Krig förs framför skärmen. Morgondagens slagfält. Gulfkonflikten var första steget mot ”informationskriget”

Publicerad 1997-08-21Dela

Av Ingemar Larsson

Egentligen förde amerikanerna två slags krig vid persiska viken i januari 1991; det traditionella kriget och ett högteknologi- krig baserat på IT. Trettio år gamla B52:or rullade ut bombmattor över irakier som gömde sig i sanden samtidigt som smygande Stealth-plan prickade in sin laserbomb i lufttrumman i den byggnad i Bagdad där luftförsvarshögkvarteret huserade. Peter Arnett satt i Bagdad och kunde på CNN rapportera att just nu passerar en kryssningsmissil utanför hotelrumsfönstret.

Smygplanet F-117

svarade för 2 procent av vapeninsatsen men stod för 40 procent av slagkraften. För att få samma effekt som från ett sådant smart vapen behövdes under Vietnamkriget 400 bomber från 176 F-4-plan. Under andra världskriget skulle man ha behövs släppa 9 000 bomber från 1 500 bombplan. Att träffsäkerheten ökat dramatiskt beror inte bara på lasersiktena. USA hade totalkoll med AWACS och liknande radarplan tillsammans med små obemannade spaningsplan som sände foton till dataskärmpiloter på marken.Kriget blev en trade show för USA:s militära teknik och segern kom att förändra de militära doktrinerna världen över. Irakierna hade utmärkt sovjetisk krigsmateriel men den stod sig slätt mot IT-ålderns teknologi.

Att Gulfkriget

samtidigt innebar en vedervärdig mass-slakt med hjälp av traditionell krigföring glömdes snabbt bort inför fascinationen över den nya tidens informationskrig – eller snarare de första stapplande stegen till morgondagens i-krig.

Saddam Hussein anföll Kuwait i augusti 1990 eftersom han inte kunde betala tillbaks de enorma lån som tagits för Irankriget och då föredrog att förgöra sin välgörare. Väst, som fruktade att även Saudi-arabiens oljekranar skulle strypas, började rusta för ett motanfall. Svenska småbåtsägare upptäckte plötsligt att deras satellitpejl visade exakt på någon meter när eftersom USA tog bort störfunktion som skulle hindra fiender från att utöva prickskytte med kanoner. Skälet var att militären inför det kommande ökenkriget köpte upp massor av civila GPS-pejlar och på samma sätt fick butikshyllorna lämna ifrån sig nätservers och en stor mängd annan datautrustning.

Att skeppa över en halvmiljon soldater kräver avancerad logistik och allt fungerade ner till minsta skruvmejsel sägs det. På några få månader byggde de upp komplexa datanät som knöt samman styrkorna och analytiker anser att detta elektroniskt nervsystem var avgörande för krigets utgång.

Alvin och Heidi Tofflers bok ”War and antiwar” har fått stort genomslag för den satte ord till funderingar som fanns hos militären och många andra. Tofflers tes är att vårt sätt att föra krig är en frukt av hur rikedom skapas.

I den första vågens krig stod kampen om odlingsbar mark och handelsvägar som kunde beskattas. I andra vågen krävde industrisamhället tillgång till råvaror, Gulfoljan är det senaste i exemplet. I den tredje vågen handlar herraväldet om kunskap.

Det är de ”smarta” staterna som snabbt kan mobilisera sin civila kompetens som tar hem spelet. Förr ryckte bondehärarna ut med yxor och hötjugor. I Gulfkriget och i alla kommande krig har hötjugorna ersatts med datorer och kunskapen om hur de sköts.

Hjärnan bakom luftkriget i persiska Gulfen var överste John Warden III och han har i hög grad bidragit till det militära nytänkandet. Att drabba samman vid en front är ett dyrt och ineffektivt sätt att föra krig menar han. I stället skall man slåss på djupet vilket kräver luftherravälde och ett informationsövertag.

Först slog de allierade med överlägset flyg ut kommunikationerna så att Iraks trupper förlorade kontakten med högsta ledningen. Utan order och utan en fungerande försörjning gick det sedan snabbt att mörbulta Saddams styrkor så att de gav upp.

Överste Warden har lämnat flygvapnet för att i stället sälja sin strategiska modell till näringslivet och för att tala på seminarier, som på Militärhögskolans konferens förra året.

– Samhället fungerar som en cirkel med det militära försvaret längst ut – med en front som sköld och svärd – och ledningen längst in. Däremellan finns cirklar med ett antal strategiska kraftcentra, som el, tele, kommunikationer och fabriker. Det är dessa centra som man skall slå emot och allra helst mot ledningen, anser Warden. Att mötas vid en front har varit det klassiska sättet att föra krig med det sättet att förgöra varandra har förlorat sin betydelse.

Med det nya synsättet gäller det att få motståndarens nyckelfunktioner att sluta fungera, inte nödvändigtvis att förstöra dem. Ledningens vilja skall nötas ner med så små förluster i liv som möjligt, både för fienden och i all synnerhet för egen trupp. Opinionen i USA kommer inte att tillåta ett stort manfall, anser Warden.orgondagens slagfält

blir tomt på folk och fronten upplöses om den inte längre behövs för en kraftmätning.

Striden kommer att föras med kirurgiska precisionsvapen, någon som USA:s militärer upprymda efter Gulfkriget vill kalla hjärnkirurgi. Det kriget kommer till stor del att föras vid dataskärmar, om möjligt med schack matt redan efter första dragen.

Text

• LARSSON-INGEMAR

IT ersätter uniform. Informationskriget. Framtidens väpnade konflikter utvecklas till nära samspel mellan militär och civil verksamhet

Publicerad 1997-08-21 Av Ingemar Larsson

USA och Storbritannien hade yrkessoldater i Persiska Gulfen. Fransmännen gjorde inte så bra ifrån sig och överger värnplikten. Det hjälpte inte att Iraks värnpliktiga soldater tränats i åtta års krig med Iran.Därmed borde värnpliktstanken med en seg gubbe i varje buske vara avgjord för Sveriges del och många har ropat på en yrkesarmé. Fettsugningen i det svenska försvaret beror inte bara på krympta försvarsanslag, det gäller att få pengar över till ny material. Avancerad teknik kväver lång träning vilket talar för professionella soldater i slimmade förband. Om alla krig såg ut som i Kuwait så borde detta faktum innebära dödsstöten för den svenska värnplikten, men så enkelt är det inte.

Det har visat sig i Bosnien att de svenska förbanden fungerar utomordentligt bra trots den korta grundutbildningen. De har med sig ett civilt yrkeskunnande – elektriker, dataoperatörer etcetera – och den mångsidigheten är en styrka. Värnpliktsidén är kanske inte så död som många tror.

I Försvarsbeslutet

i fjol drogs de nya ramarna upp. De vidgar försvarets roll där fredsbevarande insatser internationellt blir viktigt, liksom att kunna göra insatser vid inhemska kriser och katastrofer.

Problemet med konflikter är att de har olika karaktär, med kaos och ovissa förlopp. Storkrig är osannolika men småkrigen är desto fler. Under efterkrigstiden har 160 krig tagit död på nästan lika många soldater som under första världskriget.

USA och Sovjets välrustade trupper fick ge sig mot gerilla i Vietnam och Afghanistan som plötsligt bytte till uniform och sköt från bakhåll med hemmagjorda vapen. Kan en FN-soldat i Bosnien lära en bonde hur man mekar en Fergusontraktor så kan det vara värdefullare än att kunna manövrera en missil. I dag krävs avancerad utbildning i det militära men hur skall den se ut för att klara uppgifter som inte liknar ett konventionellt krig

President Clinton har gett en order kallad ”Critical Infrastructure Protection” eftersom den nationella säkerheten kan hotas av terrorister och maffian. En ”Information war defence policy” har aviserats från presidenten och en ”cyberwar defence plan” riktad mot hackers trädde i kraft i juli.

Man kan misstänka att liknande funderingar ligger bakom det svenska försvarsbeslutet och då är det en helt annan kompetens som skall in i det svenska försvaret.

Sist i forna tiders härar på marsch kom trossen och allra sist marketenterskor och horor. Av de 500 000 som soldater som USA sände ut i Gulfkriget var bara en mindre del ute i strid. En kvarts miljon, till stor del civila, satt hemma i USA och skötte logistik och programstöd för de stridande vapenplattformarna. En del var programmerare som jobbade hemifrån från sina persondatorer.

Kriget avgjordes

i inledningsskedet av bara 2 000 soldater i strid enligt Alvin Toffler. ”The tail has grown to immense proportions” står det i boken War and antiwars.

Vi kan se hur framtidens krig utvecklas till ett nära samspel mellan militär och civil verksamhet. Den blir den osynliga svansen som styr och då kanske Karl XI:s indelningsverk blir en förebild.

Indelningsverket, som ersattes av allmänna värnplikten 1901 då kriget krävde mycket kanonmat, innebar ett militärt/civilt hälftenbruk där officerare och soldater försörjde sig på jordbruk.

Vad kan den nya

tidens ”indelningsverk” innebära

blir det ett hälftenbruk där infosoldaterna sitter på sina vanliga jobb och aldrig syns i uniform

Blir det kris slår de om sina datorer på kontoret och låter sig blixtsnabbt mobiliseras i en militär aktivitet. Det behövs inga kaserner och i stället för att exercera på heden får de specialistutbildning på paramilitära fakulteter på Teknis eller Handels.

Text

• LARSSON-INGEMAR

Hackare framtidens hårdföra härförare. Amerikanska flygvapnet etablerar skvadron för infokrig

Publicerad 1997-08-21

Av Ingemar Larsson

För en tid sedan fick ett gem, som fallit mellan tangenterna i en persondator, tågen att stanna runtom i Sydfinland en hel timma. Det kunde lika gärna ha varit ett virus från en främmande makt som fyllde hårddisken i trafikledningssystemet. Varför skall man då satsa på dyra kryssningsmissiler om samma effekt kan uppnås av en hackare

Den amerikanska militärhögskolan har utbildat 16 infoofficerare och flyget och USA:s flygvapen etablerar en skvadron för informationskrig i år. Och kanske får vi ett nytt vapenslag för sådant krig. vi nu skall ha skilda vapenslag för mark, luft och vatten när uppgifterna alltmer glider in i varandra; amiral Owens, som varit nära medarbetare till president Clinton, verkar inte helt övertygad.

1995 noterade Pentagon att försvarets datanät utsattes för 250 000 hackarangrepp – och 160 000 lyckades ta sig in! Att ha varit en sådan hackare blir kanske en merit vid mönstringen. För i den nya krigföringen gäller det till exempel att föra in virus i fiendens telenät eller att få banksystem att krascha. Sådana trojanska programmoduler kan mycket väl planteras in innan fienden har blivit en fiende.

Morgondagens militära

strateger får många etiska problem på halsen. För vad är mest omoraliskt, att oskadliggöra en fiende ekonomiskt – eller skjuta ihjäl honom

Ingen front och ingen krigsförklaring; den nya tidens kraftmätning kommer att föras i ett diffust ingenmansland.

Militära nytänkare brukar citera boken ”Om krigets konst” som den kinesiske generalen Sun-tzu författade för 2500 år sedan. Han kände inte till den nya tekniken men var förtrogen med hur individer fungerar. Kriga inte om det går att undvika, var hans budskap, för fienden kan bli nyttig som tjänare. Spionera i stället, vilseled och utnyttja de mänskliga svagheterna till din fördel.

Undvik strid å långt det går och låt inte fienden upptäcka dig förrän det är för sent, skrev Sun-tzu. Är det så morgondagens krig kommer att gestalta sig: ingen front, ingen tydlig gräns mellan krig och fred, kanske inte ens en synlig fiende

Det konventionella kriget är ett utomordentligt vidrigt hantverk. Men är ett blodlöst krig som smyger sig fram i fiberkablar ett alternativ

– Krig startar alltid med fred. Det gäller att vårda denna fred genom att förstå konfliktens dynamik så att den kan avledas så tidigt som möjligt. Orden har sagts av Israels flygvapenchef Avihu Ben Num och den uppgiften blir kanske när allt kommer omkring den viktigaste för militären.

Text

• LARSSON-INGEMAR

Spel banar vägen för militären. Cybersoldaten kan agera som en enmansdivision

Publicerad 1997-08-21

Av Ingemar Larsson

Förr var det tennsoldater, idag är det videospel. Svenska ungdomar har utvecklat sin finmotorik så till den grad att svenska flygvapnet måste ändra sina tester för att kunna gallra i sin intagning.

Videospelmarknaden är större än databranschen och driver på mot supersnabba hemmadatorer. Hollywood hakar på med datoriserade skenvärldar, där Jurassic Park är en blygsam början.

– Chipsen som sitter i de jätteödlorna är känsliga för fysiska förändringar och borde fungera utmärkt i våra militära sensorer menar amiral William A Owens. Militären har i praktiken redan anpassat sig till de civila verktygen och det är bara vissa teknologier som till exempel radar som inte finns på en civil massmarknad.

Underhållningsindustrins cybervärldar kan omvandlas till 3D-kartor i den dator som varje soldat kommer att bära på. Pejl till GPS-satelliter (om de inte släcks av USA om det blir krig) ger alltid rätt position. Tillsammans med inströmmande data om trupprörelser skapar det ett virtuellt landskap på bildskärmen – och cybersoldaten kan i vissa fall agera som en enmansdivision, ungefär som i videospelen. Synen av en morsk liten Olle som matar sin bärbara med nallen ute i busken behöver inte vara långt borta. Kanske tar han eller hon med sig mobiltelefonen och datorn från jobbet vid inryckningen.

Text

• LARSSON-INGEMAR

Huvudmus styr robot. Hjälmmonterade sikten sista skriket inom stridsflyget

Publicerad 1997-08-21

Spara

Dela

Av Ingemar Larsson

JAS 39 Gripen är ett bra exempel på en IT-intensiv plattform: ett knippe datorer där plåtskalen har ersatts av en bevingad förpackning. När piloten lämnar planet sällar han sig till programmerarna för att lära planet nya konster.

Liksom i Windows 95 fanns det i början buggar och planet gick i backen när piloten och datorn kämpade om herraväldet. Gripen utvecklas ständigt, planet ingår i sin tur i ett större system som också slukar mängder med folk för att snickra till tekniken. Så är också fallet för andra militära plattformar, vilket är militärens benämning på hårda vapen kombinerat med mjukvara.

Sista skriket inom stridsflyget är hjälmmonterade sikten som får en styrbar robot att ge sig iväg åt det håll piloten tittar.

Träffsäkerheten tenderar att bli så hög att båda planen skjuts ner om de har dessa vapen och luftdueller blir i praktiken meningslösa.

I framtiden kan fiendeland översvämmas av tusentals små sensorer som med ögon och öron gör att slagfältet blir genomskinligt. MIT i Boston experimenterar med en flygande farkost, stort som ett cigarrettpaket, som tar bilder. Andra sådana elektroniska sparvar kan lukta sig till fiender och sedan gå till anfall så att soldater tappar orienteringsförmågan.

Andra flygfän kan spruta klister på fiendens startbanorna så att planen inte kan lyfta.

Till exempel satsar den militära forskningen enorma summor på icke-dödliga vapen, som elektromagnetiska pulser som får motståndare att tillfälligt uppträda som viljelösa zombier.

Text

• LARSSON-INGEMAR