Ingeborg Nielsdotter Munk på Kärreberg efter 1658: jagad till armod av svenska skattefogdar

I juni 1657 hörde Inge och Else kung Fredriks krigsförklaring uppläsas i Stala kyrka. Nog för att de märkt av rustningarna under våren, med fler pålagor på gården inte minst, men ändå förskräcktes de. Krig med Sverige nu igen, det fjärde under en mansålder.

Rädslan växte när svenskarna ryckte in mot Uddevalla och sedan härjade i älvdalen. Norska trupper under Iver Krabbe, länsherre på Bohus fästning, svarar med samma mynt på svenska sidan älven. Därav namnet Krabbefejden. I september samlar Krabbe drygt 2000 man i Spekeröd för att sedan driva ut en större svensk här vid Hjärtums kyrka. Vintern 1650 ryckte 4000 svenskar in i Bohuslän och intog Uddevalla skans. Fast Bohuslän återerövrades av Iver Krabbe strax efter. Orust pressades av rustningarna men slapp krigshandlingar.

I februari slöts fred i Roskilde där svenskarnas förhandlare Corfitz Ulfeldt (tidigare kung Christians svärsson och länsherre på Bohus) tvingade kung Fredrik till att avstå Bohuslän till Sverige. På Kärrberg och de andra stora gårdarna i omgivningen lugnades man av att det i fredstraktaten föreskrevs att folket fick behålla sin egendom enligt sin gamla rätt, det vill säga norska lagen. Adeln som avgav svensk trohetsed fick behålla sina privilegier.

Den troheten sattes på prov när Karl X Gustavs andra krig bröt ut sommaren 1658. Bohusläningarna var krigströtta och drabbades av missväxt. Svenska hären stoppades vid Halden för att sedan kastas tillbaka till Tanum. Trupper från ett dussintal norska skärbåtar härjade på Orust 1659.

Bonden Konrad Olsson från Burås vid Svanesund vägledde knektar till Kärrebergs granngård Hjälmvik där de stal jordeboken. Tillsammans med likasinnade snapphanar lyckades Konrad vid Svanesunds färja befria en båtsman som två bönder skulle leverera till Bohus fästning. Konrad fann sedan för gott att fly med inkräktarna till Norge.

 

 

 

Fornborgen Borrevägg öster om Stala kyrka antas ha använt så sent som under 1500- och kanske 1600-talet. Antagligen gömde sig den fredlöse Konrad Olsson i dessa tassemarker, eftersom han dök upp på gårdar runt omkring.


Tiden efter freden i Köpenhamn 1660 blev för Kärreberg och andra gårdar på Orust värre än kriget. Riksdrotsen Per Brahe i Gränna hade fått Orust och Tjörn i pant för krigslån till Karl X. Det belönades med rätten till beskattning av Orust vilket med stor nit sköttes av fogden Anders Larsson. Konrad Olsson lyckades få tjänst hos fogden som profoss, ett slags polishandräckning, innan hans landsförräderi uppdagades ett par år senare.

En verklig plåga var de två tyska kavalleriregementena som avdankades i Bohuslän efter fredsslutet. 600 ryttarna krävde underhåll för sig och sina hästar, där Orust och säkert också Kärreberg fick sin beskärda del. För att slippa inkvartering och våldsamheter åtog sig bönderna 1661 att till staten betala 6 daler för varje helgård och 3 daler för adelns utsocknes gårdar.

Försvenskningen
Vad som hände på Kärreberg orosåren 1656-1661 är höljt i dunkel. Systrarna pantsatte gården hos Margareta Hvitfeldt, men den återlöstes sedan av deras bror Richard Munk. Han blev änkling 1663 då Else Nielsdatter Munk dör i barnsäng hemma hos sin mor Anne Jensdatter Munk på Bandsholm, efterlämnande barnen Anne (f 1654), Niels och Ellen.

Lika undrande var man i Stala över systrarnas ofrälse giftermål, som just inte innebar en lindring för de trassliga affärerna. Juten Anders Nielsen Mörk var visserligen av hedervärd bondesläkt från samma by som systrarnas far. Men hur lyckades han ta sig från Jylland i dessa krigstider, och särskilt efter freden när svenskarna stängde klipphamnarna för utrikes trafik?

Men vem var Ingeborgs Börge Olsson Junker, som varken hade pengar eller visste något om jordbruk? Kom han från Marstrand där hans bror Anders Olsson Ruuts bor, antagligen verksam som byskrivare. Andra gissar på Östfold i Norge. Börge är runt de fyrtio och har förmodligen varit gift tidigare. Varför det märkliga tillnamnet Junker? Varit fanjunkare i kriget eller bara för att göra sig märkvärdigare?

1661 brukar Anders Nielsen och Börge Olofsson var sin fjärdedel av Kärreberg, som då är pantad till Margareta Hvitfeldt. Eller det är systrarnas bror Richard i Vester Hassing på Jylland, som tidigare löst in panten från Hvuitfeldt. Kanske äger de var sin halva 1661.

Margareta Hvitfeldt

 

 

 

 

 

 

 

Margareta Hvitfeldt

 

 

 

 

 

 

 

Richard panstsätter Kärreberg sommaren 1662 till Hvitfeldt för 800 riksdaler. Vilket dock systrarnas morbror Olof Green på Rossö motsätter sig eftersom han säger sig ha bättre rätt till gården. Eftersom de 800 riksdalerna utbetalades till syskonen Munk ifrågasatte kronan och inte så kallad sjättedelspenning skulle utgå för arvingarna i Danmark, det vill säga Richard och kanske också Cristen. Hvitfeldt behåller Kärreberg, där Börje Olsson och Anders Mörk häftar i skuld för arrendet 1661-1663.

Riksdrotsen Per Brahe i Gränna hade fått beskattningsrätten på Orust för sina lån till Karl Xs krigsäventyr. Hans fogde Anders Larsson driver inne skatten med hårda bandage vilket får bönderna på Orust att klaga hos den kungliga kommissionen. Trots missväxt och andra svårigheter måste de leverera sin tiondesäd fritt en köpstad eller motsvarande kontant, till och med utskylder från norska tiden. Dessutom inkvarteringskatt som ersättning för inhysning av de tyska regementena. Hästar, vadmalsrockar för miltären utaxerades på gårdarna. Till och med backstugesittare och torpare sattes på skattelängder. Många måste låna, pantsätta och gå från sina gårdar.

Ute på Rossö har Olof Reersson Green problem med sina arrendatoter på undergården Svanvik. Vid ett tillfälle arresterar han 28 svin från Varekil sim brutit sig in i Svaviks ollonskog. Varvid Varekilsbönderna bryter upp arresten och driver hem sina grisar.

Flyttkarusellen
I början på 1660-talet måste Ingeborg Munck och Börge Olsson Junker lämna Kärreberg. De bosätter sig på Valsäng i Klövedals socken på västra Tjörn där de jagas av skattefogden och kreditorer. En är Reer Germundsson som knackar på hos Ingeborg och får veta att Börge är hos sin bror Ruuts i Marstrand i pengaärenden. Reer lägger beslag på korna som Börge gömt hos Per Krabbe på Åkervik Stenkyrka. Återstående skuld söker han få ut hos borgenären Ruuts, som han besöker tre gånger innan han får betalt.

Ruuts var borgare och kanske byskrivare i Marstrand. Möjligen också släkt med brödhandlerskan Malin Ruths som på Tjörn 1672 avrättades för att med trolldom ha skrämt i väg sillen.

1665 dras Börje inför tinget inte bara av Brahes fogde Anders Larsson utan också av Magareta Hvitfeldt. I det senare fallet för två års skatt och för att utan lov fört boret hö från gården. Börge, som fortfarande bor i Valsäng lovar att betala i februari, så fort han erlagt sin skatt till kronan.

Fast i maj har Börje flyttat Åkervik i Stenkyrka, som Peder Krabbe på Olsnäs köpte 1664. Då ansöker Börje och Anders Nielsen Mörk hos tinget om frejdbevis, det vill säga ett slags betyg för anor och vandel, för sina hustrur Ingeborg och Else. Allmogen intygar härstamningen från Kärreberg med föräldrar och morföräldrar. Brevet är daterat Hals Vendsyssel maj 1665, så Anders Mörk tycks ha återvänt till Jylland med sin Else till Jylland. Kanske befann sig också Börje och Ingeborg där vid tillfället eftersom även hon undertecknade inlagan.

Vilken relation hade Börje Olsson och Krabbe? Kanske för att Ingeborgs bror Christen  gifter sig med Peder Krabbes dotter Else Kristine Krabbe på Olsnäs i Stenkyrka. En annan koppling är Börta Olofsdotter Green, dotter till Olof Green och Anna Jonsdotter på Rossö. Börtas svärmor Kerstin Larsdotter Dufva hade gift om sig med Peder Lauritsson Krabbe. Peder ägde ett antal gårdar men verkar ha varit en hård styvfar. För styvsönerna Peder och Jörgen (gm Börta Olofsdotter) Knutsson Måneskiöld flyttade till faderns gårdar i Norge och återvände föst efter Kerstin Dufvas död 1688.

1666 har systrarnas morbror Olof Reersson Green på Rossö löst in Kärreberg. Det leder till processor med arrendatorn Olof Olsson som också brukar undergårdarna Svanvik och Rörvik. Innan det sker förlikning måste Green ersätta Olsson för byggen på Kärreberg. Olsson tvingas betala arrende och får böta för att ha kallat Green för lögnare.

1673 äger Christen Munk Kärreberg, kanske med hjälp av pengar från hustrun Else Kristine Krabbe, dotter till välbärgade Peder Krabbe på Olsnäs. Samtidigt skriver sig Christen till halva Hovgaard i Vester Hassing, Vilken halva är oklart. På Havrekrogen bor Richards änka Else Munch kvar med sina barn Niels och Anne, vilket talar mot uppgiften att hon dog 1663.

Richard var vid sin död 1669 så skuldsatt att Havrekrogen övertogs av långivaren  Peder Egidissen, sockenpräst i Vester Hassing.   Christen är kvar i1676 för då stämmer en granne i vester Hassing. Av allt att döma delar man på ägandet av Havrekrogen.

Det året är Danmark och Sverige i krig. För Orusts del med Gyldenlöwes ockupation den värsta av fejderna under detta sekel. Två norska regementen plågar ön och var tionde gård läggs öde. Ett jyllänskt regemente som härjar i landskapet, med Marstrands belägring bland annat, leds av  Lorens  Stürcke . Denne överste blir ägare till Havrekrogen 1688.

Frampå hösten 1676 landstiger Bergenshus regemente från norska skärgårdsflotten i på Rossö efter att ha drabbat samman med svenska fartyg vid Gullholmen. De blir av allt döma väl mottagna av Olof Green. För i oktober utfärdar svenske generalguvernören Harald Stake en order om att alla rättigheter med Rossön och underlydande gårdar skall upphöra. Rossö och Kärreberg befriades från pålagor men andra gårdar drabbades hårt. I Hjälmvik söder om Kärreberg låg högkvarteret för de 500 soldaterna som inkvarterades på Orust. Boskap slaktades, ladugården revs, brädfordringen på huset eldades upp och utsädet skeppades till Danmark. Dessutom utkrävdes utan pardon pengar för soldaterna sold. Som så många andra gårdar i Stala låg Hjälmvik öde utan möjlighet till nysådd när fienden drog sig tillbaka. Socknens befolkning minskade från 130 till 94 efter Gyldenlöwefejden. Ägarna till Rossö och Kärreberg får antas ha legat illa till under den försvenskning som följde.

Kärreberg idag:

Ägare Kärreberg

  • 16xx Reer Olofsson Green och hustrun Ingeborg Trulsdotter
  • 1631 Elin Reersdatter Green ärver gården efter Reer och Ingeborg
  • 1644- Elin Reersdotter, änka efter Niels Vognsen Munk, ensam ägare
  • 1655- Ingeborg och Else Nielsdatter Munk ärver gården
  • 1660 cirka. Kärreberg pantsatt hor Margareta Hvitfeldt, återlöst av Richard Nielsen Munk. Pantsatt igen hos Hvitfeldt.1666 Olof Reersson Green ägare
  • 168x? Christen Nielsen Munk ägare

Ingeborg och Börge blir inte gamla på Åkervik. En adress 1666 är Brottkärr i Stala. Samma år flyttar de till husmanplatsen Backe under Kärreberg, vilket kan sägas vara en bättre form av torp. Strax därpå bor de på Ileberg i Tegneby.

Krigsåret 1678 flyttar paret till Stora Hoga i Tegneby där Ingeborg lever som krympling före dör sin död  1702. 1687 stämmer Olof Persson i Stora Hoga sin styvfar Börje Olofsson för slagsmål. Styvfar? I så fall har Börje varit gift en gång innan med en kvinna som i ett tidigare äktenskap fått denne Olof Persson. (För Ingeborg Munk lär knappast ha hunnit med ett gifte före Börje). Kan Börje ha fått en del av Hoga genom arv?

Efter Ingeborgs död 1702 flyttar Börge Olsson Junker till Leby, till en gårdsdel som han övertar från sonen  Olof. Där Börje inte ens har ved för att koka sin mat. Gårdsdelen i Leby överlåts 170g på sonen Reer Börjesson.  Börge dör av allt att döma i armod.’

Relf Börjesson, gift med Ingial Tollesdotter från Livetorp, skatteköper sin halva Livetorp 1733, samtidigt som brodern Olof köper andra hälften.  Båda blir änklingar i början på 1700-talet. Relf gifter sig sedan med Karin Andersdotter från Hoga och dör 1739.  Sonen Anders Relfsson i detta gifte övertar Leby tillsammans med hustrun Ingeborg Christensdotter från yttre Rom Tegneby, Olof äktar Rangela Sverkersdotter från Ö Brattås i Röra. Han dör 1742.
De tre bröderna Börjesson på Livetorp och Leby blir anfäder till bondesläkter i Tegneby. På Kärreberg lever Munkar kvar ännu en tid. Rossö glider Greenarna ur händerna och köps 1694 av lagman Alexander Koch, som för över sätesfriheten till Svanvik.

Lågadeln knäcktes inte bara av skatterna,. Med en ny kavalleriteknik ville man ha tränade legoknektar i stället för knaparnas ryttare. Många av de lågadliga saknade utbildning för den utbyggda statsförvaltningen, vilket öppnade karriären för ofrälse som Tomas Dyre och Per Brahes fogde Anders Larsson.

Ingeborgs och Börges barn:

  • Lars Börgesson. Född omkring 1670. Flyttar från Stora Hoga till gården Livetorp i Tegneby. Dör 1741.
  • Reer (Relf) som flyttar till gården Leby,Tegneby 1696. Hand dör i Leby 1739.
  • Olof, som även han bosätter sig i Leby.

Se släktträd, som PDF   . Alfabetisk lista   . Geni släktträd

Olof Börgesson i Leby Tegneby gifter sig andra gången med Rangela Sverkersdotter från Östra Brattås i Röra. Första gången gift med en Matsdotter, sannolikt från Leby. Olof får genom förlikning halva Leby av sin svåger Nils Matsson i Leby i slutet av 1600-talet.

Relf Börgesson i Leby gifte sig först med Ingiel Tollesdotter och andra gången med Karin Andersdotter från  Hoga i Stala. Efter Relfs död gifter sig Karin med Jöns Ingesson i Röd.

Relf / Reer, Olof och hans son Nils Olofsson är åbor på Leby 1733. Olof och Relf gör då en förlikning där Relf få behålla sin del då kronskattehemmanet inlöses. I resolutionen sägs att brödernas far i sin livstid fördelat Leby på dessa. Frågan väcks om Nils Olofsson Junker brukade Leby.

Vid hösttinget 1714 anklagas Lars Börjesson i Livetorp  för att ha varit vanvördig mot Jakob Olsson i Hästekälla närf han skulle upprätta arvskifte efter Lars första hustru. Lars hade då sagt: jag giver häradshövdingen och befallningsmannen och gack du fan i våld, din getaholing (vallhjon för getter). Senare under förrättningen hade Lars kallat Jacobs salige far för ”en enögd skälm”. Lars ursäktade sig med att han varit drucken men fick böta. Lars gifter sig sedan med Börta Larsdotter, som dör 1734.

Generation efter Ingeborg och Börje etablerar sig som bondesläkter som med tiden får stor spridning på Orust.  Se släktträdet.

 

 

En reaktion på ”Ingeborg Nielsdotter Munk på Kärreberg efter 1658: jagad till armod av svenska skattefogdar

  1. Tack för fantastisk information. Hur i hela friden får man fram så gammal information? Imponerande. Har sökt för hustruns räkning med släkt på främst Mollösund. Från Munk till Isacsson och hittade såväl namn som årtal.

    Christer

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s