennström berättar hur chefen för ett försäkringsbolag i Stockholm, Alvar Lindenkrona, organiserade en hemlig motståndsrörelse utifall ryssen invaderade. CIA bidrog till sådan Stay Behind i Europa, fast här för närmast invigda dold bakom namnet Erlanders kommite. För det var statsministernsom på en handskriven lapp gav Ehrenkrona order att i största hemliget organisera verksamheten.

Kungafamilj, regeringen och kanske delar av myndigheter och riksdag skulls skickas i en stafett genom landet till västkusten, med bilat om flyg och järnväg slogs ut. Till Grundsund på Skaftö enligt Wennström, för vidare transport med ytfartyg eller ubåtar till exil i sydvästra England. Härifrån skulle Sverige styras, rillsammans med en tillförodnad militärledning om riket var ockuperat.

Kanske därför som Lindencrona med sin familj gästade gode vännen, hamnkapten Sven Carlsson, i Grundsund.

Citat ur boken: ”Hamnen i Grundsund har en strategisk position på västkusten. Tillräckligt anonym och bra belägen för att passa in i SBs (stay behind-organisationens) uppgift att förbereda nyckelperonsers flykt.

Bitarna faller på plats, delvis hämtade från Mikael Holmströms tegelsten Den hemiga alliansen. Det fanns flera flyktvägar. Med affärsflygplan i beredskap på Bromma eller mindre flygfält. Eller med helikoper eller en Cessna från hemliga flygeskader 66. Fungerade inte luftvägarna fick det bli landvägen med järnväg eller bil, kanske först en båtutur på Mälaren till Västeråstrakten, som en etapp till mytiska militära forten Zonen i Bergslagen.

Kungafamiljen och regeringen skulle om ryssen anföll skickas i en stafett genom landet till västkusten.

lBergrumkompexet Greger B380 är döpt efter namnsdagen då kung Gustaf VI Adolf invigde komplexet 13 mars 1958. Statsrådet Ulla Lindström avslöjar i en memoarbok detaljer från en konselj dei februari det året.

Av anteckningarna framgår att det fanns en samlingssal för hela riksdagen och lokaler ett antal myndigheter. Tanken på att rikets styresmän skulle överleva medan deras familjer utplånas av atombomber var något skrämde fler än statsminister Erlander.

Den andra beredningen gällde det bergrum någonstans i Sverige, dit regeringen skall evakueras, om det blir krig. Utredaren i sistnämnda ärende, statssekreterare af Geijerstam, gav en makaber föredragning om de 30 milj. kr, som hittills nedlagts på en berghåla med rum för en riksstyrelse på 4000 personer jämte telefon-, telegram- och radioinstallationer, sinnrika ventilationssystem m.m. – ett ”hemligt” projekt som redan ”sannolikt” var känt av spioner och ortsbefolkning; ett skyddsrum som inte duger vid träff av en Hiroshimatyp-bomb, en administrativ beredskapsplan, som föreföll verklighetsfrämmande och småttig i ljuset av vad vi nu anar om förintelsen i ett eventuellt robotkrig.

Och i den dödsfällan skulle man alltså sätta sig tillsammans med riksdagsmännen (plats för 75 st. jämte samlingssal för alla 380), med statskontoret, avtalsnämnden och hela raddan av centrala ämbetsverk kring sig, medan den kära familjen omkom på hemorten! Aldrig. En regering skall leva och dö med sina valmän. ”Av psykologiska skäl om inte annat” bör vi dö i Stockholm, sa Erlander med de lilla självironiska grimas som jag tycker så mycket om. Skall vi förstärka betongpelarna me 800000 kr, som redan finns anslagna?, undrade statsrådet Kling som är ansvarig för beredskapen. Låt oss göra det då och sedan förklara bergrummet för definitivt odugligt, föreslog Lindell torrt. Det utlöste ett befriande skratt och uppbrott för lunch.

—–

Så min analys av detta: Ulla Lindström var på sin tid den enda kvinnan i regeringen, hon var pacifistiskt inriktad. Hon förde dagbok, och texten ovan anger hon är helt tagen ur dagboken. Hon kunde stenografera, och hon anger i bokens förord att det hon anger som citat från andra personer är korrekt med stöd i hennes stenografi.

Det finns ingen anledning att misstro Lindström, att hon 1969 (när boken kom ut) skulle ha något uppdrag att luras tror jag bara inte på. Så jag utgår från att hon beskriver det hon uppfattat, däremot kan hon ju ha missuppfatttat någonting såklart.